Musik, Nyheter

Musikpanelen, vecka 24

China spelar i kväll!

China spelar i kväll!

Rodeos musikpanel har varit lite kläm- och röddagsfrånvarande på sistone men denna fredag är en helt vanlig arbetsdag och Jon, Lisa och Jenny gästas av Let’s get tattoos-Sofia för att sammanfatta den senaste tidens musikhändelser, det bästa av det nya samt prata helgplanerna.

Jon: Musikveckan har tillhört Lorentz som släppte sitt album. Och Mapei! Hon släppte lite överraskande singeln ”Change” häromdagen.  Och Popcaan delade sitt debutalbum. Titiyo är tillbaka, nu på svenska. Och personligen är jag överlycklig att Lana Del Reys Ultraviolence äntligen kom i dag (men mer om den till veckan…). Vad har ni gillat?

Lisa: Ja, tycker det varit bra musikflow på sistone!

Jag gillar exempelvis den här svepande pärlan…

…och fortfarande helt såld på Derek Kings Oasis-cover.

Sofia: Jag har legat hemma med halsfluss inklusive äckliga komplikationer den här veckan :c men om man ska se det som om glaset är halvfullt så har den gett mig en chans att lyssna på de här favvolåtarna om och om igen. Och äta omänskliga mängder glass. Min kompis skämtar om att jag kommer se ut som Jabba The Hutt när jag kommer tillbaks till jobbet. Jabba the Hult. 

Låtarna som gått varma:

Caribous ”Can’t Do Without You”. Som nån kommenterade på Soundcloud ”Grandioso!”
JJ:
Den kom ju för ett litet tag sen men videon släpptes precis. Jag älskar jj över allt annat. Mitt ta-med-till-en-öde-ö-band.
HMSV Vår Nivå Det här är så mycket mer än musik. Det är så mäktigt och poetiskt. Får mig att känna alla känslor. Och så Lorentz såklart!!

Jenny: Har alltid avgudat Lorre och älskar hans album, särskilt ”Där dit vinden kommer”. Så många hookiga rader som fastnat, det har liksom varit omöjligt att inte ha ”schtåååru!”, ”jag är nåt som ingen, ingen annan är”  ”tänkte leva life, tänkte leva life huh” på repeat i skallen hela veckan.

Ett annat riktigt mega-anthem som jag vill lyssna på om och om och om igen är HMSV ft. Julia Spada ”Vår Nivå”. Men jag är jävig där, heh…

Jon: Sommaren är äntligen här! Vilken blir årets sommarhit? Kanske Melissa Steels ”Kisses For Breakfast”?

Lisa: Sommarhittar så svårt! Tycker det finns både de man spelar under sommaren, och de man trodde man spelade efteråt? ”Kisses for Breakfast” är ju supermysig! Kanske Ji Nilssons ”Heartbreakfree” också ligger bra till fortfarande? Bäst vore ju om sommarhitten fortfarande är på väg, att det släpps något när det är som varmast. Typ som Mileys ”We Can’t Stop” förra året.

Sofia: Sommarhitten har väl redan korats till ”Leva Life-låten” eller? <3

Jenny: Kisses for breakfast är verkligen urgullig, bra kandidat! Måste en sommarhit ha beats + akustisk gitarr? På tal om mjuk och poppig dancehall så hoppas jag lite på Gyptian ”Stunta”:

Jon: Jai Paul sägs vara på gång med sitt album, efter år av spekulationer och läckor. Vad är det som gör Jai Paul – som faktiskt bara släppt två låtar – till en sådan respekterad musikperson?

Lisa: Ja bra fråga. Många har ju sagt att han har något Prince-igt över sig? Vet inte om det betyder att han mest har the funk då. Men vad ska en säga, både ”BTSTU” och ”Jasmine” är ju fortfarande underbara. Kanske är det de underskattade melodierna som ändå lyser igenom all mumlig produktion. Gediget pophantverk och ett eget litet universum jag tycker han karvat ut åt sig. Ser fram emot albumet!

Jenny: När artister är sådär sparsamma med sina släpp är det ju lite lättare att hålla 100% hög nivå. Och nuförtiden tror jag att vissa artister förlorar mer på att göra intervjuer än att låta bli. Att snåla med releaser och sig själv är ju såklart ingen snillegaranti (eller bevis för att motsatsen skulle vara brist på geni) men i Jai Pauls fall gör det nog hans following ännu mer intresserad. Hans musik ÄR ju dock helt otrolig. Kombinationen av dova produktioner med mycket bas och brus, fina popmelodier, groove:ig klubbkänsla och smarta men snälla referenser till popkulturen, det är en drömmix man liksom inte visste om är ens favorit förrän man hör den. Älskar allt han gjort.

