Mode, Nyheter

Jean Paul Gaultier för Lindex

Foto: Lindex

Foto: Lindex

Den 8 oktober släpps Jean Paul Gaultiers kollektion för Lindex i utvalda butiker och på lindex.com. Lindex och Jean Paul Gaultier samarbetar i kampen mot bröstcancer och 10 procent av det totala försäljningspriset går till forskningen om bröstcancer.

Så här säger designern själv om kollektionen:

- Kollektionen representerar en liten Gaultier-garderob, med mina typiska kännetecken men tolkade på ett nytt sätt. Den klassiska seglarranden finns där, liksom en mer grafisk, i vissa av plaggen är de kombinerade med ett tatueringsprint som är en personlig favorit.

Vilka färger ska vi bära i höst?

- Ränderna och tatueringarna, förstås.

Vilka är dina favoriter från kollektionen?

- Jag älskar hela kollektionen men om jag var tvungen att välja hade jag nog valt något av de grövre, stickade plaggen eftersom jag blev väldigt imponerad av kvaliteten på dem.

Ge oss tre modetips? Vilka är de viktigaste plaggen i en kvinnas garderob?

- Det är lätt att se i den här kollektionen. För den nordiska vintern behöver du en bra kappa, stickat som du kan styla med kjolar, byxor eller leggings, och så klart en sexig korsett för att sätta krydda på tillvaron.

Foto: Lindex

Foto: Lindex

Rodeo
Promotion

Mode, Nyheter

Jean Paul Gaultier för Lindex

85c5691828974604_800x800ar

Jean Paul Gaultier i sin studio i Paris. Foto: Maja Flink.

I år fyller Lindex 60 år och firar med ett designsamarbete med ingen mindre en Jean Paul Gaultier. Designern, som under åttio- och nittiotalet kallades för det franska modets enfant terrible, som gjort sig känd för att bryta mot köns- och kroppsnormer och som bland mycket annat designat Madonnas legendariska cone bra” och gjort fantastisk kostym för filmer som groteska The Cook, the Thief, His Wife & Her Lover, har nu designat en kollektion med dam-barn- och underkläder, samt accessoarer för den svenska klädkedjan. Tio procent av försäljningspriset skänks till bröstcancerforskning.

”Det känns fantastiskt roligt att designa en kollektion för Lindex som bär mitt signum och samtidigt få möjlighet att delta i kampen mot bröstcancer. Jag tycker att vi har hittat en bra mix av dessa element – kollektionen är spännande, chic och stark, precis som Lindex-kvinnan”, säger Jean Paul Gaultier.

Kollektionen kommer att finnas i utvalda Lindexbutiker och online från och med den 8 oktober.

”Det är naturligtvis en stor ära för oss att få fira vårt 60-årsjubileum tillsammans med en sådan designikon. Jean Paul Gaultiers varumärke utstrålar energi och självförtroende vilket stämmer väl överens med Lindex varumärke och vart vi är på väg”, säger Nina Starck, Designchef på Lindex.

Anna Nisslert

Mode, Nyheter

Andrej Pejic lanserar smyckeskollektion till förmån för HBTQ-ungdomar

PEJIC_-Lookbook_-01-Rowan-Papier-Studio-2014

Pejic X Snyder Lookbook. Foto: Rowan Papier Studio.

Modellen Andrej Pejic lanserade i nyligen en smyckeskollektion i tillsammans med det New York-baserade företaget Sam H Snyder. Samarbetet som är döpt till Pejic X Snyder består av ringar och armband i silver. En del av försäljningsintäkterna kommer att gå till organisationen The Ali Forni Center som hjälper hemlösa HBTQ-ungdomar i New York.
”Jag hade själv turen att växa upp i en familj där mina föräldrar älskade mig oavsett vad jag var, eller kom ut som, men många unga har inte den turen”, säger Andrej Pejic i en intervju med The Cut.

Andrej Pejic, som är född 1991 i Kroatien men uppvuxen i Australien, och beskriver sig själv som ”mitt emellan kön” är den första modell som gått både herr- och damvisningar. Bland annat 2011 för Jean Paul Gaultier.
Till Teen Vogue säger Pejic att vad hen lärt sig av att vara del av både en pojk- och en flickvärld, är att vi alla vill samma sak, och det är att bli älskade. Andrej som är mycket politiskt intresserad och gärna läser Marx säger också att hen vill använda sitt utrymme i media till ”något större”.
Sedan Pejics genombrott i början av decenniet har genusmångfalden i modevärlden gradvis ökat, med internationella modeller som till exempel Casey Legler och Lea T. Här hemma i Sverige valde JC tidigare i år att låta en modell visa både herr- och damkollektionen.

