Krönika, Mode, Musik, Perspektiv, Politik/samhälle

Hanna Johansson: Burqaswag

”I’m not a wandering slave”, sjunger Lady Gaga. ”I am a woman of choice.” Låten heter ”Burqa” och läckte häromveckan för att bara minuter senare följas av tusentals bilder där fans poserade draperade i handdukar och sjalar under hashtagen #burqaswag.

Edward Said ringde och lät arg. Andra, som journalisten och konverterade muslimen Myriam Francois Cerrah, menar att popstjärnans burkalåt bara adderar ett lager till slöjans redan mångfasetterade innebörd bland muslimska kvinnor: för somliga en symbol för förtryck, för andra ett neo-feministiskt ställningstagande. Dessutom är Lady Gaga inte den första att bära heltäckande slöja sekulärt. M.I.A gick på fest i niqab för flera år sedan, och alla som läser skvallertidningar minns Nigellas burkini. I det senare fallet framhölls just det som Lady Gaga sjunger om i ”Burqa”: att välja, och att välja bort.

Men frigörelsebudskapet i ”Burqa” skorrar falskt. Jag är inte säker på vem det är hon tilltalar. Muslimer som bär slöja? Mig? Italienska Vogue? Lady Gagas hela estetik bygger på att samtidigt inkludera och sticka ut, men hennes egen maktposition lyser kristallklar mellan raderna – som när hon på ”Born this way” rimmade ”chola descent” med likaledes rasistiska ”orient”. Budskapet var att det inte spelar någon roll varifrån du kommer, hurdan du är född, men saken är ju den att det visst gör det. Den friande domen mot Trayvon Martins mördare George Zimmerman visade nyligen att det i delar av Lady Gagas hemland räcker med att vara svart för att anses utgöra ett dödshot.

Eller som när hon i en Facebookstatus kritiserar Rysslands hårdnande lagstiftning kring hbtq-personers rättigheter och frågar ”Varför arresterade ni inte mig när ni hade chansen, Ryssland?” Hon tilltalar ryska staten så, ”you”, du eller ni, som om den vore en person. ”För att ni inte ville stå till svars inför världen?”
För att du är amerikansk medborgare? För att du är en popstjärna på genomresa? För att du till skillnad från Masha Gessen, Nikolaj Aleksejev, Aleksej Navalnyj, Pussy Riot-medlemmarna och alla andra ryska aktivister kan slänga runt ”fängelsestraff” som en punchline på Facebook utan att riskera någonting? Att en stor artist använder sitt utrymme för att prata om mänskliga rättigheter är en sak, det är helt underbart, men att i samma veva relativisera sönder åratals kamp till smulor genom att likställa homosexuellas rättigheter med rätten att ha roliga kläder är det inte.

”Do you wanna peek underneath the cover?” sjunger Lady Gaga och reducerar så slöjan till fetisch, tömd på en religion och fylld med en annan: den som tillber sex och pengar. Om det är valfrihet så vill jag inte vara med.

Rodeo
Promotion

Kultur, Mode

Klokt och viktigt med Shampoo Rising-kollektivet: Vadderade underbyxor

Anna Hellsten och Annina Rabe, även kända som Shampoo Rising-kollektivet, chattar om kloka och viktiga saker.

Anna:
Vi kanske ska börja med att förklara varför vi kallar oss kollektiv. För det är ju med inspiration av Elephant Six-kollektivet. Och Wu Tang Clan. Jag lyssnade aldrig på det ena och fattade trots vissa ansträngningar mycket lite av det andra, men det är alltid skoj att tänka på sig själv som ett kollektiv. Ett slags pluralis majestatis, fast roligare. Jag vet inte om någon annan brukar referera till oss som Shampoo Rising-kollektivet dock.

Annina:
Exakt. Samt även Hate Socialist Collective som innehåller en massa poeter och konstnärer. Och framför allt Luke Haines, som kallade sin Baader Meinhofskiva för det.
Tycker vi ska kalla oss Shampoo Risingkollektivet genomgående i den här skepnaden. Så att det inte blandas ihop med the original Shampoo Rising.

Anna:
Precis. The original Shampoo Rising är numera något för människor att nostalgiskt drömma om. Som folkhemmet, eller tiden då en etta i innerstan bara kostade fyrhundratusen.

Annina:
Jag har en katt som slickar mig på tårna just nu, vilket får mig att minnas bilden där Fergies äldre älskare suger på hennes tå. Och då menar jag Fergie formerly från det engelska kungahuset alltså, inte hon i Black Eyed Peas.
 Vilket ju är en övergång till det som är vårt egentliga ämne idag: Vadderade stjärtformade underbyxor. Eller konstiga vadderingar och stoppningar över huvud taget. 
Är det vedertaget det här med ett par liksom gjutna stjärtformade underbyxor? Jag såg ett par på marknaden här i San Benedetto häromdagen och var lite chockad. Varför skulle man vilja bygga på sin häck tänkte jag, men sen kom jag på att alla inte är lika bredarslade som jag.

