Intervju, Kultur

Aleks | "Nu vill folk sitta bredvid mig på tunnelbanan"

”Jag hoppas att folk ska fatta att ingenting i livet går i en rak bana”.
Aleks bana kanske har slingrat sig ovanligt mycket, jag vet inte. Men ett tag trodde jag att det här var en intervju jag aldrig skulle göra: att alla låtar skulle ligga kvar, fastna färdiginspelade i studion.
Men för ett år sedan bestämde sig Aleks för att inte nöja sig med att vara svensk hiphops refrängkung. Den 28 november kommer albumet Inte Längre Fiender, ett album som både skriver in sig i och skriver om den svenska soulhistorien.

Text: Marcella Mravec
Foto: Christian Gustavsson för Rodeo

Vilka var du fiende med?
Allt och alla. Det kom till den punkten att jag kunde sitta på tunnelbanan, ända från Alby och in till stan, utan att någon satte sig bredvid mig. Det var något fel med mig, jag utstrålade ilska. Och det tar en ingenstans, man mår bara dåligt av det.
Men i dag vill folk sitta bredvid mig på tunnelbanan.

På riktigt, märker du skillnaden?
Ja. Så fort man börjar tänka annorlunda och ta ansvar för sina handlingar så märker man skillnaden. Min grundfilosofi är helt annorlunda i dag. Jag är inte längre fiende med mig själv, andra människor eller Gud.
Det har varit en lång process, inget händer över en natt. Men det kom också av sig självt. Jag gillar den jag är i dag, och jag vill inte gå tillbaka till att… nu låter det som att jag var värsta monstret! Det var jag inte, jag kunde också vara rolig och göra folk glada.

När började du sjunga?
Jag var väl barn. Men det var mest att jag sjöng för mig själv på rummet, för att koppla bort världen och hamna någon annanstans.

Vad lyssnade ni på för musik hemma?
Jugoslavisk balladrock, mycket 80-talsmusik, som George Michael. Min syrra var värsta Michael Jackson-fanet. Det var inte överdrivet musikaliskt hemma man hörde musik då och då.

Vem har du fått det musikaliska från, din mamma eller pappa?
Jag vet faktiskt inte. Min farfar gillade att sjunga när han var full, men jag har aldrig träffat honom. Mamma sjöng lite barnvisor. Min morfar satt i fängelse i Ryssland, och han var jätteduktig på att rita. Han gjorde en hel bok.

Är du också det?
Jag var det när jag var liten, men sedan slutade jag. Men jag tror att alla har något kreativt i sig. Det gäller bara att hitta det, och sedan utveckla det.

Du måste varit SÅ poppis bland tjejerna när du var liten, duktig på att rita och sjöng fint?
Jag var knubbig när jag var liten, en liten tjockis med pottfrisyr. Så nej, jag var inte poppis. Vi hade ju killar i klassen som var grymma på fotboll och bandy. Och jag var aldrig någon sportkille. Jag var en rolig pajas som skämtade bra, men jag satt mest böjd över mitt ritpapper.

Men du har sagt att du började sjunga på riktigt för att få tjejer?
Ja, lite så kanske. Jag spelade piano och sjöng på en hemmafest, Pablo och Gurmo (från Highwon) hörde det och ville ha med mig på en låt.

Hur var det när du växte upp, sågs du som en mjukare kille för att du sjöng?
Jag har alltid varit mjuk. Även om jag har spelat hård har jag alltid varit mjuk. Jag är för känslig, och det har lagt krokben för mig ibland. När man var liten och blev kär i någon brud… Man skulle göra värsta romantiska grejerna.

Är du en romantiker?
Galet, alltså. Jag har gjort så många löjliga grejer.

Har du haft sex till din egen musik?
Shit.… djupa frågor nu alltså. Men nej, faktiskt inte. En låt kom på en gång, av misstag. Då var jag tvungen att byta. Jag har inte det egot än, men jag kanske kommer dit någon gång.

Men du lyssnar mycket på din egen musik?
Ja, men mer ur en självkritisk vinkel. Jag har låtar som jag aldrig kommer att släppa, som kanske är skitviktiga för mig men där ämnet är lite fel. Jag har en tanke med allt jag gör.

