Mode, Nyheter, Reportage

CARA DELEVINGNE: PERSONLIGHETSMODELLEN

Supermodellen Cara Delevingne fotograferas på röda mattan utanför the ”Met Gala”. Foto: AOP.

Modebranschen reducerar gång på gång modeller till objekt. Men det behöver inte vara så. Stjärnmodellen Cara Delevingne bevisar motsatsen. 

I en hård bransch där huvudpersonerna avhumaniseras och modellerna ofta reduceras till en vara som ska sälja, finns det en längtan efter de som vägrar kuva sig. I Storbritannien gör just nu modellen Cara Delevingne karriär på ett sätt som är raka motsatsen till degradering.

Cara, 20 år, beskrivs som “modevärldens svar på Justin Beiber”. Med 1,5 miljoner följare på instagram har hon en skara fans så trogen att de väntar på henne utanför modevisningar med idolplakat och kallar sig själva “Delevingners”.

Cara Delevingne blev Årets modell 2012 under British fashion awards, och hon har tidigt i karriären prytt omslaget på brittiska Vogue. Men det är inte i första hand hennes look som alla fastnar för. Vad som fört Cara Delevingne till framgång är hennes galna humor och utåtriktade stil.
– Cara Delevingne har en enorm närvaro och utstrålning, en sån du bara stöter på väldigt sällan, berättar Karin Smeds, stylist som jobbat med Cara Delevingne.
– När hon kommer in i ett rum blir hon centrum för allas uppmärksamhet. Hon är energisk, kvick och intensiv, och skämtar om högt och lågt. Hon sjunger, beatboxar, härmar dialekter, spelar rollspel och gör grimaser om vartannat i ett rasande tempo.

Cara Delevingne är motsatsen till den namnlösa zombie modevärlden vill att modeller ska vara – hon befinner sig snarare i gränslandet mellan modell och kändis.
– Cara är, som nästan alla mycket framgångsrika modeller, väldigt intelligent och intuitiv, fortsätter Karin Smeds. Hon har insikt om jobbet och sin stora betydelse i det, samtidigt som hon har en befriande självdistans. Och hon gör hela tiden oerhört smarta, strategiska karriärsval.

Cara Delevingnes bleka hud och smala kroppsbyggnad rör sig inte ifrån modevärldens rådande, väldigt begränsade ideal, men hennes sätt att nå ut och ha kontroll över sin egen karriär är ett framsteg för modellens status. Enligt “Cara-effekten” borde vi på sikt se fler modeller ta plats istället för att endast reduceras till en kropp, kanske?

Det finns tendenser som tyder på det. I New York har nyligen modellagenturen “The Society Management” slagit upp portarna. Här finns en annan syn på modellens roll. Planen är att hjälpa modellerna profilera sig själva i digitala medier, och låta deras personligheter skina igenom. Göra dem kända för annat än sitt utseende, helt enkelt. Tanken är att direktkontakten med konsumenterna säkrar en lång karriär i branschen. Något modebranschen kunde dra nytta av på flera sätt.


INFO: Cara Delevingne.

Ålder: Fyller 21 i augusti.

Bakgrund: Cara kommer från en rik brittisk societetsfamilj och blev toppmodell när hon dök upp som ansikte för Burberry 2011. Hennes storasyster Poppy har redan gjort karriär som en ”mer slätstruken” modell och it-tjej.

Stil: Hon har blivit känd som en anti-stilikon. Hon bär oftast stora t-shirts, stentvättade jeans och sneakers. “Jag hatar högklackat”, har hon sagt till Vogue. Cara har också blivit känd för sin skämtsamma mimik – hon gillar att driva med sig själv.

 

Cara Delevingne lämnar en casting i New York. Foto: AOP.

Cara Delevingne på omslaget av brittiska Vogue.

Bild över, till höger: Cara Delevingne får fågelskit i pannan, och delar med sig av upplevelsen på sin instagram.

 Texten publicerades i DN den 5 maj.

Rodeo
Promotion

Mode, Nyheter, Reportage

Hampus Berggren har gått modevärldens elitskola

Hampus Berggren från Malmö har tagit både bachelor- och masterexamen på Central Saint Martins College of Arts and Design, en av modevärldens mest aktade skolor.