Text: Anna Nisslert

Rodeo

Intervju, Mode, Musik

Intervju: Neneh Cherry

neneh_cherry_img_8015

Hon har fastnat i en hiss med Biggie, turnerat med The Slits och samarbetat med gudfadern av japansk streetwear. Och nu har hon stängt in sig i en studio med Four Tet och Rocket Number Nine och spelat in albumet Blank Project på bara fem dagar. Rodeo har träffat Sveriges genom tiderna coolaste popstjärna.

Att arton år efter sitt senaste solosläpp spela in en skiva på mindre än en vecka är det nog inte många artister som skulle försöka sig på. Men i Neneh Cherrys värld känns det helt logiskt. Lika naturlig är hennes förmåga att ständigt vara på rätt plats vid exakt rätt tidpunkt. Ofta i de där inledande magiska ögonblicken när helt nya musikgenrer och rörelser formas. Genom hela Neneh Cherrys karriär går en, visserligen trasslig, men ändå tydlig röd tråd: när hon är i närheten händer det något.

Hennes första jobb, på Better Badges i London, är ett bra exempel. Better Badges tillverkade pins med motiv och spelade en central roll på den brittiska punk– och postpunkscenen. För varenda litet skivbolag eller band med den minsta självaktning var det självklart att ha sina egna pins. Det första Rob Gretton gjorde när han blev manager för Joy Division var till exempel att lägga in en beställning till Better Badges. Och där satt en femtonårig Neneh Cherry och jobbade:

– Det var jag, en punktjej som kallade sig Scrubber och några till som satt och stämplade ihop de här knapparna. Vi hjälpte också till att sätta ihop fanzines. Ett av dem var i–D, som ju sen blev jättestor. Better Badges startade också piratradiostationen Dread Broadcasting Corporation där jag och min dåvarande kille hade en show. Vi spelade allt från James Brown och Sun Ra till tidig hiphop – vi fick göra precis vad vi ville.

neneh_cherry_img_7981

Dread Broadcasting Corporation, var den första radiostationen som fokuserade på svart musik i England och lade på så sätt grunden till hela den urbana piratradioscen som idag är en obestridlig och inflytelserik del av Londons musikliv. När Neneh Cherry inte sände radio eller stämplade knappar började hon göra musik, ofta med sin kompis Ari Up, som hon också delade lägenhet ihop med. Neneh sjöng och turnerade med Aris band The Slits och sedan fortsatte de tillsammans i dubbiga kollektivet New Age Steppers. Samtidigt var Cherry med i postpunkbandet Rip Rig + Panic, som bland annat spelade in en Peel Session med den mytomspunna Nico:

– Hon var på något sätt med i utkanten i de här väldigt tidiga Rip Rig + Panic–dagarna. Och gled liksom omkring lite mystiskt och bara ”Hellooo”, härmar Neneh Cherry med tysk brytning.
– Hon sa inte så mycket, men jag kommer aldrig att glömma henne, hon var väldigt speciell.

Uttrycket ”stories for days” har sällan varit mer passande än när det gäller Neneh Cherry. Men sättet på vilket hon berättar om sina möten med några av världens mest intressanta personer är totalt oskrytigt. Det beror kanske på att Neneh Cherry själv är en av dem, men framförallt för att det aldrig har funnits något beräknande i hennes sätt att interagera med människor:

– Det är som livet är, man pluppar en droppe i vattnet och så händer det saker. Jag har aldrig varit någon som gjort tydliga planer och satt upp mål för min karriär och så. Utan saker bara hänt organiskt.

neneh_cherry_img_7922

Innan Neneh Cherry flyttade till London bodde hon med sin mamma och styvpappa (trumpetaren Don Cherry) i New York. Huset var fullt av kreativa personer, bland annat Tina Weymouth från Talking Heads och Tom Tom Club, som gav Neneh hennes första bas. Och så Arthur Russell – som gjorde musik konstant:

– Jag tyckte han var lite weird. Han var väldigt blyg och satt i en arbetshörna i vår grannes lägenhet. En dag kom Tina Weymouth och var förbannad för att han störde – ”he plays so loud the whole building shakes!”. Tyvärr fick han inte upprättelse förrän efter sin död, men han var ett geni.

