CONST SER: GERTRUDE STEIN GERTRUDE STEIN GERTRUDE STEIN PÅ STADSTEATERN

CONST har sett briljanta Gunilla Röör i monolog-pjäsen Getrude Stein Getrude Stein Getrude Stein på ett fullsatt Stadsteatern.

GUNILLA RÖÖR SOM GERTRUDE STEEEEEIN

Första gången jag läste Gertrude Steins bok Alice B. Toklas självbiografi måste varit när jag var nitton, under tiden jag gjorde research för ett projekt……….. Jag älskade boken, som är en slags biografi skriven med Gertrudes tjej Alice röst, om deras liv ihop. Gertrude Stein är en amerikansk ”expat” som flyttar till Paris där hon börjar samla konst och sedan börjar skriva böcker, till varierande resultat och framgång. Hon bor med sin bror Leo, och tillsammans upptäcker de den nya kubismen, och modernismen, som börjar växa fram i Paris vid den här tiden, början av 1900-talet. De är först på bollen att upptäcka Picasso, och även tidiga att förstå och uppskatta Matisse, Cézanne mfl idag superkända konstnärer. De hade också en uppskattad ”salong” dit folk kom och umgicks och hängde, som sociala medier fast…… IRL. Soft, tycker jag.

Alice B Toklas är Steins enda ~läsbara bok, och trots att jag läst några andra, har bland annat  hennes ”Three lives” i bokhyllan, kan jag bara konstatera att Alice ”biografi” står kvar som den enda av böckerna som jag skulle rekommendera för nån som inte var specialintresserad. Å andra sidan är den så bra och lättläst, så jag skulle rekommendera alla att läsa den. Som om Stein tog enkelheten från sina ”kubistiska” böcker och blandade dem med deckarna hon älskade, och läste upp till en om dagen av.

Vad menar jag med ”kubistisk” litteratur? Gertrude Steins upprepande, målande meningar, precis som kubismen är abstrakt, men ändå realistisk…….

GETRUDE STEINS BRORSA LEO STEIN

Stein bodde med sin bror Leo. Det här handlar pjäsen mycket om – just relationen mellan Gertrude och brodern Leo, som blir ovänner över kubismen. Alltså – först kommer de överens och är för den nya konsten (modernismen) som börjar växa fram, men sen började Leo bli konservativ och sluta gilla det  nya som inte ”föreställde något”.

PICASSOS PORTRÄTT AV GERTRUDE STEIN

De samlade alltså på Picassos verk, samma Picasso som Leo påpekar har så intensiv blick att han är förundrad över att det finns något kvar på duken efter att han stirrat på en tavla..

Picasso gör ett porträtt av Gertrude Stein som jag minns hur jag stod och glodde på konstmueet i New York i hundra år….det är så…levande. Hon satt 90 sittningar, och ändå raderade han ansiktet efteråt och målade om. När folk sa att porträttet inte var likt, att Gertrude inte alls såg ut så, sa Picasso berömt ”Hon kommer att se ut så”.

GERTRUDE STEIN FRAMFÖR PICASSOS GERTRUDE STEIN

Pjäsen är alltså en monolog – men jag gillar den mycket mer än de andra monologerna jag sett sista året. Till exempel Ett år av magiskt tänkande som jag såg på Galeasen. Det bästa med den var såklart fantastiska INGELA OHLSON (<3) men själva pjäsen tyckte jag inte var så himla amazing. Samma sak på Stadsteatern när jag såg också underbara Ann Petrén göra monologen Vit Rik Fri (i CONST här). Skådespelerskorna var underbara men jag blev lite sömnig av innehållet, ärligt talat. Men så var det inte den här gången – kanske, medger jag, för att jag hade specialintresse för ämnet, och var bekant med alla figurerna som hon babblade om sedan innan. Alla konstnärer, freaks och geeks på den tiden. Modernistkändisar som Marie Laurencain, poeten Giualloume Appolinaire och kompositören Eric Satie.

GETRUDE OCH ALICE B. TOKLAS

Hur som helst: mina förhoppningar var stora när jag kom teatern, flera kompisar hade varit och sett pjäsen och tyckte den var grym. MEN jag blev inte besviken. Pjäsen var pepprad med lol-liga citat, särskilt när Gertruden pratade om ”geni”rollen, som numera är ganska förlegad:

”Det svåraste med att vara geni är att man måste sitta och göra ingenting hela tiden”

”[Konst är] att föra det förflutna till nu och det nuvarande till fortvarande”

~”Vid 29 börjar personligheten utvecklas.. energierna börjar samla sig till ett distinkt strukturerat mönster”

Då får man ”Erkänna eller fördunkla ens inre liv”.