Anna:
Jag provade en fruktansvärt stoppad baddräkt på stan idag. Den hette ”Awesome” eller nåt sånt men den gjorde inget i den riktningen för min kropp. 
Jag tror stjärten liksom ska byggas på höjden, inte bredden? J.Lo-grejen. Eller Kim K.

Annina:
Var nånstans var den stoppad? Baddräkten alltså.

Anna:
Den hade besynnerlig BH-stoppning som gjorde att det såg ut som om jag hade två bagels över bröstet, och så var den sydd på samma sätt som shapewear, så den var stenhård. Eller så provade jag bara fel storlek. Vid närmare eftertanke var det nog det jag gjorde.

Annina:
Det här med J-Lo-grejen är du mer insatt i än jag. Misstänker att det är för att du anammade den svarta musiken mycket tidigare än jag. Jag har aldrig riktigt förstått det där med stjärtar över huvud taget. När man lyssnade på indie var det inte så mycket stjärtar i omlopp.
Indie var faktiskt sällsynt stjärtlös musik när jag tänker efter.

Anna:
Stjärten blev ju inte en grej förrän med J.Lo. Var det en enda människa som ville ha stjärt före det? Jag läste nån intervju 1999 med Jennifer Lopez i XXXL Magazine – nej, fråga inte om namnet – där hela inledningen gick ut på att hennes stjärt gjort intervjuaren så uppspelt att han bara var tvungen att ge nån gammal flickvän ett booty call.
Jag tror förresten Lopez fick en stjärtretusch på affischen till ”Gigli”. Dom gjorde den ännu mer utstående.

Anna:
Stjärt var dåligt under min uppväxt.
Och nej, inom indien skulle den väl i princip vara konkav.

Annina:
Ja, stjärt har liksom inte varit en del av min uppväxt heller. Förutom reklamen för ”Alla stjärtars byxa”, men den kanske du är för ung för att minnas. Det var ”mom jeans”.

Anna:
Jag KAN ha sett en annons för den i tidningen Vi under åttiotalet?
Ingen byxa är alla stjärtars byxa, är dock den bistra sanningen.

Annina:
Det är definitivt den bistra sanningen. Men stjärten ska vara utstående och uppåtsträvande allså? Agneta Fältskogs stjärt var ju mer bred, och inte så uppåtstående.
Alltså, när vi nu är inne på kända stjärtar.

Anna:
Ja, en yuppiestjärt. Young and upwardly mobile. Jag är nog dålig på stjärtar i största allmänhet, jag fattade inte Agnetas stjärt.

Annina:
Den fattade jag ingenting av.

Anna:
Och såkallade jeansstjärtar har jag aldrig brytt mig om. Det var sånt man talade om på åttiotalet.

Annina:
Killar med tjejröv fattar jag inte heller nånting av. Jeansstjärten var nog väldigt mycket Alla stjärtars byxa! Den skulle liksom vara lite bred och bitig.

Anna:
”Mats hade en väldigt läcker jeansstjärt. ”

Jag är mer inne på ben, om vi ska fortsätta på det objektifierande spåret. Men det ska vi kanske inte.

Annina:
Det VAR ju mycket med stjärtar på 70-talet inser jag nu. Jeansstjärten. Och dansandet handlade ju mycket om stjärt. Lady Bump, t ex. Det var ju bara jeansstjärtar som skulle slås mot varandra på ett rytmiskt sätt.

Anna:
Det är som Teletubbiesdansen. Dom slår också stjärtarna mot varann. Frågan är hur det känns att sitta på en stoppad stjärt.
Äger du några stoppade underkläder?



Annina 
 Jag har inte ägt ett stoppat plagg sen axelvaddarnas tid. Stoppad BH var liksom aldrig aktuellt för mig.Stoppad stjärt tror jag är ganska mysigt att sitta på.

Anna:
Det blir nog som en gelésadel.

Annina:
Men det är nånting med att de där stjärtbyxorna är liksom formskurna, med stjärtskåran markerad. Det blir så himla konstigt. Ska man liksom bygga en ny stjärt ovanpå den gamla?

Anna:
Och vad händer om skåran hamnar snett? Visible pantyline pratade ju alla om förut, men the visible sneda stjärtskåra, den undrar jag över.
Är visible pantyline fortfarande ett fashion faux-pas? Knappast va? Synliga undisar är väl sexigt numera.

Annina:
Jag var väldigt fascinerad av Ann-Sofie Backs kollektion för kanske ett tiotal år sen, där kläderna var stoppade så att de skulle se extra illasittande ut. En t-shirt som hade åkt upp på ändan eller en för liten bh.