Tillbaka i London, efter att Rip Rig + Panic upplösts, kom så småningom Neneh Cherrys väldokumenterade genombrott som soloartist och singeln Buffalo Stance, som gjorde henne till en världsstjärna. Hon hade lärt känna ett gäng från Bristol som kallade sig The Wild Bunch och när några av dem ville göra ett album sponsrade hon dem. Massive Attack flyttade in hos henne och maken Cameron och spelade in sitt debutalbum Blue Lines:

– Jag minns att jag låg och sov en natt och vaknade av att Shara Nelson stod och sjöng utanför min dörr – ”summertime always gives me the blues…”. De spelade in låten som blev Lately. Det var fantastiskt fint.

neneh_cherry_img_8078

Under 80– och 90–talen reste Neneh ofta till New York och när hon skulle släppa en remix på låten Buddy X ville hon ha med en up and coming rappare som det börjats prata om i staden – Notorious B.I.G.:

– Jag och min man hämtade Biggie i Bedstuy, med vår Volvo. Han och hans lika stora kompis stod och väntade på oss på en trappa, klädda i camo från topp till tå. De var lite skeptiska först, liksom ”vem är den här Neneh och den vita snubben hon hänger med?”, men vi fick dem att smälta till slut och vi hade jättekul. Biggie satt i framsätet, rökte gräs och freestylade över de första utkasten till Massive Attacks nya skiva (Protection, anm), som vi precis fått, berättar Neneh Cherry.
– När vi kommer till studion så ska jag och de här två jättarna och en liten ”chinese delivery guy” ta hissen upp – och så fastnar den på vägen. Jag minns att jag tänkte ”herregud – ska jag dö med det här konstiga gänget?”. Sen när vi väl kom upp till slut så träffade jag också Busta Rhymes för första gången. Han hade sneakers som blinkade, var på jättegott humör och kramade alla. Sen sa Biggie till mig: ”I don’t know if I like that dude, he’s too touchy feely”. Det var en classic hip hop day, ha ha!

1994 släppte Neneh Cherry och Youssou N’Dour tillsammans låten 7 Seconds, som ju blev en enorm hit världen över. Men samma år gjorde hon också ett betydligt mindre omtalat samarbete, med en person som kom att bli en nyckelperson inom japansk streetwear – Hiroshi Fujiwara. Tillsammans gjorde de låten Turn My Back.

neneh_cherry_img_7883

Hiroshi Fujiwaras märke Good Enough blandade mode med influenser från ”gatan” och precis det gjorde även en av de personer som var viktigast för Nenehs Cherrys tidiga look – stylisten Ray Petri:

– Han var lite som en gudfar, för mig och för många andra. Ray Petri lärde mig en massa saker, skolade mig helt enkelt. Han var ju en pionjär för mode som har en historia. Att kombinera den så kallade gatan med catwalken – en Gaultierjacka med sneakers och så vidare – är ju helt normalt idag, men Ray var en av de första som gjorde det. Det fanns en massa frihet i de här kretsarna i London och New York på 80–talet, både inom mode och musik. Vi tog, lånade och skapade, vi hade roligt!

Blandandet av stilar var högst närvarande på Neneh Cherrys tre första soloalbum, men mixen av postpunk och jazz som utmärkte hennes tidiga projekt var i stor utsträckning utbytt mot soul och hiphop. På Blank Project hörs den tydligare igen, utan att för den skull låta tillbakablickande. Neneh Cherry fyller femtio i år men är helt ointresserad av nostalgitrippar:

– Att gå mer ”åt vänster” i musiken, bort från popvärlden, var ett medvetet val. Jag ville jobba med Kieran (Four Tet, anm) först och främst för att jag är ett fan av hans grejer. Men också för att jag gillar hans förhållningssätt till musik. Han jobbar mycket med att liksom fånga de känslor som finns i en viss stund och det passade låtarna på den här skivan. Vi gjorde två–tre tagningar per låt, ibland bara en enda. Jag trodde att Kieran skulle lägga på mer grejer, men han tog snarare bort ljud. Så låtarna blev ännu mer nakna än de var i våra skisser. Och eftersom mina texter den här gången handlar mycket om liv och död blev det ett väldigt intensivt album.

