Mode, Nyheter

Bäst klädda enligt Vanity Fair: En prinsessa och en 83-åring

Kate Middleton har enligt Vanity Fair bäst klädstil i år.

Men vem är årets bäst klädde man?

Att den nyligen ingifta prinsessan av det stora kungadömet England skulle segla upp överst på societetstidningen Vanity Fairs prestigefyllda, årliga ”Bäst klädda”-lista var kanske en lågoddsare.

Det gjorde i vilket fall Kate Middleton.

Men vem hamnar i toppen på den manliga delen av listan? Om inte den rare, söte man som inte har som yrke att klä sig för kameran – utan snarare outtröttligt vänder den mot modevärlden.

Bill Cunningham, årets bäst klädde man.

Ingen annan än den 83-åriga fotografen Bill Cunningham, så klart, toppar Vanity Fair-listan som årets absolut bäst klädde man. Utnämningen har väckt hurra-rop från många håll, och även Rodeo har svårt att motsäga sig beslutet.

Den resterande topp-tre listan – är som följer:

Årets näst bäst klädda kvinna: skådespelerskan Jessica Chastain.

Hon är inte bara vegan sedan födseln, hon vet även hur man bär upp en klänning (här i Marios Schwab).

2012 års tredje bäst klädda kvinna: den franska skådespelerskan Lea Seydoux.

Här på Miu mius modevisning under Paris modevecka, i Prada.

Årets näst bäst klädde man enligt Vanity Fair: Jay-Z.

Jay Z är inte bara pappa, han kan klä sig också. Här i Tom Ford.

Här uppträder han live på Radio 1 Hackney.

2012 års tredje bäst klädde man SAMT fjärde bäst klädda kvinna enligt Vanity Fair: skådespelaren Colin Firth och producenten Livia Firth.

Ja. De kommer i par!

För hela listan, klicka in dig på Vanity Fair. Att se Alicia Keys och Fan Bingbing på plats fem respektive sex kommer inte att göra dig ledsen!

Rodeo
Promotion

Krönika, Mode, Perspektiv

Anna Hellsten | Ständigt redo att försvara våra kroppar

Nu i dagarna släpptes Sports Illustrateds så kallade ”swimsuit issue” – det årliga baddräktsnumret. Det är ett tidningsevent i nivå med Vanity Fairs Hollywood-nummer eller Peoples ranking av världens 50 vackraste kändisar. I ett reportage syns Crystal Renn, en av världens mer uppmärksammade så kallade plus size-modeller. En vecka före Sports Illustrated-reportaget sade hon till nämnda People att modellyrket inte borde handla om storlekar – bara för att i samma tidning, en vecka senare, tvingas gå in i detaljerat försvar till varför hon numera är en storlek 38.

Storleksfixering har blivit en av den amerikanska kändisjournalistikens främsta signum, och det är inte bara skvallertidningar som People och Usmagazine som nischat in sig där. Ansedda tidningar som Vogue och Vanity Fair är minst lika förtjusta i att skärskåda berömda kvinnokroppar.

En välvillig tolkning i fallet Renn skulle kunna vara att People vill omfamna ett bredare spektrum av utseenden. Det blir ändå lika bakvänt som när sångerskan Beth Ditto hamnar naken på Love Magazine enbart för att hon väger hundra kilo – syftet må vara att ”hylla” hennes kropp, men det man de facto gör är att peka ut henne som avvikande. (I Ditto-intervjun fastslogs dessutom att hon inte luktade som man kunde förvänta sig att en person av hennes dimensioner skulle göra. Hon luktade ”bröd”. Jo, det är sant.)

För kroppsstorleken – i de fall den avviker från Hollywood-normen – är alltid villkorad: den som avviker måste kompensera med annat fysiskt attribut (senaste exemplet: när Karl Lagerfeld kallade Adele fet men nådigt klassade hennes ansikte som vackert); hävda att hon minsann värderar maten och rödvinet för mycket för att bry sig om sin figur (också Adele); eller understryka att hon trots sin kropp känner sig stolt/hälsosam/kvinnlig (Crystal Renn). Undertexten? Man måste visst bry sig. Hela tiden. Ständigt vara redo att försvara varför ens kropp ser ut som den gör.

Sångerskan och skådespelerskan Jennifer Hudson sade i en intervju med Self Magazine häromåret att hon är mer stolt över att erövrat size zero än sin Oscar. Vi måste komma ihåg att det inte är Jennifer Hudson som är dum i huvudet.

 

Rodeo
Rodeo: Just nu