Musik, Nyheter

Simon Emanuel – Vansinne & stolthet

Foto: John Artur

Foto: John Artur

Simon Emanuel har vi tidigare hört tillsammans med Dida i duon 1999. Men nu är det dags för honom att gå solo. Pinfärska singeln ”Vansinne & stolthet” är ett första smakprov från hans kommande album.

Singeln är producerad av Ezzo Fresh från Som Fan. För artwork och videoregi står John Artur, som vi tidigare uppmärksammat för hans arbete tillsammans med Min Stora Sorg.

Och för att knyta ihop säcken ytterligare kan vi även berätta att Min Stora Sorg kommer att finnas med på ett hörn på Simon Emanuels skiva.

Jon Lax
Promotion

Musik, Nyheter

Family Values remixar Min Stora Sorg

mss

Min Stora Sorgs senaste singel ”Hämnden är ljuv” har fått en danskostym, kryddad med apljud. Rodeo pratade med de ansvariga bakom den, Family Values, hur det egentligen gick till.

Hur kommer det sig att ni remixat Min Stora Sorg?

När vi hörde ”om det är fult att må så här så är jag ful” så kände vi att MSS verkligen sa nåt som vi själva har försökt säga. De orden var det vi egentligen ville säga med vår låt ”Precis som jag”. Fast vi använde för många onödiga ord. Förväntansfulla drog vi på Ansos releasefest på Södra teatern och blev helt knockade av giget. Allt var bra, men när hon sjöng orden ”skrattar hela vägen till banken” så kände jag en glädje som jag inte känt sedan 2pacs Hit ‘em up. En del säger att man inte ska ägna tankar åt folk som har gjort en illa i det förgångna. Men det är inte så jävla lätt alla gånger. Vi tyckte det var skönt med hämndbegäret hon uttryckte – och ville salutera det med en remix.

Hur låter remixen?

Det var någon härom dagen som kallade den för en svensk Disclosures ”Help me lose my mind” och även om vi själva inte har tänkt på den så är det nog inte en helt dum beskrivning. Fast vår låt har massa apljud i refrängen, som är pitchade för att återklinga mot ryggar och flaskor. Det har ju inte Disclosure-låten. Vi ville ge Ansos röst i en skrud för dansgolv och barer.

”Hämnden är ljuv” fick för några veckor sen en video där Anso likt en svensk ”Lookin Ass”-Nicki gör upp med de som förtjänar det:

Jon Lax

Musik, Nyheter

Bakom kulisserna med Min Stora Sorg

Det kom ett mail från Anso Lundin, Min Stora Sorg, i går kväll. Hon hade precis avslutat skapandet av en ny video och delar här exklusivt med sig av bilder från inspelningen:

BTS_04

- Nästa singel är Hämnden är ljuv. På låtens tema försöker vi göra en ambitiös och storslagen video. I första delen av videon objektifierar jag män. En kan jämföra mitt och teamets samtal kring videon med samtalet som inleder J-Los senaste video. Vi ba ”why do men objectify women in every single video” – låt oss turn things around! 

BTS_02

- Så första inspelningsdagen var som en dröm. Vi va inomhus, det fanns gofika och den ena snygga killen efter den andra kom in och fick lite smink, lite babyolja och jobbade framför kameran.
BTS_03
- Andra inspelningsdagen var fördjävlig. Vi va utomhus från morgon till kväll. Det blåste orimligt mycket och temperaturen va knappt över 0. Vi filmade några dramatiska scener i Husbygropen aka Blå Lagunen – en väldigt speciell plats. Och sedan längs med Ekerövägen där vi fick några bilförare att haja till samt en bonde att komma ut till oss och ba ”det är min mark här, mina kossor. Skulle vilja veta vad ni håller på med”. 
BTS_01
-Jag ba ”ser du inte vem jag är?! Vi spelar in min musikvideo! Gitta här ifrån” Och han ba ”Åh förlåt nu ser jag. Det är ju Min Stora Sorg. Fortsätt med din grej och lycka till i framtiden!”
Nä inte riktigt så men typ. 
BTS_05
- Jag är så spänd på hur den här videon kommer bli och längtar till att få släppa den fri. Det ska vi fira med en fest i slutet på april.
 Kram

