KONST PÅ TV I SOMMAR

Good morning art lovers!
Jag är på landet, chillar i solen och tragglar mig genom tusen texter. Ledsen om bloggen varit lite oinspirerad på sistone, det kommer få en vändning inom mycket kort. Hoppas ni har tålamod – but a woman’s gotta make a livin..

*EVERY DAY I’M HUSTLING….*

CONST AV: ?

Lite tips:

Jag läste två bra texter i DN Kultur imorse – en av fenomenala Malin Ullgren – som jag nästan jämt tycker är grymt bra. Och en om Siri Derkert-utställningen på Moderna.

Ser verkligen fram emot både Siri och Klara Lidén-utställningen. Jag har alltså ännu inte hunnit se dem, men jag vill så länge tipsa om Sannas text i ämnet.

Sanna S är fö ny moderedaktör för Nöjesguiden.. SÅ bra! VArför? Jo, för att hon inte klappar hela modeindustrin medhårs och är intresserad av att vara kompis med alla. Jag tror det är sunt i en sådan liten bransch.

 

COOL CONST SOM JAG INTE VET VEM SOM GJORT – NÅN SOM VET?
En annan sak.. Jag fick ett pressutskick från SVT, och eftersom jag är SVT-fan tänker jag förmedla det de skrev, helt okritiskt. Mest eftersom det är info som jag själv hade velat få om jag läste den här bloggen.

Det verkar som att torsdagskvällar på ettan kommer bli laddat med bra grejer hela sommaren.

Nu på torsdag visar SVT en dokumentär om Patti Smith som verkar grym. Vill se denna! Sen kommer också filmer om Phil Spector (love that crazy nut case) och en om John Lennon. Sen i augusti kommer fler storfilmer med konsttema.Enligt pressutskicket:”My kid could paint that, en säregen film om det omdiskuterade fyraåriga stjärnskottet Marla Olmstead, vars målningar sålts för stora belopp.”Låter sjukt spännande! Sen kommer Basquiat-filmen som är bra, och den här ”Exit through the gift shop” om Banksy som jag ännu inte sett.

Schema alltså:

2 juni kl 21.00: Patti Smith – Dream of life

9 juni 2011 kl 21.00: Lennon och New York

16 juni 2011 kl 21.00: Phil Spector: Ångest och extas

11 augusti 2011 kl 21.30: My kid could paint that

18 augusti 2011 kl 21.30: Basquiat: The radiant child

25 augusti 2011 kl 21.30: Banksy: Exit through the gift shop

CONST: STENMARK

Until soon: Ta hand om er!!!

XO

champagne

HAMPUS BERGGREN OM MODE OCH KONST

Min kompis Hampus Berggren har gjort färdigt sin bachelor-kollektion och hade just visning för den. Jag passade på att ställa några korta frågor kring hur han tänker kring MODECONST.

BILD: HAMPUS *COLLEZIONE*

BERÄTTA VAD DET ÄR DU GJORT!
Det här är min slutkollektion till min bachelor i menswear pa central saint martins college of art and design.

VAD TÄNKTE DU PÅ NÄR DU GJORDE UTSTÄLLNINGEN… JAG MENAR KOLLEKTIONEN?

Min inspiration var min resa till island forra aret. Framför allt naturen där och känslan jag hade på denna fantastiska ö. För att fa fram silhuetten tittade jag en hel del på böcker om nordisk mytologi och medeltida kostymer.

TÄNKER DU ATT DINA GREJER ÄR KONST?

Jag tycker absolut att mode kan vara konst. Men skulle nog inte direkt placera mina klader i det facket. Min kollektion känns mer att det bärbara hållet, även om vissa plagg är show pieces och kanske inte passar när du går och handlar pa Ica.

OK, SISTA FRÅGAN: FINNS DET NÅGRA KONSTNÄRER SOM INSPIRERAT DIG NÄR DU DESIGNAR DINA KLÄDER?
Ja, såklart att det finns massor av inspirerande manniskor. Min nästa utstallning ska bli Yohji Yamamoto pa v&a har i london. men annars gillar jag Pierre Soulages målningar och Ryan McgInleys fotografier for att nämna två.

