Mode, Recension, Världsturné

Stockholm SS15: Diana Orving

Den amerikanska konstnären Andrea Zittels har i sitt arbete ofta intresserat sig för teman som skydd och dagliga rutiner. Vad gör våra rutiner med oss, vad kan vi göra för att effektivisera vardagen och skulle det i så fall förändra våra liv är frågor hennes konstnärskap skulle kunna tänkas svara på. Wagon station encampment är ett projekt som tar plats i Nevadaöknen, små pods för att leva i utplacerade i ett ödsligt och till viss del svårtillgängligt landskap. Sedan några år tillbaka har Zittel öppnat upp möjligheten för andra att bo under en period i dessa wagon stations. Vistelsen kostar inte pengar men det förväntas av besökaren att hjälpa till i det dagliga arbetet på platsen där Andrea Zittel själv också arbetar konstnärligt.

Inför arbetet med vårsäsongen 2015 tog Diana Orving själv del av Andrea Zittels arbete i Nevadaöknen, vilket känns helt logiskt då frihet är förenande i Diana Orvings kollektion. Från enkla shorts med linne via eleganta klänningar till byxdressar ser allt otroligt lätt ut. Lätt att leva i, frihet till kroppen, inga stela material som skaver eller sitter åt. Tanken på att bo på 19 kvadratmeter i en öken, laga mat tillsammans med andra när solen gått ner, gräva en grop – befriande, inte sant?

Diana behärskar draperingar, ingen tvivlan om den saken. Mindre självklar är ateljédelen av kollektionen som fått stora metallbitar applicerade på sig. Vissa klänningar är vackra men tillför de egentligen något till den stabila grund Diana byggt sedan 2007?

Text: Benjamin Rask
Foto: Kristian Löveborg

Rodeo
Promotion

Kultur, Mode, Världsturné

Smygpremiär för Beckmans modefilmer

Under Mercedes Benz Fashion Week visade Beckmans modeprograms sistaårsstudenter resultatet av ett samarbete med sju svenska modeföretag: Back, Diana Orving, House of Dagmar, Lagom Studios, Malinda Damgaard, Filippa K och Örjan Andersson.

Studenterna i Visuell kommunikation på Beckmans har konceptualiserat samarbetet Beckmans Fashion Collaboration i sju modefilmer. Filmerna grundar sig i modestudenternas egna visioner och tolkningar av märkena men man har också utforskat nya vägar att kommunicera mode i film och diskuterat representation, varumärkesidentitet och modegrad.

Läs mer om Beckmans Fashion Collaboration och se modevisning, kollektioner och filmer här.

Back

 

Lagom Studios

 

Filippa K

 

Malinda Damgaard

 

House of Dagmar

 

Örjan Andersson

 

Diana Orving

Rodeo

Mode, Världsturné

Stockholm AW14: Annas favoriter från dag två

IMG_6099

Foto: Sima Korenivski

1. Jag blev alldeles rörd när jag anlände till Kulturhuset för Cheap Mondays visning. Först och främst serverades det popcorn i gula pappersstrutar. För det andra pågick det ett mellanstadiedisco när jag klev in i visningslokalen. Modellerna stod i par och dansade till en Kent-ballad. Jag blev nostalgisk. Och tjejerna var stylade som Margot Tenenbaum, med välmarkerade ögon, bobfrisyrer och hårspännen.

2. Jag hann inte till H&M Design Award idag, utan streamade visningen av vinnaren Eddy Anemians kollektion. Jag blev nöjd över hur långt vi har kommit och att alla numera kan se den live. Som på front row.

Diana Orving AW14

Foto: Märta Thisner

3. Modellerna på Diana Orving visade sig vara utvald grupp artister, skådespelare sch regissörer som Frida Hyvönen, Kajsa Grytt, Amanda Ooms och Rebecka Hemse. Genom att veta vem Diana Orving designar för, skapades en större förståelse för hennes varumärke. Maria Nilsdotter följde ett liknande koncept; hon bjöd in till en utställning med fotografier av hennes vänner, tagna av Viktor Flumé, där de bär hennes senaste smyckeskollektion.

RODEO_MBFW_DAGMAR_0021

Foto: Christian Gustavsson

4. En hårslinga runt handleden blev till en accessoar under Dagmars visning. Frågan är om vi någonsin kommer att få se det på stan.

Foto: Kristian Löveborg

Foto: Kristian Löveborg

5. Trots att det är den kommande höstens kollektioner som visas, har jag sett piratbyxor hos Cheap Monday, Carin Wester och Caroline Kummelstedt. Den kommer i olika former, antingen vida eller tighta och slutar vid ankeln eller precis under knäet.  Vad man tänks bära under har stylingen ännu inte avslöjat, men svarta strumpbyxor är kanske ett bra alternativ.

