Mode, Recension, Världsturné

Stockholm AW14: Mes Dames

_KL91150 copy

Inspiration för Mes Dames hösten 2014 är Jeanne d’Arc, hennes rustning har fått stå modell för silhuetten – smal vid anklarna med volumösa toppar, säger informationsbladet. Jeanne d’Arc – för vissa en feministisk profil ur historien, en musa för Mes Dames men också tagen som symbol av franska extremhögern. Hur gör då en svensk designer detta relevant för en svensk konsument?

Mest medeltidsvibb får jag av de långa tunikorna och jackorna som är sydda så att de i strukturen ska likna någon rustning. Jag undrar om medeltiden kanske är en förevändning för att göra minimalism, igen. Det är inte dåligt sytt, det är inte direkt fult, inget sticker i ögonen. Problemet med den här kollektionen är att det är plagg som vi sett förut. Det finns smala byxor, det finns stickade tröjor och jackor utan krage. En take på medeltiden i en annan samtida kontext vore mer intressant, en samtid som inte är grå och avskalad. Ungdomen fanns inte ens på 1400-talet, hur skulle Jeanne d’Arc gjort som ung i dag? Vem blir hon om vi stoppar henne i en rikt kreativ tid där många unga storstadsbor har en särpräglad stil och merparten unga kvinnor ser sin rörelsefrihet som en självklarhet. Den frihet Jeanne d’Arc tog (och fick dö för). Det är inte utan att det känns lite snopet att hon på närmare 600 år inte kommit längre.

Text: Benjamin Rask
Foto: Kristian Löveborg

  • _KL91370 copy
  • _KL91110 copy
  • _KL91134 copy
  • _KL91150 copy
  • _KL91173 copy
  • _KL91188 copy
  • _KL91213 copy
  • _KL91230 copy
  • _KL91245 copy
  • _KL91265 copy
  • _KL91284 copy
  • _KL91305 copy
  • _KL91320 copy
  • _KL91102 copy
  • _KL91066 copy
  • _KL91397 copy
  • _KL91416 copy
  • _KL91433 copy
  • _KL91448 copy
  • _KL91466 copy
  • _KL90952 copy
  • _KL90973 copy
  • _KL90986 copy
  • _KL91003 copy
  • _KL91012 copy
  • _KL91030 copy
  • _KL91050 copy
  • _KL91347 copy
Rodeo

Mode, Recension, Världsturné

Stockholm AW14: Oscar Jacobson

_KL78538-copyDet visar sig att Johannes Persson kan sjunga.

Från källaren på restaurangen Prinsen hörs toner av 60-talet. Medlemmarna i bandet är klädda i Oscar Jacobsons skräddade, men avslappnade, kostymer. Och det är Johannes Persson, Oscar Jacobsons designer, som står för sången. Han är dessutom en hejare på hållbarhet.

Organiskt, oblekt, ofärgat. Ekologisk bomull, corozo-nöt och pärlemor.

Fyra modeller promenerar in i visningslokalen i takt med trumslagen, medan Johannes Persson berättar vad kollektionen är gjord av. Fokus ligger på kvalitet och material – framförallt hållbara sådana. Många i klädindustrin pratar om det, men få gör det till sin verklighet. Oscar Jacobson tycks åtminstone våga ifrågasätta sig själva och fråga sig vad man ska slåss för som företag för att ha ett berättigande. Till hösten 2014 lanseras en ny hållbar linje.

Passform och kombinationer av material och färg uppdateras något varje säsong, men Oscar Jacobson är inget modemärke. ”Catwalken och showpieces hör inte hemma i ett hållbart tänk”, påstår Johannes Persson. Och visst stämmer det, att man under en intim presentation får mer chans att prata om produktion, material och plaggets förlängda livstid; om ett nyckelplagg – en kavaj – som ska kunna bäras sju dagar i veckan, oavsett aktivitet, och tvättas i en vanlig tvättmaskin.

Text: Anna Kopito
Foto: Kristian Löveborg

  • OJ4_1
  • _KL78738 copy
  • _KL78710 copy
  • _KL78654 copy
  • _KL78586 copy
  • _KL78565 copy
  • _KL78525 copy
  • _KL78471 copy
Anna Kopito

Mode, Recension, Världsturné

Stockholm AW14: Filippa K

IMG_8630 copy

Filippa K visade i Berlin men höll en mottagning i Konstnärshuset på Stockholms modeveckas sista dag. Formatet var modeller som ömsom roterade på podium i utvalda looks, ömsom satt i ett slags live-modereportage till pianomusik. De bjöd på mandelkakor och myntate (känns vagt Proustskt?) och alltihop var väldigt mysigt, även om jag alltid blir lite illa till mods av känslan av att titta på tonårstjejer som djur på zoo. Jag kan inte ställa mig över någon (även om Gud vet att det är min första instinkt i alla möjliga situationer), men jag kommer liksom inte runt det. Just Filippa K är givetvis inte värre än någon annan, det är hela världens problem.

Material och textur står i fokus i höstkollektionen, med många set i samma färg men olika material eller plagg där tygernas olika framsida och baksida utnyttjas. Färgerna var bitvis förvånansvärt ljusa för en höstkollektion, men med en dov underton: den rosa färgen kändes mer torkad blomma än nyutsprungen syren. Ett spår, berättade Nina Bogstedt, var manligt konnoterade plagg som blir superkvinnliga på en kvinnokropp, som en stor kavaj.

Ska man göra kläder som bara är fina ska man göra det såhär. Filippa K är lite som Sveriges Michael Kors, det vill säga väldigt medvetet om sin egen classiness. Av en enkel anledning: de gör classy så övertygande.