Få klarar inträdesprovet till världens främsta mode­skola, Central Saint Martins i London. Ännu färre når hela vägen fram till examens­visningen. Men Hampus Berggren från Malmö blev en av de utvalda. 

Alexander McQueen, John Galliano, Stella McCartney, Ann-Sofie Back och Henrik Vibskov har en sak gemensamt. De, några av vår tids stora modeskapare, har gått samma skola: Central Saint Martins. Det är uppenbarligen något med den där skolan i London som mejslar fram de största talangerna inom mode. En av dem som precis tagit sin MA, och därmed klarat av både en treårig bachelor- och en 18 månader lång masterexamen på skolan, är Hampus Berggren, 28 år, från Malmö. Han berättar om de sex år av svett, kreativitet och kamp som fört honom till slutet av modebranschens mest prestigetunga utbildning.

– Lärarna vill inte berätta för dig hur du gör saker. De vill att du ska komma på det själv. Det är på ett sätt frustrerande, för om det är något specifikt du vill göra så ber du ju om hjälp. Men de kan inte ge dig den hjälpen. Du ska på något sätt knäcka det själv, säger Hampus Berggren.

Hampus har gått modeutbildningen med inriktning på herr, och innan han påbörjade sin masterutbildning gjorde han ett års praktik på modehusen Lanvin och Balenciaga i Paris. De senaste två åren har Hampus Berggren under ledning av huvudläraren Louise Wilson uppmuntrats att utvecklas som designer. Hon är läraren som har utbildat de senaste 20 årens masterelever, från Alexander McQueen till Christopher Kane, och har kommit att bli djupt förknippad med skolan. Louise Wilsons, och skolans, track record är unikt för sin bransch.

Vilken är grundfilosofin Saint Martins lär ut?

– Det finns nog ett annorlunda tänk på Saint Martins. Skolan är mest känd för mode, men är i grunden en konstskola. Jag tror egentligen att det viktigaste de lär ut är att du ska hitta din identitet, utforska dig själv och jobba på ett personligt sätt. Och under tiden ska du lära dig hantverket. Men det du presenterar ska reflektera dig och den designer du vill vara. Det gäller allt från portfolio, till sketchbok och dina tyger och hur du fotar dina kollektioner. Det ska gå en röd tråd genom det du gör, säger Hampus Berggren.

Hårt arbete är ett måste för den som söker till Saint Martins. Det är själva processen och dedikationen som ofta är i fokus.

– Att gå på djupet och vända in och ut på sitt arbete, det är det som gör det till ditt eget, eller hur? När du söker jobb är det särskilt viktigt att du kan berätta hur du fram till din slutprodukt. Louise [Wilson] tittar hellre på din process snarare än din färdiga produkt när hon bedömer dig, säger Hampus Berggren.

Det är också Louise Wilson som väljer ut vilka elever som får visa på den stora examensvisningen inför internationell press. Av 33 elever var det i år bara 13 som fick visa. Hampus Berggren var en av dem.

Hur skulle du beskriva vad ”din grej” är?
– På masterutbildningen får man lära sig sina starka sidor, finslipa det man kan. Jag har jobbat med själva plagget, helheten. Det låter väl självklart, men det är min styrka. Att jobba med mönster, drapera fram former, fokus på tygerna, lägga vikt vid detaljer och finish. Jag jobbar väldigt mycket i 3D, det vill säga med toiler. Jag tror att Louise har pushat mig att jobba i min egen stil och jobba efter en estetik som är väldigt personlig för mig. Hon kunde till exempel få mig att inspireras efter hur jag själv klär mig, kanske också verkar självklart men ofta blir du blind inför det som du har precis framför dig, det som gör dig till den du är.

Hampus Berggren hoppas just nu på att få ett jobb på ett modehus. Att starta som ny designer i dag är svårt för de flesta nyutexaminerade.

– Självklart vore det roligt att göra sin egen grej. Men idag måste du ha något slags sponsor som hjälper dig. På det sättet var det lättare för tio år sedan. Förväntningarna på unga designer har höjts. Redan när du går ut skolan förväntar sig konsumenten plagg av väldigt hög kvali- tet, Du ska komma med de nya kreativa idéerna, men också med en perfekt produkt, i de finaste tygerna. Men just nu ser jag ljust på framtiden, säger Hampus Berggren.