Anna:
Tänk om lösstjärten flyttar sig. Jag hade en midjehållare en gång som rullat upp sig under klänningen när jag var på bröllop en gång., vilket jag upptäckte samtidigt som jag stod och deklamerade en schmalzig dikt till brudparet. Underkläder är överhuvudtaget ett ganska jobbigt kapitel. Vilket inte är detsamma som att jag vill vara utan dom.
Jag skulle aldrig glömma trosorna.

Annina:
VPL är nog ett minne blott. Jag såg ett helt tråg med stringtrosor för femtio cent styck på marknaden i San B. Oklart om de var begagnade eller inte. Det framstår som fullständigt absurt att man någonsin har burit stringtrosor över huvud taget, men jag hade det under hela andra halvan av 90-talet.

Anna:
Och jag har aldrig ägt ett enda par.
 Sen ville man ju på ren trots skaffa ett par efter den där Bengt Olsson-krönikan, iofs
.Som alla tyckte var SÅ HIMLA ROLIG

Annina:
Å helvete den där krönikan ja. Ett av Bengt Ohlssons historiskt misogyna moment.
Men du hade aldrig stringtrosor? De delade onekligen in ens vänkrets i två läger. En del tyckte det var fasansfullt.

Anna:
Aldrig. Jag har velat ha mina skinkor där jag kan se dem, s.a.s Eller där jag kan kontrollera dom, snarare. Se dom vill jag verkligen inte.

Annina:
Vänta nu, hur tänker du nu? Man ser onekligen mer av dom om man har stringtrosor. Med detta sagt, det är femton år sen jag hade ett par stringtrosor på mig sist.
Det var också på den tiden jag tyckte att lite bar mage kunde man väl ha ibland.

Anna:
Ibland tänker jag att min mycket kortvariga fäbless för femtiotalet mest hade att göra med att jag gillade grejen med extremt täckande och kontrollerande underkläder.
Bar mage? Det har alltid varit science fiction i min värld.

Annina:
Det var ju det bästa med femtiotalet. Det och pennkjolarna.

Anna:
Och eyelinern. Resten får gärna ta en paus på sådär tjugo år. Jag orkar inte med mer burlesk och pinup
.

Annina:
Bar mage känns som ett annat universum även för mig. Men det var bara en glipa, mind you. För att de där små t-shirtarna från Lady Soul var (hette det så?) inte var gjorda för folk med någon som helst form av byst, då glipan gav sig lite automatiskt.

Anna:
Jag kanske ska informera om att jag aldrig ägt en bikini heller. Vilket inte var det lättaste när man var ung under åttiotalet och alla hade TANGATROSOR.

Annina:
Åh. tangatrosan! The horror! Stringtrosan var faktiskt mer förlåtande än tangatrosan hur konstigt det än låter.

Anna:
När vi ändå är inne på åttiotalet, kommer du ihåg baddräkten som skulle rullas ner så att man enkelt och casual kunde sola topless?

Annina:
Toplessgrejen på 80-talet – don’t get me started! Det var mer stigmatiserande att dölja bröstan än att visa dem, man SKULLE visa dem oavsett hur de såg ut eller vad man själv tänkte om saken. Jag minns när man var på Eriksdalsbadet med sina 18-åriga bröst och det satt rader med påklädda fluktisar där inne och bara glodde på oss. En vidrig australiensare sa efter att ha låtsats konversera oss en lång stund till min kompis att hon hade ”the most perfect pair of tits I’ve ever seen”, och hon hade mage att bli smickrad och referera till det länge efteråt. Själv tyckte jag det var ganska horribelt,. och blev väldigt glad när man fick ta på sig överdelen igen.

Anna:
Det är sånt som får en att vilja köpa burkini. Eller det ville jag oavsett efter att ha stått och krånglat med ”Awesome” inne på det EN KVADRATMETER LILLA provrummet på Twilfit idag. Hur kan en underklädesaffär ha sådana förnedrande provrum?
 Och med DRAPERI dessutom, så arslet kan sticka ut riktigt ordentligt.
Sorry caps lock.

Annina:
Burkinin är en lysande idé på så många sätt. Prova underkläder är det absolut vidrigaste som finns, därför bär jag mina behåar tills de är trådslitna.

Men vi kan inte prata om det här med stjärtar utan att prata om Pippa Middleton. Du menar att det spekulerades kring att hon hade vadderade underbyxor? Att den berömda Stjärten inte var ÄKTA?

Anna:
Nigella bar ju burkini häromåret. Det är det enda säljargument jag behöver. 

Pippas stjärt, ja. Undrar om det var Gaultier som spekulerade? Någon var det iaf. Och jag tycker den där stjärten ser misstänkt stoppad ut.

