Krönika, Perspektiv, Skönhet

Hanna Johansson: Jag är alltid glad

I konstfilmsfestivalen Slidelucks första paus kommer en kvinna fram till mig. Hon berättar att hon inte kan särskilt mycket svenska och fortsätter sedan, på engelska, med att fråga om hon skulle kunna få fotografera mig till sin portfolio.
Mig? Jag pekar övertydligt på mig själv, säker på att hon tilltalar personen jag sitter med, men fotografen säger ja, dig.
En av filmerna på Slideluck visar en ung tjej som stirrar rätt in i betraktarens blick medan en röst läser högt ur olika ansökningar till en fotografering. Jag är blond. Jag har ett svenskt utseende. Jag kan karate. Jag är alltid glad. En annan av festivalens filmer är en mosaik av youtubefilmer där ännu yngre tjejer, kanske tio eller tolv år, frågar följarna av deras kanaler om de är söta eller fula. Filmen är knappt två minuter lång och väldigt intensiv. Vissa framstår lite blaserade inför frågan, vissa fånar sig och gör miner som ska vara snygga eller roliga, som för att avdramatisera det hela. Rösterna blandar sig med varandra och är svåra att skilja ut. En av dem verkar säga: ”jag frågar inte om jag är vacker, för det vet jag att jag inte är.”
Det finns en tragisk humor i den där säljarjargongen som tjejerna i de båda filmerna har: viljan att visa sig från sin bästa sida, vädjan om att bli bedömd. När fotografen i pausen skriver ned sitt namn i min telefon får jag en känsla av att jag borde förklara för henne att mitt utseende är på låtsas: jag har färgat hår och färgade ögonbryn, jag har i ett försök att släta över helgen strukit på ett tjockt lager smink, jag är kort. Jag gillar själv hur jag ser ut, men jag känner inte att det är rimligt att kräva att någon annan ska göra det. Och samtidigt: det där är en brasklapp av samma sort som den i filmen jag nyss har sett, en som jag också använde mig mycket av när jag var i den åldern. Jag vet att du inte tycker att jag är snygg. Eller? Tycker du att jag är snygg? Tycker du att det är snyggt att vara svensk? Tycker du att det är snyggt att kunna karate? Tycker du att det är snyggt att alltid vara glad? I så fall är jag alltid glad.
Jag glömde att fråga vad du heter, säger fotografen precis innan vi skiljs åt. Jag säger mitt namn. Jag skakar hand med en märklig känsla av att ha gjort denna vänliga främling besviken. Eller om det är mig själv.

Rodeo
Promotion

Mode, Nyheter, Reportage

Jenna Marbles driver med smink – har över en miljard views på Youtube


Sminkproceduren har förvandlats till en social interaktion på nätet. Och med över en miljard visningar använder youtube-sensationen Jenna Marbles humor för att slå hål på den underbara konstruktion som är sminkets syfte. 

Vi är säkert många som försökt någon gång, suttit framför en sminkvideo och kämpat med att imitera rätt snärt med eyelinern.

Sminktutorials, en salgs handledande videos som tar dig genom sminkningsprocedurer, blir idag allt mer populärt. På youtube tillhör denna videokategori den största med en kvinna som avsändare, där stjärnan Michelle Phan hittills samlat på sig runt 3,8 miljoner följare och 700 miljoner videoklippsvisningar.

Dessa videos förändrar en hel generations syn på smink, där den tidigare rätt så privata ritualen att sminka sig blivit ett publikt sätt att visa upp sig och mötas. Att inspireras av själva sminkningsproceduren är viktigare än vilket resultat som fås fram, tycks det, och väggen som separerat osminkad från sminkad har plockats ner.

Men det finns en kanal i denna kategori som kör ett annat grepp, och som slår Michelle Phans 4 miljoner prenumeranter mer än dubbelt upp: Jenna Marbles, 26 år, alias Jenna Mourey från Rochester i New York kan med sina 9 miljoner följare och 1,1 miljarder views gott och väl försörja sig på sin youtube-kanal. Till skillnad från Michelle Phan och hennes likar, är inte Jenna Marbles mål att inspirera till kreativitet framför sminkspegeln. Med klipp som “Vad tjejer gör i badrummet på morgonen” och “Onykter makeup-tutorial” slår hon genom humor sönder myter om vad det innebär att vara tjej, på youtube, eller hemma, med ena handen i makeup-necessären och blicken i sminkspegeln.

“Målet är att få dig själv att se ut… inte ett dugg som dig själv”, säger hon och ler in i i sin webbkamera. Youtube-klippet “Hur du lurar folk att du ser riktigt bra ut” har över 50 miljoner visningar, och det var också detsamma som kastade Jenna Marbles rakt in i youtube-kändisvärlden.