Om Hampus:

Ålder: 28
Uppväxt: Malmö
Utbildning: BA och MA i Fashion, Menswear på Central Saint Martins plus ett års praktik på Lanvin respektive Balenciaga.
Just nu bosatt i Stoke Newington, London.

Om sin inspiration:

”Inspiration finns överallt. I Saint Martins bibliotek kan jag gå igenom gamla tidningar och böcker. Det brukar resultera i en tjock mapp med bilder och text. Sedan brukar det falla på plats när jobbar i 3D i studion. Jag gillar processen när plagget skapas, tygval, mönsterkonstruktion, drapering och så vidare.”

Om examenskollektionen:
”Till min master blev jag inspirerad av skyddskläder, särskilt inom fäktning. Jag besökte fäktningsklubbar och sportmuseer både i England och Sverige och lyckades hitta fantastiska arkiv med gamla plagg och bilder. Jag blev inspirerad av de olika skyddslagerna de bär och hur kläderna är konstruerade med resårband och asymmetriska linjer. Jag ville skapa ett slags collage på kroppen där hud exponeras på olika sätt och jobbade med en grafiskt harness under transperanta paneler och draperade jackor och kavajer som skapade lager och rörelse. För mig är det viktigt att bygga en garderob, plagg som folk i min omgivning vill ha på sig. Det får absolut inte bli flyktigt utan istället kläder man vill ta hand om och ha länge.”

Text: Agnes Grefberg Braunerhielm

Texten publicerades i Dagens Nyheter den 28 april 2013.

Rodeo

Mode, Nyheter, Reportage

STELLA MCCARTNEY: "MITT JOBB GÅR UT PÅ ATT TÄNKA NYTT"

Stella McCartney har öppnat butik i Stockholm.

Stella McCartney har öppnat butik i Stockholm.

Stella McCartney har öppnat sin första butik i Stockholm, en rosaskimrande boudoir fylld av festklänningar och väskor i guld. Samtidigt är hon designern som som allra mest utmanar modevärlden från insidan.

Stella McCartney är van vid uppmärksamhet. Som dotter till Linda och Paul McCartney är det en självklarhet för henne, något som kommit med födseln. Hon är uppväxt i kändisvärldens slutna krets, hon har gjort Madonnas bröllopsklänning, Kate Moss och Gwyneth Paltrow är inte bara några hon klär, de är hennes bästisar.

Och hon är nog, inte så förvånande, den enda i som rör sig helt bekvämt mellan marmorpanelerna på väggarna och det bord som dukats upp för brunchen som anordnas i Stella McCartneys nyöppnade butik på Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Klädd i ett matchande set av kritstrecksrandig tröja och vid byxa ur sin egen kommande höstkollektion är hon, som vanligt, sin egen bästa reklampelare. Stella McCartney vill med sitt skapade och sin värld att kvinnor ska känna sig välkomna, inkluderade och säkra.

– När jag var ung brukade jag hata att shoppa i designerbutiker, berättar hon, samtidigt som hon sätter på sig läppglans framför en av provrummens speglar. Väggen bredvid henne är dekorerad med lekfulla nyckelringar i olika färger.

– Designermode fick mig att känna mig så fruktansvärt otillräcklig.

Många känner nog igen sig. Och medan andra modehus använder otillräcklighetskänslan för att få dig att dra fram ditt kreditkort, vill Stella McCartney göra tvärt om.

– Du ska inte känna att du behöver köpa något här. Kom bara in, kolla runt, häng lite. Jag vill dela med mig av vad jag skapat.

Gästerna på brunchen slår sig ner vid bordet som för tillfället dukats upp inne i butiken, och vi ser bland annat konstnären Karin Mamma Andersson och galleristen Marina Schipjenko bland skaran. Stella McCartney berättar att butiken är som hennes tidigare butiker designad med miljön i åtanke. Det rosaskimrande trägolvet är helt miljövänligt, likaså är de färgglada sittpuffarna, skapade av återvunna material. Men det är inget man tänker på. Hela butiken glänser i guld och pastell och osar av rosa flickrumestetik.

