Intervju, Musik

Intervju: Madi Banja – med hjärtat i hjärnan

madibanja_mg_4445_w

Låt känslorna styra – det är mottot för de senaste årens intressantaste nya artister i Sverige. Inte minst för rösten på Ison & Filles platinasäljande singel Länge leve vi och Inga problem, 2014:s mest hjärtskärande och futuristiska anthem. Madi Banja låter inte som någon annan och hans kärlek till musiken och familjen i musikkollektivet Let’s Make That Happen, där bland andra Lorentz och producenten Vito Grasso ingår, svämmar nästan över. För Rodeos Jenny Seth berättar Madi Banja om hur han hittade till sången och om kärleken som hjälpt honom i mörka stunder, var han än befunnit sig i världen.

madibanja_mg_4376_w

”För mig handlar familj om kärlek och att skydda varandra. Jag tycker inte det är så viktigt med blodsband, det är viktigare med kärlek. Vito ser jag som min brorsa, vi har varit där för varandra, när som helst och var som helst.

Jag växte inte upp med min riktiga familj utan med mormor, i ett hus i Gambias största stad Serekunda, men jag ställde alltid upp för mina bröder, jag var frälsaren, den som kom och fixade om det var dålig stämning. I skolan var jag sportig och höll på med både fotboll och basket. Matte suger jag på, men jag var jävligt duktig på språk. En tanke som alltid har funnits hos mig, sen jag var barn, det är att lyckas. Med nånting. Det spelar ingen roll vad det är. Med att lyckas menar jag inte att ha biljoner kronor. Jag behöver inte bli bäst heller, bara så att jag är nöjd. Det har gått bra för mig i både basket och fotboll, men jag tror ändå att det är med musiken som jag kommer att lyckas.

Det var ganska mycket reggae på den tiden, av den internationella musiken man hör i Gambia så är det den största genren. Om du går runt på gatan så hör du alltid någon granne som pumpar reggae och det är ingen som klagar. Jag lyssnade väldigt mycket på Garnett Silk, han är fortfarande en av mina absoluta favoriter.

madibanja_mg_4357_w

Mormor blev äldre och jag började bli en belastning. Mamma hade släkt i Sverige så när jag fyllde tretton flyttade vi dit. Det enda jag visste om landet var att det var kallt och att det fanns snö, läskigt, men spännande samtidigt. Mitt första intryck var geggigt och grått, vi kom hit på vintern och det var mörkt nästan 24 timmar om dygnet. Jag kom till Enskededalen. En helig plats för mig. Det är bara kärlek som finns där bland invånarna, sammanhållning, broderskap och systerskap. Som en stor familj.

Som jag sjunger i Inga problem så lärde jag mig verkligen svenska från Skilda Världar. Och Vita lögner och barnprogram som Pettson och Findus. Jag har faktiskt lärt mig mest från tv, men skolan också såklart, och kompisar. Vito träffade jag via en kille i fotbollslaget. Mitt första intryck av honom var att han var en ängel, jag kommer inte ihåg något negativt alls. Vi lyssnade mycket på hiphop då, minns att Dipset släppte ett album som Vito hade hemma. Det var Dipset när dom var som bäst och alla tyckte dom var coola. ”The whole birdgang’s in here, like Kurt Cobain was here, yeah, yeah, yeah, yeah!”, minns du? Jag tror alltid jag har haft musik i mig, för jag går jämt och sjunger eller hummar, men har alltid gjort det för mig själv. Jag har också alltid dragits till folk som gör musik. Alexis Weak brukade vara med oss, Adrian Lux bodde jag granne med. Vi hängde allihop hos Vito, han började prodda tidigt. Jag tyckte det var coolt att bara få vara med och stötta dem.

