Mode, Nyheter

Marc Jacobs bär rosa långtunika, ser inget problem med minderåriga modeller

De sista dagarna på Paris modevecka handlade helt om Marc Jacobs.

Först, personifierade han ögonblicket då modevärlden också upptäckte tåget – i form av alla modemänniskors kompromisslösa beundran inför mr Jacobs när han skickade in just ett tågLouis Vuittons visning för hösten 2012.

Sedan var det dags för fest när det franska museet Arts Decoratifs öppnande utställningen Louis Vuitton et Marc Jacobs – en retrospektiv över Marc Jacobs tid på Vuitton. Det var som väntat både kändistätt och pampigt och Marc Jacobs dök upp i en rosa långtunika som han matchade med sina egna pilgrimsinspirerade skor.

I veckan porträtteras även Marc Jacobs i en stor intervju i TIME magazine. Nyligen blev Marc Jacobs kampanj med Dakota Fanning för parfymen Lola som känt förbjuden i Storbritannien för att den ansågs illustrera en minderårig i en sexuell situation. I TIME ger nu Marc Jacobs sitt svar på kritiken mot de minderåriga modeller han (och många inom modevärlden) anställer för sina visningar och reklamkampanjer :

You have child actors and children who model for catalogs. What’s the difference between doing a commercial for peanut butter and being on a runway?

Marc Jacobs jämställer alltså modellbranschen inom mode med barnskådespelare eller barnmodeller. Men missar han inte poängen – att problemet inte  är minderåriga modeller utan minderåriga modeller som ska föreställa vara vuxna. Vad är egentligen problemet med att vänta tills flickorna blivit kvinnor, mr Jacobs?

Rodeo
Promotion

Krönika, Mode

Suktandets tid

Det är tio år sedan New Yorks modevecka avbröts av attackerna på World Trade Center. Enligt historieskrivningen uppmanade president George W. Bush amerikanerna att gå ut och shoppa – något som har ansetts vara en av skulderna till att vi 2008 hade en finansiell kris, eftersom 00-talet utvecklades till ett enda långt shoppande på kredit.

Nu sa Bush inget sådant över huvud taget, uppmaningen till shopping kom från en artikel i Time Magazine där skribenten Frank Pellegrini ”tolkade” Bushs tal och lade till den lilla frasen: ”And for God’s sake keep shopping.” Men i dagens värld spelar det inte så stor roll vad som sades eller inte sades. Människor trodde att Bush hade uppmanat alla att shoppa som aldrig förr. Det var shoppingen som skulle rädda ekonomin, världen och väst.

Häromdagen var jag på Vogue’s Fashion Night Out här i London och jag är fortfarande i något av ett chocktillstånd. Vilken folkfest! Men framför allt: Gud, vad uppiffade alla var. Till tänderna. Inne på Burberry var det 900 människor som drack champagne, men jag såg ingen som shoppade. Det var kö till Hermès, men svårt att tänka sig att folk verkligen har råd med något annat än en tuggummihållare (ärligt, de har gjort sådana). Kanske handlade folk på Gap, men där var jag aldrig.

I dagens dystra ekonomiska klimat är det bara Asien som står för något rosenskimrande. Kineserna behöver inga modenätter för att känna köplust. I sommar meddelade också det kommunistiska partiet att man tänker minska lyxskatten, som nu är 60 %, för att kineserna ska handla mer i Kina. 2010 skedde 56 % av alla lyxinköp utanför landets gränser (källa: AFP). Det kommer innebära ännu mindre pengar i västs butiker.

På många sätt var 11 september det definitiva slutet på det experimentella 90-talet. Det hade hängt i luften något år, med Jeremy Scott som något slags jobbigt järtecken. Hans 80-talsinspirerade kollektioner från år 2000 uppfattades som en väg framåt, de pekade bort från streetcasting och second hand, och framåt mot ren och skär lyx, snygga modeller och Mert and Marcus.

Nyligen hittade jag ett gammalt nummer av The Face från just 2000 där just Mert and Marcus hade tagit omslagsbilden. Det slog mig att Mert and Marcus representerar allt som är fel med mode i dag. Deras derivativa stil, deras glamazonestetik, det faktum att de plåtar kring hälften av alla stora modekampanjer. (Men vi kan börja med att Helmut Newton borde ringa och säga att han vill ha tillbaka sina idéer.)

Vogues Fashion’s Night Out visar att människors längtan efter att få leva glamourlivet inte är det minsta försvunnen, om så än på låtsas eller bara för en kväll, trots alla rykten om motsatsen. Om modenatten vore en framgång för butikerna skulle jag vara helt för den. Men enligt alla utom, eh, Vogue, innebär kvällen inte klirr i kassan.

För vad den egentligen är, är en gigantisk reklamkampanj för Vogue själva, och därigenom för den bisarra känsla som verkar genomsyra modekonsumtion just nu. Det här är nämligen suktandets tid. Det känns inte längre som om det är meningen att vi ska göra något annat än att vilja ha kläderna. För priserna inom mode är så out of control att även om man gillar något och har okej med pengar så är det ändå för dyrt.

Återstår sålunda att sukta. Eftersom all tillväxt sker i Asien blir vår uppgift att upprätthålla glamouren kring märkena. Titta på klänningar i Vogue, hänga i Hermès-butiken på Fashion’s Night Out och gilla Mert and Marcus-jobb. Köa lite till utanför lyxhusens butiker, surfa runt på nätbutiker, lägga upp bilder på plagg vi skulle vilja ha på Tumblr.

Väck mig när mardrömmen är över.

Bilder startsidan
Omslag för Vogue UK, fotograferat av Mert and Marcus.
Omslag för Vogue Paris, fotograferat av Mert and Marcus.

 

Rodeo
Rodeo: Just nu