Mode, Recension, Världsturné

STOCKHOLM AW13: BUSNEL

VAD: Busnel, med Marina Kereklidou i spetsen, visar sin höstkollektion inför ett fullsatt Berns på Stockholms modevecka.

INTRYCK: Jag vet inte hur eller när Busnel blev modeveckans stora happening. Det kanske är champagnen (det är som bekant ont om den nuförtiden). Det kanske är att den uttråkade modepubliken till viss del bytts ut mot välpudrade kvinnor som luktar Fracas och gamla pengar. Hög stämning, är det i alla fall. Och kön in verkar aldrig ta slut.
Sedan Marina Kereklidou tog över som kreativ ledare för Busnel (hon är inne på sin femte eller sjätte säsong nu) har jag till viss del klagat på att det händer för lite under visningarna på modeveckan. Med en av Sveriges mest framgångsrika stylistkarriärer bakom sig har jag önskat mig mer av Kereklidou när det gäller hela konceptet Busnel.

Men till säsongen AW13 låter jag mig till sist övertygas. Kanske är det kollektionens tema ”ryttarinnans värld” som talar extra till denna gamla hästtjej. Det händer också mer med stylingen: Kereklidous modeller är moderna (ett fint inslag var de stickade ”hovarna” över skorna), sexiga och osar klass. Plagg som står ut är en snygg klänning i form av en silkig pyjamasskjorta, mönstrad med Busnels klassiska logga, en stickad plisserad kjol och djupt v-ringade klänningar (undertecknad är extremt inne på djupa och vida v-ringningar just nu).
Det enda jag saknad är de perfekta byxorna jag såg på en pr-kvinna innan visningen: grå, finstickade och subtilt utställda.

Foto: Kristian Löveborg

Rodeo

Mode, Recension, Världsturné

STOCKHOLM SS13: Busnel

VAD: Busnel visade uppdaterade koftor och en och annan kaftan i stora salongen på Berns.

INTRYCK: Gustav Broström, denna eviga retsticka, lutar sig över min axel och läser vad jag har antecknat i min iPhone. ”En trevlig liten stickad klänning i aprikos”.
”Har du börjat jobba på Feminina, eller?” Jag himlar åt honom och ögnar igenom mina anteckningar. Tydligen gillar jag även en ”söt plisserad kjol” och en ”perfekt nyans av bubbelgumsrosa”. Vi är inte ens hälften in på Busnels visning, och jag har redan förvandlats till Blair Waldorf. Or better yet, ett av de Busnel-barn som sprang omkring mellan stolsraderna innan visningen. Och det är väl så det är: för de trogna kunderna och inköparna från NK:s damavdelning är det en trevlig visning. Men för ett märke som visar på Mercedes-Benz Fashion Week hade jag gärna sett något lite mer showigt, lite mer konceptuellt – utan att man för den sakens skull kompromissar med sitt arv. I Marina Kereklidou som chefsdesigner har man onekligen ett stylistkapital att utnyttja bättre på en visning.

 

Foto: Emil Jönsson

Rodeo

Mode, Recension, Världsturné

Busnel höst/vinter 2012

Annina Rabe: Alltså jag får egentligen akut ångest av det här märket. Bara jag ser den där loggan får jag rysningar och katapultas tillbaka till mina mellan- och högstadieår. Alla som kom från fina familjer i min skola hade den där jackan i mörkblått, parat med 501:or eller veckad kjol, Gucciloafers, hårskena och en sån där jävla rottingkasse. Alla såg ut som små tanter utom jag för jag fick aldrig nån sån där jacka. Den var en sån klassmarkör. Det känns väldigt symptomatiskt att det är en svenska som nu tagit över märket, för jag tror att Busnel alltid var störst i Sverige – lite som Lloyd Cole.

Anna Hellsten: Du menar Henri Lloyd?

AR: Haha. Men nu ska jag ändå säga att det var många fina grejer här, även om mycket också såg ut som det gjorde på den tiden. Det här är kläder för Ladies who lunch.

AH: Även om ingen gör det längre, om man ska tro senaste Vanity Fair. Där var en jätterolig artikel om Ladies who lunch. Eller ladies who doesn’t.

AR: Är det för att kvinnor inte äter nuförtiden?

AH: Dom åt inte på den tiden heller. Such a waste.

AR: Nu måste vi prata lite mer om kläderna. Det är konservativt på det där sättet att man måste vara väldigt ung för att kunna ha det. Annars framgår inte humorn i det och man ser bara ut som en tant. Men en ung cool människa med ett lite edgy utseende kommer ju till och med undan med knytblus.

AH: Det är sådär dammfritt. Det finns en viss look som är dammfri. Den involverar alltid guldknappar.

