Mode, Musik

2FACED1 x Konstfack – feat. Beatrice Eli, Zhala, Adam Kanyama och Mariam The Believer

I ett samarbete mellan Konstfack och 2FACED1 skapar eleverna på den textila utbildningen i samarbete med fyra av Sveriges bästa artister: Zhala, Beatrice Eli, Adam Kanyama och Mariam The Believer. Foto: Viktor Flumé. (Collage av Rodeo.net)

Allt började med en kontakt mellan Maria ”Decida” Wahlberg – stylist, creative director, regissör, koreograf, all doer – och Patrik Söderstam – konstnär, tidigare modeskapare, och idag lektor och ansvarig för kandidatprogrammet Textil: Kropp och kläder vid Konstfack i Stockolm. Kunde eleverna vid Konstfacks textillinje lära sig något genom att ta del av den värld och kollektiva projekt som kallas 2FACED1? 

2FACED1 kan beskrivas både som ett sätt att förhålla sig till verkligheten, men också som ett kollektiv aktivister inom populärkultur. Ta kontroll över vem samhället försöker säga till dig att du är. Vägra internaliseras. Se på dig själv utifrån. Vem vill du vara och vem är du rädd att du framstår som i andras ögon?

Och fråga dig själv varför vill du vara på ett visst sätt. Och fråga dig själv varför kan det finnas en fara – en både personlig och samhällelig fara – i hur du uppfattas av andra.

Stereotypofobi, kallar Decida det, rädslan för att placeras, eller avfärdas till och med, i en stereotyp utan möjlighet att bryta dig ur. Decida och 2FAECD1-kollektivet ser till att det aldrig händer genom att ge oss språket om 2FACED1.

I samarbetet med Konstfack, får sju texilelever – Victoria Cleverby, Sandra Leandersson, Amandla Cherian, Filip Palmén, Heléne Andersson, Mathilda Nilsson och Emelie Fryklind – samarbeta med fyra av Sveriges största och bästa artister och ge dem en 2FACED1-analys.

Resultatet är sju kreativa uttryck genom plagg, mode och textil som Rodeo nu presenterar exklusivt i samarbete med 2FACED1 och Konstfack.

Decida berättar:

– Patrik Söderstam kontaktade mig och undrade om vi kunde göra något med 2FACED1 och hans elever på Konstfack. Vi sågs och surrade om konst, mode, musik, kontext, identitet, koder, varumärken, etablissemang, populärkultur, motkultur, kultur och marknadsekonomi ungefär.

– Vi landade i musikartister och scenkläder. Jag beslöt att prata med artister i vårt nätverk som jag vet alla bryr sig om det visuella uttrycket, och som skulle tycka att det var spännande att kunna realisera fler sådana idéer med hantverkskunniga och kreativa elever.

– Vi beslöt att jag skulle hålla en inledning och prata om musikartister med starka visuella uttryck – tänk allt från Lauryn Hill till Bowie till Lady Gaga – och vad som också ibland blir personligt varumärke om en ser det ur marknadssynpunkt. Vad händer när avantgarde mode bärs i PR-syfte? Och så vidare. Det hade kunnat bli en hel kurs. Men vi hade inte riktigt den tiden. Där introducerade jag 2FACED1, och presenterade fyra artister i vårt nätverk: Beatrice Eli, Zhala, Mariam The Believer och Adam Kanyama.

Eleverna fick göra research för att välja vem de ville samarbeta med. Decida gav eleverna i uppgift att göra 2FACED1-analys på artisterna för att förstå vilken värld de rör sig i.

– De frågade sina artister vilka stereotyper de var rädda att stämplas som, och hur de själva vill uppfattas. Psykologsession style. Som Zhala en gång sagt: ”2014 för mig är att en förortsbrud som jag nödvändigtvis inte håller på med rap eller r’n’b”. Eleverna gjorde stora researcharbeten och artisterna delade med sig mycket av sig själva.

Det här är resultatet.

Foto: Viktor Flumé.
Make Up (Beatrice och Mariam): Linda Sundqvist/Bauer.
Styling och  Creative Director: Decida.

2FACED1_Beatrice_EliBeatrice Eli av Victoria Cleverby.