– Ritualen kring sminket har alltid varit viktig, det är en ”helig stund” för oss själva, nästan som mild meditation, säger Caroline Hainer, författare, recensent och sminkkritiker som driver sminkbloggen Fifty Scents.

– Jenna Marbles driver med makeup men visar också på ett väldigt konkret sätt hur mycket sminket betyder för en persons image, speciellt genom hennes imitationer.

Jenna Marbles är hård i sina videos, hon slår åt alla håll och hon svär mycket. Samtidigt driver hon med både sig själv och de ideal och fördomar som styr tjejers syn på sig själva. Hennes publik är just unga tjejer i åldrarna tretton till sjutton. Kanske tilltalas de av Jenna Marbles burdusa sätt att sticka hål på den piffiga bubbla av makeuptutorials och de Cosmopolitan-tips som annars omger dem. ”Om du är född riktigt ful som jag, var inte rädd”, säger Jenna Marbles i sitt mest spelade klipp innan hon smetar på sig extrema mängder smink. “Det finns åtgärder du kan vidta för att bli snygg. Typ.” Caroline Hainer ser inte sig själv som målgruppen, men välkomnar humor in i sminkvärlden.

– Att ha skoj kring makeup är inte nytt. Men det är alltid välkommet. Och Jenna Marbles må vara väldigt juvenil i sin framtoning och tala till en tydligt yngre målgrupp men vi är nog på samma sida hon och jag, som tycker att makeup och humor inte är oförenliga.

Jenna Mourey aka Jenna Marbles mottar James Joyce-priset av Literary and Historical Society vid University College Dublin, för framgången hon haft på youtube. Foto: AOP.

En annan av Jenna Marbles mest populära videos är ”Drunk makeup tutorial”.

Texten publicerades i DN 19 maj 2013.

Agnes Grefberg Braunerhielm

Krönika, Skönhet

Äkthetens förgänglighet

De otroliga berättelserna är Youtubes födebröd, de flesta videor jag får visade för mig föreställer djur eller barn som gör något ovanligt och beundransvärt. Ofta stannar berömmelsen där, ibland vandrar den vidare till gammalmedia som tv och startar en karriär för huvudrollsinnehavaren. Att granska äktheten i den här typen av filmklipp är inte ovanligt. Nyss utsattes stjärnskottet Lana Del Rey för drevet efter att man konstaterat att ett stort skivbolag legat bakom hennes video till internethitten Video Games.

När jag gick på mellanstadiet hade Joakim Hillson en stor hit med den semifeministiska Vacker utan spackel i vilken han stolt proklamerar att naturliga tjejer är hans melodi – sminkade bimbos göre sig icke besvär! Jag och mina klasskompisar tyckte att detta ställningstagande var heroiskt och stort, den snygge killen tog modigt spjärn mot tidens så kallade skönhetsideal.

Reaktionerna efter att det framkommit att Lana Del Rey inte är ett självskapat fenomen – bestörtning, ilska och en känsla av att ha blivit lurade – rör mig inte särskilt mycket, kanske bevisar det bara att människan står och faller med sin naivitet. Det är däremot något annat i skriverierna om Del Rey som irriterar mig. Om en del av uppståndelsen handlar om hennes autencitet rör en minst lika stor del hennes antaget påfyllda läppar. Ohämmat har det på Twitter, i musikbloggar och i kommentatorsfält hånats, smutskastats och beklagats sig.

Att i dag diskutera äkthet och naturlighet är överflödigt. Mycket av det som väcker uppmärksamhet i vår västkultur balanserar på en fin gräns mellan fantasieggande vanlighet och det konstruerade. Vare sig det gäller porr, resemål eller internetfenomen. Vi är själva medverkande i att ständigt flytta fram gränserna för vad som ser tillräckligt hemmagjort och genuint ut för att passera som intressant.

Samma sak gäller för så kallade naturliga skönhetsideal, det är sorgligt att så många är kvar där jag och mina klasskompisar var i elvaårsåldern. Alla utseenden är reflekterade och skapade, medvetet eller omedvetet, ofta sker det på samma sätt utifrån förväntningar och önskemål, det finns inget oförstört eller ursprungligt.

Jag och många andra med mig har sagt det förut, och nu igen: låt bli att komma med pekpinnar och tillrättavisande kommentarer. Det är ni som diskuterar kvinnliga bantande kändisars vikt som skapar illamående och osäkerhet, hämmande självmedvetenhet och kroppshat. Ta ett steg tillbaka och ni ska nog se att världen och dess kvinnor klarar sig rätt bra utan ert förmanande, även om det bara gäller något som världsligt som en film på Youtube.

 

Rodeo
Rodeo: Just nu