Mode, Musik

2FACED1 x Konstfack – feat. Beatrice Eli, Zhala, Adam Kanyama och Mariam The Believer

I ett samarbete mellan Konstfack och 2FACED1 skapar eleverna på den textila utbildningen i samarbete med fyra av Sveriges bästa artister: Zhala, Beatrice Eli, Adam Kanyama och Mariam The Believer. Foto: Viktor Flumé. (Collage av Rodeo.net)

Allt började med en kontakt mellan Maria ”Decida” Wahlberg – stylist, creative director, regissör, koreograf, all doer – och Patrik Söderstam – konstnär, tidigare modeskapare, och idag lektor och ansvarig för kandidatprogrammet Textil: Kropp och kläder vid Konstfack i Stockolm. Kunde eleverna vid Konstfacks textillinje lära sig något genom att ta del av den värld och kollektiva projekt som kallas 2FACED1? 

2FACED1 kan beskrivas både som ett sätt att förhålla sig till verkligheten, men också som ett kollektiv aktivister inom populärkultur. Ta kontroll över vem samhället försöker säga till dig att du är. Vägra internaliseras. Se på dig själv utifrån. Vem vill du vara och vem är du rädd att du framstår som i andras ögon?

Och fråga dig själv varför vill du vara på ett visst sätt. Och fråga dig själv varför kan det finnas en fara – en både personlig och samhällelig fara – i hur du uppfattas av andra.

Stereotypofobi, kallar Decida det, rädslan för att placeras, eller avfärdas till och med, i en stereotyp utan möjlighet att bryta dig ur. Decida och 2FAECD1-kollektivet ser till att det aldrig händer genom att ge oss språket om 2FACED1.

I samarbetet med Konstfack, får sju texilelever – Victoria Cleverby, Sandra Leandersson, Amandla Cherian, Filip Palmén, Heléne Andersson, Mathilda Nilsson och Emelie Fryklind – samarbeta med fyra av Sveriges största och bästa artister och ge dem en 2FACED1-analys.

Resultatet är sju kreativa uttryck genom plagg, mode och textil som Rodeo nu presenterar exklusivt i samarbete med 2FACED1 och Konstfack.

Decida berättar:

– Patrik Söderstam kontaktade mig och undrade om vi kunde göra något med 2FACED1 och hans elever på Konstfack. Vi sågs och surrade om konst, mode, musik, kontext, identitet, koder, varumärken, etablissemang, populärkultur, motkultur, kultur och marknadsekonomi ungefär.

– Vi landade i musikartister och scenkläder. Jag beslöt att prata med artister i vårt nätverk som jag vet alla bryr sig om det visuella uttrycket, och som skulle tycka att det var spännande att kunna realisera fler sådana idéer med hantverkskunniga och kreativa elever.

– Vi beslöt att jag skulle hålla en inledning och prata om musikartister med starka visuella uttryck – tänk allt från Lauryn Hill till Bowie till Lady Gaga – och vad som också ibland blir personligt varumärke om en ser det ur marknadssynpunkt. Vad händer när avantgarde mode bärs i PR-syfte? Och så vidare. Det hade kunnat bli en hel kurs. Men vi hade inte riktigt den tiden. Där introducerade jag 2FACED1, och presenterade fyra artister i vårt nätverk: Beatrice Eli, Zhala, Mariam The Believer och Adam Kanyama.

Eleverna fick göra research för att välja vem de ville samarbeta med. Decida gav eleverna i uppgift att göra 2FACED1-analys på artisterna för att förstå vilken värld de rör sig i.

– De frågade sina artister vilka stereotyper de var rädda att stämplas som, och hur de själva vill uppfattas. Psykologsession style. Som Zhala en gång sagt: ”2014 för mig är att en förortsbrud som jag nödvändigtvis inte håller på med rap eller r’n’b”. Eleverna gjorde stora researcharbeten och artisterna delade med sig mycket av sig själva.

Det här är resultatet.

Foto: Viktor Flumé.
Make Up (Beatrice och Mariam): Linda Sundqvist/Bauer.
Styling och  Creative Director: Decida.

2FACED1_Beatrice_EliBeatrice Eli av Victoria Cleverby.

Victoria: – Jag tänker mig att Beatrice Eli är en modern Jeanne d’Arc, allt hon behövde var sin rustning, rösten har hon ju redan.