 A-Lo

Alla bilder: John Artur Nordqvist
Jon Lax

Musik, Nyheter

Musikpanelen, vecka 8

cakesdakilla

Cakes Da Killa

Hurra, det är fredag! Musikredaktionen – Jon, Jenny, Lisa var närvarande denna gång – får den här veckan sällskap av Rodeos Agnes Grefberg Braunerhielm för att snacka veckan som gått: Ett mäktigt upprop, musikaliska mardrömmar och kanske de bästa helgtipsen hittills i år.

Jon: Hej! Hur har musikveckan varit? Jag har sedan i tisdags haft svårt att lyssna på något annat än Zhalas megasingel ”Prophet”.

Jenny: Den är verkligen veckans låt! Så ond och knäpp och härlig. Rave i Matrix 2 om det ravet hade varit coolt. :) En Jenny & Vänner-lyssnare tipsade om en annan fin, och betydligt mjukare, svensk låt: Gidge från Umeå och låten Huldra, bästa spåret på den här småmysiga nya samlingen.

Agnes: Jag älskar den! Musikveckan kunde inte avslutats bättre än med Zhala och Robyns framträdande på Grammis med den låten. Helt helt underbart. Själv har också mitt musikliv förbättrats avsevärt denna veckan på andra sätt: nya hörlurar. Att det gör så mycket.

Lisa: Musikveckan stavas Nguzunguzu. Dels spelade Future Brown utmärkt musik i 2 timmar på NTS Radio, och dels, eller inte minst för att Nguzunguzu till sist, efter två år, släppte The Perfect Lullaby Vol II! Var besatt av första mixen, den tonsatte hela den sommaren för mig, och nu kommer Vol II tonsätta denna. Vet få som lyckas checka av så många känslolägen med så få medel som Nguzunguzu – avslappnande, uppiggande, hemma, borta, poppigt, svårt, dimmigt, kristallklart, och alldeles alldeles underbart.

Jon: I veckan skrev 157 musiker ett upprop med kravet att musikhistorien måste sluta skrivas som om det enbart finns och funnits män i den. Hur reagerade ni på det här uppropet och vad hoppas ni händer nu, både i det stora och det lilla?

Jenny: Tänkte ”Mäktigt!” när jag såg den maffiga underskriftslistan och bilderna på coola ladies. Kände mig skamsen när jag insåg hur dålig koll jag själv har på många av de musikhistoriskt viktiga namnen som nämndes och förbannad över att strukturerna ser ut såhär. Hoppas på att folk inser vikten av att inte fortsätta skriva ut kvinnor ur historien och att alla stannar upp lite oftare och funderar över hur man kan göra urval mindre homogena. Vore härligt om man i nästa artikel/upprop inkluderar fler namn ur andra genrer och världar.

Agnes: Jag blev otroligt glad, det kändes så viktigt och som en sådan milstolpe. Att kvinnorna skrivs ut ur historien är tyvärr inte något som rör endast musiken, utan på alla plan. Något decennium under Strindbergs tid, till exempel, var majoriteten av pjäserna som spelades på Dramaten skrivna av kvinnor. Idag är det bara Strindberg och hans manliga kollegor som spelas från den tiden. Och som vi minns och får läsa om. Jag tror att lyfta frågan in i folks medvetande är det bästa vi kan göra som första steg. Att historia och minne är något som aktivt skrivs ned, ett urval som görs. Och det är inte alltid något som sker helt och hållet medvetet, utan vi har alla genom vår uppväxt blivit programmerade att lägga märke till männen och glömma kvinnorna. För att bryta det måste vi prata om det.

Jag önskar, samtidigt, att det också kunde uppmärksammas hur den queera kulturen göms och glöms. Hur mycket vet vi om allt det som skapas och har skapats i vår kultur som ej utgår från en straight norm? Inte mycket. Men det är, för mig, ALLT att få kunskap om detta. Och det är samma sak där: i efterhand skrivs kulturuttryck som kommit ur ett queert skapande om, för att passa in i den straighta normen. Hur många pratar till exempel om att Mumin är kär i Snusmumrikern?