Victoria: – Jag tänker mig att Beatrice Eli är en modern Jeanne d’Arc, allt hon behövde var sin rustning, rösten har hon ju redan.

Beatrice: – Jag gillar att få mina inbitna referenser tolkade och uppdaterade genom andra kreatörers filter. Det är extremt utvecklande, inspirerande och inte minst kul!  Att göra det här samarbetet med Konstfacks elever, genom en plattform som 2FACED1, känns tryggt och viktigt.

2FACED1_Zhala_1Zhala av Amandla Cherian

Amandla: – Jag har utgått från Zhalas behov och önskemål i framtagningen av scenklädseln, och skapat något hon saknat. Något som utnyttjar ljus och rörelse på scenen. Jag har tagit fram en ny teknik där övertryck gör att jag kan förändra motiven på scenen med hjälp av rgb-ljus. Med detta kan klänningen förändras i takt med framträdandet.

– Exempelvis i midjan: I det första ljuset är det tryckt oleander, vilket betyder Zhala på arabiska. Först är det blomknoppar, som i det andra trycket är utslagna blommor, och i det tredje vissna. Jag älskar att kostymen i likhet med zhalas musik till en viss del ser rörigt ut, men när man börjar titta på det i olika ljus, inser man att det ”make sense”.

Zhala: – Amandla har arbetat med en teknik där hon har gjort 3 lager av tryck på varandra, där de olika trycken kommer fram vid olika ljus. Det är som en live animation på kläder. Att plagget intar olika skepnader under framträdet passar mig väldigt bra då jag leker mycket med transformationer under mina liveshower.

2FACED1_Zhala_2Zhala av Filip Palmén.

Filip: – Efter samtal med Zhala skapade jag en karaktär av de nyckelorden som hon droppat. Plaggen som jag sedan skapade formades från Zhala: kitchy space witch.

Zhala:  – Jag och studenterna pratade mycket om hur jag tänker kring mitt musikskapande och mina liveframträden, sen gav jag dem ganska mycket frihet att få tolka det hur de vill. Jag ville hela tiden att det skulle kännas som ett samarbete där deras estetik kan få komma fram istället för att säga specifikt vilket plagg jag ville ha. Jag gillar att leka med olika former och strukturer där det viktigaste är att uttrycka en känsla, och det har de verkligen gjort.

2FACED1_Mariam_The_Believer_2Mariam The Believer av Mathilda Nilsson

Mathilda: – I mitt arbete med Mariam ville jag fokusera på den kraft hon förmedlar. Jag ville att ett ljus, en kraft, skulle komma från Mariam istället för att vara riktad mot henne. Jag har skapat en tröja där det strålar ett ljus från Mariam. Ett konstant och varmt ljus. Jag vill göra Mariam till en aktiv kraft som förmedlas genom tröjan men finns innanför den.

2FACED1_Mariam_The_Believer_3 Mariam The Believer av  Heléne Andersson.

Heléne: – Det finns många dimensioner av Mariam som artist att hämta inspiration ifrån, och det har varit jätteroligt att få ta del av i det här projektet. Det har varit viktigt att förstå vilken värld Mariam rör sig i och den har sen blandats med min egen.

– Arbetet resulterade i en kjol där jag färgat materialet och jobbat med färgmötena. Materialet har skurits i bitar för att byggas upp på nytt. Den veckade strukturen har gett rörelse till plagget. Kjolen växte egentligen till en kropp i sig själv under tiden jag arbetade. Den fick sådan tyngd av allt material, vilket gör att när du bär den så påverkas du kroppsligt av plagget.

2FACED1_Mariam_the_BelieverMariam The Believer av Emelie Fryklind.

Emelie: – Med plagget ville jag fånga mystiken och den orientaliska aura som finns i Mariams musik. Representera styrka och skapa en glöd som jag upplever så kraftfullt i hennes personlighet och artistiska karaktär. För att fånga dessa olika egenskaper och för att sätta karaktär på ett så relativt enkelt plagg blev materialvalen väldigt betydelsefulla. Jag ville att plagget skulle bära på en användbarhet, kännas rätt både på och utanför scenen. Det ska utstråla en hållbarhet och tidlöshet som även Mariams låtar bär på och som är viktig för min estetik och design.

