Krönika, Mode

Strikta madamer

Vad ska kvinnor göra med den störtflod av beiga, kamelfärgade plagg som redan nu finns i butik och som kommer bli ännu värre i höst? Beige är great ibland, men den här besattheten vid det beigea kommer bara slå tillbaka mot modeskaparna själva. Jag menar, det är inte direkt en upplyftande färg. Vem vill gå in i en butik med spenderbyxorna på och känna att budskapet är ”det här är inte rätt tid att ha kul”?

Och antikul skulle kunna vara en sammanfattning av den strama nästan monastiska trend som fanns i ett antal kollektioner i Paris.

Stefano Pilati antydde nunnedok och bistra religiösa kvinnor i sin kollektion för Yves Saint Laurent. Rick Owens pratade om glamourösa nunnor och Alber Elbaz gjorde det gamla svart-peruk-med-lugg-tricket för att ge sin kollektion en sammanbiten känsla. We mean business.

Med tanke på hur mycket modevärlden pratar om individualitet så är det lustigt att så många modeskapare hänvisade till sektmentalitet och att underordna sig regler och ritualer. Dessutom är det alltid så att det säkraste sättet att göra redaktörer och modejournalister våta i brallan är genom att få modellerna att se ut som kloner av varandra. Det slår aldrig fel. När någon som Jean-Paul Gaultier visar upp många olika personligheter på sin catwalk gäspar däremot modepubliken och skriker ”passé!”.

Men vem som ska stå för det kul modet kändes mycket osäkert, eftersom det nu var tydligt att Balmain är över som fun factor. Kollektionen kommer säkert gå bra, men energin var borta och Decarnin behöver hitta ett nytt uttryck.

Den kanske bästa visningen i Paris var i mitt tyckte Balenciaga och egentligen enbart på grund av de inledande jackorna som verkade ge modellerna en stor ryggpackning, men som kändes som en helt ny vokabulär inom mode samtidigt som det kändes familjärt och chict.

Mest omsusad var dock så klart Céline, där Phoebe Philo fortsatte på sin inslagna bana med en ny minimalism. New York Times modekritiker Cathy Horyn var dock inte särskilt imponerad och påpekade att kläderna som Céline visade redan hade gjorts bättre av både Helmut Lang och Martin Margiela under hans tid hos Hermès.

Det kanske är orättvist, Philo är inte en intellektuell designer, utan en smart modeskapare som har en stark känsla för vad kvinnor vill ha. Men samtidigt så kändes det inte som om kollektionen levde upp till hypen. Det var en stand-out-kollektion förra säsongen. För hösten var den bara en i mängden.

//Daniel Björk

Rodeo
Rodeo: Just nu