Jon: Vad gör ni i helgen?

Lisa: Ser fram emot China på Good Good ikväll! Helgen ska jag nog annars spendera åt Lorentz album och sista episoden av ”Orange Is The New Black” som jag totalt binge-kollat på.

Sofia: Jag konvalescerar på landet men om jag hade varit i City så hade  CHINA på Good Good ikväll varit en no-brainer och så VBDFR på Radio Skanstull på Lörday.

Jenny: Åker till Sónar i Barcelona och kollar in Future Brown!

Jon Lax
Promotion

Musik, Nyheter

M.I.A. vs. NFL

miamadonna

All I wanna do is (BANG BANG BANG BANG!)
And (KKKAAAA CHING!)
And take your money

M.I.A.-hiten ”Paper planes” verkar gå varm hos amerikanska National Football Leagues jurister.

Kontroversen som uppstod när M.I.A. sträckte upp sitt långfinger under Madonnas halftime show på Superbowl 2012 fortsätter. Organisationen NFL kräver sångerskan på 16,6 miljoner dollar för att kompensera de upprörda känslor detta finger skapade hos amerikanska familjer och evenemangets sponsorer.

M.I.A. har svarat på Twitter och menar att NFL är hycklare då de tidigare släppt igenom artister som Michael Jackson, Prince och, förstås, Madonna som M.I.A. uppträdde med. Artister som alla uppträtt på sätt som skulle kunna uppfattas lika ”kontroversiella” som någon sekunds långfinger.

mia

 

Förra året postade M.I.A. den här videon riktad till NFL:

Jon Lax

Mode, Nyheter

Fem snabba

Vilken av morgondagens  svenska stjärnor vinner L’Oréals filmpris? (Stockholm filmfestival)

Rykterna om Karl Lagerfeld och Carine Roitfelds fotobok verkar vara sanna, här är de första bildbevisen. (Fashionologie)

Loic Prigent har tidigare riktat kameran mot Marc Jacobs, nu är det Diane Von Furstenbergs tur i rampljuset. (The Cut)

Kommer modell- svenskorna Elsa Hosk och Caroline Winberg att få en plats på Victoria’s secret kommande modevisning? (Fashionologie)

Prince och Nicki Minaj uppträder på H&M’s storslagna Versace show idag. (Habit)

 

 

Rodeo

Mode, Nyheter

RT @PSL_SVT: KANYE WEST U…

RT @PSL_SVT: KANYE WEST UPP NU!!! #wowgbg #prince

Rodeo

Intervju, Kultur

Modefotograf med en konstnärs status

Naomi Campbell, Palm Springs, 1989

Fredag eftermiddag och kvällssol. Ändå är det helt fullsatt i föreläsningssalen på Fotografiska. Det är ett tydligt tecken på hans storhet. Albert Watson fyller förmodligen en föreläsningssal oberoende av veckodag, väder och tid på dygnet. Den skotska fotografen som sedan 70-talet varit ett av modefotografiets största namn har med fler än 40 omslag för Rolling Stone Magazine och 200 omslag för Vogue en närmast legendarisk plats på modefotohimlen.

Modefotografiets status har länge varit väldigt omdebatterad. Fotojobb som tidningsomslag och reklamkampanjer har stått lägre i rang än annan så kallad fotobaserad konst eftersom de ansetts vara för kommersiella. Watson har lyckats kringgå denna debatt, han har bland annat blivit listad av Photo District News som en av fotografiets 20 viktigaste personer tillsammans med bland annat Richard Avedon och Irving Penn. Nu är han aktuell med en retrospektiv på Fotografiska. Hans arbeten för de största modemagasinen visas tillsammans med två andra fotouppdrag, projekten Marocko och Las Vegas, i vilka Watson visar sin tolkning av de båda ställena och dess invånare.

Samtalet inleds med en kort film där ett urval av Watsons verk visas. Min favoritbild på Prince finns med i det stjärnspäckade medleyt och mina förväntningar på samtalet höjs ytterligare. Watson visar fotografier på en ung Christy Turlington, Mick Jagger, Michael Jackson, Kate Moss, modejobb från 70-talet och framåt tillsammans med dokumentära skildringar från alla världens hörn. Så många skilda ämnen, avbildningar, stämningar. Den enda röda tråden är Watsons konstnärskap och de bilder vi ser har han noga valt ut för att vi ska få en förståelse för hur han arbetar. Hans projekt pendlar ständigt mellan modeuppdrag och dokumentära projekt, men han är noga med att påpeka att han inte värdesätter varken det ena eller det andra högre. Kommersiellt jobb eller inte, man kan alltid hitta en frihet i det man väljer att avbilda. Det som spelar roll är de personliga mötena. Han påpekar vikten av att finna tilliten till varandra. Det är en speciell känsla att känna att man får avbilda en annan person, vare sig det gäller en supermodell som fotas för Vogue eller en ung pojke på Rabats gator.

