Mode, Nyheter

CITATET: ALBER ELBAZ RÅD TILL ALLA NYKLÄCKTA MODESKAPARE DÄR UTE

Arkivbild: Alber Elbaz firar 10 år på Lanvin med några av sina polare, bara. Foto: Alloverpress.

Skilj dig från lättja, arbeta hårt. Ha kontakt med din intuition och lyssna på hjärtat, inte på marknadsföringsdirektörer. Dröm.

Modevärldens mest sympatiske Alber Elbaz sa några sanningens ord igår till de 125 lovande modestudenter som tilldelats 30 000 kronors-stipendium, under Geoffrey Beene National Scholarship Awards.

Rodeo
Promotion

Mode, Nyheter

Citatet: Alber Elbaz tänkte ge upp och bli doktor

”Jag bestämde mig för att bli läkare, efter­ som jag gillar både aspirin och alvedon.”

Lanvins chefsdesigner Alber Elbaz berättar för Style.com om när han ville lämna modebranschen. Vi (och världens alla sjuka) är glada att han ändrade sig!

 

Rodeo

Mode, Nyheter

Lanvin höst/vinter 2012

Foto: All Over Press/First View

VAD: Alber Elbaz bjöd på en show som innehöll vackra plagg i regnbågens alla färger. Showen avslutades med lite musik från Elbaz själv.

MOTTAGANDE: En glamourös show som kritikerna älskade.

ELLE UK ”Alber Elbaz celebrated his 10-year anniversary at Lanvin…with a collection of his greatest hits and a show that ended with him, microphone in hand, singing ‘Que Sera, Sera’.”

VOGUE UK ”It was Alber’s greatest hits. It was so fantastic and emotional. He’s a designer who commands and has earned that respect. It was incredibly touching and what a wonderful evening for him,” said Vogue’s Lucinda Chambers after the show.”

FASHIONWIREDAILY ”Born in Casablanca, though raised in Morocco, Elbaz in his ten years at Lanvin, has taken a sleepy French institution and remade it into one of the most influential labels in the world.”

VOGUE.COM ”He does it in solid shape and color, molding neoprene in bottle green, violet, chrome yellow, or rust red, with frontal peplums smoothed away in back…”

Rodeo

Mode, Nyheter

CHOCK! Dagens modeskvaller

Blir det nu Lanvins Alber Elbaz som går till Dior? Även om alla dessa spekulationer förmodligen är närmast vilda gissningar skulle ju detta kunna förklara varför personalen på Lanvin gråter?

VOGUE UK

Kanye West verkar ha legat i ordentligt den här säsongen, här är bilder av honom från visningarna:

THE DAILY TELEGRAPH

Louis Vuittons visning med fetisch-tema var helt klart något ut över det vanliga, Grazia är ytterst exalterade, likaså Anna Dello Russo.

GRAZIA DAILY
TWITTER/ANNADELLORUSSO

Uppseendeväckande sångerskan Amy Winehouse har gjort sitt andra samarbete med Fred Perry och the Daily Telegraph visar looks ur kollektionen.

THE DAILY TELEGRAPH

Bäst klädda på Paris modevecka enligt Vogue UK, detta måste ses!

VOGUE UK

Bryanboy lyckades fånga en rolig bild av Anna Wintour där hon tydligen ropar åt en vakt att flytta sig?

TWITTER/BRYANBOY

American Apparels grundare Dov Charney anklagas för att ha utfört sexuella övergrepp på en tonårig flicka som jobbade i en av klädkedjans butiker. Fruktansvärt!

FASHIONISTA

I höst är det en naturligt sminkad look som gäller enligt ELLE Magazines trendspanningar. Ta reda på hur Pat McGrath skapade den rätta looken på Givenchys visning m.m.

ELLE

Rodeo

Krönika, Mode

To bitch, or not to bitch

Hela idén om ”modevärlden” är att den är fylld av bitchiga bögar och kalla isdrottningar. Varje fiktiv skildring bygger på detta – en slags värld där moral är satt ur spel och där verbala avsnoppningar är vardagsmat.

Det är en värld där Anna Wintour terroriserar sina assistenter och Karl Lagerfeld kallar normala kvinnor feta.

Men på senare tid har jag sett allt fler tecken på att det håller på att förändras.

