Mode, Recension, Världsturné

Stockholm SS14: Textilhögskolan

Textilhögskolan i Borås. Wow. Detta gör mig lycklig!

Att Sverige 2013 har så här många otroligt skickliga, visionära och kreativa nyutexaminerade designstudenter är fantastiskt. Och att Sverige besitter förmågan att utbilda så här många otroligt skickliga, visionära och kreativa designer är lika otroligt. Vilket framtidshopp. Vilken energikick.

Det här är året Textilhögskolan i Borås modeutbildning når en ny nivå i vision hos sina elever. Det vi inte får glömma med Textilhögskolan, är att det just är en hantverksmässigt inriktad utbildning. Eleverna får använda och lära sig att skapa egna textilier och tekniker, mönster, draperingar, färg-, tryck- och screeningtekniker, och allt vad det kan vara som ingår i att vara modeskapare, plus lite till. Detta innebär att dessa färdiga modeskapare oftast besitter de kunskaper som behövs för att klara sig på egen hand. De är inte bara visionära, de kan även av egen kraft genomföra sina visioner, från mönster till sömnad. Det kan föra dem till egna oberoende verksamheter som vi exempelvis ser hos Borås-eleverna Josefin Strid, Elin Eng och Ida Klamborn som alla delar frilansstudio i Stockholm.

Ida Klamborn, som också tar sin master i år men som redan mottagit en mängd nomineringar och priser, står inte minst för en av visningens starkaste och bästa kollektioner. I hennes kollektion ser man också en tendens som är genomgående för många andra elever: ett intresse för en modifierad silhuett och lek med linjer, genom streck, ränder, draperingar och veck.

Det finns något både intressant, unikt och lysande att hämta hos varje elevs kollektion. Inte minst den prisbelönta elev som inleder visningen, Emelie Ahlnér, med sin kollektion ”Kurbitch!” Hon är en talang att hålla ögonen på, liksom Jesper Danielsson, Elias Högberg, Karolina Persson, Gustav Falgén, och samtliga masterstudenter: Ida Klamborn, Zizi Wening Zhu, April Vegara Lozano och Karin Schneider.

Text: Agnes Grefberg Braunerhielm.

Foto: Kristian Löveborg.

Agnes Grefberg Braunerhielm
Promotion

Mode, Recension, Världsturné

Stockholm SS14: Bea Szenfeld

Kroppen. En sån, vad ska en säga, oumbärlig grundförutsättning för att mode ens ska kunna ta form.  Samtidigt är den förvirrande ofta kringgången under en modevecka.

Låt mig förklara: Förvånande ofta ter sig kroppen inte ens finnas på en catwalk. Då verkar budskapet vara att mode innebär att det inte ska synas ett enda spår av kropp i kläderna.

Då har modellerna, oftast de kvinnliga modellerna, flickorna, anställts för sin kroppshydda som är så smal att kläderna överhuvudtaget inte tar notis om den. De bara hänger där. Den typen av mode blir mode för att den inte gillar kroppen. Många modemänniskor verkar älska det kroppslösa modet. (Jag avskyr det.)

Det är konstigt då, att även när sjutton tonåriga modeller iförs en pytteliten rosafärgad body av transparent material och går ner för en catwalk, verkar det innebära att publiken förväntas gå med på den tysta överenskommelsen att dessa flickor inte har en kropp. De är ett par självgående skyltdockeben i högklackat. Även till synes naken i transparent puderfärgad body är modellen ett negativ. Både som påklädd och avklädd ska modellens kropp inte existera.

Under Bea Szenfelds visning kunde just hela paviljongen i Kungsträdgården, proppfull med en vuxen modepublik, se sjutton tonårsflickor iförda sjutton alldeles för små bodys av sönderklippta strumpbyxor. En publik som i vanliga fall inte vill eller får veta av dessa mjuka delar av kroppen, satt nu och fick kroppen (ändock i väldigt småskalig tappning) rakt upp i ansiktet. Men låtsades som att det inte hände. Det är lustigt vilka överenskommelser som kan skrivas i modets namn. Vad skulle dessa strumpbyxor säga oss? Jag vet inte. Varför satt hundratals människor och glodde på det ”modevakuum” som var sjutton näst intill nakna tonårskroppar? Jag vet inte. Det är en gåta.

Åh just det: runt modellernas skyltdockeben satt armbandsur. De kom från en av Sveriges största och billigaste smyckeskedjor, som var en av sponsorerna till visningen. En annan sponsor var ett pappersföretag. Och runt modellernas axlar satt olika skulpturer av papper som Bea Szenfeld skapat tillsammans med sina nitton assistenter. De hade möjligen sett balla ut på display i en hotellobby eller något.

