Mode, Nyheter

SKRIV PÅ FÖR ATT AVGIFTA DINA KLÄDER

Miljöorganisationen Greenpeace för just nu en kampanj riktad mot klädbranschen. Inom klädindustrin, precis som de flesta branscher, går det åt en mängd kemikalier i tillverkningen. Det förstör inte bara miljön där fabrikerna ligger, utan påverkar också hälsan för de anställda som tillverkar kläderna – och i förlängningen påverkas även bäraren.

Hittills har det gått bra. Grenpeace senaste mål – världens största klädkedja ZARA – lyssnade på de över 300 000 namnunderskrifter som Greenpeace samlade in under förra veckan och har avgett ett löfte: att fasa ut all användning av farliga kemikalier ur sin produktion senast 2020. Innan 2015 ska de ha gjort sig av med de mest skadliga grupperna av kemikalier.

Tidigare har H&M, Nike, Puma och Adidas med flera gått med i Greenpeace upprop. Nyligen anslöt även Mango.

Nästa mål för Greenpeace är Levis’. Världens största jeanstillverkare. Levis’ driver redan kampanjen Water<less jeans där de jobbar för att begränsa vattenåtgången när de tillverkar sina jeans. De visar alltså att de bryr sig om miljöfrågor.

Men Greenpeace vill att de ska ta steget längre. De ber Levis’ att påverka sina leverantörer till att sluta med farliga kemikalier som påverkar miljön och människors hälsa. Levis’ har redan en hård kemikaliepolicy som fokuserar på hanteringen av farliga kemikalier – men nu är det dags att ta bort dem helt. För vore det inte skönt att veta till nästa gång var du hittar dina giftfria jeans? Skriv på här.

Rodeo
Promotion

Krönika, Mode

Sexigt eller ekologiskt?

I går var jag på seminariet om hållbarhet som anordnades av Association of Swedish Fashion Brands. Jag hade tyvärr inte tid att närvara under hela seminariet, men bara det som jag hann höra var spännande och informativt.

När jag kom hem öppnade jag datorn och insåg att Guardians designkritiker Justin McGuirk hade skrivit en krönika om hållbar design som delvis anknöt till några av de punkter som jag fastnade vid under seminariet.

En av de första idéer som kastades ut under samtalet på Arkitekturmuseum var nämligen att hållbart mode måste vara sexigt. Att det idag fortfarande är alltför rotat i något slags vadmalstänk, alternativt den sämsta sortens proggmode.

Detta dilemma illustrerades ännu tydligare när en annan av talarna började jämföra hållbart mode med ekologiska bananer eller tvättmedel.

För det finns väl ändå en grundläggande skillnad när det gäller mode och bananer? Dels själva konsumtionen. Du äter en banan, den försvinner, du köper en ny. Samma sak med tvättmedlet (minus ätandet). Men ett plagg du har köpt konsumeras på ett helt annat sätt. Det finns en orsak till varför det alltid är roligast att ha på sig ett plagg första gången och inte den tjugonde. Värdet av plagget nöts långsamt undan (om det är ett bra köp) ända tills man tröttnat på det. Men man tröttnar inte på ett tvättmedel, det bara tar slut.

Fast det säger också något om skillnaden mellan betydelsen av ekologiskt när det gäller mode och ekobananer. Statusen som är kopplad till en ny tröja är helt annorlunda än mat och tvättmedel. Visst kan det finnas något statushöjande i att handla mat i en flott ekoaffär där allt är lite dyrare och lite mer lifestyle, men det kan inte mätas med modets statusmekanismer. Publiken under seminariet fick frågan om hur många som handlat ekologiska bananer. Det var de flesta. Formuleringen borde ha varit hur många som handlat en ekologisk mp3-spelare. Troligtvis inte en enda.

Om mode handlar om sex och status borde det vara enkelt för lyxföretagen att göra hållbart mode eftersom deras kunder ändå betalar mer för designen och märket än för själva materialet. Det blir svårare när vi pratar om budgetmode, där material och produktionen utgör en större del av plaggets slutliga kostnad.

Ändå vänder sig sällan Greenpeace och liknande organisationer direkt till lyxföretagen utan ägnar sin tid åt att undersöka budgetsektorn. Vad vet vi egentligen om Guccis kläder och material? Borde det inte här finnas utrymme för förändring?
Eller är det helt enkelt så deppigt att när det gäller lyx så är statusen så övervägande som köpincitament att folk struntar i om jackan virkats av en 8-åring nedsänkt i ett giftbad? Jag tycker det borde vara tvärtom. Statusbehovet är redan tillfredsställt och om det är några som skulle kunna göra hållbart mode sexigt så är det just lyxmärken som Gucci. När det är budgetsektorn som pushar på så blir det en moralisk fråga, ett sätt att få känna sig god. Jag tror det är problematiskt i en så statusberoende bransch som modedesign. Det vore bättre om de snyggaste, lyxigaste och mest åtråvärda kläderna helt enkelt också var de som var mest ekologiska.

Rodeo

Mode, Nyheter

Vecka 49

__COUTURENS NYA LAND. New York Times Cathy Horyn är i Beijing och besöker modehuset Guo Pei. Med över 300 heltidsanställda i ateljén är Guo Pei Kinas största couturier. Hon är också en riktig showmaker. Cathy Horyn möts hos henne av det mest extrema hantverk och broderier hon någonsin sett. Och Guo Pei har bara pysslat med det här i tre säsonger.

Next to her dresses, the most elaborate Paris stuff is a dim bulb — and growing weaker as European houses subtly cut back on handwork to meet rising labor costs. In China, it’s the reverse.

