Mode, Nyheter

"Det handlar om mode och skam i alla dess former" | Anja Aronowsky Cronberg om det nya numret av Vestoj

Bilder från Vestojs release på Palais de Tokyo i förra veckan. Foto: Linus Ricard.

Anja Aronowsky Cronberg är skribenten, modejournalisten och modehistorikern med en bakgrund på bland annat Acne Paper. Idag bor hon i Paris där hon gör hon sin egna modetidskrift Vestoj (efter ”kläder” på esperanto). En tidskrift som snabbt blivit känd för sitt smarta och annorlunda modeperspektiv, och räknar några av modebranschens mest aktade skribenter till sina medarbetare.

Under förra veckan släpptes det tredje numret av Vestoj, ”Shame”, där mode belyses genom skammens blick. Releasen, som ägde rum på Paris stora konstutrymme Palais de Tokyo, inkluderade bland annat ett modeperformance som skulle få de minglande deltagarna att känna på kopplingen mellan mode och skam – kanske närmare än de själva hade lust. Anja Aronowsky Cronberg berättar mer.

Vad hände egentligen under Vestoj-releasen på Palais de Tokyo?
– På ytan var vår kväll som vilken vernissage som helst. En massa flott klädda konstnärstyper drack vin och pratade kultur, men bland våra gäster hade vi bett tjugo skådespelare leka med arketypiska situationer som är förknippade med mode och skam. Pinsamheter som kjolen som fastnat i trosan, mensfläck på vita byxor, prislappen som hänger kvar i det alldeles nyinköpta plagget, alldeles för höga klackar som det inte går att gå ordentligt i, en alltför genomskinlig topp som visar brösten, en gylf som lämnats öppen… Vi var intresserade av att se vad som händer när folk blir konfronterade med de här situationerna. Det blev en väldigt intressant afton, full av bisarra situationer och väldigt mycket skratt!

Bilder från Vestojs release på Palais de Tokyo i förra veckan. Foto: Linus Ricard.

Har du något favoritcitat eller bild ur det nya numret av Vestoj?
– Dr Mathilda Tham skriver på sidan 32 att ”Vi behöver mode som ett ‘dåligt’ område, antingen att personligen engagera oss i genom till exempel strängt onödig shopping, eller att bli chockerade över och hänge oss åt moralisk självrättfärdighet – och i båda fallen känner vi oss bättre för det.” [fritt översatt från engelska av Rodeo – reds.anm] Ganska talade tycker jag.

Berätta – vad får vi mer läsa i det nya numret?
– Det här numret handlar om mode och skam i alla dess former, både ur en historisk synvinkel och också ur ett nutida perspektiv. Hur har skam i relation till mode och kläder förändrats med tidens gång? Hur ser skam och beklädnad ut i olika kulturer och varför? Vi har en intervju med den transexuella porrstjärnan Buck Angel med superfina bilder av Christian Coinbergh, en text om TV-makeovers av den amerikanska akademikern Dr Brenda R. Lewis och en väldigt personlig essä av den amerikanska författaren Marya Hornbacher, känd från bestsellern ‘Wasted – A Memoir of Anorexia and Bulimia‘ – som hon skrev när hon bara var 23 år gammal – som man måste öppna med brevkniv för att komma åt. Jag skriver om fängelseuniformer, och vår redaktörAne Lynge-Jorlén undersöker hur modeindustrin leker med skam genom att titta närmre på Comme des GarconsHussein Chalayan och Vivienne Westwood.

Bilder från Vestojs release på Palais de Tokyo i förra veckan. Foto: Linus Ricard.

– För releasen byggde även set designern Nini Gollong ett fyra meter högt tält, en liten oas där gästerna kunde få en lugn stund om det vernissagekaoset blev för mycket. Inuti tältet fanns en skulptur gjord på sönderklippta Vestoj, och en hög brända tidningar på en guldpläterad sockel.

– Vi hade även fått en specialdoft från den Berlinbaserade doftkonstnärinnan Sissel Tolaas, Guy No 9, en väldigt stark svettdoft som gästerna kunde leka med. Hela Palais de Tokyo luktade Guy No 9 mot slutet av kvällen….

Bilder från Vestojs release på Palais de Tokyo i förra veckan. Foto: Linus Ricard.