Jag läste sam-sam på gymnasiet och internationella relationer på college i USA. Det spelade egentligen ingen roll vart jag åkte, men jag ville ut på äventyr, ge mig iväg. Jag bodde nära Fresno i Central Valley och träffade väldigt bra människor där som kommer stanna med mig för resten av livet. De flesta höll på med musik, men jag höll mig i bakgrunden där också, jag ville inte stå i rampljuset. När jag var i USA var det mycket Lil Wayne och Young Money överallt. Och Bay Area-hiphop såklart, speciellt när man var ute på klubben. Det var mitt under hyphy-eran. Get stupid! Medvetet eller omedvetet så har jag nog tagit med mig en del av det där. Jag kommer aldrig glömma den tiden, det var både socker och salt. USA är inte det vänligaste landet, speciellt om man är främmande där. Men jag gillar det också, jag lär mig bättre på det hårda sättet. Tänk dig att vara i USA, när pengarna tar slut då är det som att någon släcker lamporna, det blir jättemörkt. Då är man osynlig. Men tvärtom, när fickorna är lite mer mätta, då är det underbart.

madibanja_mg_4451_w

Det var lite problem med CSN när jag kom tillbaka till Sverige och ville plugga vidare här, så då hoppade jag av skolan och började jobba på Volvo i Göteborg. Haha, du ska höra när jag är full, då snackar jag jättemycket göteborgska. Jag var där i sex månader. Det gick ganska dåligt för Volvo, de varslade och jag var en av de som fick gå.

När jag får nog så ger jag mig iväg och det var det jag gjorde. Jag kände mig vilse och sökte efter någonting, jag visste inte vad, men jag hittade det i Schweiz. Jag åkte för att hälsa på en kusin men träffade väldigt bra människor där. Jag har tur, vart jag än går så lyckas jag träffa människor som visar mig lika mycket kärlek som mina blodsyskon. Det finns ett ställe i Zürich som heter District 4 på Langstrasse. En kille som jobbade där, hans päron är från Sverige, fixade jobb till mig på klubben. De hade faktiskt en del svenska artister som uppträdde, mest drum’n’bass och techno. Tyvärr hade jag inte rätt papper för att arbeta i landet, så jag fick inte jobba kvar på stället så länge.

Zürich var inte heller den lättaste platsen att vara på utan pengar, men det var lärorikt. Smärta är lärorikt, Jag ser någonting bra i allt dåligt. Om allt var bra skulle man bli lat. Jag hittade till musiken när jag var längst på botten. Jag brukade gå in i skogen, på berget, och skrika för mig själv. Det var där jag började sjunga. Jag gick dit för att inte störa andra. Du kunde se hela staden. De hade judarnas kyrkogård där, längst upp på berget och där brukade jag springa lite, sjunga lite, freestyla och testa rösten. Det var där jag blev inspirerad. Inom basket och fotboll har jag varit bra, blivit kallad till stadslaget, varit MVP, och skolan har gått bra. Men det har varit något som fattats och där på berget kände jag att det kanske kunde vara musiken.

madibanja_mg_4433_w

Jag tror det var på restaurangen Boqueria i Stockholm som jag träffade Lorentz och Vito igen efter jag kom hem från Schweiz. På min sons födelsedag, det är ett år sen ungefär. Jag bodde hos Vito ett tag, jag brukar bo där om jag har det svårt, de jobbade på Kärlekslåtar och när Lorentz var klar frågade jag om jag fick testa. Det var där som jag freestylade refrängen till det som sen blev Inga problem. Det var första gången jag spelade in något men jag tror de andra blev imponerade. Det var då jag kände ’fan, klart jag kan!’ Beatet var nice och jag fick en massa känslor. Jag tänker inte så mycket när jag skriver musik. Beatet ger mig en feeling och jag försöker gå efter den. ’Var där för mig jag är där för dig, på gott och ont ska aldrig lämna dig.’ Min musik kommer från olika ställen. Jag samlar tankar från olika håll och för dem samman. Allt dyker upp på plats, det finns inte en enkel eller enda källa. Känslorna kommer först och orden sen.