Mariam: – En himlen-och-ljus-i-tunneln-parkas, en vinröd sträng-teori-haute cutoure-kjol och en svart-natt-och-skimmer-över-öknen-topp. Tematiskt så har dessa plagg tolkats av Konstfacks elever utifrån min fascination kring hål, fysik och kroppslighet. Och jag skulle inte kunna bära upp dom stoltare, så sjukt imponerad över resultaten. Nu gäller det bara att fylla dom med liv och vibrationer.

2FACED1_Adam_KanyamaAdam Kanyama av Sandra Leandersson.

Decida: – Adam var ganska bestämd direkt med att han ville ha en solros. Han hade hittat en ute en sen kväll, efter han varit ute, och det var typ ett tecken sa han och skrattade. Vi pratade mycket om hur viktig finishen på herrkläder och streetwear är. Det insydda mönstret i jackan kommer från hans Adam Kanyama-logo och har lite reffar till Tanzania. Tips: Adams grejer nog kan bli merch i höst….

Credits.
Foto: Viktor Flumé. Make Up (Beatrice och Mariam): Linda Sundqvist. Styling, idé och  Creative Director: Decida.

PS: Kläderna eleverna skapat är ju tänkta som scenkläder för artisterna att uppträda i. Och under svenska nationaldagen den 6 juni anordnar Decida och 2FACED1 den stora Tranznationaldagsfesten! Under kvällen gör Zhala, Beatrice Eli, Mariam The Believer och Adam Kanyama ett slags performance tillsammans. Scenkläderna är just de som tagits fram med Konstfacks elever tillsammans med artisterna själva under handledning av Decida och Patrik Söderstam. En kväll då cirkeln sluts!

Agnes Grefberg Braunerhielm
Promotion

Musik, Nyheter

Feministiskt initiativ släpper valskiva

robyn

- Det kändes som att det var dags att lägga in en högre växel i mitt engagemang, det slår mig så ofta hur skevt det fortfarande är trots att man vill tro att Sverige är i framkant när det gäller mänskliga rättigheter, säger Nina Persson apropå den skiva som Feministiskt initiativ släpper 23 april.

Runt 50-talet artister kommer att medverka på skivan, som kommer att finnas tillgänglig både digitalt och i fysisk form hos bland annat partiets webshop.

- Jag är kvinna, musiker, afrikan, mamma, svensk. Våra röster är väldigt viktiga för en progressiv och konstruktiv politisk, ekonomisk och social dialog, säger Jaqee.

Bland annat Marit Bergman, Nina Persson, Zhala, Robyn, The Knife, Gnucci, Jenny Wilson, Alina Devecerski, Jaqee, Silvana Imam och Christopher Sander medverkar.

Något säger oss att övriga partier kanske inte kommer att få superlätt att hitta coola artister om de vill göra något liknande.

Jon Lax

Musik, Nyheter

Hallå Beatrice Eli!

1899327_630678466987999_1456720727_o

I dag släpps Beatrice Elis supersingel ”Girls”. Rodeo kollade läget och vad som händer framöver.

Hej Beatrice! Grattis till ”Girls”, väldigt kul att den är ute nu!

- Tack och det tycker jag med!

Hur kom den till?

- Jag hade gjort ett beat, satt och pratade med Daniel Alexander (vän och ibland låtskrivarkompanjon) om att ”komma ut” och sen hände den.

Berätta lite om ditt kommande album!

- Ena dan älskar jag det, andra dan not so much… Har hört att det är ett gott tecken, typ euforisk panik. Det är kanske en skiva om att överleva och erkänna saker jag vet inte exakt än.

Vad lyssnar du på nu?

- Just nu lyssnar jag på Tami Tamaki ”I Never Loved This Hard This Fast Before”:

- Och Soso ”Low”:

- Och Zhala ”Prophet”:

- Jag har nog ingen speciell inspirationskälla, plockar rätt respektlöst och osentimentalt från allt möjligt.

Lyssna på ”Girls” till exempel här.

