Internationella modeveckorna, Mode, Nyheter, Recension

New York AW15: Eckhaus Latta

Foto: Fashionising.com

Foto: Fashionising.com

Mike Eckhaus och Zoe Lattas unga modehus har redan börjat bli vad jag ser fram emot när New Yorks modevecka drar igång, inte minst för att ta del av vad för underhållning själva visningen bjöd på: i år leddes en kör av sångare utplacerade i publiken av Dev Hynes (mer känd som Blood Orange, eller? Som ni kanske vet vid det här laget sträcker sig mitt musikintresse inte direkt nio varv runt jordklotet) medan modellerna vandrade ut. En sådan detalj känns relevant även för oss som inte var där: ett signum för Eckhaus Latta är deras intensiva kontakt med samtida populärkultur bortom den traditionella modesfären. Det är med andra ord ingen slump att visningen varit bland de mest omskrivna på modebloggarna i mitt tumblr-flöde, eller att en av dessa bloggare – skådespelerskan och modellen Hari Nef – gick visningen.

Ett annat signum, om man flyttar fokus till det man faktiskt ser, är dels en utmärkt känsla för färg, dels en finish som ofta känns lite oavslutad – ibland ser det ut som Emmaus-fynd stylade medelst säkerhetsnålar snarare än originaldesign, en trend som jag förvisso är rätt trött på men kanske är beredd att ursäkta hos just Eckhaus Latta. En ung svensk designduo som comes to mind är Matilda Nilssons och Hanna Rudebecks NHORM, som visade på Amaze i Stockholm.

När Eckhaus Latta är som roligast är när de låter dimensionerna fucka ur – som i förra säsongens oversizade jeans (vars omfång för tankarna till Marie Antoinettes hov snarare än en hoptryckt Cheap Monday-röv), eller i mantelliknande plyschtingestar i den här kollektionen. Gradvis blir de mer och mer populära, visar på större ytor, men jag hoppas att de behåller sin humor inför vad de gör.

Text: Hanna Johansson
Foto: Fashionising.com

Rodeo
Promotion

Internationella modeveckorna, Mode, Nyheter, Recension

New York AW15: Thom Browne

Foto: First View

Foto: First View

På Metropolitan Museum pågår just nu utställningen Death Becomes Her, om sorgekläder från 1800-talet – Thom Browne har enligt uppgift inte sett den, trots att hans partner Andrew Bolton jobbar som curator där, med avsikt: han ville undvika att bli alltför influerad. Höstkollektionen inspirerades nämligen av sorg, närmare bestämt begravningar och vad man har på sig på sådana. Och vad man har på sig efteråt. Den äldre kutymen att visuellt kommunicera sin civilstatus som änka är väl rätt död idag (no pun intended…), att gå helt klädd i svart har fått andra laddningar. Man kan lätt se en moderiktig got gå i spinn över de här kläderna, ingen orimlig referens till död och sörjande.

När jag ser några av de mer androgyna lookerna – och det här kanske är långsökt, men skitsamma – kommer jag att tänka på en av de sista scenerna i Brokeback Mountain, där Ennis besöker Jacks föräldrahem och hittar sin egen och Jacks skjorta hängande på en och samma galge med den enas ärmar trädda i den andras, som om plaggen omfamnade varandra. I novellen pressar han ansiktet mot skjortorna i hopp om att hitta någon bortglömd doft från deras enda lyckliga sommar tillsammans, svett, gräs, men känner ingenting, bara en instängd garderobslukt. Det är omöjligt att inte minnas. Men det är också det enda man är utelämnad till – när modellerna, i rollen som unga änkor, har på sig kritstrecksrandiga kostymer och slipsar tänker jag att det är en liknande jakt efter något djupt begravt känselminne.

Ja, ni hör, jag är väl bokstavlig här – det är kläder med en viss inspirationskälla och inte riktiga änkor som har kläderna på sig, inte ens skådespelerskor i rollen som änkor, men det är svårt att komma från kollektionens narrativ. Och det är lätt att tänka på kläderna som kostym snarare än mode. I bakgrunden på visningsbilder står vitklädda modeller, män och kvinnor, med vitmålade frisyrer – som spöken eller påminnelser om vad kvinnorna i svart en dag ska bli. Det är dramatiskt, filmiskt. Och väldigt, väldigt vackert.