Det är vid 29 Gertrude Stein börjar skriva. Hon vill skriva på samma sätt som kubisterna målar. Hon skriver styltigt, upprepande, använder nästan aldrig skiljetecken.

Hon skriver från elvatiden på kvällen till gryningen.

Hon påpekar, att allt skapande förutsätter ett ”ja”, någonstans ifrån – tex en publik. Alice, hennes kvinna, var hennes ”ja”.

GETRUDE OCH ALICE MYSER

Röör/ Stein är en riktig historieberättare och man vill bara sitta där och lyssna på när hon babblar. Hon har fantastisk timing och lysande material att utgå ifrån. Man vaggas in i berättelsen och till skillnad från det många som är skeptiska till teatern ogillar – att man måste ”låtsas” att man är nånannanstans – kan man lika gärna bara sitta där och inte låtsas alls, och bara höra henne berätta roliga historier. Så det är ju lite ”fusk” om man pratar om teater på ett sätt…

GERTRUDE, ALICE OCH LILLA HUNDEN

En kvinna som var besök på Gertrude och hennes sambo Alice’s ”salong” var dansaren Isadora Duncan (tidigare i CONST här). Hon bodde i närheten och gav Alice och Gertrude sandaler – något hon själv älskade eftersom hon var fan av antiken. När hon dog av att strypas av en av sina sjalar hon alltid har på sig kommenterar Gertrude:

”Fåfänga kan vara livsfarligt”.

Senare frågar hon sig:

”Vad är mest betydande – konstverket eller konstnären?”

Det är en central fråga för hela projektet ”Gertrude Stein” – hennes persona, och hennes verk… de flesta fascineras av henne – av hennes böcker: not so much.

GETRUDE VAR KONSTSAMLARE, OCH ÄLSKADE CEZANNES LANDSKAP

För den konst- eller historieintresserade är pjäsen en guldgruva! För den som gillar att ha kul är den också grym. Till och med lil’ KV som jag alltid får tvinga med på teatern gillade den här.

En sista sak jag tar med mig från pjäsen, något Agnes också har pratat om att hon mindes efter hon såg den är hur en fiol blir en fiol när någon spelar på den…… annars, är det en fiol?

FIOL AV PICASSO (1912)

Jag rekommenderar alltså pjäsen -fast samtidigt, vem är jag att över huvud taget försöka kritisera, jag är världens sämsta kritiker…. precis som Gertrude säger:

”Vem som helst kan kritisera – men vem som helst kan inte göra”.

*

För mer läsning: Nicholas skriver bra om pjäsen och bland annat fåfänga här.

Getrude Stein Getrude Stein Getrude Stein av Marty Martin visas på Stadsteatern i Stockholm till slutet av November.

Illustrationen på startsidan är gjord av Stina Wirsén.

champagne

DJÄVULSPORTRÄTTET

Några lösa tankar idag:

Det är rätt coolt när man tänker att folk i alla tider har målat, ritat, använt KONST för att underhålla, förena, skapa gemenskap – men också för att kommunicera samhällsregler, politik och ja, på sätt och vis är det ju samma sak: Religion.

Som att vi har behövt bilder, berättelser, allt det som kan sammanfattas som ”kultur” i alla tider, alltid när människan funnits…

Därför är det så intressant när kulturens funktion i samhället ifrågasätts – statliga pengar till kultur dras ner osv. Det är knappast för att vi inte behöver kultur – frågan är väl snarare vad kultur är för någonting, om om politiken missat vad invånarna själva anser vara kultur?

Det är just _vad_ kultur är som jag alltså vill ta reda på med den här bloggen…… kampen fortsätter.

Var går gränsen för kultur, propaganda, underhållning, fint och skräp?

 

Idag fick jag lära mig en sak som hör ihop med det, något jag tror kan intressera fler så jag tänkte dela med mig av denna INFO.

På en av mina favoritplatser att tänka: Kungliga biblioteket i Stockholm – finns en bok som kallas ”Djävulsbibeln”, eller dess riktiga namn: ”Codex Gigas”. Enligt KB’s hemsida är den känd av två anledningar:

”Den lär vara den största bevarade europeiska handskriften (Codex Gigas betyder »jättebok«) och den innehåller ett stort helsidesporträtt av Djävulen.”