Jon Lax

Musik, Nyheter

Musikpanelen, vecka 8

cakesdakilla

Cakes Da Killa

Hurra, det är fredag! Musikredaktionen – Jon, Jenny, Lisa var närvarande denna gång – får den här veckan sällskap av Rodeos Agnes Grefberg Braunerhielm för att snacka veckan som gått: Ett mäktigt upprop, musikaliska mardrömmar och kanske de bästa helgtipsen hittills i år.

Jon: Hej! Hur har musikveckan varit? Jag har sedan i tisdags haft svårt att lyssna på något annat än Zhalas megasingel ”Prophet”.

Jenny: Den är verkligen veckans låt! Så ond och knäpp och härlig. Rave i Matrix 2 om det ravet hade varit coolt. :) En Jenny & Vänner-lyssnare tipsade om en annan fin, och betydligt mjukare, svensk låt: Gidge från Umeå och låten Huldra, bästa spåret på den här småmysiga nya samlingen.

Agnes: Jag älskar den! Musikveckan kunde inte avslutats bättre än med Zhala och Robyns framträdande på Grammis med den låten. Helt helt underbart. Själv har också mitt musikliv förbättrats avsevärt denna veckan på andra sätt: nya hörlurar. Att det gör så mycket.

Lisa: Musikveckan stavas Nguzunguzu. Dels spelade Future Brown utmärkt musik i 2 timmar på NTS Radio, och dels, eller inte minst för att Nguzunguzu till sist, efter två år, släppte The Perfect Lullaby Vol II! Var besatt av första mixen, den tonsatte hela den sommaren för mig, och nu kommer Vol II tonsätta denna. Vet få som lyckas checka av så många känslolägen med så få medel som Nguzunguzu – avslappnande, uppiggande, hemma, borta, poppigt, svårt, dimmigt, kristallklart, och alldeles alldeles underbart.

Jon: I veckan skrev 157 musiker ett upprop med kravet att musikhistorien måste sluta skrivas som om det enbart finns och funnits män i den. Hur reagerade ni på det här uppropet och vad hoppas ni händer nu, både i det stora och det lilla?

Jenny: Tänkte ”Mäktigt!” när jag såg den maffiga underskriftslistan och bilderna på coola ladies. Kände mig skamsen när jag insåg hur dålig koll jag själv har på många av de musikhistoriskt viktiga namnen som nämndes och förbannad över att strukturerna ser ut såhär. Hoppas på att folk inser vikten av att inte fortsätta skriva ut kvinnor ur historien och att alla stannar upp lite oftare och funderar över hur man kan göra urval mindre homogena. Vore härligt om man i nästa artikel/upprop inkluderar fler namn ur andra genrer och världar.

Agnes: Jag blev otroligt glad, det kändes så viktigt och som en sådan milstolpe. Att kvinnorna skrivs ut ur historien är tyvärr inte något som rör endast musiken, utan på alla plan. Något decennium under Strindbergs tid, till exempel, var majoriteten av pjäserna som spelades på Dramaten skrivna av kvinnor. Idag är det bara Strindberg och hans manliga kollegor som spelas från den tiden. Och som vi minns och får läsa om. Jag tror att lyfta frågan in i folks medvetande är det bästa vi kan göra som första steg. Att historia och minne är något som aktivt skrivs ned, ett urval som görs. Och det är inte alltid något som sker helt och hållet medvetet, utan vi har alla genom vår uppväxt blivit programmerade att lägga märke till männen och glömma kvinnorna. För att bryta det måste vi prata om det.

Jag önskar, samtidigt, att det också kunde uppmärksammas hur den queera kulturen göms och glöms. Hur mycket vet vi om allt det som skapas och har skapats i vår kultur som ej utgår från en straight norm? Inte mycket. Men det är, för mig, ALLT att få kunskap om detta. Och det är samma sak där: i efterhand skrivs kulturuttryck som kommit ur ett queert skapande om, för att passa in i den straighta normen. Hur många pratar till exempel om att Mumin är kär i Snusmumrikern?

