Krönika, Kultur, Mode, Perspektiv, Politik/samhälle

Hanna Johansson: Tiden i fängelset kan bli användbar för Dolce & Gabbana

Förra veckan dömdes Domenico Dolce och Stefano Gabbana till böter och ett tjugo månader långt fängelsestraff för att ha begått skattebrott. Det får mig osökt att tänka på komikern Margaret Chos över tio år gamla ståupprutin om hur det vore ifall PETA:s bedömning av Karl Lagerfeld (att han är en mördare som använder päls i sina kollektioner) fick påföljder. Han skulle hamna i fängelse och bli tvungen att ha på sig en orange uniform. Han skulle bli fråntagen sin solfjäder. ”Jag kommer personligen ringa Amnesty International om det händer”, säger Cho.

En intervjuad italienare på gatan säger om Berlusconis senaste rättegång att han är som Al Capone, maffiabossen vars fall blev ett skattebrott: han kommer att bli eliminerad för en struntsak. Dolce och Gabbanas brott är om inte en struntsak – de ska trots allt ha förskingrat miljontals euro – så inte särskilt smaskig. Girighet är inte förvånande i sammanhanget, och Dolce&Gabbana är inte direkt Läkare utan gränser. Med tanke på ovanstående Margaret Cho-skämt känns dessutom alla ”orange is so last year”-vitsar som cirkulerar nu ganska… last year. Bloggaren How To Be A Fucking Lady är åtminstone nöjd över domen och menar att det är lika bra att duon blir inlåsta som straff för ”skräpet” de skickat ut på catwalken de senaste fem åren. I väntan på en internationell smakdomstol? Varför inte.

Designerduon kommer att överklaga domen, men lyckas de inte kan tiden i fängelset säkert bli användbar. Den filippinska dokumentärfilmen ”The World’s Most Fashionable Prison” som kom förra året visade hur internerna på ett av landets högst bevakade fängelser organiserade en modevisning. Dolce och Gabbana har onekligen rutinen inne, och regissörerna Paolo och Vittorio Taviani, som skildrat en teateruppsättning inom Rebibbia-fängelsets murar i ”Caesar måste dö”, kanske kan ställa upp som filmteam. Och om Karl Lagerfeld dök upp i en cameo, vädjandes till André Leon Talley på telefon om att få en ny solfjäder insmugglad, skulle åtminstone jag bli väldigt lycklig.

Rodeo
Promotion

Krönika, Mode, Perspektiv

HANNA JOHANSSON: ÄR MENS PÅ MODET NU?

De senaste åren har såväl Lady Gaga som Etat libre d’orange ägnat sig åt att snickra ihop spermaparfymer, men mensblodets modegrad har länge framstått som hopplöst förlorad. För ett par år sedan sa modebloggfenomenet Elin Kling i en intervju att hon inte är ”en sådan där menstjej, som har mens och migrän”, utan en ”glad och enkel människa”. Från det religiöst präglade samhällets orenhetsfixering har man inte ens i ett land där butikshyllorna dignar av Always Ultra och Libresse med aloe vera-doft kommit längre än till slutsatsen att en menstruerande människa ≠ glad och enkel, en vuxen kvinna ≠ glad och enkel.

Såväl det arbetslinjeaktiga som det internaliserade kvinnohatet i Elin Klings intervju har diskuterats och dissekerats förut, så vi struntar i det idag. Det var ändå så länge sedan nu. Och kanske kan mensen se fram emot ett upprättat trendanseende: på mitt senaste tampongpaket är tryckt den turkosa undertexten ”LA MODE”.

Med pannan i förbryllade veck vred jag loss plasthöljet. Är det tamponger som är modet? Jag som trodde att det var Altewaisaome och att läsa ”Alltings början”? I den mån mens tidigare lanserats i modekontext – som i Emma Arvida Byströms reportage ”There will be blood” för Vice – verkar det dessutom vara blöda igenom som gäller. Blod har ju en estetisk potential som borde passa modereportagets bombastiska dramaturgi, men mensskyddens inneboende osexighet är en ofrånkomlig bromskloss i sammanhanget. Jag fattade helt enkelt inte grejen.

Komikern Margaret Cho har frågat sig hur det skulle se ut om bögar hade mens och kommit fram till att de antagligen skulle ordna stora mensfester, ”come to Red Night at Club Mensies!” – ”LA MODE”-tampongerna skulle kunna tolkas som ett försiktigt steg i den riktningen, vad vet jag. Det är givetvis väldigt harmlöst, lite fånigt men komiskt. Samtidigt: att mens är en kvinnoangelägenhet är ett anatomiskt faktum som är omöjligt att debattera. Att mode är en kvinnoangelägenhet är det däremot inte, fastän det ibland behandlas som sådant. Och plötsligt ville jag bara ha mina brustna livmoderslemhinnor för mig själv. I all sin oglamourösa kvinnlighet.

Rodeo
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net