Krönika, Mode, Perspektiv

HANNA JOHANSSON: JAG ÄR UNDERVÄLDIGAD

Ibland tänker jag att en förutsättning för att vara intresserad av mode är att antingen vara, eller lockas av att vara, världsfrånvänd. Åtminstone var det världsfrånvändheten mellan sidorna i glossiga modemagasin som fick mig att börja läsa dem en gång i tiden. Det här var i samma veva som brittiska Vogue firade 90-årsjubileum och hade flera sidor vikta åt gamla medarbetare som Edith Sitwell, Cecil Beaton och Aldous Huxley, alla försedda med svartvit porträttbild och förälskade omdömen fällda av människor i deras omloppsbana. Tim Walker fotograferade Sasha Pivovarova framför ryska träslott och Erin O’Connor med pappersgäss. Vimmelbilderna fungerade som skyltfönster åt före detta rockstjärnors döttrar och adliga hipsters. Allt var helt sjukt på ett sätt som mitt femtonåriga jag älskade. Ingenting hade med mitt eget liv att göra, det fanns väldigt lite jag personligen kunde relatera till, ingenstans där jag kunde stoppa in mig själv. Vilket jag inte heller hade någon lust med. Jag läste för att glömma bort vem jag var.

Om jag hävdade att det är modemagasinen och inte jag som ändrats de senaste fem åren skulle jag låta som en Niklas Wahllöf-krönika och det vill jag inte, men när jag för första gången på ett par år plockade upp ett av de där klassiska, lite mossiga, annonsspäckade magasinen kändes skillnaden slående. Allt var fortfarande helt sjukt, men inte på ett fantastiskt sätt. Alexa Chung hade vunnit något sorts bäst klädd-pris och dedikerade det till ”all girls who dress like awkward boys”. På skönhetssidorna stod det om celluliter och hur man behandlar dem, vilket kostar flera tusen men egentligen inte går (båda dessa fakta framgick i texten.) Jag kände mig oerhört mycket som mig själv. Det vill säga ömsom deprimerad, ömsom irriterad.

Den där tröttheten hade ingenting att göra med modets etiska dimensioner; det var inte kritik av produktionsvillkor eller konsumtion som jag sökte och blev besviken när jag inte fann. Jag hyser visserligen visst personligt agg gentemot Alexa Chung och celluliter, men inte ens det hör till saken. Men en sak vill jag kunna kräva av ett modemagasin: att det inte är torftigt.

Rodeo

Mode, Nyheter

Vecka 45


__TIM WALKERS FILM. Fotografen Tim Walkers första spelfilm är här, skapad i ett samarbete med Mulberry. The lost explorer är en kortfilm på 20 minuter och vad som beskrivs som en makaber historia om en liten flicka (spelad av debuten Olympia Campbell) och ett mystiskt tält fullt med fantasifulla saker (som t ex 300 kanariefåglar). Nu har Walker siktet inställt på långfilm – tillsammans med samma team letar de just nu ett perfekt manus (det sägs att det lutar mot Iain Banks The Wasp Factory.) [FASHIONOLOGIE] [TELEGRAPH]


__THOM BROWNE LADIES. Den amerikanska avantgardistiska herrdesignern Thom Browne ska för första gången lansera en damkollektion. Jak & Jil får en smygtitt. [JAK & JIL]


__VERUSCHKA INTE IMPONERAD. Brittiska blaskan Daily Mail träffar 71-åriga modellikonen Veruschka, som berättar att hon inte direkt gillade sin look i finalen av Giles vår/sommar-visning. Och det klandrar man henne inte för.

Veruschka believes she was a gimmick and that designers no longer have the skills to dress women who are not ­children with bodies that look like ironing boards.

‘I didn’t like the make-up in the show, and didn’t think much of the dress. Now we are using the old ones, make them look great and show their power as well as their age.’

She is as dismissive of the trend for ­vertiginous shoes.

‘In the Sixties, fashion was about liberation. It was about setting women free; it wasn’t about being unable to walk.’” [DAILY MAIL]

__VEM ÄR OLIVIER ZAHM? New York Times försöker i ett stort porträtt reda ut vem Olivier Zahm, grundaren av Purple, egentligen är. Alltså är han inte en fransk konstintresserad, (nästan-)50-åring med Warhol-hybris som gillar att ligga och berätta om det, typ? Jo. Typ.

”‘A lot of people think he’s a sexist pig,’ said Rachel Chandler, a Purple contributor who also takes party photos for Vogue.com, in a phone interview. … “What they don’t get is that he really loves women,” Ms. Chandler said. ‘Like, more than any man I’ve ever met.‘” [NEW YORK TIMES]


__KATRANTZOU PRISBELÖNAD. Mary Katrantzou följer i Rodartes och Alexander Wangs fotspår och blir vinnare av Swiss Textiles Award för 2010. Prissumman är på hundra tusen euro (varav tio tusen måste spenderas på Swiss-tyger) och tydligen började Katrantzou gråta av lycka backstage. [VOGUE UK]


__MODEMINIMALISM. I veckan släpptes Minimalism and Fashion: Reduction in the Postmodern Era - den första boken att undersöka det minimalistiska modet i relation till liknande strömningar inom konst, arkitektur och design. Texten åtföljs av 150+ bilder. Tendensmässigt ganska lägligt med detta tema, om man säger. [AMAZON] [HARPER COLLINS]


__MENUIER TILL DEMEULEMEESTER. Ann Demeulemeester ska tydligen göra en större satsning på sin herrlinje. Enligt marknadskällor har hon lockat över unge, talangfulle Sébastien Meunier (v/s 2005 är bilden ovan) från Maison Martin Margiela till att chefa över Demeulemeester homme. Vi spår det som ett mycket smart drag. [WWD]


__MYSTERY PLACE. Systrarna Mulleavy, bakom klädmärket Rodarte, är som bekant besatta av mystik, skumma platser och märkliga stämningar. I Santa Cruz, i närheten där de växte upp, finns just en sådan skum plats. Döpt Mystery Place är det en legendarisk attraktion för generationer av traktens barn. Systrarna åkte dit och försöker berätta om det för New York Times. [NEW YORK TIMES]


__ROITFELD FÖR LANCOME. Bland sminkvärldens största nyheter, har en ”läckt” bild på Lancômes nya ansikte för våren Julia Restoin Roitfeld dykt upp. Så låtom oss utifrån den gissa vad det är Lancôme tror på för våren. Vi gissar lila. [THE CUT]


__LUKTA MER VALSPYA. När det gäller parfymnyheter, gör parfymhuset Frederic Malle en 10års-jublieumparfym döpt Portrait of a Lady. Den ska lukta turkisk rosessens, hallon, vinbär, kanel, patchouli, syntetisk ambra och mysk och beskrivs av Malle själv som deras bästa någonsin. Det borgar ju för bra betyg. En annan parfym som släpps nu och som också innehåller ambra är ett samarbete mellan Le Labo och tidningen Another Magazine. Another 13 innehåller dock riktig ambra, eller ambrox. Vad är då det? Le Labos grundare förklarar för Style:

”Technically, its processed whale puke. Basically, whale’s main diet consists of squids, and these squids scratch the inside of the whale on the way down the digestive tract. When the whale pukes up what is basically a clot, that substance washes on shore, is found by fishermen, and sold as a substance called ambergris. I guess if you want a comparison, it could be like a cat fur ball.” [T MAGAZINE] [STYLE.COM]

Bilder: Firstview, Getty, Harper Collins, World Photo, Le Labo, Frederic Malle.
Rodeo
Rodeo: Just nu