Beatrice: – Jag gillar att få mina inbitna referenser tolkade och uppdaterade genom andra kreatörers filter. Det är extremt utvecklande, inspirerande och inte minst kul!  Att göra det här samarbetet med Konstfacks elever, genom en plattform som 2FACED1, känns tryggt och viktigt.

2FACED1_Zhala_1Zhala av Amandla Cherian

Amandla: – Jag har utgått från Zhalas behov och önskemål i framtagningen av scenklädseln, och skapat något hon saknat. Något som utnyttjar ljus och rörelse på scenen. Jag har tagit fram en ny teknik där övertryck gör att jag kan förändra motiven på scenen med hjälp av rgb-ljus. Med detta kan klänningen förändras i takt med framträdandet.

– Exempelvis i midjan: I det första ljuset är det tryckt oleander, vilket betyder Zhala på arabiska. Först är det blomknoppar, som i det andra trycket är utslagna blommor, och i det tredje vissna. Jag älskar att kostymen i likhet med zhalas musik till en viss del ser rörigt ut, men när man börjar titta på det i olika ljus, inser man att det ”make sense”.

Zhala: – Amandla har arbetat med en teknik där hon har gjort 3 lager av tryck på varandra, där de olika trycken kommer fram vid olika ljus. Det är som en live animation på kläder. Att plagget intar olika skepnader under framträdet passar mig väldigt bra då jag leker mycket med transformationer under mina liveshower.

2FACED1_Zhala_2Zhala av Filip Palmén.

Filip: – Efter samtal med Zhala skapade jag en karaktär av de nyckelorden som hon droppat. Plaggen som jag sedan skapade formades från Zhala: kitchy space witch.

Zhala:  – Jag och studenterna pratade mycket om hur jag tänker kring mitt musikskapande och mina liveframträden, sen gav jag dem ganska mycket frihet att få tolka det hur de vill. Jag ville hela tiden att det skulle kännas som ett samarbete där deras estetik kan få komma fram istället för att säga specifikt vilket plagg jag ville ha. Jag gillar att leka med olika former och strukturer där det viktigaste är att uttrycka en känsla, och det har de verkligen gjort.

2FACED1_Mariam_The_Believer_2Mariam The Believer av Mathilda Nilsson

Mathilda: – I mitt arbete med Mariam ville jag fokusera på den kraft hon förmedlar. Jag ville att ett ljus, en kraft, skulle komma från Mariam istället för att vara riktad mot henne. Jag har skapat en tröja där det strålar ett ljus från Mariam. Ett konstant och varmt ljus. Jag vill göra Mariam till en aktiv kraft som förmedlas genom tröjan men finns innanför den.

2FACED1_Mariam_The_Believer_3 Mariam The Believer av  Heléne Andersson.

Heléne: – Det finns många dimensioner av Mariam som artist att hämta inspiration ifrån, och det har varit jätteroligt att få ta del av i det här projektet. Det har varit viktigt att förstå vilken värld Mariam rör sig i och den har sen blandats med min egen.

– Arbetet resulterade i en kjol där jag färgat materialet och jobbat med färgmötena. Materialet har skurits i bitar för att byggas upp på nytt. Den veckade strukturen har gett rörelse till plagget. Kjolen växte egentligen till en kropp i sig själv under tiden jag arbetade. Den fick sådan tyngd av allt material, vilket gör att när du bär den så påverkas du kroppsligt av plagget.

2FACED1_Mariam_the_BelieverMariam The Believer av Emelie Fryklind.

Emelie: – Med plagget ville jag fånga mystiken och den orientaliska aura som finns i Mariams musik. Representera styrka och skapa en glöd som jag upplever så kraftfullt i hennes personlighet och artistiska karaktär. För att fånga dessa olika egenskaper och för att sätta karaktär på ett så relativt enkelt plagg blev materialvalen väldigt betydelsefulla. Jag ville att plagget skulle bära på en användbarhet, kännas rätt både på och utanför scenen. Det ska utstråla en hållbarhet och tidlöshet som även Mariams låtar bär på och som är viktig för min estetik och design.

Mariam: – En himlen-och-ljus-i-tunneln-parkas, en vinröd sträng-teori-haute cutoure-kjol och en svart-natt-och-skimmer-över-öknen-topp. Tematiskt så har dessa plagg tolkats av Konstfacks elever utifrån min fascination kring hål, fysik och kroppslighet. Och jag skulle inte kunna bära upp dom stoltare, så sjukt imponerad över resultaten. Nu gäller det bara att fylla dom med liv och vibrationer.

