Mode, Nyheter

Fadi el Khoury, Josefina Larsson och Nhu Duong bland namnen när Stockholms modevecka presenterar schemat för vår/sommar 2013

Idag presenterades de bekräftade namnen för Stockholm Mercedes-Benz fashion week, som kommer att äga rum på Berns med omnejd den 27:e-29:e augusti i Stockholm. Och det är en god blandning av etablerade namn och nya uppstickare.

Bland de nya namnen syns bland annat couturiern Fadi el Khoury, som nyligen slagit upp dörrarna för en egen couturelinje här i Sverige, och som senast jobbade vid Dior haute couture i Paris. Han kommer att inleda modeveckan med sin visning på måndagen den 27:e augusti.

Ett annat nytt märke på schemat är även JÅAL Atelier. Bakom namnet står den talangfulla Josefina Larsson som nyligen tog en mastersexamen på designskolan Central St Martins i London.

Vi får även ta del av visningar från nya unga talanger vi fått smaka på tidigare, som Nhu DuongAltewai.Saome, Hernandez-Cornet och Maria Nordström.

Och bland de bekanta namnen ser vi bland annat Diana Orving, Ida Sjöstedt, Filippa K, Dagmar, Whyred, Carin Wester, J.Lindeberg, Tiger, Cheap Monday, Oscar Jacobson och The Local Firm, med flera.

En annan nyhet för i år (kanske med hjälp av den nya huvudsponsorn Stureplansgruppen?) är ett separat eventschema där designers och varumärken kommer att hålla i fester, och genom andra former av presentationer kunna delta under veckan.

Det är otroligt glädjande att de stora etablerade varumärkena är trogna Mercedes-Benz Fashion Week och finner ett värde i att visa säsong efter säsong. Samtidigt är det fantastiskt kul att de nya kreativa modeskaparna som får branschen att bubbla väljer att visa upp sig under Mercedes-Benz Fashion Week”, säger Gunilla Grübb från Association of Swedish Fashion Brands i ett pressmeddelande.

Rodeo
Promotion

Krönika, Mode

Sexigt eller ekologiskt?

I går var jag på seminariet om hållbarhet som anordnades av Association of Swedish Fashion Brands. Jag hade tyvärr inte tid att närvara under hela seminariet, men bara det som jag hann höra var spännande och informativt.

När jag kom hem öppnade jag datorn och insåg att Guardians designkritiker Justin McGuirk hade skrivit en krönika om hållbar design som delvis anknöt till några av de punkter som jag fastnade vid under seminariet.

En av de första idéer som kastades ut under samtalet på Arkitekturmuseum var nämligen att hållbart mode måste vara sexigt. Att det idag fortfarande är alltför rotat i något slags vadmalstänk, alternativt den sämsta sortens proggmode.

Detta dilemma illustrerades ännu tydligare när en annan av talarna började jämföra hållbart mode med ekologiska bananer eller tvättmedel.

För det finns väl ändå en grundläggande skillnad när det gäller mode och bananer? Dels själva konsumtionen. Du äter en banan, den försvinner, du köper en ny. Samma sak med tvättmedlet (minus ätandet). Men ett plagg du har köpt konsumeras på ett helt annat sätt. Det finns en orsak till varför det alltid är roligast att ha på sig ett plagg första gången och inte den tjugonde. Värdet av plagget nöts långsamt undan (om det är ett bra köp) ända tills man tröttnat på det. Men man tröttnar inte på ett tvättmedel, det bara tar slut.

Fast det säger också något om skillnaden mellan betydelsen av ekologiskt när det gäller mode och ekobananer. Statusen som är kopplad till en ny tröja är helt annorlunda än mat och tvättmedel. Visst kan det finnas något statushöjande i att handla mat i en flott ekoaffär där allt är lite dyrare och lite mer lifestyle, men det kan inte mätas med modets statusmekanismer. Publiken under seminariet fick frågan om hur många som handlat ekologiska bananer. Det var de flesta. Formuleringen borde ha varit hur många som handlat en ekologisk mp3-spelare. Troligtvis inte en enda.

Om mode handlar om sex och status borde det vara enkelt för lyxföretagen att göra hållbart mode eftersom deras kunder ändå betalar mer för designen och märket än för själva materialet. Det blir svårare när vi pratar om budgetmode, där material och produktionen utgör en större del av plaggets slutliga kostnad.

Ändå vänder sig sällan Greenpeace och liknande organisationer direkt till lyxföretagen utan ägnar sin tid åt att undersöka budgetsektorn. Vad vet vi egentligen om Guccis kläder och material? Borde det inte här finnas utrymme för förändring?
Eller är det helt enkelt så deppigt att när det gäller lyx så är statusen så övervägande som köpincitament att folk struntar i om jackan virkats av en 8-åring nedsänkt i ett giftbad? Jag tycker det borde vara tvärtom. Statusbehovet är redan tillfredsställt och om det är några som skulle kunna göra hållbart mode sexigt så är det just lyxmärken som Gucci. När det är budgetsektorn som pushar på så blir det en moralisk fråga, ett sätt att få känna sig god. Jag tror det är problematiskt i en så statusberoende bransch som modedesign. Det vore bättre om de snyggaste, lyxigaste och mest åtråvärda kläderna helt enkelt också var de som var mest ekologiska.

Rodeo
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net