Den feminina touchen är grunden i Stella McCartneys design, tillsammans med inslag av sport, färg och brittisk excentriskhet. Men platsen där hon inledde sin karriär var raka motsatsen. Som lärling hos ett klassiskt herrskrädderi på Savile Row lärde hon sig hur man skräddar kläder från grunden. Examenskollektionen från Central Saint Martins 1995 bestod helt av Savile Row-sydda kostymer, och hennes “bärbara” design stämplades först som tråkig av modevärlden.

När Stella McCartney, idag 41, som 26-åring sedan tog över chefsposten efter Karl Lagerfeld på modehuset Chloé, höjdes många kritiska ögonbryn. Hon kallades en simpel “kändisdesigner”. Men Stella McCartney motbevisade även den värsta kritikern när Chloés populäritet sköt i höjden och blev modevärldens mest inflytelserika hus. Tom Ford tog kontakt med Stella McCartney erbjöd henne tjänsten som chefdesigner för modehuset Gucci. Att hon hade med sig djurrättsfårgorna från sina föräldrar var känt, och Tom Ford gick med på att anpassa sig – men inte fullt ut.

– Tom ville ha mig på Gucci och och han erbjöd sig att helt sluta med päls. Jag svarade att jag inte heller jobbar med läder. Det hade han aldrig tänkt på med mitt skapande. Vilket faktiskt säger en del. Men i alla fall, han tyckte att det skulle bli ett problem. Så vi började prata om min egen linje i stället.

Idag äger Kering, före detta PPR/Gucci-gruppen, fortfarande 50% av Stella McCartney vilket förser henne med de muskler som behövs för att växa. Men trots att Gucci idag är en av världens stora producenter av päls- och läderprodukter, har Stella McCartney lyckats hålla kvar sin tro på att inte ha ihjäl djur för att skapa mode. Och hon visar att det går. Hennes storsäljande “Falabella”- väska är idag en modern klassiker, en helt djur-, pvc-, och giftfri it-väska.

– Alla borde veta vad deras saker är gjorda av. Du vill ju känna till ingredienserna i din mat? Det är samma sak med kläder och mode. Alla borde ha intresset att veta ursprunget för det man har i garderoben. Jag tror inte folk tänker på hur mycket läder och päls omger oss. Gå in i vilken lyxig butik som helst, och det kommer finnas minst en läderfåtölj, och allt ända ner till trappräcket är gjort av läder. Så det handlar inte bara om att hitta nya lösningar för skor och väskor. Djurs kroppar är överallt, de omger oss. Jag utvecklar konstant nya alternativ.

Samtiden har kommit i kapp Stella McCartneys miljö- och djurintresse. Med hästkötts-skandaler i ryggen svartnar det för ögonen att tänka på vilka fusk som gömmer sig i modevärldens enorma djurindustri, en som “omsätter” långt över 50 miljoner djur årligen. För bara en månad sedan skakades modevärlden av upptäckten att jackor från Marc by Marc Jacobs visar sig vara gjorda av hund, ett mycket billigare “material” än fuskpäls.

– Jag har ägnat hela min karriär åt att utmana läder och päls i lyxsektorn av modevärlden, och jag är fortfarande helt ensam om att göra det. Men jag märker att intresset för hur jag jobbar bara ökar. Fler är idag intresserade av de idéer jag har burit med mig hela livet.

Stella McCartney gillar utmaningen att ta fram nya material för sina väskor, skor och butiker. Hon pratar länge om att hon är ett av få modehus att utesluta pvc, och att hon jobbar med att utveckla nya, hållbara och miljövänliga material som en självklarhet snarare än ett mål. Det är en modeskapares jobb, ändå, att tänka nytt. 

– Modevärlden ska handla om att utvecklas, utmana och skapa nya saker varje dag. Jag vill skapa nytt och förändra, visa på nya, bättre, sätt att göra saker på. Jag känner mig väldigt glad och nöjd när kunder kommer in och älskar vad jag gör, och inte tänker på att det är skapat gift-, päls- och läderfritt. Det är bara en självklarhet. Det är en bra sak, att tänka annorlunda. Det är vad mitt jobb går ut på, eller hur?

Stella McCartney backstage under sin höst/vinter 2013-visning i Paris tidigare i år. Foto: AOP.