AR: Men Busnel ÄR ju guldknappar. Det är liksom själva grejen. Jag blev väldigt förtjust i den där mjuka cremevita ulltrenchen som flaxade in där alldeles i början. Den var väldigt fin på ett franskt sätt. Kereklidou har verkligen tagit fram det franska i märket, det är en intelligent tolkning. Och stylingen var rolig, framför allt de där lite stela upptuperade hjälmfrisyrerna – very PanAm.

AH: Troféfrulooken. Såna flygvärdinnor som gifter sig med piloten och ägnar resten av sina liv åt att administrera cocktailpartys och smygsupa.

AR: Jag uppskattade också att flera av modellerna hade påfallande mycket personlighet. Efter att ha sett oändliga rader med exakt likadana mittbenade waifs vandra upp och ner längs catwalken de senaste dagarna var det roligt att se modeller som faktiskt hade lite ansiktsuttryck. Det tillförde en extra dimension till visningen.

AH: Sånt här får man kanske inte säga, men det var roligt att allt inte var i svart.

AR: Och inte bara marinblått heller. Jag tyckte att de där tvåfärgade små klänningarna med puffärm var fina, men de kändes inte så Busnel. Det kanske var därför jag gilade dem.


Foto: Beata Cervin

Text: Anna Hellsten och Annina Rabe, Shampoo Rising-kollektivet

Rodeo

Mode, Recension, Världsturné

Busnel vår/sommar 2012

Busnel är sedan länge, länge, ett populärt märke i Sverige bland unga tjejer och deras mammor – i de delar av Stockholm som stavas Östermalm, Lidingö, Djursholm och Bromma. Nyligen har de satsat nytt, och anställt Marina Kereklidou som chefdesigner och stylist.

Jag har alltid sett det som att de rika invånarna i Stockholm gillar Busnel för att det signalerar en viss typ av klass och ärvda pengar  – som ung tjej ska man helst bära sin mammas gamla kofta. Och nysatsningen tolkar jag som ett symptom på att intresset för mode ökat inom alla segment i samhället: nu räcker det inte för saltistjejerna att ha mammas kofta utan de vill faktiskt att en modefaktor ska spela in. Efter en rätt katastrofartad första visning under förra modeveckan har Busnel nu ryckt upp sig – mer än rejält. De klassiska stickade koftorna och tröja/kjol-seten (allt i sextiotalsstuk) mixas upp med denimchinos samt blusar, klänningar och kjolar i siden. Resultatet går väl i linje med bilden vi har av Busnel. Jämfört med sin kille i Gant och Henri Lloyd kommer den här tjejen vara den chicare halvan.

Foto: Emil Jönsson

Rodeo

Mode, Nyheter, Recension, Världsturné

Busnel höst/vinter 2011

En av de största överraskningarna i startfältet för Stockholms modevecka blev också en av de mest omtalade presentationerna. Märket Busnel, med franska rötter sedan nästan ett sekel och en laddad logo som ofta går i arv eller hamnar i välsorterade second hand-butiker, är sedan förra året svenskäg. På Stockholms modevecka var det dags att markera nystart. (Produktionen av kläderna är dock fortfarande baserad i samma fabrik i Rohan som plaggen tillverkats i sedan starten år 1920.)

För att damma av och piffa varumärket har den nya svenska ägaren Louise Falkenberg tagit in Marina Kereklidou som designer. Kereklidous första kollektion kallas ”Busnel, oui je táime” och lutar tungt mot det igenkännliga. Busnel visade kort och gott uppdaterade klassiker. De klassiska stickade skepparkavajerna i marinblått inledde och återkom sedan genom hela visningen, mot slutet som enda plagg på kroppen till väldigt bara ben, i olika varianter, bland annat som en mindre lyckad modell med puffaxlar, och färger, bland annat vårigt ljuslila och hallonrosa. De dubbelknäppta gyllene knapparna syntes även i andra plagg, som i svårburna minikjolar, vassa skepparkavajer och en kort cape med guldkant. Guldet syntes även i ett rep, lyft ur Busnels runda skepparlogo, som knöts kring modellernas midja som stylingdetalj. Över håret hade modellerna schalett, vilken inte kändes särskilt modernt men kanske levde upp till någon slags myt om ett annat mode i en annan samhällsklass. Front row var proppfull med prydligare publik än på de andra visningarna på Berns: det kindpussades från höger och vänster och stämningen var hög. Att ta in Kereklidou, som av någon anledning har en klassisk air omkring sig, var nog ett bra knep. Nu ser vi fram emot utvecklingen.

Foto: Beata Holmgren

Rodeo
Rodeo: Just nu