MÅLNINGAR AV PIERRE SOULAGE

FOTON AV RYAN MCGINLEY

Följ Hampus resa från inspiration till färdig kollektion och visning på hans blogg


HAMPUS MODECONST 

FRÅN HAMPUS PROCESS-BLOGG: ”the roof of charing cross road. csm -art school or business?”


FRÅN HAMPUS BLOGG: ”the search for the perfect blue. yves klein.”


RESULTATET – YVES KLEIN BLIR MODE

 

UPDATE:

Ser nu att Agnes hunnit före mig att skriva om Hampus. Läs för mer info och bilder!

champagne

DAVID FOSTER WALLACE – OM LIVET

En vän tipsade mig om det här. Här är ett utdrag ur talet som författaren David Foster Wallace skrev till en klass som skulle ta examen på Kenyon College 2005.

Hur relaterar det här till CONST?

För mig är det här en bra förklaring till varför vi behöver utbildning inom kultur och litteratur. Oklart? Läs hela talet och ni kommer förstå.

 

”If you worship money and things — if they are where you tap real meaning in life — then you will never have enough. Never feel you have enough. It’s the truth. Worship your own body and beauty and sexual allure and you will always feel ugly, and when time and age start showing, you will die a million deaths before they finally plant you. On one level, we all know this stuff already — it’s been codified as myths, proverbs, clichés, bromides, epigrams, parables: the skeleton of every great story. The trick is keeping the truth up-front in daily consciousness. Worship power — you will feel weak and afraid, and you will need ever more power over others to keep the fear at bay. Worship your intellect, being seen as smart — you will end up feeling stupid, a fraud, always on the verge of being found out. And so on.

Look, the insidious thing about these forms of worship is not that they’re evil or sinful; it is that they are unconscious. They are default-settings. They’re the kind of worship you just gradually slip into, day after day, getting more and more selective about what you see and how you measure value without ever being fully aware that that’s what you’re doing. And the world will not discourage you from operating on your default-settings, because the world of men and money and power hums along quite nicely on the fuel of fear and contempt and frustration and craving and the worship of self. Our own present culture has harnessed these forces in ways that have yielded extraordinary wealth and comfort and personal freedom. The freedom to be lords of our own tiny skull-sized kingdoms, alone at the center of all creation. This kind of freedom has much to recommend it. But of course there are all different kinds of freedom, and the kind that is most precious you will not hear much talked about in the great outside world of winning and achieving and displaying. The really important kind of freedom involves attention, and awareness, and discipline, and effort, and being able truly to care about other people and to sacrifice for them, over and over, in myriad petty little unsexy ways, every day. That is real freedom. The alternative is unconsciousness, the default-setting, the ”rat race” — the constant gnawing sense of having had and lost some infinite thing.

[...]

The capital-T Truth is about life before death. It is about making it to 30, or maybe 50, without wanting to shoot yourself in the head. It is about simple awareness — awareness of what is so real and essential, so hidden in plain sight all around us, that we have to keep reminding ourselves, over and over: ”This is water, this is water.”

It is unimaginably hard to do this, to stay conscious and alive, day in and day out.”

OMMMMMMM

champagne

JULIA SER TALES OF THE BODILESS I BRYSSEL

Många är skeptiska mot performance, och det förstår jag.

Men ibland är det en fantastisk konstform, som tränger in i människor på ett annat sätt än mycket annan konst kan.

Min kompis Julia Harissa som just nu bor i Bryssel skrev på Facebook att hon sett en grym konst/performancegrej. Jag blev nyfiken på vad det var, eftersom jag tycker att det är kul att höra om när folk får _riktiga_ upplevelser av konst.

Jag bad henne berätta.

VAD VAR DET DU SÅG?
Det är lite såhär: man går automatiskt på en vernissage varje torsdag, tar in och analyserar, sen kanske någon teaterförestallning någon gång ibland, efteråt diskuterar man referenser och försöker se monster. Noterar något som får hjärtat att slå ett extra slag eller hjärnan att tänka en extra tanke. Men ibland – ibland säger det BAM! Man är mitt i, man omringas av konst som inte kan ignoreras. Igår var jag på en sådan föreställning. Den hette TALES OF THE BODILESS och är ett performance av Eszter Salamon, som visas på Festival des arts, en konstfestival i Bryssel.