Lisa: Det är fantastiskt bra att upprop och påminnelser görs på det här sättet. Det behöver göras, om och om igen, tills det inte behövs längre. Jag såg precis en dokumentär om musikskapande av Red Bull Academy, och männen var plågsamt överrepresenterade som exempel och intervjuobjekt.
Däremot – så tror jag musikhistorien faktiskt skrivs om, parallellt, fast vi inte alltid ser. Vad gäller både musikjournalistik och musikskapande, så tror jag många kvinnor helt enkelt skiter i var de syns, utan att de gör. Så var exempelvis debatten kring bristen på kvinnliga musikjournalister för några år sedan riktade mot bristen i ”gammelmedia”, men de finns ju överallt på andra forum, där en kan skriva som en vill, om vad en vill. Egna rum skapas, det ska också uppmuntras.

Jon: ”Billy Corgan to play eight hour long gig inspired by Hermann Hesse’s novel ’Siddhartha’” var veckans mesta mardrömsrubrik. Vilka är era mest plågsamma musikaliska upplevelser genom åren? 

Jenny: Åh herregud…haha! I kategorin ”killar utan självinsikt brer ut sig” så led jag igenom en flera timmar lång Lundell-konsert på Roskilde en gång för tusen år sen på grund av kompisar. Det var gräsligt. Annan stark kandidat: När den flörtiga hundvalpen Enrique Iglesias gjorde ”Knocking on heavens door”, shottade vodka och tafsade på sin körsångerska på Hovet 2007.

Agnes: Åh gud. Jag är en sådan som kan uppskatta det mesta (kanske pga är uppväxt med äldre bror som dyrkar metal av typen Dream Theatre). Så jag kan inte komma på någon särskild smärtsam upplevelse på rak arm. Men om jag tänker rätt nyligen, så skulle det väl vara när vad som helst av Macklemore eller Hopsin spelas på radio?  Och: ”Panic! At The Disco.”………. Förlåt om jag var dissig nu.

Lisa: Lou Reed, vila i frid, men ditt samarbete med Metallica var inte din bästa stund. Jag vill inte vara bordet.

Jon: Vad ska ni göra i helgen? Det ser ut att bli en fantastisk sådan i Stockholm då Cakes Da Killa spelar på Body/Under Bron ikväll och Min Stora Sorg håller hov på Debaser Strand imorgon lördag.

Jenny: Ska spela skivor på nation i Uppsala för första gången på en massa år! Hur ska det gåååå??

Agnes: Waaah denna helg här i Stockholm är så fet!!! Cakes är någon jag drömt om att se live sedan jag första gången såg Cuntspriacy på youtube för två år sedan kanske. Det finns en fin intervju med Cakes också som jag tycker alla borde se.

För mig, som när jag var liten älskade old school hiphop, och växte upp med det, kom Cakes som en ängel till mig. Jag kunde helt plötsligt känna att hiphopen inte behöver vara misogyn till sin natur eller för den delen ens ”bevarad” till sitt ursprung och perspektiv – utan en mängd röster utanför kan använda hiphopen till att berätta om sitt liv, och kan utveckla hip-hopen. Jag som dansat till en mängd hiphop och rap när jag var liten chey önskar att jag även kunde fått dansa till sådana här lyrics. Det skulle gjort någonting annat med kroppen, med allas våra kroppar. Cakes är grym på att rappa, och i det rummet där han finns (både fysiskt och på ett abstrakt plan) känner jag mig trygg. Det känns oerhört viktigt att det finns sådana rum även inom hiphop idag. Det som Cakes står för är utan tvekan en form av räddning för hiphopen som kultur.

Lisa: Ja det blir nog till att besöka Min Stora Sorg!

