Krönika, Mode, Perspektiv

HANNA JOHANSSON: TISCI VILL INTE GÖRA EN POÄNG OM RIKTIGA ROMERS SITUATION

Det enda jag har kvar efter min farmor som dog för ett par år sedan är ett halsband som den romska silversmeden Rosa Taikon designat. De bodde i samma by i Härjedalen och min favorithistoria därifrån är den om när en Persson hade gjort en in natura-deal med Rosa: grävarbete mot ett smycke. När Persson fick smycket sa han: ”Det måste ha varit hennes eget, för namnet stod på.”

Rosas lillasyster, Katarina Taikon, var den mest framträdande romska aktivisten fram tills åttiotalet då hon föll i en koma som varade fram till hennes död 1995. När hennes bok Zigenerska kom 1963 var i princip den enda offentliga personen som engagerade sig i ”zigenarfrågan” – som den kallades på den tiden – Ivar Lo-Johansson. Hans hållning var emellertid lite annorlunda än Katarina Taikons: han skrev blommiga böcker om vandringsfolket och tog strid mot förbudet mot romsk invandring som fanns i Sverige fram tills mitten på 1950-talet, då på grund av att han fann det absurt att detta nomadfolk skulle hindras från att resa. Att ”nomadfolket” var mer sugna på att gå i skolan, ha ett jobb och någonstans att bo föresvävade honom inte.

Jag kommer att tänka på Ivar Lo-Johansson när jag läser om Givenchys nya kampanj, stylad av förra Vogue Paris-redaktören Carine Roitfeld, vilken chefsdesignern Ricardo Tisci beskriver såhär: “All of them, including the models, are real gypsies in their own life. They are never in one place. They travel the world.”

Givenchykollektionen är vagt inspirerad av romsk estetik men innehåller lika många andra referenser, med Disneytryck och motorcykeljackor. Det går att göra debattinlägg av mode – det mest kända exemplet är Alexander McQueens Highland Rape från 1995, ett taffligare försök är Viktor & Rolfs ”nej till mode” hösten 2008 där ordet ”NO” bokstavligen talat vävdes in i designen – men inget tyder på att Tisci vill göra en poäng om riktiga romers situation med just den här kollektionen. Med det sagt: att jämföra modeller och Carine Roitfeld som reser i sitt yrke med romer som reser för att de blir utvisade är bland det mest korkade och respektlösa jag har hört i år.

Läs mer om Givenchys höstkampanj och Riccardo Tiscis syn på saken här

Rodeo
Promotion

Mode, Nyheter

CARINE ROITFELD CASTAR SIG SJÄLV PLUS DOTTERN I GIVENCHYS HÖSTKAMPANJ

Carine Roitfeld och Julia Restoin Roitfeld för Givenchy h/v 2013. Foto: Mert Alas & Marcus Piggott/Givenchy.

Stylist för Givenchys kampanj för hösten är som vanligt Carine Roitfeld. Den här gången väljer hon att sätta sig själv även framför kameran, tillsammans med dottern Julia Restoin-Roitfeld.

Designern Riccardo Tisci berättar i ett pressmeddelande hur kvinnorna i kampanjen bäst förkroppsligar inspirationen för kollektionen: resandefolket. En inspiration som säkert inte rimmar väl i hans hemland, det i stora drag rasistiska landet Italien.

Det är, vilket bör påpekas, osoft att exotisera så kallade ”andra” kulturer i modets namn. Det ger minst sagt postkoloniala vibbar. Det är att otillbörligen tro att man äger tillgång till all världens kulturer, och genom det ett befästande av ett kasst maktförhållande. Men i Riccardo Tiscis omgivning kan man, samtidigt, tänka sig att det säkert är rätt modigt att lyfta fram det förtryckta och bespottade resandefolket som vackert. Det handlar om att göra det med respekt. Lyckas han?

Så här förklarar Tisci själv:

”All of them, including the models, are real gypsies in their own life. They are never in one place. They travel the world. It is a real relationship, not only physically, but also with a content even when far away.”

Och vi kan konstatera att modeskapare kommer alltid ha idiotiska saker att säga. Frågan är om det som skapas når högre nivåer?