Första gången jag hörde Inga problem ute – det var magiskt! Det var på Kleins, en krog i Gamla stan och jag tänkte ’shit låter jag sådär bra?!’. Jag såg folk dansa till den på klubbarna i somras och de gillade den, fastän den inte ens var helt klar då. Det var Vito som proddade Länge leve vi åt Ison & Fille, de satt i studion och han spelade Inga problem-demon för dem. Vito ringde mig och sa ’Ison & Fille är här, de vill att du ska göra ett track med dom.’ Nu har jag platinaskivan hemma. Det är kul, men jag har nog inte riktigt fattat tyngden i det än.

Nu jobbar jag och Vito på flera låtar samtidigt. Han måste bli nöjd för att vi ska avancera, det är så vi kommunicerar. ’Du vet vad du måste göra för att vi ska komma vidare’ säger han och om han inte är nöjd så peppar det mig ännu mer. Det blir bäst när jag freestylar. När jag skriver måste jag anstränga mig för att det ska låta fint.

Lorentz ger mig en massa inspiration, han är ett fucking genious! Hans självförtroende och hur han böjer på sina ord, det är bara han som gör det som han gör det. Jag sover till Kärlekslåtar. Han är ett geni, I’m just saying. Alexis Weak också, jag älskar hans texter, de är som en brinnande eld. De två är mina största i Sverige. Annars har jag börjat lyssna mycket på Ty Dolla $ign, han påminner om mig själv och det finns saker som han gör som får mig att känna ’shit vad tight!’. Rösten och swagen. Samma sak med Future. När de är som bäst så imponerar de mig som fan och det är svårt att imponera på mig.

Förhoppningar på 2015? Snarare krav, hehe. Jag kommer bli det bästa jag kan bli. Jag vill inte säga bäst, för vi kommer inte trampa på nån. 10 av 10 vill jag uppnå. Och ett album så snart som möjligt. Jag vill göra allt bättre och mer! Leva mitt liv, göra det jag vill när jag kan, om jag kan. Kärlek och respekt.”

Berättat för Jenny Seth
Foto: Märta Thisner

Rodeo
Promotion

Mode, Nyheter

CAFÉS STORA MODEPRIS TILL JOHAN LINDEBERG OCH BLK DNM

I kväll delar tidningen Café ut sitt stora modepris på Fotografiska i Stockholm. Priset för årets designer går till Johan Lindeberg och hans märke BLK DNM. Märket säljs nu mera ibland annat New York, Turkiet och England. Kläderna är mörka och bohemiska med en känsla av indie-rock och många kändisar sägs vallfärda till butiken i New York. Juryns motivering löd: BLK DNM navigerar sig säkert mellan mc-jackor och skarpt skräddade kostymer – alltid med samma diskreta fingertoppskänsla. Därför utses Johan Lindeberg till årets designer 2012!

Årets bäst klädda man blir skådespelaren och komikern Felix Herngren med motiveringen: Han är inte bara Sveriges roligaste man, utan också den mest stilsäkra. Felix Herngren bär upp såväl dyra designerkavajer som klassiska brittiska jaktoutfits. Snyggt jobbat! De övriga vinnarna inkluderar bland andra skådespelaren Alexander Skarsgård, dj-stjärnan Adrian Lux och fotbollsspelaren Mikael Lustig.

Rodeo

Intervju, Kultur

Adrian Lux | "Avicii är bättre på att svara på mail"

Efter hitsinglar som Teenage Crime och Strawberry har Adrian Lux släppt sitt självbetitlade debutalbum. Samtidigt är det bara ett par veckor kvar till premiären av serien Heartbeats. För Rodeo berättar vårens houseprins om varför han är rädd för Kents fans och vem som egentligen är artigast – han själv eller Avicii?