Vad gjorde Clemence Poésy och Ava Hervier där?
Clemence Poésy och Ava Hervier regisserade alla skådespelare, efter vår ursprungliga idé. Under kvällen var de våra bartenders!

Vilka insikter om mode och skam har varit störst för dig i jobbet med det nya numret?
– Det är lätt att klassa ut skam som en känsla som borde rationaliseras bort och raderas. Men faktum är att skam kan vara väldigt produktivt för ett samhälle. Rädslan för att behöva skämmas håller oss i schack många gånger när vi annars skulle agera alltför själviskt. Samtidigt är skam så intressant eftersom mycket av styrkan i skam kommer ur känslan att det inte går att prata om. Vi skäms för att vi skäms. Och den som skäms vill mest av allt att ingen ska uppmärksamma det.

– Under mänsklighetens historia har vi även blåst hål på många koncept som tidigare varit genomsyrade av skam och som idag är fullt normaliserade – tänk exempelvis på barn utanför äktenskapet eller homosexualitet – och vi alla tycker att samhället blivit bättre för det. Om det går att använda sig av skam för att exempelvis få folk att konsumera mindre eller göra grönare val kan skam bli ett viktigt verktyg i skapandet av en bättre, mer hållbar värld.

Bilder från Vestojs release på Palais de Tokyo i förra veckan. Foto: Linus Ricard.

När jag personligen tänker på mode och skam, tänker jag främst på min egen konsumtion. Vilken är din största skam i relation med mode?
– Som du skäms jag för att jag alldeles för ofta köper kläder jag absolut inte behöver. Och även för de gånger min outfit har försatt mig i pinsamma situationer. Ibland skäms jag för att jag inte har vett eller mod att gå emot min egen inbillade – men mest kulturellt dikterade – goda smak. Andra gånger skäms jag för att jag skäms å andras vägnar. Men alla detaljer behåller jag för mig själv, i sann skamlig anda!

Finns det något i relationen mode-skam vi borde skämmas mer respektive mindre för, tycker du?
– Det har ofta slagit mig att vi inom modevärlden är en grupp som är ovanligt mottagliga för känslor av skam och självförakt. Om jag hade fått en krona för varje gång jag hört en kollega säga ‘Jag hatar modemänniskor!‘ hade jag varit rikare än Joakim von Anka vid det här laget!

– Det är så klart inte alltid lätt att rättfärdiga att vi ägnar våra dagar åt skönhet och konsumtion när vi vet att det är en lyx som så många i världen inte har möjlighet att ta del av. Modevärlden har blivit lite av ett område som vi ‘älskar att hata‘ och även ett område där vi kan leva ut skamfyllda extravaganser. Det finns så klart mycket att kritisera inom modevärlden men också mycket att värna om, utmaningen är som alltid att hitta rätt balans. Jag tycker vi skäms alldeles lagom idag faktiskt.

Det nya numret av Vestoj finns ute nu, och säljs via bland annat Papercut. Läs mer om Vestoj på vestoj.com.

Rodeo
Promotion

Vi minns Alexander McQueen | Anja Cronberg

lee_amq

Världen sörjer den hastigt bortgångne Alexaner McQueen. I en serie frågar Rodeo svenska modevetare hur de kommer att minnas vår tids störste modeskapare.

ANJA CRONBERG är modevetare, skribent och journalist, och chefredaktör för modetidskriften Vestoj. Och hon skulle ha gjort en intervju med Alexander McQueen om bara två veckor.

HUR HANTERAR DU NYHETEN OM HANS DÖD?
– För mig känns det aningens underligt att sörja någon som jag inte känt personligen men som ändock har inspirerat och influerat hela modeindustrin. Men sörjer det gör jag. Jag har flera vänner som jobbat med Lee, och genom dem har jag kommit honom närmre på något vis, och tveklöst är att en kreatör av så hög kaliber som McQueen berör oavsett om du haft möjlighet att lära känna mannen i fråga eller bara hans arbete. Under mina studiedagar på Central Saint Martins i London var McQueen en ständig källa för inspiration – hans arv satt liksom i väggarna. Det är också extra bisarrt eftersom det var meningen att jag faktiskt skulle träffa honom, för att göra en intervju om kopplingen mellan mode och magi for nästa nummer av Vestoj, om bara två veckor…

