Krönika, Kultur, Mode, Perspektiv, Politik/samhälle

Hanna Johansson: Tiden i fängelset kan bli användbar för Dolce & Gabbana

Förra veckan dömdes Domenico Dolce och Stefano Gabbana till böter och ett tjugo månader långt fängelsestraff för att ha begått skattebrott. Det får mig osökt att tänka på komikern Margaret Chos över tio år gamla ståupprutin om hur det vore ifall PETA:s bedömning av Karl Lagerfeld (att han är en mördare som använder päls i sina kollektioner) fick påföljder. Han skulle hamna i fängelse och bli tvungen att ha på sig en orange uniform. Han skulle bli fråntagen sin solfjäder. ”Jag kommer personligen ringa Amnesty International om det händer”, säger Cho.

En intervjuad italienare på gatan säger om Berlusconis senaste rättegång att han är som Al Capone, maffiabossen vars fall blev ett skattebrott: han kommer att bli eliminerad för en struntsak. Dolce och Gabbanas brott är om inte en struntsak – de ska trots allt ha förskingrat miljontals euro – så inte särskilt smaskig. Girighet är inte förvånande i sammanhanget, och Dolce&Gabbana är inte direkt Läkare utan gränser. Med tanke på ovanstående Margaret Cho-skämt känns dessutom alla ”orange is so last year”-vitsar som cirkulerar nu ganska… last year. Bloggaren How To Be A Fucking Lady är åtminstone nöjd över domen och menar att det är lika bra att duon blir inlåsta som straff för ”skräpet” de skickat ut på catwalken de senaste fem åren. I väntan på en internationell smakdomstol? Varför inte.

Designerduon kommer att överklaga domen, men lyckas de inte kan tiden i fängelset säkert bli användbar. Den filippinska dokumentärfilmen ”The World’s Most Fashionable Prison” som kom förra året visade hur internerna på ett av landets högst bevakade fängelser organiserade en modevisning. Dolce och Gabbana har onekligen rutinen inne, och regissörerna Paolo och Vittorio Taviani, som skildrat en teateruppsättning inom Rebibbia-fängelsets murar i ”Caesar måste dö”, kanske kan ställa upp som filmteam. Och om Karl Lagerfeld dök upp i en cameo, vädjandes till André Leon Talley på telefon om att få en ny solfjäder insmugglad, skulle åtminstone jag bli väldigt lycklig.

Rodeo
Promotion

Krönika, Mode, Perspektiv

HANNA JOHANSSON: FRAMTIDENS JULKLAPPAR

Det lackar mot jul och jag skriver årets sista krönika för Rodeo. Många av er jagar säkert julklappar vid det här laget och fastän konsumentupplysning inte är mitt expertområde känner jag att ett par tips vore på sin plats. Men då modebranschen som bekant ligger minst ett år före resten av världen blir detta istället en prognos över de klappar som julsäsongen 2013 kommer att inta en självklar plats under den trendkänsligas gran.

Modejulklappstips nummer ett: coffee-tableboken How to be a fucking lady. Det naturliga – och hundra gånger roligare – steget efter skitstormen av streetstyle-böcker är förstås att vuxenbilderboksförlagen helt enkelt börjar trycka rent internet mellan dyrt formgivna pärmar. howtobeafuckinglady.tumblr.com har, med sin oheliga blandning av Naomi Campbell, bögporr, modekampanjer och underhållande utskällningar, varit ett glädjeämne hela året när ingenting annat funkar. Den vore helt underbar att kunna bläddra i. Kanske kommer tekniken ha utvecklats så pass till dess att även gifarna kan publiceras bibehållna.

För den som föredrar att läsa framför att bläddra: den Pulitzerprisbelönta modekritikern Robin Givhans bok om Le Grand Divertissement à Versailles, den legendariska modevisning som hösten 1973 satte såväl amerikanskt sportswear som afroamerikanska modeller på agendan när Halston och Anne Klein mötte Dior och Yves Saint Laurent på Versailles. Den här boken har man dessutom lite större chans att hitta i handeln än den föregående – nu när Givhan fått lämna sin post på Newsweek/The Daily Beast som kritiker och korrespondent meddelar hon att hon planerar skriva klart boken medan hon letar jobb. Den hugade kan se Deborah Riley Drapers dokumentärfilm Versailles ’73: American Runway Revolution under tiden.

I ytterligare en Versailles-relaterad dokumentärfilm, The Queen of Versailles från tidigare i år, finns den mest gastkramande julklappsshoppingscen jag sett i mitt liv och sedan dess är jag inte riktigt mig själv. Länge var lösningen på problemet ”vad ska jag ge till den som redan har allt?” att skänka bort någon slags upplevelsepresent i form av luftballongflygning, whiskyprovning eller att snurra runt i par på Gärdet i en jättestor plastboll (ingenting jag hittar på! Kallas zorbing och kostar från 495 kronor), men när något av det dyrbaraste som finns är att fritt disponera över sin egen tid framstår allt detta ändå lite som björntjänster. Min sista kandidat till årets modejulklapp 2013 blir därför: ingenting.

Men där är vi inte än! Jag ska ge bort Bo Widerberg-boxen och fast parfym från Diptyque, men jag säger inte till vem. God jul!

 

Rodeo
Rodeo: Just nu