Annina 
*bildgooglar stjärten*

Anna 
Vilket väl iofs är helt okej, naturlig skönhet är överskattat. Naturliga stjärtar också.


Annina 

Naturlig skönhet är verkligen överskattat. Och formerande underkläder är bara att säga halleluja till. Korsetten är t ex ett underbart plagg.
Den ser onekligen lite stoppad ut. Kan klänningen ha varit försedd med stoppning på insidan?

Anna
Kanske. Fast då borde ju stoppningen kunna flytta sig på ett aningen olyckligt vis? Jag tror hon har stoppad trosa.

Annina:
Den måste ju sitta åt rejält. För som sagt, tänk om stjärten flyttar sig?
Anna: Hon har nog Spanx. Det är ganska intressant att även såna plagg marknadsförs som sexiga och ungdomliga numera. We’ve come a long way sen gamla Miss Mary-annonser, om man säger så.

Annina
SPANX! I LOVE THEM!
Som en väninna till mig sa häromsistens: den som inte vet vad Spanx är behöver dem sannolikt inte.Älskar namnet också.

Anna
Lindex har en bra budgetvariant.

Annina
De har en spanxavdelning på NK i Stockholm. Du får kolla när du kommer hit.

Anna:
När man börjat med dom kan man inte sluta.

Annina:
Exakt.

Anna:
Får man prova ifred där? Eller kommer nån hjälpsam typ och ska ”hjälpa till”? Jag älskar skiten men INGEN får se mig i det förutom jag själv.

Annina 

De finns på strumpavdelningen, så jag tror inte att provande är aktuellt dessvärre.

Anna:
Ah, shapeköp i blindo alltså.

Annina:
Exakt. England är annars det perfekta landet för shapewear, M&S har hur många modeller som helst.

Anna:
Å, det var på M&S jag köpte min första tantbaddräkt. Jag har kvar den fortfarande, den har små guldsnirklor på sig. Och en liten kjol. Man känner sig om man heter Hjördis när man bär den.

Annina:
M&S är en källa till glädje på så många plan. Deras fempack med bomullsunderbyxor. Å jag måste åka till London snart.

Anna:
Vad ska vi chatta om nästa gång ?
Jag vill tala om Tom Ford. Som trots att han är en Terry Richardson i bättre kläder gör helt jävla fantastiska parfymer. Och oljor. Inte Tom Fords oljor. Andra oljor.

Annina:
Det gör vi.

Rodeo

Krönika, Mode, Perspektiv

HANNA JOHANSSON: VAD FÖRÄNDRAR #HIJABSTYLE?

För ett par månader sedan hörde jag talas om Instagram-hashtagen #hijabstyle. Sedan dess går jag in och kollar den med jämna mellanrum. Främst är den ett tillhåll för indonesiska tonårstjejer, men också för unga muslimska kvinnor från Danmark, Egypten och Storbritannien som byter tips på knytningar, mönster och slöjnålar. Lite påminner det hela om den sortens bilder på – och styling av – naglar som är så populära på samma forum: allt är brudigt, grällt, socialt; ”stil” och inte Mode i den Yves Saint Laurent-bemärkelse som Agnes Braunerhielm nyligen skrev om här på Rodeo.

Daniel Björk förutspådde häromåret att det bara är en tidsfråga innan niqaber, hijaber och thawber reducerats till ”snygga kläder”, allteftersom den sekulära medelklassen upptäcker plaggens förtjänster. När Nigella bar burkini i en tv-sändning kom debatten att handla om rättigheten till att skyla en kropp som vanligen ligger i skottgluggen för en oblygt dömande omvärld, snarare än om det eventuellt kontroversiella i att bära en baddräkt utformad med religiös hänsyn. Det skulle kunna bekräfta hans tes om hur det inom islam föreskrivna modet gradvis töms på laddning.

Man kan fråga sig om det verkligen är upp till den sekulära medelklassen att avgöra detta, men den religiösa verkar å andra sidan hålla med. Egyptiska författaren Mansoura Ez-Eldin säger i en aktuell intervju till Marie Silkeberg att det inte finns något självklart samband mellan att vara feminist och att inte bära slöja i arabvärlden. Slöjdesignern Iman Aldebe, som deltar i den svenska upplagan av tv-serien Project Runway, reagerade på arbetsmarknadens kyliga inställning till slöja genom att börja designa utsmyckade varianter till sig själv och andra. Hon vill hjälpa muslimska kvinnor att smälta in, menar hon. Samma tanke verkar prägla #hijabstyle-kidsen, där slöjan verkligen reduceras till ”snygg” samtidigt som bärarna är hemmastadda i dess religiösa symbolik.

Men att slöjan skulle förlora laddning för att den nu har en hashtag? Nja. Kanske illustrerar allt det här inget annat än vissa modeskribenters begränsade utblick på omvärlden.

Rodeo
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net