Text: Agnes Grefberg Braunerhielm.

Intervjun publicerades i DN 21 april 2013.

 

Rodeo

Mode, Nyheter, Reportage

KORSBEFRUKTNING PÅ CATWALKEN

Givenchy vår/sommar 2013. Foto: FirstView.

Är en volang feminin? Är en kavaj maskulin? I år tar kostymen plats som vårens stora trend. Här korsbefruktas maskulint och feminint tills gränserna suddas ut. 

1966 presenterade Yves Saint Laurent den första byxkostymen för kvinnor på en catwalk. Sedan dess har kostymen lika mycket tillhört kvinnor som män (även om mannen länge, tyvärr, varit begränsad till endast den). För våren blir denna gemensamma mötesplats för könen en experimentell verkstad för modeskaparna. Herrmodet lånar typiskt feminina attribut från damsidan medan dam plockar fritt från herrsidan. Modeskapare låter det könsuppdelade modet korsbefruktas för att få fram något nytt och, kanske, intressant.

Burberry vår 2013/FirstView.

Hos Burberry kläs männen i kostymer som blandas med skinande metallic i rosa och matchande sandaler. Givenchys Riccardo Tisci sätter sina män i rosa kostym, och hämtar tygerna från couturens värld: moarésilke och sidenduchesse blandas med jaquard tryckt med ikonbilder av den heliga madonna. Ett extra tygstycke kan fästas över byxorna på kostymen för den man som vill. Hos Givenchys kvinna gör också byxkostymen sig påmind, tillsammans med volanger i en ledig silhuett. Hedi Slimane som precis tagit över modehuset Saint Laurent gör sin tappning på den klassiska le smoking, och Dior, Stella McCartney och Balmain är bara några som också gör kostymen till vårens bästa garderobstillskott.

David Bowie 1972 av Mick Rock

Vårens korsbefruktande kollektioner för självklart tankarna till förvandlingarnas mästare, David Bowie, och den stora Bowie-utställning som upptar Victora and Albert museum i London. Vårmodet 2013 tycks likt Bowie morfa samman det feminina och maskulina, där inget grepp är begränsat till något specifikt kön. Men till skillnad från Bowies mest kända stil är resultatet av vårens mode inte androgynt. Snarare myllrar blinkningarna där könsstereotypa attribut vrids till max och bollas runt mellan man och kvinna tills de förlorar sin ursprungliga hemvist. 

Ett viktigt plagg för kvinnor likväl som män är shortsen, och även de bärs gärna som kostym. Hos Acne låter Jonny Johansson skrevet i männens shorts hasa ner ända till knäna, och det bylsiga resultatet liknar en kjol. Raf Simons sätter sina män i shorts med små slitsar över låren där effekten är minst sagt erotisk. På damsidan matchas det maskulina i stelt skrädderi gärna med något extremt feminint. Hos Chloé ser vi både volangblusar och rosetter paras med skräddade bermudashorts.  

Raf Simons vår 2013/FirstView.

Belgaren Dries Van Notens herrkollektion exploderar i mönster, och presenterar ett feminint anti-våldsbudskap där militäriskt camouflagemöster förvandlas till blommor och paras med skjortor i tunn spets. På damsidan tar Dries Van Noten den smutsiga grungen och gör den i lätta chiffongmaterial, prydda med paljetter, men inte utan att förlora den ursprungliga obrydda attityden.

Vad som tillhör män eller kvinnors garderober är inte längre en självklarhet. Var volangen och spetsen respektive den lediga kostymen hamnar är inte ett dugg säkert – allra helst blir det en modern korsbefruktning. Kön som estetik befinner sig uppenbarligen i en nyomställning. Med David Bowies ord, “If it works, it’s out of date”.

Dries Van Noten vår/sommar 2013. Foto: Firstview.

Dries Van Noten vår/sommar 2013. Foto: Firstview.

Dior, Balmain, Céline, Stella McCartney, Chloé och Balenciaga vår/sommar 2013. Foto: FirstView.

Saint Laurent, Acne och Raf Simons vår/sommar 2013.

Text: Agnes Grefberg Braunerhielm.

Texten publicerades i Dagens Nyheter den 14 april.