Jon: Trevlig helg! Ps. Missa inte det här klippet där världens roligaste människa gästar Jimmy Fallon och spelar One Directions Harry Styles (som hon inte vet ett smack om):

Jon Lax

Intervju, Kultur

MIN STORA SORG | "JAG BERÖRS AV DET DEPPIGA"

Det går både att gråta och att dansa till Ann-Sofie Lundins musik. Med soloprojektet Min Stora Sorg skapar hon storslaget vemod med ena foten i norrländska ballader och den andra i Lady Gagas artisteri.

Text: Ida Grundström Nyberg
Foto: Jasmin Storch för Rodeo.net

När duon Idiot Kid var i full gång med arbetet på  sin andra skiva gick Ann-Sofie ”Anso” Lundin och Linus Lutti skilda vägar. Ann-Sofie Lundin började istället spela in massor av låtar på egen hand, utan att tänka så mycket. Allt som fanns i huvudet skulle ut. Efter att ha processat idéer började saker och ting falla på plats, något nytt utkristalliserade sig. Här började grunden till soloprojektet Min Stora Sorg.
– För mig har det alltid varit väldigt viktigt att ta det här projektet på största allvar, jag vill inte göra någonting halvdant. Allt ska vara storslaget från början, säger Ann-Sofie Lundin.

Det blev en stor kontrast från hur hennes tidigare liv i musikvärlden hade sett ut.Efter flera år inom indievärlden har Ann-Sofie Lundin sugen på att prova något nytt. Ålder, erfarenhet men också stöd från vänner och familj gjorde att hon vågade. Namnet  Min Stora Sorg funderade hon länge på och fastnade för just det för det är ett begrepp som berör människor och som används på så många olika sätt, allt från att beskriva cancer till att vara ledsen över att man inte fick tag i ett par skor. Dock är hon noga med att påpeka att hon inte menar Min Stora Sorg som något deppigt utan hon vill se det som något upphöjt, något som berör.
– Själv berörs jag enormt av det deppiga och sorgsna och jag har svårt att skriva glad musik, detta är mitt sätt att beröra på.

Kontrasterna i Ann-Sofies musik och artisteri är ständigt närvarande, sorgsna texter och melodier  blandas med live versionernas hårdare technobeat. Musiken ska vara rak och allmängiltig – hon nämner Lady Gaga som en inspirationskälla. Hur Lady Gaga  lyckas vara så personlig med publiken samtidigt som hon har en extremt påkostad show och organisation kring sig.
– Jag vill inte göra på det traditionella sättet, vare sig det gäller musiken eller det visuella. Kontrasterna i min musik och mitt artisteri är en del av vem jag är som person och är egentligen inte så medvetna.

Texternas karaktär, det utlämnande och vemodiga handlar bland annat om uppbrott och om att må dåligt. Att skildra vemod i musik har i Sverige varit något som främst den manliga artistskaran berört, medan kvinnor sjungit om brustna hjärtan och sorg på ett helt annat sätt. Ann-Sofie Lundin är genom Min Stora Sorg öppen med ett vemod. Hon håller med om att vältrandet vemodet är just något som tillhört männen – och  tror att det handlar om att kvinnor inte vågar eller tillåts visa sina känslor och ta sig själva på så stort allvar, något som männen gör automatiskt och även uppmuntras till.

– Jag är själv feminist och politiskt medveten och jag hade en period där jag skämdes över hur jag mådde och vem jag var kär i och textraden ”Om det är fult att må så här, då är jag ful” är ett slags accepterande av att det är okej att må som man mår även om det är tabubelagt.

Just nu spelas pjäsen Om hon vore en kille skulle jag vara kär i henne på Ögonblicksteatern i Umeå. Alla repliker är tagna ur dagboksanteckningar som Ann-Sofie Lundin och pjäsens tre andra medförfattare skrev i åldern nio till 14 år. Om hon vore en kille skulle jag vara kär i henne handlar om två tjejer som är bästisar och har en sexuell relation. Pjäsen behandlar frågor kring sexualitet, kön och framför allt det tillskrivna könet och dess egenskaper, och spelas den 31 oktober och 1 november.

Lyssna på Min Stora Sorgs EP på Spotify.

Rodeo
Rodeo: Just nu