Simon Doonan, Barneys creative director, skrev nyligen om att bitchigheten var borta i modevärlden. Och i WWD berättade Lanvindesignern Alber Elbaz att han blev ”känslosam” för att modellerna inte klagade på de högklackade skorna i showen, trots att de såg fulla ut när de gick. Han bytte ut skorna till sandaler för alla som inte kände att de klarade av dem.

Detta är motsatsen till när modellerna föll som käglor på Pradas catwalk 2008. Då sa Miuccia Prada att hon ”gillade” att de trillade. Hon kunde lika gärna sagt att hon skrattade rått.

Doonan radade upp ett antal exempel på människor som borde vara bitchiga, men inte är det. Som Daphne Guinness, som med Doonans ord ser ut som om hon ”sover i en svart kista av onyx och äter lever från människor som Tavi och mig när hon vill ha kul.” (Han hänger med Tavi när han träffar Daphne.)

Jag minns att när jag började skriva om mode så fick jag ibland kommentarer som ”du är ju trevlig i verkligheten”. Det är också sant att den första text jag skrev i Nöjesguiden hette ”Alla är fula”.

Låt mig citera lite ur den:

Dessutom, som för att göra saken ännu värre, är det här chica 1980-modet omöjligt att bära om man inte är smal och snygg. Ändå springer det omkring en massa korta och kurviga tjejer klädda som om de är på väg till en lyxig privatfest tillsammans med Grace Jones och Jerry Hall anno 1979. Det är förskräckligt.

Basically dissade jag korta och kurviga tjejer.

Häromveckan dissade jag prinsessan Madelaine i Svenska Dagbladet, vilket slogs upp stort i Norge som hörde av sig och undrade vad jag tyckte om Mette-Marit. När jag sa att jag tyckte hon klädde sig tråkigt nådde nyheten att en svensk modejournalist klädde av Norges stolthet hela vägen till England, där det rapporterades att jag ”slated” och ”blasted” de båda prinsessorna.

Det finns en dubbelhet i detta. För folk både vill och vill inte ha bitchigheten. Det finns även en dubbelhet för mig. För jag vill kunna vara en nål som sticker hål på ballonger, men försöker samtidigt undvika att människor som aldrig pratat med mig tror att jag är en kallhamrad pugga utan själ.

Det är naturligtvis ett omöjligt uppdrag.

För det finns något i att jobba med mode, skriva om mode – vara ett fan av mode till och med – som får en att förändras i andras ögon. Eller, det är snarare så att det finns något i själva modet, i bilden av det, som upplevs som en attack på resten av världen. Ett underkännande av alla andra, av dem som inte lever upp till idealet helt enkelt.

En kompis till mig formulerade det en gång som att mode är som en pojkvän som slår en men som man fortfarande älskar, vilket bara är ett annat sätt att säga att ingen undkommer modet.

Det kanske kan läsas som att lösningen är att underkasta sig, att acceptera att man är fast i ett dåligt förhållande. Men det är faktiskt en uppmaning till att ta kontroll. För mode är också frihet, eftersom den som bemästrar mode också kan skriva sina egna regler. Det är detta som är så paradoxalt när det gäller mode: Att friheten finns i omfamnandet av förtrycket.

Min egen bitchighet, som uppenbarligen även riktades mot vanliga tjejer när jag började skriva kanske uppfattades som en del av ett förtryck. Men egentligen tror jag att det handlade om att jag var irriterad på att de där tjejerna var fast i förhållandet med pojkvännen som slog dem. De följde trender som inte passade dem och klädde sig helt enkelt fult för att det var inne. De sura kommentarerna var just ett försök att vara en väckarklocka, ett försök att få dem att inse att de var hunsade av modet (och innan någon trycker på kommentarsknappen så vill jag inflika att jag inte menar att alla korta och kurviga måste klä sig som Joan Holloway).

Bitchigheten har ju alltid varit bögarnas USP till världens kvinnor. Orsaken till att kvinnor blir fag hags är för att deras bögkompisar inte säger ”du ser fantastisk ut!” när de inte gör det. Det är faktiskt upp till oss att stoppa tjejkompisen från att köpa en fodralklänning som säger ”jag kanske har blivit mamma och snart 40, men jag är fortfarande sexig!”

Bilder startsida: All over press

Rodeo
Rodeo: Just nu