– Vi vet ju ännu inte varför McQueen valde att ta sitt liv, men det slår mig hur oerhört straffande modeindustrin kan vara med sitt aldrig sinande tempo och krav på ekonomisk framgång, status och prestige. I en sådan miljö är det nästintill omöjligt att erkänna sig sårbar, liten och osäker – mänsklig med andra ord. Vi ser dessa ständigt leende människor på vimmelbilder, i intervjuer eller på kalas, och litar ofta helt okritiskt på deras framgång och lycka som individer. Verkligheten är alltid mer komplex dock och kantad av svårigheter såväl som succé, och vi kan aldrig veta vad som rör sig bakom ett leende.

HUR KOMMER DETTA ATT YTTRA SIG I MODEVÄRLDEN OCH HISTORIEN, TROR DU?
– Jag undrar verkligen vad som kommer att hända med hans företag nu. Modeindustrin är ju numer allt mer vinklad åt att en ny designer ska kunna ta över efter att ursprungsdesignern har slutat/dött/fått sparken/fått nog. Modehus har idag, som vi ju alla vet, mindre att göra med en individs vision och skapande och mer att göra med att lägga grundstenarna på plats för ett imperium som ska kunna fortsätta sa länge handväskor, parfymer och högklackade skor står på kvinnors önskelistor. Så oerhört mycket pengar står på spel, för att inte tala om alla anställda som är beroende av sina jobb inom olika koncerner. Och det innebär ju också ett visst ansvar. Men är det verkligen etiskt att låta en ny designer ta över efter den som tog livet av sig vid blotta fyrtio års ålder? Hur ska det alltså gå för McQueen som varumärke? Och hur ska det gå för alla som arbetar inom företaget? Att lägga ner känns som det enda moraliskt korrekta, men är det möjligt när så många människor kommer att påverkas ekonomiskt och praktiskt? Samtidigt känns det alltför morbitt, även för en värld redan så morbid som modeindustrin, att värva en ny designer för att ta McQueens plats efter att han valde bort sitt liv och sitt leverne på ett så aggressivt sätt. Lite ett fall av ”damned if you do, damned if you don’t” för företagsbossarna på Gucci Group med andra ord. Inte helt lätt att rycka på axlarna och konstatera att ”the show must go on” tippar jag…

HUR HEDRAR VI, ELLER MODEVÄRLDEN, HONOM?
– Precis så som ni på Rodeo har valt att göra – genom att minnas och ta sig tid att tänka på Alexander McQueen, vad han stod för och på vilket sätt hans skapande haft betydelse för oss, som individer, konsumenter och som industri.

HAN ÄR EN VISNINGARNAS MÄSTARE…VILKA ÄR FÖR DIG DE TRE MEST BETYDANDE OCH FANTASTISKA MCQUEEN-VISNINGARNA?
– Det finns så många! Men jag älskade finalen till hans s/s 99-visning – den när Shalom Harlow blir omringad av robotar som överfaller henne med färg och förvandlar hennes vita klänning till en kavalkad av graffitiliknande mönster. Eller hans s/s 05-visning när alla modellerna förvandlades till pjäser i ett gigantiskt schackspel, en ganska passande metafor för modeindustrin i allmänhet kan tyckas. Min allra största favorit dock är McQueens s/s 01-visning. Visningen tog form i en kub gjord av spegelglas – inuti var modellerna porträtterade som oerhört glamorösa mentalpatienter. När visningen gick mot sitt slut och alla i publiken satt som på nålar, lystes ännu en kub i kuben upp för att avslöja en naken Michelle Olley, en av Englands främsta fetischskribenter på den tiden, iförd en mask som täckte hela hennes ansikte och enbart tillät henne andas genom en tub kopplad till taket av hennes fängelse. Michelle, en bastant dam, låg i all sin nakna prakt på en divan omgiven av tusentals fladdrande malar – det var ett spektakel som lämnade alla vimmelkantiga, tårögda och med gåshud.

SS99_0116
SHALOM HARLOW I FINALEN S/S 1999.

sss05
S/S 2005 IT’S ONLY A GAME.

voss
S/S 2001 VOSS.

Rodeo
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net