2FACED1_Adam_KanyamaAdam Kanyama av Sandra Leandersson.

Decida: – Adam var ganska bestämd direkt med att han ville ha en solros. Han hade hittat en ute en sen kväll, efter han varit ute, och det var typ ett tecken sa han och skrattade. Vi pratade mycket om hur viktig finishen på herrkläder och streetwear är. Det insydda mönstret i jackan kommer från hans Adam Kanyama-logo och har lite reffar till Tanzania. Tips: Adams grejer nog kan bli merch i höst….

Credits.
Foto: Viktor Flumé. Make Up (Beatrice och Mariam): Linda Sundqvist. Styling, idé och  Creative Director: Decida.

PS: Kläderna eleverna skapat är ju tänkta som scenkläder för artisterna att uppträda i. Och under svenska nationaldagen den 6 juni anordnar Decida och 2FACED1 den stora Tranznationaldagsfesten! Under kvällen gör Zhala, Beatrice Eli, Mariam The Believer och Adam Kanyama ett slags performance tillsammans. Scenkläderna är just de som tagits fram med Konstfacks elever tillsammans med artisterna själva under handledning av Decida och Patrik Söderstam. En kväll då cirkeln sluts!

Agnes Grefberg Braunerhielm
Promotion

Mode, Nyheter, Reportage

Mode som politisk kraft

Ur Emma Perssons ”Smara”. Foto: Johan Lidman.

Kan mode vara politisk opinionsbildning? Det frågar sig klädformgivaren och konstnären Emma Persson i modereportaget “Smara”, som fotats i västsahariska flyktingläger.

För att fotografera modereportaget ”Smara” begav sig klädformgivaren och konstnären Emma Persson till ett flyktingläger i Algeriet för det ockuperade Västsahara. Tanken är att bilderna ska publiceras i ett magasin som ett modereportage.

Med projektet, som också är hennes masterexamen i textil på Konstfack, vill hon undersöka modets opinionsbildande kapacitet.

– Mitt konstnärliga arbete rör sig kring frågor om mode, ett outtömligt område, berättar Emma Persson.

– Jag tycker att mode är en fascinerande värld som har mycket kraft till förändring. Men det används på ett ofta rätt enkelspårigt sätt.

Bilderna kom till genom att Emma och fotografen Johan Lidman åkte till Algeriet, besökte västsahariska flyktingläger och fotograferade människorna där. Men de fotade inte rent dokumentärt utan arbetade med fotografierna så att de skulle fungera i ett modemagasin. Fokus låg på stilen, attityden och känslan i bilden.

– Vi var i flyktinglägret i en vecka och fotograferade de människor vi träffade. Det blev en blandning mellan streetstyle och mer arrangerade bilder, men alla människor är fotograferade i sina egna outfits, berättar Emma Persson.

Hur gick det till och hur kom ni dit?
– Vi åkte dit samtidigt som det hölls ett maratonlopp vid lägren så vi bokade resan genom dem. Det gjorde att vi fick bo hos en familj i lägren och fick en guide.

– Tanken var att fota människorna utifrån vad jag ansåg skulle vara ett modereportage i Sverige, och alltså inte försöka läsa av vad som är mode i Västsahara. Ofta fick vi syn på någon som hade en speciell utstrålning eller karaktär och frågade om vi fick fota dem, ibland fotade vi någon först på håll och frågade efteråt om det var ok att vi använde bilden. För att projektet skulle lyckas var det nödvändigt att bilderna var lockande för en svensk modepublik. Det blev mycket grova sjalar, svarta solglasögon och färgstarka kläder.


Ur Emma Perssons ”Smara”. Foto: Johan Lidman.

För ett modereportage läggs det oftast ner mest jobb innan, på planering och förberedelser. Kunde ni planera något i förväg?
Inför modereportaget arbetade jag fram en moodboard. Men det var klurigt att inte veta i förväg vem vi skulle fotografera, på vilken plats eller i vilka kläder. Men jag och Johan förberedde oss genom att testa poser som skulle kunna fungera för ovana modeller, testa vilket ljus vi ville ha i bilderna och vad man kunde hitta som kunde fungera som minsta möjliga fotohjälpmedel. Men det mesta vi försökt tänka ut i förväg visade sig dock vara meningslöst. Vi fick istället improvisera och arbeta rent intuitivt.

