CONST SER: ARKEN I KÖPENHAMN

HÄNG MED NÄR CONST GÅR VILSE PÅ JAKT EFTER CONST……….

Arken, museum för modern konst, ligger på en slags ö en bit utanför Köpenhamn. Om man åker bil dit är det nog lugnt, men jag och mitt sällskap tog kollektivtrafik. Det var inte det smartaste jag gjort.

Först tar man ett tåg från Köpenhamn till en förort. Efter att vi hade gått genom ett torg med ett gäng unga killar som stirrade på oss som om vi kom från en annan planet och gått på en nästan tom väg där den enda bilen bestod av några killar som ropade på oss, följt av en tio minuters promenad på en kolsvart väg, i mörker, under fullmåne, var både jag och mitt sällskap rätt redo att se lite lugnande CONST. Väl framme på Arken möttes vi av supertrevlig personal, men det första verket som min kompis envisades med att se var Olafúr Eliassons ljustunnel.

Tunneln kallades ”Din blinda passagerare” och är en del av Arkens Utopi-utställningstema.

Jag har sett Olafurs grejer förut, det var en stor utställning med honom i Berlin som jag var på, och visste lite vad jag hade att vänta mig. Tunneln var uppåt 100 meter lång och bestod av dimma, där man bara såg nån meter framför sig. Mycket av hans verk är såna, leker med sinnena – och det finns en anknytning till klubbkulturen i Berlin, som han varit en del av. Det fanns ett liknande verk i Berlin, där man gick runt i ett labyrintliknande rum fullt av dimma, och jag pallade inte det. Därför bestämde jag mig för att strunta i tunneln, eftersom jag inte riktigt kände mig fit för den efter nära-döden-promenaden vi haft just innan där vi skrämde upp oss för diverse mördare och zombies ute i skogen.

DIN BLINDA PASSAGERARE, FOTO:ARKEN

Min kompis envisades så hon gick genom tunneln själv. Eftersom man inte ser något måste man använda andra sinnen än synen för att ta sig fram. Under tiden kollade jag på filmerna utanför, en dokumentär om Olafurs labyrint-kristall-liknande verk (som jag gärna sett klart, men det höll på en timme), och Sören Christensens film ”What is Utopia” – från Platons idealstat till fascistiska stadsidéer till 1970-talets Utopia, enligt skylten. Den går att se här.

Min kompis kom ut ur passagen, och trots att hon i vanliga fall inte är en särskilt spirituell person hade hon ett nytt ljus i blicken.

”Det kändes som att man hade dött och var i mellanlandet till himlen”, sa hon. Helt sjukt för att vara hon, hade det varit jag som kastar superlativ omkring mig lite hur som helst hade det inte varit konstigt, men när det var hon……… då var det något speciellt.

”Det var så ljust ett tag att det var som att man hade *seen the light*…Jag tänker verkligen att det är så här när man dör”, sa hon.

Jag ångrade mig lite, men lever efter devisen att man inte _måste_ göra saker man inte känner för (därför jag inte kommer hoppa bungy jump) och det här var inte tillräckligt KBT-viktigt för att jag skulle övervinna mitt obehag för dimman…..för att jag skulle göra det.


SAINT BARTHOLOMEUS, EXQUISITE PAIN (2006)

Vi gick vidare till en miniutställning med Damien Hirst-verk. Ni vet han som sålde det där diamantskelett-huvet för typ 40 tusen miljarder kronor på nån auktion…..

Bland annat fanns det en bronsstaty av Hirst där han skurit av huden på en man.

I närheten fanns en naken gravid kvinna där halva var utan hud. LÄSKIGT.

HIRST – CORRUPTION, 2004

Det fanns också tryck från hans verk ”Last Supper” (1999) som leker med idén om vad som är mat, och näring.. och säkert en massa annat också som jag inte fattade men men. Jag har inte sett så mycket av Hirst tidigare men jag fick känslan av att hans grejer handlar mycket om vad som finns, i kärnan…alltså skelett… näringsämnen…allt det som ligger bakom det vi ser som kropp, mat…

I samma rum fanns en ko delat i två – båda delar indränkta i en vätska som bevarat kroppen. Man såg kon glo mot en med sina stora koögon, och man såg inälvorna i tvärsnittet. Det enda jag kunde tänka var: om man blir provocerad över det här kanske man borde fundera på vad man käkar till middag…… (se förresten Kobra om kött-tema, finns på SVT play nu!)

KONSTNÄR?

Här gick vi och kollade på Basquiat och Warhol-utställningen, som var huvudanledningen varför vi åkte dit. Men jag gör ett separat inlägg om det pga bildregn!

Den här grejen gillade jag: ”falling apart” av Sue Wester och Tim Noble. Det är skräp, som man ser i skugga. Härligt Mad Max- post-apokalypktiskt som känns högaktuellt…….

FALLING APART (2001)

Sen fanns en till Olafur-installation, måste erkänna att jag inte var helt såld på denna. I alla fall var den mindre sensorisk och mindre dramatisk. Det var ett ufo-liknande ljus i en stor cirkel… det var mörkt, vatten omkring ufot…nä, som ni märker går det inte riktigt att beskriva så skit samma. ”Your negotiable panorama” hette den i alla fall.