Lisa: Det är fantastiskt bra att upprop och påminnelser görs på det här sättet. Det behöver göras, om och om igen, tills det inte behövs längre. Jag såg precis en dokumentär om musikskapande av Red Bull Academy, och männen var plågsamt överrepresenterade som exempel och intervjuobjekt.
Däremot – så tror jag musikhistorien faktiskt skrivs om, parallellt, fast vi inte alltid ser. Vad gäller både musikjournalistik och musikskapande, så tror jag många kvinnor helt enkelt skiter i var de syns, utan att de gör. Så var exempelvis debatten kring bristen på kvinnliga musikjournalister för några år sedan riktade mot bristen i ”gammelmedia”, men de finns ju överallt på andra forum, där en kan skriva som en vill, om vad en vill. Egna rum skapas, det ska också uppmuntras.

Jon: ”Billy Corgan to play eight hour long gig inspired by Hermann Hesse’s novel ’Siddhartha’” var veckans mesta mardrömsrubrik. Vilka är era mest plågsamma musikaliska upplevelser genom åren? 

Jenny: Åh herregud…haha! I kategorin ”killar utan självinsikt brer ut sig” så led jag igenom en flera timmar lång Lundell-konsert på Roskilde en gång för tusen år sen på grund av kompisar. Det var gräsligt. Annan stark kandidat: När den flörtiga hundvalpen Enrique Iglesias gjorde ”Knocking on heavens door”, shottade vodka och tafsade på sin körsångerska på Hovet 2007.

Agnes: Åh gud. Jag är en sådan som kan uppskatta det mesta (kanske pga är uppväxt med äldre bror som dyrkar metal av typen Dream Theatre). Så jag kan inte komma på någon särskild smärtsam upplevelse på rak arm. Men om jag tänker rätt nyligen, så skulle det väl vara när vad som helst av Macklemore eller Hopsin spelas på radio?  Och: ”Panic! At The Disco.”………. Förlåt om jag var dissig nu.

Lisa: Lou Reed, vila i frid, men ditt samarbete med Metallica var inte din bästa stund. Jag vill inte vara bordet.

Jon: Vad ska ni göra i helgen? Det ser ut att bli en fantastisk sådan i Stockholm då Cakes Da Killa spelar på Body/Under Bron ikväll och Min Stora Sorg håller hov på Debaser Strand imorgon lördag.

Jenny: Ska spela skivor på nation i Uppsala för första gången på en massa år! Hur ska det gåååå??

Agnes: Waaah denna helg här i Stockholm är så fet!!! Cakes är någon jag drömt om att se live sedan jag första gången såg Cuntspriacy på youtube för två år sedan kanske. Det finns en fin intervju med Cakes också som jag tycker alla borde se.

För mig, som när jag var liten älskade old school hiphop, och växte upp med det, kom Cakes som en ängel till mig. Jag kunde helt plötsligt känna att hiphopen inte behöver vara misogyn till sin natur eller för den delen ens ”bevarad” till sitt ursprung och perspektiv – utan en mängd röster utanför kan använda hiphopen till att berätta om sitt liv, och kan utveckla hip-hopen. Jag som dansat till en mängd hiphop och rap när jag var liten chey önskar att jag även kunde fått dansa till sådana här lyrics. Det skulle gjort någonting annat med kroppen, med allas våra kroppar. Cakes är grym på att rappa, och i det rummet där han finns (både fysiskt och på ett abstrakt plan) känner jag mig trygg. Det känns oerhört viktigt att det finns sådana rum även inom hiphop idag. Det som Cakes står för är utan tvekan en form av räddning för hiphopen som kultur.

Lisa: Ja det blir nog till att besöka Min Stora Sorg!

Jon: Trevlig helg! Ps. Missa inte det här klippet där världens roligaste människa gästar Jimmy Fallon och spelar One Directions Harry Styles (som hon inte vet ett smack om):

Jon Lax

Musik, Nyheter

Zhala – Prophet

zhala artworks-000071137161-zrqzvj-t500x500

Igår kunde vi läsa Jon Lax intervju med Zhala, den första artist att signas av Robyn på hennes Konichiwa Records. Prophet är titelspåret från Zhalas debut-ep som släpps imorgon. En lite kuslig poplåt med både mjuka marimbor, spökiga stämningar och ett rave:igt beat som ökar tempot från slött till maniskt.

The Guardian kallar den för ”A glorious, slightly baffling pop racket.”

Det ska bli mäktigt att se hur Prophet gör sig live imorgon på Grammis-galan.

Jenny Seth
Rodeo: Just nu