Ända sedan jag lämnade tonårens rädsla för vuxenvärlden har jag haft _extremt_ svårt för indiekulturens vurm för det “gulliga” med sin fäbläss för Amelie-tjejer
*URK*

Som ni som läst den här bloggen kanske märkt gillar jag mer:
REVOLUTION
REBELLER
ENERGI
ENTUSIASM
*VIEL SPASS*
inget j*la gullande – man kan nästan säga att jag är ANTI-GULL

There! I said it!
Snacka med denna subba och ni kommer inte få någon tillgjord barnslig röst, inga ursäkter för min *existence*, inga nej när man menar ja…..

Ja, som ni säkert fattat vid det här lagret är jag alltså….. kille. hehe

MEN:

Att kalla någon gullig är en klassisk härskarteknik.
Att reclaima gullig.. Ja? Det är det jag ställer mig så kluven till, dvs:

Den här nya trenden, när många tjejer klär sig “gulligt”, vill ha “gulliga saker”…
Det känns som en del av en generell nykonservativ trend, en klassisk backlash till feministiska framsteg, en jag inte riktigt klickar *like* på.

Därför blev jag ganska skeptisk när jag kom in i Lejonkulan på Dramaten för konserten med Ólöf Arnalds genom Dramaten& och fick syn på den röd-plyschklädda tjejen på scenen som såg ut som tagen ur ett cupcake-program för älskare av fransk film och Belle och Sebastian…
Många killar satt i publiken och myste medan  Ólöf Arnalds öppnade munnen och ut kom Joanna Newsom-liknande ljud, ungefär som min första pojkvän älskade när jag hade gulliga 60-talsklänningar på mig på gymnasiet.,…

*SUCK*

Men så var det en grej som skiljde henne från att gå att avfärda enligt min icke-fan-girl-relation till denna Gullighet: Jo, hon kändes REAL.

BILD: Christian Gustavsson

Det här var hon, det var hur hon var, hon var ingen mes, försökte inte bara vara inställsam. Hon bara var sån här. Och att avfärda det som töntigt, gulligt – ja, det vore ju den där klassiska härskartekniken-

*

Efteråt pratade jag med en kompis om det här med “gullighet”…. hur det kan vara lätt att uppfatta någon som gullig, trots att de inte alls själva vill utstråla det

Väldigt få skulle nog uppfatta mig som gullig, men sen är jag typ 182 cm.. så vare sig jag vill det eller inte får jag auktoritet, när jag står och glor ner på nån som är 1 dm lång..

För det är ju en maktgrej:

jag kommer ofta på mig att tex kalla nån kille gullig – men är det verkliugen det han vill höra? Han vill nog inte alls höra att han är gullig, utan snarare att han är en het sexig STUD.

Ja… det här är bara lite tankar, jag ska försöka återkomma lite senare.

Until then:

Nu kan man lyssna på hela konserten på GimmieIndies hemsida