Internationella modeveckorna, Mode, Nyheter

Rosen, cholas och Truman Capotes svanar — vad inspirerade höstens kollektioner?

Modeveckorna i London, Milano, Paris och New York är över men vad var det egentligen vi såg? Varför visade Alexander McQueen kläder inspirerade av rosen och vad har rosen symboliserat genom historien? Vad var det Givenchy gjorde som inte bara hyllades utan också stött på bitsk kritik och vilka var egentligen Truman Capotes ”swans” och hur påverkar de modebilden i höst?

Rodeo går igenom några av höstens kollektioner och inspirationskällorna bakom dem.

Marc Jacobs. Foto: First View

Marc Jacobs. Foto: First View

Marc Jacobs
Marc Jacobs inspirerades av en enda person i arbetet med sin höstkollektion: Diana Vreeland. Den ikoniska kolumnisten och moderedaktören som jobbade för Harper’s Bazaar och Vogue samt som konsult till Costume Institute på New Yorks Metropolitan Museum of Art.

Thom Browne. Foto: First View

Thom Browne. Foto: First View

Thom Browne
Thom Brownes kollektion gjorde också kopplingar till The Met. Nämligen utställningen Death Becomes Her, som stängde tidigare i vintras. Death Becomes Her utforskade ett sekel av sorgekläder, vilket avspeglades i Brownes kollektion.

Alexander McQueen. Foto: First View

Alexander McQueen. Foto: First View

Alexander McQueen
Alexander McQueens huvuddesigner Sarah Burton tog inspiration från rosen. Rosor är enligt Wikipedia ”tvåkönade och sitter ensamma eller flockar, sällan i sammansatta klasar”. Numera odlar man dem oftast för dess skönhet och doft men historiskt har rosen använts som läkeväxt och också som mytologiska, mystiska och religiösa symboler.

Givenchy. Foto: First View

Givenchy. Foto: First View

Givenchy
Riccardo Tisci inspirerades av den kaliforniska ”cholan” till sin höstkollektion. ”Chola” och ”cholo” är ursprungligen skällsord för personer med mexikanskt eller latinamerikanskt påbrå i USA men orden har sedan 1960-talet av de här grupperna reclaimats och används med stolthet och signifierar numera en specifik stil där de typiska lockarna syntes hos Givenchy. Kritiska röster menar dock att Tisci använder sig av kulturellt bemäktigande när han anammar den här stilen.

Alexander Wang. Foto: First View

Alexander Wang. Foto: First View

Alexander Wang
”Vår kund vill ha svart, så varför inte göra en helsvart kollektion”, säger Alexander Wang om sin kollektion. På 1300-talet blev svart den stora modefärgen hos kungligheter, domare och statstjänstemän i Europa. På 1800-talet var den en favorit hos affärsmän och poeter i England och på 1900-talet letade den sig in hos high fashion-crowdet.

Altuzarra. Foto: First View

Altuzarra. Foto: First View

Altuzarra
I november 1975 publicerade Truman Capote La Côte Basque 1965, som var inledningskapitlet till hans ofärdiga roman Answered Prayers. Här gjorde han sig lustig över societeten på Manhattan och texten blev hans sociala självmord. Hans kvinnliga vänner — som han kallade sina ”swans” — var alla med, många med sina riktiga namn och Capote blev snabbt utesluten ur eliten. Altuzarras höstkollektion är inspirerad av dessa ”swans”.

Källor: Style.com, Wikipedia.

Jon Lax
Promotion

Internationella modeveckorna, Mode, Recension

London AW15: Roksanda

Foto: First View

Foto: First View

Roksanda Ilincic har dumpat sitt efternamn, och varför inte – vad ska hon med det till? Hennes design har tillräckligt mycket personlighet för att inte behöva identifieras. Här var det lätt att dra upp källhänvisningar till diverse epoker – fyrtiotalet, åttiotalet, som hos många andra just nu – men enligt Roksanda själv kom kollektionen till efter att gång på gång ha kollat på filmen Petra von Kants bittra tårar (en bildgoogling jag kan rekommendera för er som inte har sett den.)

Men inspirationen kom inte från filmens skådeplats eller tidsanda, utan snarare dess känsla: leda, melankoli. Själv kopplade jag kollektionens fluffiga, färgglada texturer till ett par videoverk av Pippilotti Rist som visades på Magasin Tre förra året. Man fick ta av sig skorna och lägga sig ner på en upphöjning i filt medan man försjönk i bilderna på enorma skärmar ovanför, som att ligga under vattnet i en pool och titta på solen genom ytan. Det var en drömlik känsla, dimensioner som liksom slukade en. På samma sätt associerade jag den här kollektionen till en slags drömlikhet istället för – som är min normala reaktion när jag ser starka färger – snabbhet, styrka, intensitet. Möjligen inte helt modernt – detta ser ut som mode om ni förstår vad jag menar, det ser ut som något man sett i flera säsonger redan – men kärleksfullt.