Rodeo

Mode, Nyheter, Reportage

JÅAL ATELIER: MODEUNDRETS FRAMTID

JÅAL Atelier vår/sommar 2013. Foto: Yuki Saito.

Svensk modeindustri suktar efter en andra vår. Designern Josefina Larsson med märket JÅAL Atelier är en av dem som skvallrar om en ljus framtid. 

I Sverige gillar vi att klappa oss på ryggen för vårt svenska ”modeunder”. Och absolut, det är kul att vi i detta land, på praktiskt taget bara tio år, gått från att förpassa mode ut i periferin till att se stora namn som Whyred, Acne, Rodebjer och Hope visa sina kollektioner på både nationella och internationella modeveckor. Men samtidigt mumlas det på näringslivssidorna, att dessa modeföretag knappast omsätter mer än H&M-butiken i Solna.

Och nej, rent ekonomiskt finns inget svenskt modeunder. Tur att mode inte mäts ekonomiskt då. För om vi ser till själva modet kan vi snacka om ett under. Svensken har blivit bra mycket mer välklädd på bara ett decennium. Och nu är det dags för steg två. För vad Sveriges modeunder misslyckats med att inkludera är en scen där unga, talangfulla och riktigt kreativa modeskapare kan verka. Därför är Josefina Larsson, designern bakom det nystartade märket JÅAL Atelier, ett verkligt och välkommet under.

JÅAL Atelier vår/sommar 2013. Foto: Yuki Saito.

Hon har en dubbelexamen från Central St Martins i London, en av modevärldens mest välkända skolor, och var en av få som fick presentera sin examenskollektion på pressvisningen. Det unika och viktiga för oss som modeland här, är hur en ung talang valt att lämna London och alla jobb för att i stället sätta upp en egen liten studio i Midsommarkransen.

Den vårkollektion som visades på Stockholms modevecka var uppskattad, och planen är att göra det till något återkommande.

I Sverige finns hennes kläder att beställa från hemsidan eller även få måttsydda från Josefina direkt, men i både Dubai, London och Dallas har JÅAL Atelier redan återförsäljare.

– Alla plagg sys upp av en liten fabrik med sömmerskor i London som är jätteduktiga berättar Josefina Larsson.
Självklart vill Josefina Larsson växa, berättar hon, och komma att bli ett betydande och uppskattat namn. Men målet är inte att kränga mer jeans än modekedjor i Solna. JÅAL Atelier når istället ut med mode som är välgjort och genomtänkt, och utgör en intressant tappning på den de rådande minimalistiska modebilden. För Josefina är hennes design ett utlopp för flera kreativa idéer och förhållningssätt.
– Vårkollektionen var inspirerad av Man Ray, hypnoser och skolgårdsintriger, berättar hon.
Den kommande höstkollektionen är sprungen ur någon helt annat: 80-talssåpan Falcon Crest och frilufsliv.
– Fast inte den uppenbara tolkningen, jag har blandat upp Falcon Crest med det praktiska i friluftskläder och lagt till skulpturala element.
JÅAL Ateliers design är välskuret och finurligt, med många överraskande detaljer och en genomgående känsla av feminin kraft. Namnet JÅAL må vara lite märkligt och svårt att uttala (särskilt i Dubai och Dallas) men det har stor betydelse för henne: Det är initialerna på hennes mamma, mormor och gammelfarmor. De är kvinnor som tog henne dit hon är, och som följer med genom både blod och namn.

– De är alla förebilder, som jämt är med mig. Genom dem har mitt märke redan ett arv.

JÅAL Atelier vår/sommar 2013. Foto: Yuki Saito.

JÅAL Atelier vår/sommar 2013. Foto: Yuki Saito.

JÅAL Atelier vår/sommar 2013. Foto: Yuki Saito.

JÅAL Atelier höst/vinter 2013. Foto: Jenny Källman.

JÅAL Atelier höst/vinter 2013. Foto: Jenny Källman.

JÅAL Atelier höst/vinter 2013. Foto: Jenny Källman.

JÅAL Atelier höst/vinter 2013. Foto: Jenny Källman.

Porträttfoto Josefina Larsson: Erik Wåhlström.

Agnes Grefberg Braunerhielm.

Texten publicerades i DN den 7 april.

Rodeo
Rodeo: Just nu