Skådespelerskan Amanda Seyfried och spanska modellen Dalianah Arekion för Givenchy h/v 2013. Foto: Mert Alas & Marcus Piggott/Givenchy.

Den spanska skådisen Quim Gutierrez för Givenchy. Foto: Mert Alas & Marcus Piggott/Givenchy.

Rodeo

Mode, Nyheter

Riccardo Tisci försvarar Kim Kardashians klänning

Kanye West och Kim Kardashian på galainvigningen av ”PUNK: Chaos To Couture” på The Met Costume Institute i New York. Foto: AOP.

Men årets tema ”Punk: från kaos till couture” på The Mets årliga CostumeInstitute-utställning i New York, var det fritt fram att go lite crazy med klädkoden. Men få fick nog ta emot lika mycket kritik som Kim Kardashian– som gjorde sin debut på galan – och hennes rosmönstrade långklänning med heltäckande ärmhandskar designad av Givenchys Riccardo Tisci.

Men nu går han ut och går till försvar för Kim och hennes klänning. För WWD berättar han:

[Kim] är en riktigt bra vän, och jag är väldigt glad att hon gick på Met för första gången. Jag älskar Kim. Att göra gravidmode var fantastiskt. Jag ville ha ett Kim Kardashian-moment, eftersom Kim alltid stöttar mig. Hon är en framtida fru till en riktigt god vän till mig. Jag ville ha en familje-stund… Kim, Kanye och barnet. Det kommer bli en familj som kommer att stå mig nära. Kim sa, ‘Ricky, jag älskar vad du gör, jag är i dina händer.’ Jag sa, vi bör ge henne ett punkögonblick med en romantisk vacker blomstermönstrad klänning. Jag har klätt många gravida kvinnor tidigare. Folk kan säga vad de vill. För mig är graviditet det vackraste i världen, och när man firar något ger du blommor. Jag tycker att hon såg fantastisk ut. Hon var den vackraste gravida kvinnan jag klätt i hela min karriär.”

Kim Kardashians klädda händer smälte ihop med hennes bebismage. Foto: AOP.

Rodeo

Mode, Nyheter, Reportage

KORSBEFRUKTNING PÅ CATWALKEN

Givenchy vår/sommar 2013. Foto: FirstView.

Är en volang feminin? Är en kavaj maskulin? I år tar kostymen plats som vårens stora trend. Här korsbefruktas maskulint och feminint tills gränserna suddas ut. 

1966 presenterade Yves Saint Laurent den första byxkostymen för kvinnor på en catwalk. Sedan dess har kostymen lika mycket tillhört kvinnor som män (även om mannen länge, tyvärr, varit begränsad till endast den). För våren blir denna gemensamma mötesplats för könen en experimentell verkstad för modeskaparna. Herrmodet lånar typiskt feminina attribut från damsidan medan dam plockar fritt från herrsidan. Modeskapare låter det könsuppdelade modet korsbefruktas för att få fram något nytt och, kanske, intressant.

Burberry vår 2013/FirstView.

Hos Burberry kläs männen i kostymer som blandas med skinande metallic i rosa och matchande sandaler. Givenchys Riccardo Tisci sätter sina män i rosa kostym, och hämtar tygerna från couturens värld: moarésilke och sidenduchesse blandas med jaquard tryckt med ikonbilder av den heliga madonna. Ett extra tygstycke kan fästas över byxorna på kostymen för den man som vill. Hos Givenchys kvinna gör också byxkostymen sig påmind, tillsammans med volanger i en ledig silhuett. Hedi Slimane som precis tagit över modehuset Saint Laurent gör sin tappning på den klassiska le smoking, och Dior, Stella McCartney och Balmain är bara några som också gör kostymen till vårens bästa garderobstillskott.

David Bowie 1972 av Mick Rock

Vårens korsbefruktande kollektioner för självklart tankarna till förvandlingarnas mästare, David Bowie, och den stora Bowie-utställning som upptar Victora and Albert museum i London. Vårmodet 2013 tycks likt Bowie morfa samman det feminina och maskulina, där inget grepp är begränsat till något specifikt kön. Men till skillnad från Bowies mest kända stil är resultatet av vårens mode inte androgynt. Snarare myllrar blinkningarna där könsstereotypa attribut vrids till max och bollas runt mellan man och kvinna tills de förlorar sin ursprungliga hemvist. 