Vi gick vidare i den permanenta utställningen, och det var soft att vara där så sent. De har öppet till 21 på onsdagar så det är bra om man jobbar, eller tex bor i Öresundsregionen (typ Malmö) och vill passa på att hinna ut hela vägen även om man inte är ”arbetsfri”.

Både jag och min kompis gillade lokalerna, de kändes moderna utan att vara allt för kalla, som jag tycker modern design ofta kan vara. Påminde mig lite om ett av mina favoritmuseum, Hamburger Bahnhof i Berlin.

Okej, sen såg jag en tavla som jag HATADE. Ni som har läst den här bloggen mer än en gång har kanske märkt att jag inte direkt är nån hater… men denna tavla…. . Förlåt konstnärerna, ni är säkert jättebra men just denna… passade inte mina ögon. Lämpligt att den handlade om just ”skit” också…. Han kanske borde skitit istället för att måla den vad vet jag– Usch nu är jag hård förlåt

ANDREAS GOLDER (1979)

”geknackt non est pictum” – To shit is not to paint (2006)

Nästa grejer var bättre. Den här var cool_ en orange staty av Marc Quinn som heter Stripped (japp, ni känner igen temat från Hirst-grejerna!)

MARC QUINN: STRIPPED (BLACKHEAD AGAIN) 1996

 

Denna var fett läskig, min kompis vågade typ inte kolla på den tills hon vant sig och vågade gå fram (se bild)..obs att hon är säkert 190 cm i sina klackar så kistan är typ…2,5 meter hög

EMIL WESTMAN HERTZ (1978)

COFFIN (2005)

 

Sist kom en grej jag gillade, en hiss som inte ledde någonstans och en (trasig) trappa som inte heller ledde någonstans, bara till en dörr där det stod ”Administration”, men det var ingenting innanför (antar jag?? om det inte är nån slags i huvet på big lebowski-grej som gömmer sig där??) På skylten står det att det är en kommentar till vårt byråkratiska samhälle, och det tycker jag framgår rätt….väl

 

MICHAEL ELMGREN OCH INGAR DRAGET

SOCIAL MOBILITY (STAIRCASE) 2005

Avslutade besöket med att kika lite i giftshopen och flabbade lite åt det absurda i vissa saker man kunde köpa där…. alltså jag hoppas folk köper det så de får in pengar, men erkänn att dessa grejer är lite…. LOL?

Rekommenderar absolut ett besök på Arken! Särskilt när jag fick reda på att man kan ta bussen tillbaka till tunnelbanan som går tillbaka till Köpenhamn… man måste alltså inte gå genom en våldtäktsskog god bless

DETTA SORGLIGA LILLA ENSAMMA KONSTVERK HETER ABANDON- WEED OCH ÄR AV TONY MATELLI

PS Jag älskar Köpenhamn i övrigt det är som man stoppar in Stockholm, Malmö och Berlin i en mixer och kör. Här kommer dessutom ett Carrie Bradshaw-insider-tips: Är du singeltjej är det extra bra eftersom både killar och flator är supersnygga…….tips……..!

champagne
  1. Mads' skriver

    Oj. Jag har aldrig ens hört talas om Arken men det verkar ju fab om man vill kolla snuskigt dyr och kommersiellt vulgär samtidskonst! Hur i hela har Danmark råd med det här?! Danskan på hemsidan är för grötig för mig men jag gissar att det är en privat samlare som äger? Har du koll? J*vlar i min lilla låda vilken utställning liksom.

  2. irmelin skriver

    jeezzz, jag gillar hur du skriver!
    grymt. tack.

  3. champagne skriver

    Mads: Om jag förstått det rätt är det ett museum – inte en konsthall, vilket jag antar innebär att det är statligt finansierat? Typ som Moderna. Dock fanns det en hel del privata sponsorer, Hirst-grejen var bland annat gjord med en del skänkta verk tror jag.

    Irmelin: tack!!

  4. theresa skriver

    grym blogg!

  5. Anna skriver

    Älskar den här typen av inlägg! Eller, jag gillar allt du skriver men sånt här blir man så pepp av! Vill se en utställning typ NU

  6. Aurora skriver

    Vad fascinerande med ljustunneln… Det blir ju som ett mellanrum i både tid och rum: det enda beviset för att man rör sig framåt är den egna kroppen (som i videon, de rör sig men det omgivande är helt stilla), och mellan de två dörrarna finns bara den egna upplevelsen av hur långt och hur länge man gått.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
CONST
Ida Therén är 29 år, bor för tillfället i Brooklyn och jobbar som frilansskribent för olika tidningar. För Rodeo.net skriver hon sedan januari 2011 bloggen CONST, om kultur och vad den ska vara bra för. Hon driver litteraturtidskriften CONST Literary (P)review. Hon gillar att läsa böcker och att kolla på konst.
Kontakt
Kärlek, tips eller frågor? Maila const@rodeo.net