Men varför fota modereportage i ett flyktingläger?
– Smara är namnet på flyktinglägret där vi tog bilderna, men också en stad i det ockuperade Västsahara. Marockos ockupation av Västsahara är något få känner till trots att den pågått sedan 1975. Ockupationen brukar kallas den glömda konflikten. Genom att ta modefotografier av människor i de västsahariska flyktinglägren ville jag belysa det, och visa en annan bild av platsen. Genom bilderna vill jag diskutera hur vi vanligtvis ser människor i flyktingläger, men också hur sådana bilder skulle stå i kontrast till innehållet i en modetidning.

Hur menar du då?
– Jag tycker det är intressant vem som får synas i media, och vad som krävs för att man ska ta till sig information om människor genom media. Vissa situationer tenderar att nå oss endast via mediekanalen nyheter – vilket innebär att bilden av exempelvis människor i ett flyktingläger blir väldigt ensidig. I modemedier å andra sidan blir människor på bilderna estetiska objekt. Där visas någon upp som vi ska se upp till och beundra. Det är bara en viss typ av människor som hamnar där. Jag ville ge västsaharierna den platsen. Till varje bild hör även en typisk modebildsbyline som både talar om modet i bilderna, men också om konflikten och personen på bilden.

Ur Emma Perssons ”Smara”. Foto: Johan Lidman.

Projektet är djärvt och kan anses provocerande, och Emma Persson är medveten om den underliggande problematiken.

– Att som västerlänning åka till ett afrikanskt flyktingläger och fotografera människorna där är ett riskabelt projekt. Det blir en ojämn maktsituation. Det påminner om ett kolonialistiskt försök att ”hjälpa” de andra. Projektet är fullt av moraliska dilemman. Men jag försöker i mitt arbete ta steget från att endast kommentera omvärlden till att faktiskt göra någonting konstruktivt. Tanken med ”Smara” hade växt fram genom flera av mina tidigare projekt som också har handlat om hur man genom mode kan påverka och föra opinion. Men att arbeta med modefotografi var något nytt.

I din research letade du exempel där mode fungerat opinionsbildande eller där det levererats politiska budskap i modetidningar. Vad hittade du där?

– Ett exempel är Lee Millers fotografier ”Believe it” från koncentrationslägret Buchenwald, tagna i slutet av andra världskriget. Reportaget publicerades i Vogue 1945. I tidningen kunde man först bläddra från en sida med en trendig modell till en annan sida med Millers bilder av högar av lik eller en man som har blivit hängd. Bilderna är väldigt obehagliga och i den kontexten blir kontrasten brutal. Jag tycker det är fascinerande att man då kunde publicera dessa bilder så rakt av i en modekontext. Idag kan man fundera på vad som skulle krävas för att någonting liknande skulle kunna publiceras i en modetidning. Vad skulle det vara på bilderna? Vilken tidning skulle publicera det?

– Ett annat exempel är Nadia Benchallals bilder ”Ramallah fashion”, publicerade i Vogue Hommes International 2003. Där har hon fotat ett gäng killar i Ramallah på Västbanken. Bilderna ser vid första anblick ut som traditionellt dokumentärfotografi men döljer en komplex frågeställning. Reportaget anspelar på den dokumentära estetiken men tittar man i bildtexten är det i själva verket ett arrangerat och kommersiellt modereportage med märkeskläder.

Är mode ett medel för politik?
– Ja, alltid. Mode är politiskt. Frågan är vad det engagerar oss i. Är det att upprätthålla eller att förändra de strukturer vi lever i? Både dessa positioner kräver ett aktivt förhållningssätt.

Ryms politik även i vanligt vardagsmode?
–  ja, de kläder som inte bryter av eller sticker ut som politiska rymmer också åsikter och värderingar. Hur man klär sig bidrar antingen till att upprätthålla eller att överskrida normer, båda val högst politiska. Kroppsideal och trendhets är också fyllda med politiska aspekter. Men modetidningar i dag är dåliga på att erkänna det. Att skildra mode i dag har blivit synonymt med märkeskläder, och kläderna måste vara kommersiella. Begränsningen i det talar för sig självt. Att som modetidning stänga ute omvärldsperspektiv är att bygga in sig i en bubbla. Jag tycker det är synd på ett system som mode, som har så stor potential att förändra på bred front.

Ur Emma Perssons ”Smara”. Foto: Johan Lidman.

En kortare version av texten publicerades i DN Söndag den 17/6.


Rodeo
Rodeo: Just nu