Anna Kopito

Mode, Recension, Världsturné

Stockholm AW14: Diana Orving

_KL25414 copy

Men den hade ett stort affektionsvärde. En fras som jag förknippar med bränder och med kärlek. Affektion som handling är att inympa värde i något som inte nödvändigtvis är värdefullt i sig, spelar ingen roll om det är ett dött föremål eller en människa – egentligen lika värdelös som du eller jag, men inte för just dig eller mig, just nu.

Affektion var ämnet för Diana Orvings höstkollektion, där Atelier-avsnittet var sytt av begagnade saris i silke. Här fick de ett nytt kulturellt sammanhang i skulpturala tappningar, klänningar, jackor, till tonerna av Sisters religiöst anstrukna musik (religion: också det att skänka värde.) I de mer bärbara (i det här sammanhanget synonym till säljbara) delarna av kollektionen, av draperad jersey och leopardtyg, får man tänka längre för att se affektionsspåret, så pass långt att jag tänker låta bli. Det var fint. Inte så mycket mer.

Fastän Diana Orving är ett så etablerat och uppskattat namn på den svenska modescenen får jag ofta en sympatisk känsla av att det jag ser är hemgjort. Modellerna den här säsongen förstärkte intrycket av att se en hand på kläderna, en länk mellan det som utlovas och det som visas. Vilket tyvärr inte är så vanligt som man skulle kunna tro.

Modellerna, ja: de var sångerskor, skådespelerskor och regissörer, Kajsa Grytt, Rebecka Hemse och Lisa Langseth, bland andra. Varför jag vet det här? För att det stod på bladet jag kunde läsa innan visningen. Att skriva ut modellernas namn, precis som man skriver ut stylistens, pr-byråns, musikernas, makeupartistens och frisörens, vore kul om det blev en vana även när de inte är kända.

Text: Hanna Johansson
Foto: Kristian Löveborg

  • _KL25414 copy
  • _KL25291 copy
  • _KL25278 copy
  • _KL25260 copy
  • _KL25249 copy
  • _KL25234 copy
  • _KL25226 copy
  • _KL25217 copy
  • _KL25204 copy
  • _KL25190 copy
  • _KL25182 copy
  • _KL25167 copy
  • _KL25152 copy
  • _KL25141 copy
  • _KL25123 copy
  • _KL25301 copy
  • _KL25316 copy
  • _KL25329 copy
  • _KL25524 copy
  • _KL25506 copy
  • _KL25494 copy
  • _KL25480 copy
  • _KL25470 copy
  • _KL25449 copy
  • _KL25438 copy
  • _KL25429 copy
  • _KL25414 copy
  • _KL25401 copy
  • _KL25385 copy
  • _KL25373 copy
  • _KL25364 copy
  • _KL25344 copy
Hanna Johansson

Mode, Recension, Världsturné

STOCKHOLM AW13: DIANA ORVING

VAD: Diana Orving visade sin höstkollektion ”Mandala” i stora salongen på Berns.

INTRYCK: ”Mandala” är sanskrit för cirkel och anses inom hinduiska och buddhistiska ritualer vara ett kosmogram, en karta över den andliga världsordningen. Den är både populär inom västerländsk psykologi – C.G. Jung betraktade mandalan som en representation av det omedvetna jaget – och inom bildkonsten, där vi bara för att ta aktuella svenska exempel kan se den hos såväl kultkonstnären Hilma af Klint (vars utställning på Moderna Museet i Stockholm äntligen öppnar om ett par veckor) som Fredrik Söderberg.

Inom tibetansk buddhism förekommer en rit där en intrikat mandala ritas i färgad sand för att sedan förstöras, som en påminnelse om livets förgänglighet. Diana Orving plockar upp denna funktion hos mandalan i sitt eget dagboksskrivande och ständiga behov av att lämna spår och vittnesmål av sina upplevelser. Ett print i kollektionen föreställer just hennes egen handstil och fingeravtryck som en – lite väl bokstavlig – påminnelse om den kreativa processen. Då förmedlar avtrycken bättre sitt budskap när de återkommer på en metalliskt glansig klänning, nästan som tafsiga flottfläckar.

Kollektionens andra print har inspirerats av en västerländsk mandala, nämligen katedralfönstren i Nôtre Dame i Paris. Också kollektionens avslutande plagg med stora rundlar komponerade av blombladsliknande juvelfärgad tyll för tankarna till katedralfönstrens kalejdoskopiska mönster.

Monica Zetterlund-dängan ”Var blev ni av?” – den skrevs 1976, när Sverige för första gången sedan trettiotalet fick en helt borgerlig regering – mixas in i SISTER:s tonsättning av visningen i takt med att modellerna går sitt sista ärevarv och får här en personlig innebörd, ett inåtvänt sörjande över drömmarna som förblivit just drömmar tills de inte längre ens är det. Eller också är det ett försök att koppla buddhism till socialdemokratins kris, vad vet jag. Vad jag vet är att Diana Orving sällan gör en besviken med sina anspråk.

Text: Hanna Johansson

Foto: Kristian Löveborg

Rodeo
Rodeo: Just nu