Klippning: Marko Bandobranski
Musik: Martin Burström

När Rodeo bad fotografen Julia Peirone att göra det stora modereportaget i magasinets jubileumsnummer hade hon aldrig tidigare jobbat med mode. Med en bakgrund i konstvärlden plockade hon med sig sitt formspråk och blandade det med stylisten Ellen af Geijerstams uttryck. Här berättar hon mer om hur det var att bekanta sig med en helt ny värld.

Berätta om själva plåtningen!
– Ibland kan det vara rätt skönt få vila lite ifrån det man gör och få andra typer av ramar att förhålla sig till. Jag var helt ny i hela situationen, och är till exempel inte van vid att det är så mycket folk inblandade: stylister, assistenter, personer som gjorde hår och make. Det blev som ett lagarbete, där jag fick kolla in och förstå de andras roller. I början kunde jag störas lite i fotograferingen när någon sprang in och började rycka i en klänning, men efter ett tag kändes det nästan lyxigt att ha personer omkring mig som såg till att allt blev fint.

– Det var också nytt för mig att jobba så tydligt med kläder – det är ju de som ska komma fram i bilderna. Det fick mig att tänka på ett annat sätt. Jag och stylisten Ellen af Geijerstam träffades flera gånger innan plåtningen. Först var jag lite ovan vid våra olika roller och funderade mycket över vem som egentligen bestämmer över bilden. Jag är van vid att jobba ensam, men en stylist måste ju också få stor plats i det kreativa arbetet. Jag tycker att vi hittade en bra balans mellan hennes och mitt jobb.

Modellerna har väldigt speciella poser och uttryck, hur fick du dem att hitta rätt läge?
– Jag var ute efter att hitta något som känns som ett mellanläge. Jag ville hela tiden få modellerna att tappa sina poser, att få dem att se ganska flummiga ut. Och modeller är ju vana vid att posera, så det var mycket psykologi bakom att hitta de här uttrycken. Först pratade jag mycket med dem, fick dem att känna sig bekväma, men när vi väl satte igång med fotograferingen så improviserade jag. Jag bad dem att hitta en pose och sedan tappa den, och att göra det om och om igen. Som när man säger ett ord tusen gånger på rad och det blir till något helt annat. Upprepningen gjorde nästan att modellerna inte längre förstod vad som hände.

Hur tycker du själv att bilderna blev?
– Jag gillar dem jättemycket! Jag kände rätt snabbt när jag blev tillfrågad att jag var tvungen att göra något som var helt nytt för mig. Det här kunde inte bli konst – det är ett modereportage där kläderna ska vara i fokus. Däremot kunde jag låna mitt konstnärliga språk, och den kombinationen tycker jag att vi verkligen lyckades med.

Text: Maija Mårtensgård