Text: Agnes Grefberg Braunerhielm
Foto: Kristian Löveborg

  • _KLF6119
  • _KLF6489
  • _KLF6454
  • _KLF6428
  • _KLF6397
  • _KLF6377
  • _KLF6356
  • _KLF6323
  • _KLF6293
  • _KLF6263
  • _KLF6225
  • _KLF6207
  • _KLF6186
  • _KLF6162
  • _KLF6134

 

Rodeo

Mode, Recension, Världsturné

Stockholm SS14: Ida Sjöstedt

Återigen fyllde Ida Sjöstedt Berns Stora salong till bristningsgränsen. En av de som satt front row var Loreen (som precis innan uppträtt under Raoul Wallenbergs minnesdag som utspelat sig på torget utanför Berns), vilket kändes talande på olika sätt. En större motsats till Ida Sjöstedt än Loreen, rent stilmässigt, går väl inte att hitta bland Sveriges kändisar. Men Ida Sjöstedt är en sån där designer som befinner sig i sitt eget universum. Hon är utanför modets svär. Men hon bär på så pass mycket hjärta och humor att man bara måste veta var hennes tankar befinner sig just nu. Och let’s face it, alla som inte är en, vill känna en Ida Sjöstedt-tjej.

Våren 2014 är hon en Dallas-kvinna, en troféfru, en ”viva la diva”, en ”queen” och ”siren” enligt Ida Sjöstedt själv. Hon kommer med mer självförtroende, attityd, pose och elegans än tidigare. Många plagg känner vi igen, och Ida Sjöstedt poängterar att detta är en kollektion som blickar tillbaka, som förfinar, förbättrar och bättre definierar hennes designspråk. Ida trycker på hur hon fortsätter att utveckla sin designstudio och sitt couturehantverk, där ”zero waste” är en av fördelarna när det kommer till att att jobba med made-to-measure, och bättre passform och mer vackert uppbyggda plagg är andra.

Ida Sjöstedt förvirrar mig som åskådare. Hon är kitschig men går aldrig riktigt över gränsen. Glimten i ögat finns, men det blir aldrig ren och skär humor eller over-the-top. Menar hon allvar här? Är det här en lek med klichéer eller är det faktiskt hennes drömtjej? Borde hon inte dra det ännu längre? Att Ida Sjöstedts visning gör mig ängslig är nog en av dess största kvalitéer.

Text: Agnes Grefberg Braunerhielm
Foto: Kristian Löveborg

  • _KLF5236
  • _KLF5430
  • _KLF5445
  • _KLF5455
  • _KLF5464
  • _KLF5478
  • _KLF5487
  • _KLF5499
  • _KLF5510
  • _KLF5520
  • _KLF5530
  • _KLF5540
  • _KLF5555
  • _KLF5569
  • _KLF5581
  • _KLF5590
  • _KLF5606
  • _KLF5421
  • _KLF5408
  • _KLF5244
  • _KLF5249
  • _KLF5260
  • _KLF5269
  • _KLF5277
  • _KLF5286
  • _KLF5297
  • _KLF5309
  • _KLF5320
  • _KLF5332
  • _KLF5346
  • _KLF5358
  • _KLF5366
  • _KLF5374
  • _KLF5389
  • _KLF5396
Rodeo

Mode, Nyheter

PARIS AW13: TRE SAKER VI GILLAR

Rue du Mail, Dries van Noten, Felipe Oliveira Baptista. Foto: All Over Press.

1: Morgonrockskappan – vore inte drömmen att få gå till jobbet i morgonrocken? Rue du Mail mfl gör det möjligt.

2: Dries van Noten fortsätter att briljera! Inspiration från förra säsongens kollektion syns både hos high-street kedjorna och hos de större modehusen och hans AW13 kollektion är inte långt efter.

3: Mockakjolen hos Felipe Oliveira Baptista – bra längd och snyggt med den matta mockan!

Rodeo

Mode, Nyheter

PARIS AW13: TRE ÄR EN TREND – FLATS

Dries van Noten, Julien David, Damir Doma. Foto: All Over Press.

Klackhöjden har krympt för varje säsong och nu är vi ända nere på marknivå. De platta skorna syns på nästan varenda visning. Här ovan har vi bevis på att bekvämt inte behöver vara tråkigt – silver, guld eller lack ger vilken outfit som helst ett lyft.

Rodeo
Rodeo: Just nu