Text: Hanna Johansson
Foto: First View

Rodeo

Internationella modeveckorna, Mode, Nyheter, Recension

New York AW15: Hood By Air

Foto: First View

Foto: First View

Vad mycket man kan göra med strumpbyxor, hörni! På Kanye Wests Adidasvisning träddes de över allt från skor till lår och pannor, och hos Shayne Olivers Hood By Air bars de över ansiktet – där det ibland såg ut som om man sminkat dem utanpå?—men jag är osäker – och gav modellerna surrealistiskt tillplattade ansikten.

Sist jag skrev om Hood By Air citerade jag hur Oliver sagt att kategoriseringen ”streetwear” är ”just lazy” när man pratar om HBA. Och om det är något som sammanfattar Olivers design är det just viljan att undvika det som är just lazy. Strumpbyxestylingen satte tonen: det är något igenkännbart och samtidigt skrämmande över modellernas halvförvridna ansikten, vilket reflekterades i kläderna också. Garderobsklassiker vars element har dekonstruerats en liten bit men inte helt. En jacka som knäpps vid armbågarna medan ett par vita pälsbollar symboliserar axlar, som får en att undra vart armarna tog vägen. Eller något som ser ut som en svart skjorta som sedan övergår i en dunjacka. Första gången jag tittade igenom kollektionen uppfattade jag någonting energiskt och samtidigt hotfullt. Här utforskas det binära, rädslan för det som är överskridande eller som inte väljer sida.

Men man behöver inte krångla till det: det är snygga kläder också. Färgskalan är nedtonad i beige och svart med the occasional splash av blå denim eller rött och orange, HBA-loggan är påklistrad lite varstans och det ser okej ut, även om jag föredrar lookerna utan logga. Faktum är att jag inte tycker att den behövs. Kollektionen har HBA skrivet över sig ändå.

Text: Hanna Johansson
Foto: First View

Rodeo

Internationella modeveckorna, Mode, Nyheter, Recension

New York AW15: The Row

Foto: First View

Foto: First View

Det är något briljant med ett kändismärke som The Row: att Michael Kors-i-Project Runway-juryn-frågan who is this woman and where is she going? alltid är besvarad från början. Vem är den här kvinnan och vart är hon på väg? Jo, hon är Mary-Kate eller Ashley Olsen och hon är på väg mot ett högre anseende än någonsin tvillingarnas merch i form av flickböcker och tonårsfilmer lyckats generera. The Row känns som det mest lyckade de tagit sig för sedan Fullt hus. Och de (eller deras stab) designar uppenbarligen för sig själva.

Fast det är såklart lätt att tänka sig att folk som inte är the 0,00001 % som de facto är Mary-Kate och Ashley Olsen skulle bära de här kläderna också. Den här kvinnan, gissar jag: som bor i en lägenhet med utsikt över Vitabergsparken, sminkar sig naturligt men kanske har en diskret septumpiercing i silver, pluggar till visuell kommunikatör på Beckmans och lägger upp skarpa Instagrambilder med kallt filter på chiapudding med amerikanska blåbär eller magra pojkvänner med bar överkropp som alabaster. Inte riktigt galleristkläder, men kanske kläder för tjejen som blir gallerist om tio-femton år.

Höstens färgskala enligt The Row är just en sådan som gör sig bra med det nya Instagramfiltret Ludwig (som av ett sammanträffande skulle kunna vara namnet på nämnda The Row-tjejs pojkvän), svartvitt uppblandat med ”naturliga” färger som beige och brunt. Silhuetten är som ofta överdimensionerad och stylingen påbjuder rak mittbena med utsläppt hår. Det känns… skandinaviskt? Jag kan lätt mentalt klippa in mitt eget huvud ovanpå modellernas och jag gillar vad jag ser: det här är kläder till mig, kläder jag vill ha på mig, jag skulle nog känna mig snygg i dem. Å andra sidan är jag inte särskilt cutting edge eller intressant som person, så det är nog inte direkt ett bra betyg på The Rows framåtanda. Å tredje sidan: vad förväntar man sig av ett sådant här märke? Exakt det här. Utifrån det perspektivet är det inte så dumt.

Text: Hanna Johansson
Foto: First View

Rodeo

Internationella modeveckorna, Mode, Nyheter

Detaljer från NYFW: Marc Jacobs

Foto: First View

Foto: First View

Marc Jacobs visade en skräddad kollektion med långa kjolar, smala midjor och läbbig päls. Som om någon slags lady precis kommit hem från rävjakt. Kritikerna kallar kollektionen ”Marc Jacobs at his best”. Vi hade gärna sluppit de döda djuren.

Foto: First View

Rodeo
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net