Vissa låtar på albumet är väldigt självutlämnande, hur är det att lyssna på dem?
Det är okej, men just dem lyssnar jag inte på speciellt mycket. Den sista låten, Fruängen,  är fortfarande jobbig att lyssna på. Men det kändes nödvändigt att göra den. Jag vill att folk ska lära känna mig med den här skivan. Om jag dör i morgon, så finns det något kvar av mig.

Jag känner inte ens dig, och jag tycker att det är jobbigt att lyssna på Fruängen.
Mm. Det var självklart att göra en låt att göra en låt om Fruängen, det är ju där jag vuxit upp. Den första versen gick snabbt att skriva, sen fastnade jag lite. Den blev för personlig. Sen kom tredje versen, och då bestämde jag mig för att spela in den. Den blev mer personlig än vad jag hade tänkt, men det är soft. Jag hoppas att någon lyssnar på den och känner igen sig, att man kan hjälpa någon.

Berätta vad Fruängen handlar om.
Den handlar om hela min uppväxt och hur jag hamnat där jag är i dag. Den sammanflätar allt och visar varför jag gjort hela skivan. Jag är inte så personlig på de andra låtarna, så när man hör Fruängen kanske folk fattar. Den här skivan… jag gör den för att känna att jag har gjort något…
Du märker, jag har till och med svårt att snacka om den här låten.

Har din syster lyssnat på den?
Nej. Jag har inte vågat spela den för henne än. Jag vill inte vara med henne när hon hör den, det är bättre att hon gör det själv. Det handlar ju om oss båda. Men jag har ändå valt att inte vara så personlig så att det skadar oss. Jag skulle kunna säga så mycket mer, saker som media säkert skulle tycka var jättecoolt. Men jag har valt bort det.

Ja, nu sitter vi här och pratar runt det och inte om det. När du skrev ”Fruängen”, tänkte du att du skulle få sitta i intervjuer och snacka om allt?
Ja, jag fattade det. Men jag kommer bara säga till alla – lyssna på låten. Jag kan självklart prata runtomkring det, det är ju mitt liv. Men jag kommer inte gå in på några detaljer. Låten får berätta.

Du slutade med musiken ett tag också.
Ja, runt 2007. Det var drama i mitt liv. Och även innan dess var jag inte hundra procent på att jag ville satsa på musiken. Jag hade andra planer med livet, jag ville tjäna pengar. Musiken tjänar man inga pengar på.

Så varför bestämde du dig för att det inte var viktigt att tjäna pengar?
Det var en personlig sak som hände, och jag förklarar det i Fruängen. Det fick mig att tänka till. Jag vill kunna leva länge och ha lugn och ro i mitt liv. Hade jag fortsatt på ett visst sätt så hade jag inte kunnat ha det. Nu låter det som att jag var värsta kriminella snubben, men så var det inte.

Du sjunger på skivan att du inte är en gangster, men du ”har ett gangstersätt”. Vad betyder det?
En gangster för mig är inte någon som behöver ett gäng eller en pistol. En gangster för mig är någon som skiter i allt och alla och går sin egen väg. På så sätt har jag en gangsterstil.

Har du tagit sånglektioner någon gång?
Nej, jag har varit för stolt. Folk har alltid sagt ”lyssna brorsan, gå och lär dig”. Men jag vet hur de är, ”nu ska titta varandra djupt i ögonen och ta ton…”  Jag pallar inte sådant där. Men nu finns det Youtube! Jag har lärt mig att sjunga upp genom Youtube. Så soft! Det finns övningar som gör att man andas rätt och allt. Och på Youtube kan man spola förbi allt babbel.

Kan man placera in dig i den svenska soultraditionen tycker du, med Lisa Nilsson, Eric Gadd och resten?
Det skulle vara en stor grej att hamna där, bland de namnen. Eric Gadd var tung alltså. Men jag har inte lyssnat så mycket på dem. Jag lyssnade på ett par låtar med Kaah back in the days, men jag kunde aldrig relatera till hans musik. Jag vill inspirera folk med min skiva, få dem att vakna och känna att de kan göra vad fan man vill. Bara för att man sjunger behöver man inte sjunga om blommor och bin.

Aleks debutalbum Inte längre fiender släpps den 28 november. På Spotify kan man lyssna på singlarna Andra Porten/Va Dig Själv, Hoppas och Robot (med Mohammed Ali).

Rodeo
Rodeo: Just nu