/…/ One can see in videos of her shows, which typically last 35 minutes and invoke Chinese fairy tales, the artistic yearnings of a woman — yearnings that until then had a limited outlet. Last November, for her third collection — held in the National Stadium at the Olympic Village before an audience of 2,600 people — Guo Pei flew the legendary model Carmen Dell’Orefice in from New York.

Dell’Orefice was 78 when she agreed to wear a bejeweled sheath and an embroidered, fur-trimmed cape fit for a Ming empress, and heavy enough to require an escort by two men ‘and two boys in back pushing the train.’ When asked about the experience, Dell’Orefice answered, ‘That’s like asking me how I would feel about Zeffirelli.’ She went on to compare Guo Pei to Charles James and added: ‘I was awe-struck by the pure beauty. She brings some part of the Chinese history forward and jumps over Mao Zedong.’” [T MAGAZINE]

__RODARTE FÖR LULA. Tom Ford må vara tillfälligt inhyrd redaktör för franska Vogues december/januari-nummer, men systrarna Mulleavy bakom Rodarte är inte sämre när även de gästeredaktörar Lula. Bland annat får de Nan Goldin (!) att plåta Charlotte Gainsbourg (!) till omslaget, de gör en story med Kirsten Dunst och Autumn de Wilde, och låter även Tavi och Sofia Coppola bidra. [LULA] [FASHIONOLOGIE]

__ETT MODELLIV. Några av modevärldens toppmodeller går samman och stämmer sin gamla agentur, Next models, för uteblivet arvode. I och med stämningen görs papper om modellernas omkostnader offentliga – och därmed de sjuka villkor som en agentur signar upp en liten 15-åring på.

Inte bara drar agenturerna av 20% i provision på modellens dubbelt skattade (om hon ej är amerikansk medborgare) pengar, utan Next tar även en avgift för allt de kan tänkas klämma in; att lägga upp en showcase för modellen på sin site ($300/år), att köpa in tidningar till modellens portfolio ($100/mån), att ”låta” modellen delta i deras catwalkpaket ($650/säsong) och en avgift för att plåta nya polaroider ($80/session)… Dessutom tar de ränta på eventuella förskott som modellen kan tänkas behöva för att betala kalaset. Hörde vi modellfacket, någon? [JEZEBEL]

__BABYSHAMBLINGBLING. Om någon väntat på resultatet av Pete Dohertys nya karriär som smyckesdesigner – här är det. Allt är unisex. “We wanted to offer jewelry that may have not been seen before by our customer. How often does one go into a jewelry store? Not often”, hälsar tillverkarens VD Sara Ferrero. Nä, eftersom en (Pete) är lite upptagen med att vara i rättssalen. [STYLE FILE]

__DEN MYTOLOGISKA PIRELLI-KALENDER. 2011 års upplaga av den klassiska bildäckskalendern är här. Denna gång fotat av Karl Lagerfeld. Och den innehåller även (för första gången enligt uppgift) något helt banbrytande – män. Fem stycken närmare bestämt, men såklart är kvinnliga modellerna i majoritet med 15 stycken. Men plus: 1 Julianne Moore. Hon porträtteras (passade nog) som Hera, Olympens och gudarnas drottning, vilket passar perfekt i temat som är mytologi och grekiska gudar. Produkten är vacker, så därför är det synd att Karl tvunget skulle göra en riktig megatabbe. Bland alla modeller finns endast en mörk tjej. Och vem får hon porträttera? Hades. [WWD] [FASHIONOLOGIE]

__TREND: KONSTKONSUMTION. Den senaste trenden bland galleriornas klädbutiker: konstverk. Det är inte bara i Stockholm vi sett en ökning bland butiker som erbjuder konst anpassad för ett lägre prissegment, utan New York Times T Magazine berättar nu om Exhibition A, en konstbutik på nätet som släpper ett antal stretchcanvas-prints av väletablerade konstnärer varje vecka. [T MAGAZINE] [EXHIBITION A]

__INTERNETMODELLEN. Har du också funderat kring vilka typer av modeller som egentligen säljer bäst för alla dessa shoppingsiter online? Jo visst, det är ju absolut en av världens tyngre frågor. Och nu har New York Times rett ut det åt oss. Hurra. Tydligen ska modellerna vara: alldagliga, relaterbara, inte-för-perfekta-bara-nästan – för att vi ska “klicka hem”. Inte alls som afk alltså, där nästan själva motsatsen gäller.

Last year, customers nationwide spent $19 billion online on apparel and accessories, according to comScore, an Internet research company. This growing market has given rise to another category of catalog modeling, with different requirements from the Sears books of yore.
/…/ Elena Greenwell, a six-year veteran of Shopbop who is known simply as the Redhead, says she is recognized by fans even at the beach without makeup.
/…/ Perfection isn’t required. Bony knees aren’t airbrushed smooth. Models sometimes work the same baffling expression ad nauseam. /…/ “I don’t think that people want to see a perfect model,” she said. “The ones that attract us the most are ones with effortless cool who are actually approachable, that you could be friends with.” [NEW YORK TIMES]

__JEANS OCH UNDERKLÄDER FÖRGIFTAR KINA. I en ny rapport från Greenpeace visas hur den rekordsnabba utvecklingen inom klädindustrin i Kina leder till enorma miljöproblem. När städerna Xintang och Gurao valts ut och undersökts, den ena med jeanstillverkning som specialitet och den andra underkläder, har det gett skrämmande resultat. I prover på städernas vatten har hela fem tungmetaller påvisats: kvicksilver, kadmium, krom, bly och koppar. I ett prov översteg kadmium Kinas nationella gränser med 128 gånger. Ändå misstänker organisationen att detta bara är toppen på ett isberg. Hos Greenpeace finns mer info och en visuell rundtur över Xintang och Gurao. [GREENPEACE.ORG] [WWD]

Rodeo
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net