Mode, Nyheter, Reportage

Mode som politisk kraft

Ur Emma Perssons ”Smara”. Foto: Johan Lidman.

Kan mode vara politisk opinionsbildning? Det frågar sig klädformgivaren och konstnären Emma Persson i modereportaget “Smara”, som fotats i västsahariska flyktingläger.

För att fotografera modereportaget ”Smara” begav sig klädformgivaren och konstnären Emma Persson till ett flyktingläger i Algeriet för det ockuperade Västsahara. Tanken är att bilderna ska publiceras i ett magasin som ett modereportage.

Med projektet, som också är hennes masterexamen i textil på Konstfack, vill hon undersöka modets opinionsbildande kapacitet.

– Mitt konstnärliga arbete rör sig kring frågor om mode, ett outtömligt område, berättar Emma Persson.

– Jag tycker att mode är en fascinerande värld som har mycket kraft till förändring. Men det används på ett ofta rätt enkelspårigt sätt.

Bilderna kom till genom att Emma och fotografen Johan Lidman åkte till Algeriet, besökte västsahariska flyktingläger och fotograferade människorna där. Men de fotade inte rent dokumentärt utan arbetade med fotografierna så att de skulle fungera i ett modemagasin. Fokus låg på stilen, attityden och känslan i bilden.

– Vi var i flyktinglägret i en vecka och fotograferade de människor vi träffade. Det blev en blandning mellan streetstyle och mer arrangerade bilder, men alla människor är fotograferade i sina egna outfits, berättar Emma Persson.

Hur gick det till och hur kom ni dit?
– Vi åkte dit samtidigt som det hölls ett maratonlopp vid lägren så vi bokade resan genom dem. Det gjorde att vi fick bo hos en familj i lägren och fick en guide.

– Tanken var att fota människorna utifrån vad jag ansåg skulle vara ett modereportage i Sverige, och alltså inte försöka läsa av vad som är mode i Västsahara. Ofta fick vi syn på någon som hade en speciell utstrålning eller karaktär och frågade om vi fick fota dem, ibland fotade vi någon först på håll och frågade efteråt om det var ok att vi använde bilden. För att projektet skulle lyckas var det nödvändigt att bilderna var lockande för en svensk modepublik. Det blev mycket grova sjalar, svarta solglasögon och färgstarka kläder.


Ur Emma Perssons ”Smara”. Foto: Johan Lidman.

För ett modereportage läggs det oftast ner mest jobb innan, på planering och förberedelser. Kunde ni planera något i förväg?
Inför modereportaget arbetade jag fram en moodboard. Men det var klurigt att inte veta i förväg vem vi skulle fotografera, på vilken plats eller i vilka kläder. Men jag och Johan förberedde oss genom att testa poser som skulle kunna fungera för ovana modeller, testa vilket ljus vi ville ha i bilderna och vad man kunde hitta som kunde fungera som minsta möjliga fotohjälpmedel. Men det mesta vi försökt tänka ut i förväg visade sig dock vara meningslöst. Vi fick istället improvisera och arbeta rent intuitivt.

Men varför fota modereportage i ett flyktingläger?
– Smara är namnet på flyktinglägret där vi tog bilderna, men också en stad i det ockuperade Västsahara. Marockos ockupation av Västsahara är något få känner till trots att den pågått sedan 1975. Ockupationen brukar kallas den glömda konflikten. Genom att ta modefotografier av människor i de västsahariska flyktinglägren ville jag belysa det, och visa en annan bild av platsen. Genom bilderna vill jag diskutera hur vi vanligtvis ser människor i flyktingläger, men också hur sådana bilder skulle stå i kontrast till innehållet i en modetidning.

Hur menar du då?
– Jag tycker det är intressant vem som får synas i media, och vad som krävs för att man ska ta till sig information om människor genom media. Vissa situationer tenderar att nå oss endast via mediekanalen nyheter – vilket innebär att bilden av exempelvis människor i ett flyktingläger blir väldigt ensidig. I modemedier å andra sidan blir människor på bilderna estetiska objekt. Där visas någon upp som vi ska se upp till och beundra. Det är bara en viss typ av människor som hamnar där. Jag ville ge västsaharierna den platsen. Till varje bild hör även en typisk modebildsbyline som både talar om modet i bilderna, men också om konflikten och personen på bilden.

Ur Emma Perssons ”Smara”. Foto: Johan Lidman.

Projektet är djärvt och kan anses provocerande, och Emma Persson är medveten om den underliggande problematiken.

– Att som västerlänning åka till ett afrikanskt flyktingläger och fotografera människorna där är ett riskabelt projekt. Det blir en ojämn maktsituation. Det påminner om ett kolonialistiskt försök att ”hjälpa” de andra. Projektet är fullt av moraliska dilemman. Men jag försöker i mitt arbete ta steget från att endast kommentera omvärlden till att faktiskt göra någonting konstruktivt. Tanken med ”Smara” hade växt fram genom flera av mina tidigare projekt som också har handlat om hur man genom mode kan påverka och föra opinion. Men att arbeta med modefotografi var något nytt.

I din research letade du exempel där mode fungerat opinionsbildande eller där det levererats politiska budskap i modetidningar. Vad hittade du där?

– Ett exempel är Lee Millers fotografier ”Believe it” från koncentrationslägret Buchenwald, tagna i slutet av andra världskriget. Reportaget publicerades i Vogue 1945. I tidningen kunde man först bläddra från en sida med en trendig modell till en annan sida med Millers bilder av högar av lik eller en man som har blivit hängd. Bilderna är väldigt obehagliga och i den kontexten blir kontrasten brutal. Jag tycker det är fascinerande att man då kunde publicera dessa bilder så rakt av i en modekontext. Idag kan man fundera på vad som skulle krävas för att någonting liknande skulle kunna publiceras i en modetidning. Vad skulle det vara på bilderna? Vilken tidning skulle publicera det?

– Ett annat exempel är Nadia Benchallals bilder ”Ramallah fashion”, publicerade i Vogue Hommes International 2003. Där har hon fotat ett gäng killar i Ramallah på Västbanken. Bilderna ser vid första anblick ut som traditionellt dokumentärfotografi men döljer en komplex frågeställning. Reportaget anspelar på den dokumentära estetiken men tittar man i bildtexten är det i själva verket ett arrangerat och kommersiellt modereportage med märkeskläder.

Är mode ett medel för politik?
– Ja, alltid. Mode är politiskt. Frågan är vad det engagerar oss i. Är det att upprätthålla eller att förändra de strukturer vi lever i? Både dessa positioner kräver ett aktivt förhållningssätt.

Ryms politik även i vanligt vardagsmode?
–  ja, de kläder som inte bryter av eller sticker ut som politiska rymmer också åsikter och värderingar. Hur man klär sig bidrar antingen till att upprätthålla eller att överskrida normer, båda val högst politiska. Kroppsideal och trendhets är också fyllda med politiska aspekter. Men modetidningar i dag är dåliga på att erkänna det. Att skildra mode i dag har blivit synonymt med märkeskläder, och kläderna måste vara kommersiella. Begränsningen i det talar för sig självt. Att som modetidning stänga ute omvärldsperspektiv är att bygga in sig i en bubbla. Jag tycker det är synd på ett system som mode, som har så stor potential att förändra på bred front.

Ur Emma Perssons ”Smara”. Foto: Johan Lidman.

En kortare version av texten publicerades i DN Söndag den 17/6.


Rodeo
Rodeo: Just nu