På Bowery, Manhattan, i New Yorks East Village ligger New Museum, som tagit sig lite vatten över huvudet med nya Carsten Höller – utställningen “Experience”…. Eller, det är svårt att veta ifall det är de som satsat för mycket, eller ifall ryktet har spridit sig för fort. För folk verkar verkligen älska utställningen, som bygger på besökarnas egna deltagande. Problemet är bara att deltagandet inte är anpassat efter publiktillströmningen, och “Upplevelsen” som utställningen är döpt efter, mest handlar om att stå i kö….. Flera timmars kö för att få åka den 35 meter långa rutschkanan….. inte för att vara sån, men flera timmar för att åka rutschkana? REALLY?

Det finns en massa spännande grejer på den Tom tits-liknande utställningen – tex den spegelfyllda karusellen, eller glasögonen man kan låna, som vänder världen upp och ner. Ni som läst psykologi känner säkert igen det här – att hjärnan vänder världen upp och ner, och vår hjärna vänder den upp och ner igen. Så om man går runt med glasögon med speglar som gör att allt är upp och i typ 8 dagar, vänjer man sig och tar man av glasögonen, kommer man tycka att världen är upp och ner. Det kallas perceptual adaption.

Okej, det var svårt att förklara. Läs mer här

LOOPCAM FRÅN INNE I “THE PSYCHO TANK” – ETT RUM MED LITE SALTVATTEN I KROPPSTEMPERATUR OCH “VITT LJUD” SOM GÖR ATT DU ÄR I EN SLAGS TYSTNAD… DET VAR FÖR LÅNG KÖ FÖR ATT JAG SKULLE TESTA DEN HÄR TYVÄRR : (

Loopcam via originalgriffon

Carsten Höller bor bland annat i Stockholm (han brukade vara gift med svenska konstnären Miriam Bäckström och de har bland annat representerat Sverige under Venedigbiennalen). Han har nu sin största amerikanska utställning nånsin. Det är flera våningar med olika upplevelser, som alla bygger på mellanlandet vetenskap och konst – eller, vad man egentligen skulle kunna prata om som inre upplevelser, något inte allt för långt från upplevelser som kommer från droger.

HÖLLER – PILL CLOCK, 2011

“TAKE ONE, ALL THE COOL KIDS DO IT” – SA KVINNAN SOM VAKTADE ÖVER TABLETTERNA OCH DELADE UT DEM MED ETT GLAS VATTEN. OKLART VAD DE INNEHÖLL…. BILD originalgriffon

Höller har doktorerat i lantbruks-vetenskap och specialiserar sig på insekters kommunikation – något som verkar ganska vanligt bland humaniora-intresserade vetenskapsmän (jag tänker på Nabokov som älskade fjärilar, Sylvia Plaths pappa som älskade bin vilket påverkade henne….. har fler exempel men dessa dyker upp on top of my head).

Det var på 90-talet Höller började bli känd, samtidigt som bland andra Maurizio Cattelan, som jag såg på Guggenheim – som också jobbar mycket med konst som ligger på gränsen av vad “konst” är. Cattalan och Höller har också gjort en utställning ihop, där de presenterade serier med identiska verk på två olika gallerier i Paris, och det var omöjligt att skilja dem åt och avgöra vem som gjort vad.

Höller har också gjort en utställning på Färgfabriken i Stockholm som heter “En dag en dag” (2003), men jag bodde inte i Sweden då så har inte sett, men kanske några som läser detta har anekdoter från? Han bytte ut verk varje dag utan att säga till publiken, tydligen…

HÄR KAN MAN LÄSA MER OM UTSTÄLLNINGEN

Enligt NY Times tänker Höller inte på sin konst (som han började hålla på med för 18 år sen) som konstverk utan “confusion machines”.

Frågan som jag och mitt sällskap diskuterar när vi går ut från utställningen är: vad är nästa steg? Olafur Eliassons verk har väckt mycket uppmärksamhet de senaste åren – och hans utställningar lockar massa folk. Jag minns när jag såg hans stora utställning i Berlin och det var en massa verk som testade perceptionen på olika sätt, inte olikt en  nattklubb full av partydroger… Hos Höller, som egentligen gillar det osäkra, måste man fylla i en “waiver” och bekräfta att man inte kommer stämma museet, man måste ha hjälm för rutschkanan och man måste stå i kö. Instutionen rättar alltså till det osäkra i konstupplevelsen… Men vad är nästa steg? Att få dela ut droger, under godkännande från staten eftersom upplevelsen är “konst”?

NÅGRA SJUKA DJUR SOM KÄNNS SOM NÅGOT SOM DYKER UPP OM MAN ÄR … HÖG?

Som all konst nu senaste åren ska det vara “interaktivt”. Det finns en wiki där man kan berätta om sina upplevelser, en tumblr där man själv kan bidra med bilder från upplevelsen och en flickr med bilder “behind the scenes”.

EN BILD FRÅN RUSTCHKANAN AV jferzoco on flickr -

HÖLLER JOBBAR MYCKET MED ALTERNATIVA TRANSPORATIONSSYSTEM – MIUCCIA PRADA HAR EN LIKNANDE RUTSCHKANA FÖR ATT TA SIG DIREKT FRÅN HENNES KONTOR I MILANO TILL SIN BILPARK (!)

BILD: thecreatorsproject