Ett viktigt plagg för kvinnor likväl som män är shortsen, och även de bärs gärna som kostym. Hos Acne låter Jonny Johansson skrevet i männens shorts hasa ner ända till knäna, och det bylsiga resultatet liknar en kjol. Raf Simons sätter sina män i shorts med små slitsar över låren där effekten är minst sagt erotisk. På damsidan matchas det maskulina i stelt skrädderi gärna med något extremt feminint. Hos Chloé ser vi både volangblusar och rosetter paras med skräddade bermudashorts.  

Raf Simons vår 2013/FirstView.

Belgaren Dries Van Notens herrkollektion exploderar i mönster, och presenterar ett feminint anti-våldsbudskap där militäriskt camouflagemöster förvandlas till blommor och paras med skjortor i tunn spets. På damsidan tar Dries Van Noten den smutsiga grungen och gör den i lätta chiffongmaterial, prydda med paljetter, men inte utan att förlora den ursprungliga obrydda attityden.

Vad som tillhör män eller kvinnors garderober är inte längre en självklarhet. Var volangen och spetsen respektive den lediga kostymen hamnar är inte ett dugg säkert – allra helst blir det en modern korsbefruktning. Kön som estetik befinner sig uppenbarligen i en nyomställning. Med David Bowies ord, “If it works, it’s out of date”.

Dries Van Noten vår/sommar 2013. Foto: Firstview.

Dries Van Noten vår/sommar 2013. Foto: Firstview.

Dior, Balmain, Céline, Stella McCartney, Chloé och Balenciaga vår/sommar 2013. Foto: FirstView.

Saint Laurent, Acne och Raf Simons vår/sommar 2013.

Text: Agnes Grefberg Braunerhielm.

Texten publicerades i Dagens Nyheter den 14 april.

Rodeo

Krönika, Mode, Perspektiv

HANNA JOHANSSON: KNÄCKER EBAY-KODER (OCH DRABBAS AV BRUTAL ÅNGEST)

Jag var sjuk hela påsken och iakttog långfredagen traditionsenligt genom att växelvis lida och ha tråkigt. Det enda min energi räckte till var att stirra håglöst framför mig, ta min medicin och då och då stoppa en isglass i halsen för smärtlindring. Ibland samlade jag mina krafter, satte på en skiva och öppnade min eBay-app. Det var som en djupt torftig version av Marina Abramovićs nyseparerade Givenchy-shopping i början på nittiotalet.

Med få undantag har allt jag köpt det senaste året kommit från olika eBay-säljare, och jag har först nu börjat knäcka bokstavskoderna som följer med annonserna: NWT, new with tags, NWOB, new without box och så vidare. Det lite mer lättbegripliga ”Used”. Min sorgligaste annons är den som lägger sig någonstans mittemellan, där ägaren hävdar att plagget eller skorna bara burits en eller två gånger.

Tanken på att man kan tröttna på ett plagg efter att ha haft på sig det ”en eller två gånger” ger mig brutal ångest därför att det hänt mig så många gånger. Att veta att jag inte är ensam gör knappast saken bättre. De senaste tio åren har klädkonsumtionen ökat med 40 procent medan klädernas priser istället utvecklats åt andra hållet. Det finns redan kläder i omlopp för jag vet inte hur många livstider, samtidigt som produktionstakten ökar. Man kan möjligen trösta sig med alternativ som Lånegarderoben eller Bruno Pieters koncept Honest by, men jag tvivlar på att de någonsin kommer att ta klivet ur ”alternativ”-fåran.

Jorden kommer med andra ord att gå under och vi har bara oss själva att skylla, men vill man stryka sig själv medhårs kan man argumentera för att den ensamma auktionssajtsshoppingen åtminstone bryter mönstret där konsumtionen blivit gruppunderhållning, en ”upplevelse” högt upp på weekendresans prioriteringslista. Dessutom återvinner man. Men jag kan ärligt säga att jag eBayar av en mängd skäl som inte har det minsta med ansvar att göra. På långfredagen: för att jag ville muntra upp mig. Jag köpte en baddräkt. Den hade aldrig burits förr.

Rodeo
Rodeo: Just nu