Text: Elin Nordlund
Foto: Emma Svensson

Du valde att faktiskt ge ut ett album – det är inte allt för vanligt i din värld?
– Jag gillar utmaningar. Dessutom får man ju in mer saker på en platta. Saker man kanske inte hade valt att ge ut som singlar. Sen har till exempel Spotify fått folk att faktisk börja lyssna mer på hela album.

Men hur gick tankarna när du gjorde skivan?
– Jag hade inget riktigt tänk. Det är lite spretig. Men eftersom det tog så lång tid att göra den så betyder alla låtar mer.

Hur menar du?
– Jag kommer ihåg hur alla låtar blev till. Jag kan till exempel tänka ”just det, det var ju så vi gjorde med den låten, fan vad kul det var”.

All I Ever Wanted jobbade du ihop med Jocke Berg. Hur var det?
– Det klickade direkt. Han är faktiskt en av de lättaste jag har jobbat med. Jag är lite nervös för vad Kents inbitna fans ska tycka. Jag hoppas de gillar den.

Hur kom samarbetet till?
– Vi har samma förläggare. Han hade hört en av mina låtar och gillade den. När jag fick frågan om jag ville jobba med honom tackade jag ja direkt. Det kändes sjukt kul, jag är ju uppvuxen med Kent.

I slutet av april har din tv-serie Heartbeats premiär. Hur känns det?
– Det känns riktigt roligt. Den här gången har vi valt ut tillfällen som vi tar till vara på och filmar då. Till skillnad från i Rebeckas och Fionas serie. Då filmades det typ hela tiden.

Vad kommer serien att handla om?
– Den kommer att handla om mig, Nause och Albin Meyers. För mig är det viktigt att visa allt. Inte bara de glassiga spelningarna utan även de som inte är riktigt lika coola.

Du är tillsammans med Rebecka Scheja som också är dj. Hur funkar det?
– Det funkar jättebra! När vi är hemma tillsammans försöker vi att hänga typ hela tiden. Men jag tror att det hade varit svårare att få det att funka om hon hade haft ett nio till fem-jobb. Nu är ju hon i samma bransch så vi förstår varandra.

Vad lyssnar du själv på?
– Jag lyssnar en hel del på Tegan and Sara och Jefferson Airplane. Sen blir det också en hel del techno. Det blir väldigt blandat faktiskt. Jag går rätt mycket på hur skivomslaget ser ut. Ser det konstigt ut tar jag det direkt.

Vem ser du upp till mest i housevärlden?
– Eric Prydz för att han gör sin egen grej. Det är coolt. Han blandar massor av olika influenser. Jag tycker att han är stilbildande

Finns det någon som du drömmer om att jobba med?
– Nej, inte direkt. Jag får en del förfrågningar om samarbeten och jag försöker tacka ja så ofta jag kan. Ibland blir det asbra och ibland mindre bra. Jag gjorde en låt med Scissor Sisters som blev askonstig, haha! Men sen samarbetar man ju mycket med polarna också. Såklart.

Är alla en big happy family, eller finns det olika läger i housevärlden?
– Jag tycker faktiskt att det är en big happy family. Alla hjälps åt tycker jag. Man vill ju hänga med sina polare så då blir det att man håller ihop.
– Man tipsar om varandra och hjälps åt så gott man kan. Housemusik handlar om att dansa och ha kul. Det gillar jag.

Är alla house-djs lika artiga som du?
– Haha! Jo, men alla är väldigt ödmjuka. Blev lite chockad över det i början. Avicii till exempel, han är bättre på att svara på mail än vad jag är.

Du är döpt till Prinz Adrian, kommentar?
– Mina hippieföräldrar gillade det helt enkelt.

Varför valde du inte det som artistnamn?
– Jag vet inte. Men Adrian Lux kom till när jag kollade på Virgin Suicides. Där en av karaktärerna heter Lux. Det var en scen där de var på en äng och då kände jag att jag ville göra något som passade ihop med den scenen.

Debutalbumet Adrian Lux är ute nu. Heartbeats har premiär den 25 april på TV6 Play.

Rodeo
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net