Allmänheten får inte komma och bläddra i boken, men däremot kan man göra det digitalt här. FRAMTIDEN ÄR HÄR

Och alla ni som undrat hur DJÄVULEN ser ut, varsegoda:

 

DJÄVULSPORTRÄTTET….. MEDELTIDENS SVAR PÅ VECKOTIDNINGARNAS ”FÖRE-MAKEOVERN-BILD”…. foto: KB

Enligt KB:

Porträttet var avsett att påminna betraktaren om synden och ondskan. På motstående sida finns en framställning av Guds stad. De båda sidorna var avsedda att visa fördelarna med ett gott liv och nackdelarna med ett dåligt.

Det känns som något vi skulle kunna ha idag – en reklamsida i tidningen, eller en film för att visa hur framtiden kan bli….. Uppnbarligen finns det något hos människan som dras till bilder, berättelser, metaforer….. vad händer om vi tar bort berättelserna?

SJÄLENS TOMHETTTTTTT

Jaja, mm kej vet inte vart jag vill komma med detta riktigt, inte än. För mer tankar kring hur vårt behov av kultur förr i tiden är ganska likt det vi har idag – läs gärna den här texten jag skrivit som handlar om likheter mellan technoklubben Berghain där jag var stammis en gång i tiden- och de supergamla Lascaux-grottorna i Frankrike….

Nu ska jag sätta mig ner och skriva ett inlägg om när jag var på Gertrude Stein-pjäsen på Stadsteatern häromdagen!!!

Until soon

XXXOOO

BERGHAIN – INTE OLIK GROTTOR DÄR FOLK TRUMMADE LITE……. FOTO SANNA STACKE

champagne

CONST-AKTUELLT

Här är lite kul grejer som är på gång, mest i Sthlm:

Imorgon fredag spelar Champagne the Creator och Lil KV,  dvs jag och kv, skivor på Freshest nya klubb StudionKulturhuset. Samma kväll händer en massa annat, performance och gud vet vad. Kom!

- Igår satte en ny utställning med Rosa Taikons smycken igång på Nordiska Museet. Det handlar alltså om Romskt silversmide. Låter spännande!

ROSA TAIKON GÖR SMYCKEN Foto Karolina Kristensson © Nordiska museet

- Imorgon öppnar Gallerian i Stockholm ett helt nytt ”hang-out-område”. De vill bli en mötesplats, precis som de var på 80-talet då punkare och skejtare hängde runt där. De har soffor, gratis wi-fi med mera. Soft med fler platser där unga kan hålla till. De kommer också ha en massa gratiskonserter framöver. Där statliga pengarna till kultur går ut får kommersiella aktörer gå in antar jag…. folk behöver ju träffas och göra kul saker ihop, så är det bara! Le Kid spelar ikväll 17-18

- 28 sept har Bonniers konsthall ett symposium om brasiliansk litteratur. Läs mer om utställningen i CONST här

- Tidningen Konstnären har ett nytt nummer ute där Sanna S åker till småland och pratar modern konst med folk utanför storstan (”jävla stockholmskonst!”), och Natalia Kazmierska intervjuar Marianne Lindberg de Geer. Spännande! Lyssna bara på detta citat:

”Jag brukar slå ett slag för klimakteriet, det är skönt för oss ångestneurotiker. Det blir helt lugnt. Man blir som vilken kille som helst”

Man kan läsa tidningen online på deras hemsida.

- Imorgon sätter Marabouparken (tidigare i CONST här) igång sin nya utställning Kate Millet farm – om tongivande feministen Kate Millet och hur hon inspirerar och ja… läs mer på deras hemsida!

- I dagarna har Moderna Museets vännners skulpturpris delats ut. Det gick till Sofia Hultén som fick 300 000 spänn! Grattis!

Sofia Hultén

If you want to hide a tree, go to the forest, 2010

© Sofia Hultén. Courtesy Konrad Fischer Galerie.

Tipsa gärna om annat kul på gång nedan!

champagne

HUR MAN BEVARAR KROPPAR

BILDER FRÅN TIME

Kommer ni ihåg de tvivelaktiga utställningen ”Body Worlds” som visades världen över, med människokroppar – hur de såg ut inuti, ”bevarade”. Vissa misstänkte att kropparna kom från kinesiska avrättade fångar. Nu presenterar Time foton på hur det går till att göra ”plastinerings”-processen. Inte för den känslige………..