Neneh Cherrys nya album Blank Project är ute nu. I det kommande numret av pappers–Rodeo kan ni läsa mer om Neneh Cherry och hennes roll i musik- och modehistorien.

Text: Jesper Ljunggren
Foto: Märta Thisner

Rodeo

Kultur, Mode

Jean Paul Gaultiers öppna brev till Tim Blanks

Jean Paul Gaultier är inte glad över recensionen från Style.com. Foto: AOP.

Jean Paul Gaultier är inte glad över recensionen från Style.com. Foto: AOP.

”Kära Tim”, inleder Jean Paul Gauliter sitt öppna brev till Style.coms huvudrecensent Tim Blanks. Men ungefär där slutar artigheterna.

Den Sverigeaktuella Jean Paul Gaultier (hans retrospektiva utställning finns just nu att se på Design- och Arkitekturmuseum i Stockholm) har nyligen presenterat sin senaste haute couture-visning i Paris,  som vanligt en visning fylld med glädje, humor och glimten i ögat.

Men recensenterna har inte varit glada. En av dem som gått hårdast åt är Style.coms mest aktade recensent, Tim Blanks, som i vanliga fall brukar tassa på tå runt motorsågen. Men mot Jean Paul Gaultier rycker han fram den med full kraft och skriver:

… en ‘millefeuille de mousselines’-klänning ekade Yves Saint Laurents talang med färger, som en påminnelse om att Gaultier en gång ansågs vara den enda sanna arvtagaren till den franska modetornen. Men det var en gång i tiden, och den tiden har, sorgligt att säga, väl och sannerligen passerat.

Nåväl. Detta är inte något Gaultier själv låter passera så lätt. I stil med sina kollegor Oscar de la Renta och Hedi Slimane, har Jean Paul Gaultier vänt sig till det öppna brevet för att ge den ovälvillige Tim Blanks svar på tal:

Jean Paul Gaultiers öppna brev till Tim Blanks. Foto: twitter.com/JPGaultier

Jean Paul Gaultiers öppna brev till Tim Blanks. Foto: twitter.com/JPGaultier

”Kära Tim,

En gång i tiden gillade du min visningar ‘men den tiden har sannerligen gått förbi’ och jag respekterar det. Men den Tim jag kände skulle aldrig  ha gjort dessa attacker som är mer personliga än professionella. Jag har alltid haft kvinnor i mina visningar från olika sociala skikt, att behandla någon som lump är vad som är billigt.

I framtiden, snarare än att bli uttråkad på mina visningar, kan du använda tiden till att göra något annat, till exempel uppdatera dig på din modehistoria så att du vet att ”mille feuille de mousseline” inte ekade Saint Laurent – den var inspirerad av en Nina Ricci klänning från 1967 till Gérard Pipards ära [Nina Riccis chefdesigner mellan 1963-1998] som nyligen gått bort.

Om du är nostalgisk för den tid då jag ansågs vara den enda sanna arvtagaren till tronen av franskt mode borde du köpa en biljett till min utställning just nu i Stockholm och snart i Brooklyn och London. Ha ett gott besök.

Din före detta trogna inom mode,
Jean Paul Gaultier”

Tim Blanks – inte längre Jean Paul Gaultiers vän.

Tim Blanks, alltid front row, men inte på Jean Paul Gaultier. Längre.

Likt sin franska kollega, Hedi Slimane, som också skrivit ett öppet brev till en kritiker, i hans fall New York Times Cathy Horyn, har Jean Paul Gaultier också publicerat sitt brev på twitter. Men istället för att likt Hedi radera brevet ett par dagar i efterhand, har Gaultier låtit renskriva sin första version (kanske skrevs den i vredesmod?) och lägga upp den stavfelsfri och prydligt signerad.

Och vad Gaultier sedan twittrade direkt efter sitt brev? ”Grattis på födelsedagen, @hedislimanetwit!” En allians mellan Slimane och Gaultier mot kritikerna, tydligen en perfekt födelsedagspresent.

Rodeo
Rodeo: Just nu