Krönika, Kultur, Lisa Magnusson, Perspektiv

Lisa Magnusson: Spring Breakers liknar inte något jag sett

I helgen såg jag Spring Breakers, som handlar om ett tjejgäng som finansierar sin skollovsresa till solen genom att råna en sunkrestaurang. Jag var nära att stänga av filmen nästan genast. Den påminde så mycket om den dåliga sortens nittiotal, om töntiga MTV-videor, om Jonas Åkerlunds patetiska provokationer med fotomodeller i dekadenta miljöer. Kameran kryper tätt inpå deras unga kroppar likt en kylig smekning – det första paret nakna bröst syns redan en knapp minut in. Men sedan hände det något: Ju längre in i de trötta klyschorna regissören Harmony Korine förde mig, ju fler gånger han upprepade dem, desto mer förändrades de; min blick på dem blev en annan. Färgerna förvreds, bilden mörknade, filmen började hala upp saker ur mitt inre som jag fortfarande inte riktigt har lyckats sortera. Den liknar inte något jag sett i modern kommersiell spelfilm tidigare.

Det pratas filmen igenom mycket om den usanska drömmen, The American Dream, det återkommer så ofta att det nästan är ett mantra. Men den dröm karaktärerna avser är inte Benjamin Franklins föreställning om att vem som helst kan bli vad som helst. Det är inte heller 1950-talets idé om att leva i den bästa av världar, eller 1980-talets dröm om konsumtion som medel till lycka. Den dröm karaktärerna i Spring Breakers bebor är en förvriden skuggvärld, där ingenting längre betyder något, där det enda som återstår är ett sökande efter tomma kickar. Man lever som om det inte finns någon morgondag. Kanske delvis för att det i recessionens USA inte heller riktigt finns någon morgondag. En färsk opinionsundersökning som genomfördes av YouGov i augusti i år visar att bara 38% av USA:s befolkning tror fortfarande på The American Dream; tror att det är möjligt för vem som helst att skapa sig lycka. Men framför allt handlar Spring Breakers om alltings inneboende tomhet på en rent existentiell nivå. Halvvägs in i filmen drar tron, förkroppsligad i den kristna fina flickan Faith, sin väg och sätter sig snyftandes på en buss bort och hem. Tjejerna som är kvar faller fortare och fortare.

Spring Breakers är en slående vacker film som jobbar mycket med upprepningar på ett sätt som försätter tittaren i ett hypnotiskt, ja drömlikt, tillstånd. Den har ofta liknats vid Sofia Coppolas svarta tuggummikomedi The Bling Ring, men stämningen den suggererar påminner snarare om Lana del Reys video Ride: ”Vi hade inget att förlora, inget att vinna, inget vi åtrådde förutom att göra våra liv till ett konstverk.” Det är svårt att beskriva Spring Breakers på ett sätt som gör filmen rättvisa, men den kommer att dröja sig kvar hos mig länge.

Rodeo

Intervju, Kultur

PÄR ENGSHEDEN X ELLOS: "DET ÄR EN SÅDAN OVÄNTAD GREJ " (RODEO PROMOTION)

Ellos står för tillgänglighet och folkligt mode medan Pär Engsheden förknippas med gediget hantverk, couture och prinsessan Victorias bröllopsklänning. Ett oväntat samarbete? Enligt Pär Engsheden var det precis det som lockade. Resultatet blev en safariklänning fotograferad av Jonas Åkerlund, modellad av Frida Gustavsson och presenterad på Fotografiska museet i Stockholm.

Text: Ida Grundström Nyberg
Foto: Alex Tillheden för rodeo.net

Hur gick dina tankar när du fick erbjudandet, var det självklart för dig att tacka ja på en gång?
– Nu blir det kanske ett tråkigt svar här, men jag var positiv till samarbetet redan från början. Kristin (Hellberg, initiativtagare, reds. anm) är en person som brukar göra roliga och speciella saker så jag kände direkt när hon ringde att det här kommer inte bli tråkigt. Det roligaste kände jag var själva överraskningsmomentet, att det är en sådan oväntad grej att jag skulle göra en sådan här sak.