Utställningen heter ”the plastinated animals of body worlds animals” och är gjord av kontroversielle antomikern Gunther von Hagens….. jag vet inte vad jag ska säga om detta…..konst eller biologi, eller…..ja, vad?
Mer info om tekniken ”plastinering” här.

Bra program om kontroversen på NPR.

Visst påminner det lite om konstverken från den här utställningen?

champagne

FRÅGA CONST: NÅGRA BOKTIPS

Inspirerad av Fifty Scents här på Rodeo – och för att jag på sista tiden fått flera frågor och kommentarer av typen ”kan du inte skriva mer om___[ämne]” – tänkte jag börja köra lite qltur-relaterad frågelåda här in da bl00g.

Först ut är en kompis som skrev det här till mig på Facebook:

Ge mig dina 5 favvorfattare med favvoböcker ( anpassa gärna efter vad du tror jag gillar hehe) Pusssss

 

Hej gryende bokmal – tyvärr är det assvårt att lista fem favvoböcker, men jag kan testa att ta några bra böcker som jag tror att DU skulle gilla. Lite mer info om personen som frågar för er som läser: hon är tjej, strax över 20, lever i ett samboförhållande med en annan kvinna, hon läser inte jättejättemycket böcker men mycket annat. Hon är intresserad av mode och samhällsfrågor.

Här kommer några boktips för dig – och för alla andra såklart! Alla är plockade från min bokhylla, tittar mig omkring som nånslags hackspett medan jag skriver detta:

1. Den Högsta Kasten av Carina Rydberg – 90-talsklassiker där Rydberg, som skriver så att man skulle kunna läsa vafan som helst som hon skriver för att man blir så förtrollad – pratar om sina resor i Indien, sviniga män med hora-madonna-komplex och middagar på PA & Co. Lättläst, begriplig men elegant.

2. Susanne Brögger – Creme Fraiche – Cool bok om en cool kvinna som lever goda livet på 60/70-talet – i skandinavien, hon gör lite vad hon vill, ligger med vem hon vill, har det soft i allmänhet.

3. Bodil Malmstens böcker, framför allt de mer blogg/dagbok/tankebokslika. Hennes tidigare romaner är okej, men jag tycker hon har blivit bättre under de sista tio åren, så allt hon gett ut på 2000-talet rekommenderas varmt. Lätta att läsa, men samtidigt intellektuellt………. älskar denna kombo

4. Jeanette Winterson – Oranges are not the only fruit. Winterson är ju flat-favorit, så har du inte läst henne tycker jag absolut att du ska. Egentligen tycker jag att ”Apelsiner” är ganska överskattad, i relation till hennes mer experimentella böcker faller den platt. Men å andra sidan är den mer lättillgänglig, och funkar därför som en bra ”introduktion till författarskapet” som det heter på kultursidesspråk……… (LOL)

EN LITEN LESPISK I FILMATISERINGEN AV ”APELSINER ÄR INTE DEN ENDA FRUKTEN”

5. Karin Boye – Kris. En fantastisk svensk modernistroman som jag tycker blivit lite bortglömd. Okej den kan vara lite torr.. men ändå viktigt tidsdokument. Semi-biografiskt om Boye som går i skolan och blir kär i en annan tjej, bland annat. Shit, ska nog läsa om den när jag tänker på det…

LITEN OSKYLDIG KARIN BOYE—–ELLLER…….

6. Inser nu att det bara var en massa kvinnor (insåg en annan sak när jag satt här och glodde: alla böcker jag har som är skrivna av män är jävligt…. mörka, tunga, typ tegelstenar? Inte vad vännen letar efter, om jag känner henne rätt så skippade dem.) men tänker kvotera in en man: DH Lawrence – Lady Chatterleys älskare. Klassiker, som trots att den skrevs för hundra år sen känns aktuell idag. Lawrence har fått en del skit, men jag gillar hans kvinnoporträtt med kvinnor som faktiskt gillade att ha sex (!) på en tid när sånt var otänkbart.

Ett sista bonustips: Klanerna i Palos Verdes – som jag skrivit om i Const här

*

VILL NI FRÅGA CONST NÅNTING? GÖR DET I KOMMENTARSFÄLTET ELLER MAILA! <3

champagne