 

Kate Moss, Marrakesh, 1993

Watsons långa karriär resulterar i många berättelser kring hans personliga möten. Han påpekar att en bransch full med folk som nästan alltid får som de vill kräver en beslutsamhet och tilltro till sin intuition. Ett ev de fotouppdragen som han minns tydligast är en fotografering för Rolling Stone Magazine där Clint Eastwood kom till plåtningen iklädd en persikofärgad golftröja.

” Det var strax efter Clints Westernperiod. Han ville inte ha något med bad boyidealet att göra. Jag bad honom byta kläder. Jag menar, persikofärgad golfpiké på Rolling Stones omslag? Han skulle förlora så många roller. Clint ställde till med en scen. Sen blev han tjurig på sminkösen som var tvungen att pudra honom. Men han bytte kläder och iklädd smink blev han fotad som jag hade tänkt mig. Nu pryder det fotot hans självbiografi. Man måste hålla fast vid sina idéer och inte låta sig köras över. ”

” Ett annat Rolling Stonesomslag jag minns väl är när jag fotade Keith Richards och Mick Jagger tillsammans. Jagger ville ha omslaget själv, han vägrade bli fotad med Richards. Tillslut gick han med på att ta en gemensam bild och det blev mycket riktigt det fotot som blev valt till omslaget. Jag jobbar ofta väldigt hårt för att få kändisar att förmedla känslor på bild. den gången behövde jag inte jobba alls. Den upproriska och surmulna blicken är autentisk.”

 

Halima Ben Taj, Essaouira, Marocko, 1988

Watsons projekt Marocko från 1998 var även det ett uppdrag, men den här gången kom beställningen från Marockos dåvarande prins som hade sett Watsons tidigare arbeten och bestämt sig för att ge honom helt fria tyglar. Watson fick i uppdrag att driva ett fotoprojekt som hade som mål att tolka sina intryck av landet. Projektet gjordes analogt under 25 dygn i landet och resulterade efter många struliga vändor med förlag i en fotobok med dokumentär prägel.

Breaunna in cat mask, Las Vegas, Hilton, 2001

Efter Marocko drog Watson igång ett nytt dokumentärt projekt, helt olikt det föregående. Till skillnad från arbetet i Marocko som endast bestod av svartvita fotografier blev Las Vegas ett digitalt fotoprojekt där färgen och dekadensen fick ta över. Watson arbetade dokumentärt upp till 16 timmar om dagen med två assistenter som bytte av varandra för att få någorlunda humana arbetsförhållanden. Själv kunde Watson hålla på från tidig morgon till sen kväll. I Las Vegas kom han i kontakt med Breaunna, en performancekonstnär och mångsysslare som introducerade honom för stadens dolda sexhandel. Breaunna blev också en huvudperson i Las Vegasserien som till stor del visade en mörkare och råare sida av staden än den vi är vana att se. Tillsammans kunde de arbeta i timmar. Watson faschinerades av Breaunnas förståelse för kameran.

”Hon hade den närvaron som modeller får efter 10 år i branschen. Modeller är inte skådespelare och skådespelare är inte heller modeller. Breaunna var varken modell eller skådespelare men hade det där som jag som fotograf är ute efter att fånga.”

Den analoga fototekniken har alltid varit viktig i Watsons arbete. Det är först på senare tid som han låtit den digitala kameran ta alltmer plats. På frågan vilken teknik han föredrar och vilken kamera han använder nuförtiden drar han på mungiporna och säger att det måste vara den vanligaste frågan han får från unga fotografer.

” Fotografer är ofta extrema tekniknördar. De fullkomligt älskar sin utrustning. Jag brukar berätta historien om min pappa och hans bil när jag får den frågan. Min pappa hade en bil som han värdesatte över allt annat. Varje söndag satt han minst tio timmar och putsade på den för att sedan ta mamma med på en tur runt kvarteret. De var aldrig borta mer än en kvart. Det var inte åkturen som var viktig, min pappa älskade helt enkelt själva fordonet. Samma betéende ser jag ofta hos fotografer. De fäster så stor vikt vid utrustning och teknik att de glömmer bort att använda den.”

Att Watson inte glömt att använda sin kamera är säkert. Ett urval av hans fotografier från 70-talet fram till idag visas på Fotografiska 25 mars till 12 juni.

TEXT: Olga Krzeszowiec

Rodeo
Rodeo: Just nu