Så själva överraskningen var en stor del?
– Ja! Förra året gjorde jag ett samarbete med graffitikonstnären Ollio där jag sydde upp en gigantisk klänning täckt i paljetter som han sedan fick spraya ner live. Vi hade inte gjort upp innan vad han skulle göra utan han fick fria händer där och då, live framför en publik. Jag hade beundrat hans graffiti en längre tid så jag tyckte det skulle vara kul att gör något sådant, något som jag inte brukar göra. Man tänker kanske först att jag borde samarbeta med en modist eller liknande men jag tycker att det är så förutsägbart, det här var det ingen som skulle kunna gissa. Sedan visade det sig när jag ringde upp Ollio första gången att hans flickvän var modedesigner och sen även att hans svägerska är Ann-Sofie Back.

Hur gick designprocessen till – hade du helt fria tyglar eller var det ett samarbete mellan dig och Ellos designteam?
– Det som var klart från början var att vi skulle göra just en safariklänning. Uppdraget från Ellos var att göra ett klassiskt plagg, hade vi gjort för mycket ”fashion” i det så hade det inte kunnat leva vidare. Det var lite begränsande. Så safari, klassisk, tidlös, och så ville jag att den skulle ha många olika användningsområden. Sedan var produktionsdelen intressant, att följa hur Ellos tar fram klänningen. Mina olika val av till exempel tyg påverkade var produktionen skulle ske.

Upplevde du det som enklare eller svårare att göra den här klänningen än couture-klänningarna som du vanligtvis gör?
– Långt tillbaka jobbade jag några år inom konfektionsindustrin, och då jobbade jag med alla bitar. När man håller på med konfektion så blir det mycket papper med tullavgifter, leveranser och ordersedlar, och väldigt lite skapande. Jag har aldrig haft ambitionen att bli jättestor eller att ha massor av butiker, jag tycker att det är viktigare att göra något jag tycker är roligt.

Så för dig har hantverket varit viktigast?
– Ja, hantverket och att få hålla på med de delarna som jag är bra på och det jag tycker är kul. Jag vill jobba mer konstnärligt. Det är närmare konst att jobba med couture än med konfektion. Samtidigt finns det gemensamma saker inom både konfektion och couture som till exempel att hela tiden tänka på vem man skapar plagget för. Inom couturen skapar man ofta för en speciell person och man kan fokusera på bara henne, medan med konfektion består målgruppen av flera personer, och alla är unika var och en för sig.

Är den här typen av samarbete något du vill fortsätta med?
– Ja, om det rätta tillfället kommer. Som jag sa innan så tycker jag det är roligare om det är ett samarbete som är överraskande och inte så förutsägbart.

PROMOTION. Den här intervjun är en del av ett samarbete mellan Rodeo och Ellos. 

Rodeo

Mode, Nyheter

Fem snabba

Vill du vinna Lovia Burfitts fantastiska spiror? (Facebook.com/wonderwall)

Svenska Jonas Åkerlund har regisserat en toppmodell- späckad musikvideo. (Style.com)

”Colour disturbs people” förklarar Yohji Yamamoto i sin nya dokumentär. (Vouge)

Ett par jeans in, en vinterjacka ut. Konstfack anordnar klädbytar- kväll på fredag. (Dressoffdresson.com)

Up and coming- designern  Sn.DJ berättar varför hon bara designer kläder för män. (Dazed Digital)


 

Rodeo

Mode, Nyheter

Kate Moss – Dior Addict

Här är en 90 sekunder lång version av Jonas Åkerlunds reklamfilm med Kate Moss för Diors Addict Lipstick. Dock verkar det inte vara helt klart om det här är version som har läckt eller om Dior har släppt den ”i smyg”.

FASHIONISTA

Rodeo
Rodeo: Just nu