Text: Hanna Johansson
Foto: First View

Rodeo

Internationella modeveckorna, Mode, Recension

London AW15: Giles

Foto: First View

Foto: First View

Åh, här är ett kostymdrama jag skulle vilja leva i. Hos Giles smalt fyrtio- och sextiotal ihop med någon slags gotisk rokokostil med knätofs och höga halskrås i svart och vitt, sedan en detour till drottning Elizabeth I:s hov mot slutet. Teatralt så det förslår. Giles Deacons inspirationskälla var Chelsea Physics Garden i London, en av landets första botaniska trädgårdar som med sin placering jämte Themsen möjliggjorde plantering av växter som annars inte kunde överleva i det engelska klimatet. Vid grundandet 1673 hette den Apotekarträdgården, och med den historien är det lätt att associera kläderna vi såg till forna tiders häxkonster. Det fanns ett ockult skimmer över mönster och linjer, men en snäll magi – den bästa accessoaren att kombinera med min favoritlook (en grå, figursydd klänning med svampapplikationer) vore en svart, talande katt, eller kanske en uggla. Vill man leta efter realism hittar man det också, flera av ytterkläderna kan jag till exempel lätt klipp-och-klistra in ovanpå en kändis på en paparazzibild eller två, men varför leta? Det fina är ju det orealistiska, det teatraliska, magiska.

Text: Hanna Johansson
Foto: First View

Rodeo

Internationella modeveckorna, Mode, Recension

London AW15: Gareth Pugh

Foto: First View

Foto: First View

Efter visningen i London berättade Gareth Pugh om sin fascination för ”idén att offra sig själv för någonting större än du själv.” Det första jag kommer att tänka på är en tidningsartikel om hur representanter för den koptiska kyrkan, och anhöriga till de 21 egyptiska kopter som nyligen mördades av IS, sagt att de förlåter gärningsmännen. ”Några av era läsare kanske inte kan förstå det”, sa den koptiske biskopen Angaelos till CNN, ”men som kristen, och som kristen ledare, så har jag ett ansvar att vägleda människor i förlåtelsens väg. Vi kommer inte att glömma det som hänt, för handlingen är avskyvärd. Men vi förlåter mördarna från djupet av vårt hjärta. Annars skulle vi förgås av ilska och hat.”

Kanske är det så att idén att offra sig själv för något större slår an någonting så starkt just för att det är ett av existensens villkor: vi är alla en del av någonting större och vi kommer att offras till det. Detta går inte att debattera. Häromdagen stod jag och en vän och tittade på stjärnhimmeln där vi bor, och han berättade för mig att alla stjärnor vi ser redan har dött, de har varit döda sedan vi föddes. Men det kanske inte är så farligt? sa jag. Det innebär ju att stjärnhimlen är exakt så overklig som den känns.

Gareth Pughs grepp var dock någonting annat, något vi kanske distraherar oss med på den oundvikliga färden mot att bli ingenting: sport. Mer specifikt football, omgärdad av nationell stolthet i Storbritannien; här hade modellerna röda kors målade över ansiktet, som den engelska flaggan. Förvänta er ingen take på sportchict mode här, dock – det är trots allt Gareth Pugh och stilen var dramatisk, gotisk, och förde tankarna till keltiskt prästerskap snarare än fotbollsläktare. Men stora portioner av den sortens svulstiga dramatik man kan uppleva i idrottssammanhang (när jag skriver det här visas skid-VM på stor skärm i närheten och jag hör folk vråla när någon, antar jag, gör ett mål eller hur fan man räknar poäng i skidor), känslan av tillhörighet som är närmast religiös. När modellen Sarah Brannon stänger visningen, barbröstad och bärandes en enorm röd fana, kan man nästan höra musiken.

Text: Hanna Johansson
Foto: First View

Rodeo

Internationella modeveckorna, Mode

Rodeo hänger på LFW: ”Stilinspiration: Winona Ryder och MIA”

nicole_outfit

Nicole Emma Pearl, student på London College of Fashion, utanför Somerset House

Vad har du för stilinspiration?
- Winona Ryder och MIA.

Vem stalkar du helst på Instagram?
- @Baddiewinkle
nicole_shoes

Rodeos Maria Pizzeria hänger på London Fashion Week och haffar de mest intressanta besökarna. Läs hennes blogg här!

Rodeo
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net