Text: Hanna Johansson
Foto: Kristian Löveborg

  • Filippa K AW14
  • IMG_8699 copy
  • IMG_8691 copy
  • IMG_8686 copy
  • IMG_8674 copy
  • IMG_8669 copy
  • IMG_8662 copy
  • IMG_8654 copy
  • IMG_8641 copy
  • IMG_8638 copy
  • IMG_8630 copy
  • Filippa K AW14
  • Filippa K AW14
Hanna Johansson

Mode, Recension, Världsturné

Stockholm AW14: Ida Klamborn

_KL67310 copy

En stund in i Ida Klamborns visning på Båthall 1 blev jag tvungen att örfila mig själv för att kunna slita blicken från Silvana Imam. Jag tror att det var fler än jag som kände så. Kanske var det delvis Silvanas förtjänst, kanske var det för att alla hade druckit ett glas sprit på Dagmar innan (vad fan var det i den där drinken?). Jag tror ändå inte att det här går att överskatta: under åren jag har gått på modeveckan i Stockholm har det aldrig tidigare hänt att folk jublar UNDER VISNINGEN. Stämningen på Ida Klamborn var feelgood av sällan skådat like.

RODEO_MBFW_IDA-KLAMBORN_0177

Ida Klamborn omfamnar Silvana Imam. Foto: Christian Gustavsson.

Peroni Designer Collaboration, där ölmärket Peroni i samarbete med Bon väljer ut en lovande ung designer som får visa på modeveckan, är en frisk fläkt på en tillställning som ofta får mig att känna såhär (och såhär). Förra säsongen var det Erïk Bjerkesjö som infogade lite välbehövlig internationell flärd på veckan, och samma sak kan sägas om Ida Klamborn. Kollektionen var färgstark och dramatisk med skulpturala näsduksfållar och en kantig tolkning av cammomönster i rosa. Klamborn skriver om mönstret:

The pattern in the collection has been developed from a common military camo, then broken down, dissolved, rebuilt, recoloured, recreated, renewed, re…everything.

It’s mine now.

Det är mitt nu! Det är ju exakt vad det handlar om, att klä sig: att ta kontroll. ”Det enda liv som spelar någon roll är det du skapar åt dig själv”, sa citatvänliga moderedaktören Diana Vreeland en gång, och det budskapet ringer genom hela modehistorien, for better or worse.

”Det känns som om modeveckan är på väg att dö ut”, säger en jag pratar med på efterfesten. ”Det finns liksom ingen glädje i det längre.” Jag håller helt med: allt för ofta slås man av avsaknaden av en vision, en passion, en drivkraft bakom det som görs. De undantag som finns visar ofta bara en eller två säsonger. Jag önskar att det mönstret bryts snart och att alla de yngre förmågor som dykt upp de senaste åren, dit Ida Klamborn med gårdagens visning sällade sig - Hernández-Cornet, Nhu Duong, ALTEWAISAOME - blir tongivande istället för att vara tröstande ljuspunkter in a sea of fug. Det skulle göra mig så glad.

Text: Hanna Johansson
Foto: Kristian Löveborg

  • _KL67507 copy
  • _KL67265 copy
  • _KL67244 copy
  • _KL67223 copy
  • _KL67191 copy
  • _KL67172 copy
  • _KL27413 copy
  • _KL27404 copy
  • _KL27287 copy
  • _KL67286 copy
  • _KL67299 copy
  • _KL67310 copy
  • _KL67493 copy
  • _KL67442 copy
  • _KL67420 copy
  • _KL67401 copy
  • _KL67384 copy
  • _KL67368 copy
  • _KL67346 copy
  • _KL67318 copy
Hanna Johansson

Mode, Recension, Världsturné

Stockholm AW14: Menckel

_KL66798 copy

Sist skrev Agnes Braunerhielm om Menckel och deras ambitioner: ”Det som saknas från den svenska sidan är modernitet, det som saknas från den sydeuropeiska sidan är temperament och ironi”.

Vad har då hänt sedan dess? Kollektionen som visades i dag var spretig: här fanns en fin brokad i rött med något slags blomstermönster på olika plagg, en hel del paljetter, plisseringar och en mängd obefogad tyll. Jag tvivlar på att det finns ett större behov av skjortklänningar i just det materialet. Och så denna ständiga fråga om styling. Det går inte att förstå varför alla visningar ska överstylas, under de arbetade plaggen skymtar vida byxor med höga fållar, smalare byxor i blankt tyg och tröjor i samma tyg. De vill jag se mer av! Tyvärr försvinner också den svarta kavaj som fångade min uppmärksamhet, den som hade inlägg av ett helt annat tyg, det var något mönster, men jag minns inte vad.

Kanske är frågan: hur få självförtroende i sitt skapande? Hos Menckel finns det idéer, helt klart. Men det krävs ytterligare arbete för att ta sig från klänningar som skriker efter att bli tagna på allvar med sina påsydda plisseringar till att bli ett märke som verkligen står ut bland andra under modeveckan.

Text: Benjamin Rask
Foto: Kristian Löveborg

  • _KL67063 copy
  • _KL66832 copy
  • _KL66820 copy
  • _KL66798 copy
  • _KL66786 copy
  • _KL66770 copy
  • _KL66763 copy
  • _KL66756 copy
  • _KL66743 copy
  • _KL66732 copy
  • _KL66843 copy
  • _KL66856 copy
  • _KL66868 copy
  • _KL67048 copy
  • _KL67027 copy
  • _KL66981 copy
  • _KL66966 copy
  • _KL66938 copy
  • _KL66929 copy
  • _KL66911 copy
  • _KL66901 copy
  • _KL66889 copy
  • _KL66725 copy
Rodeo
Rodeo: Just nu