ESZTER SALAMON – Ungersk koreograf och performanceartist

VAD HANDLADE DEN OM?

Föreställningen handlade om kroppen och kroppslöshet. Därför har man gjort sig av med scenen, teaterns kropp. Föreställningen var uppdelad i fyra delar, den första handlade om träsk. Alla lampor släcktes ner och det blev så mörkt att man inte kunde se sin hand framfor sig. En röst berättade om kroppens förmultningsprocess och vad som händer med en kropp som sänks ner i ett träsk. Jag och min kille slutar att hålla handen. Vi vill koncentrera oss. Sen fortsatte det med en rörande berättelse om hundar, och sen om en värld där det inte finns hetro och homosexuella utan människor ar uppdelade i ”bodyfull” och ”bodyless” – de som fortfarande har kropp och de som bara har minnet av en kropp kvar. I den sista delen behandlas substitution, när en bodyless får en kroppslig upplevelse, hos en subsitute, en direkt ordlek med begreppen prostitution och prostitute.

VARFÖR GILLADE DU DEN SÅ MYCKET?

Alla historier berättades genom ljud och ljussättning och rökmaskiner. När jag satt där fylldes jag av känslor och kom på mig själv att le for det var så mycket bra grejer på en gång. Antagligen for att performancet tilltalade mer än intellektet och det visuella? För att man fick känna? Och för att det tekniska och det konstnärliga var två oumbärliga delar av föreställningen. Det går inte att visa TALES OF THE BODILESS i ett youtubeklipp, den grymma ljudanläggning var halva upplevelsen.

HUR FICK DEN DIG ATT KÄNNA DIG?

Som på Berghains dansgolv med hundra procent fokus, som på ett hogkvalitativt Cosmonova styrt av Mejans utgångselever. Som att jag inte ville att det skulle ta slut, men längtade efter att det skulle vara över sa att jag skulle kunna diskutera det med min kille.

 

Tales of the Bodiless av Eszter Salamon (Berlin)

 

VAR DET NÅGON SPECIELL TANKE SOM DU KOM ATT TÄNKA PÅ GENOM FÖRESTÄLLNINGEN?

När vi kom ut från teatern fanns en stark, irriterande, tanke. Alla mina vänner borde se detta, alla borde ha sett TALES OF THE BODILESS redan och ha det i sin upplevelsebank. Det går inte att förklara vad vi just sett eftersom det handlade om att känna. Och irriterande nog vet jag att jag kommer att försöka att förklara for alla hur det kändes, trots att det inte egentligen går att återge.

*

Läs mer om föreställningen här (pdf)

champagne

BASED…. KONST

Här kommer några bilder från min nya favorittumblr, diorpaint- ”The Fashion Stylist For ‘Lil B’

Mkt kort sammanfattat: Lil B är en av representanterna för en ny sorts rap som växt fram – med låtar som låter som korta tweets – typ ”i’m paris hilton – SWAG” osv. Han är ung, lovande, och framförallt: något nytt inom hiphop-världen. Jag har tidigare pratat om lil b här.

Vill ni veta mer om Lil B rekommenderas tex KV’s och Amats mer analyserande texter i ämnet.

Själv nöjer jag mig med att dregla över hur snygg ungen är…(förlåt….sexist…..) och fascineras av fenomenet som uppstår mitt framför ögonen på en – ett helt nytt sätt att röra sig mellan gränser – digitala, fysiska, kroppsliga – som om han inte längre bara var en kropp, utan ett täcke, en digital närvaro som flöt omkring….. Det kvittar vad man tycker om lil B’s musik, det intressanta är hans frihet – som om han svävade omkring, var överallt, i så många skepnader, i så många forum…. detta jag älskar med konst: FRIHET
Han har hundratals (?) låtar på youtube, enligt honom själv tusentals myspacekonton….. crucial amounts of tjejer på sin d*** och enormt mycket SWAG.
Cheers to that

champagne