KRÖNIKA: OM POLITIKERS TYSTNAD OCH POPULISM

Månadens ETC- krönika handlade om politker och deras tystnad

Häromveckan skrev ett gäng redaktörer, bland annat från systertidningen ETC Stockholm, på DN Stockholm debatt om hur sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt metodiskt undviker att svara på granskande frågor om sina politiska beslut (läs texten här). Till exempel har hon inte velat kommentera en jävanmälan som riktats mot henne. Däremot ställer hon gärna upp på mysiga pratstunder i diverse feelgood-tidningar, där kändisskap och livsstil avhandlas.

Samma sorgemur av tystnad vid frågor som inte handlar om mys med andra statschefer eller minimorötter ser vi hos maken Fredrik och utrikesminister Carl Bildt. När forskningen inte passar tystas den. PR-spindeln Schlingmann verkar ha gett tydliga order: håll inne muteknappen utom på reklamen.

Jag tänkte det på här, när jag och min klubbarrangör-kompis nyligen blev nominerade till ”Årets nöjesförbättrare” i Stockholm av tidningen Nöjesguiden. Det känns roligt och flera vänner har påstått att det är välförtjänt, men samtidigt blev det en påminnelse om något annat: ansvaret mot dem som uppskattar och uppmuntrar det man gör. Ansvaret mot våra besökare, som på sätt och vis är våra chefer precis som de som läser det jag skriver är mina chefer.

För om någon nu är generös nog att lyssna på vad jag har att säga, måste jag anstränga mig för att lyssna tillbaka. För makten över ordet, som det på sätt och vis handlar om när man får förtroendet att uttrycka sig i offentligheten, handlar inte bara om frihet, utan också om ansvar.

Samma vecka som Filippa Reinfeldt fick kritik visade Kulturnyheterna ett inslag om hur det blir allt svårare för journalister att nå politiker. Det bekräftades av vana grävaren Janne Josefsson som menade att situationen förvärrats bara de senaste åren. För journalister som försöker ställa politiker till svars, eller ge svåra frågor får alla samma svar: prata med någon annan. De är skolade till tystnad av medietränande PR-byråer. Folk, ja läs Juholt om du vill, som istället för att göra knipövningar med käften öppnar den förknippas med det negativa de vågar besvara. I brist på svar från de tysta vaxdockorna får sådana som Juholt stå för de lukrativa, ogynsamma megarubrikerna. För ”inga kommentarer” skapar inga rubriker.

ETC:s FB

Samtidigt ser vi i Sverige ett ökat politikerförakt. Det är där främlingsfientliga och populistiska grupper hämtar sitt huvudsakliga stöd. Avståndet till makten känns oändligt, och politikerna förvandlas allt mer till ett vitt brus av kostymer som säger samma sak, eller ska vi säga: ingenting.

På webbplatser som Avpixlat målas invandrare, främst med muslimsk bakgrund, upp som roten till den mesta ondskan i vårt land. Ändå har bankirer förmodligen större möjlighet att hjälpa eller stjälpa Sverige än någon som kämpar med kulturella och språkliga barriärer för att försöka leva ett värdigt liv, långt från hem och vänner.

Det krävs ingen nobelpristagare i ekonomi för att fatta att de här grejerna hänger ihop. Avståndet mellan landsbygd och stad, högutbildad och lågutbildad, rik och fattig, den med och den utan jobb och: makten och de som känner sig maktlösa, ökar.

När avståndet till makten är oändligt får vi ett större behov att hitta någon annan att skylla på. Att man plötsligt inte har något jobb är lättare att skylla på någon med ett svåruttalat namn än en avlägsen riking som tjänar pengar på moraliskt tvivelaktiga bankaffärer eller att flytta företaget till Kina.

Har makten inget ansikte blir behovet att hitta en syndabock ännu större.

Våra folkvalda har ett ansvar att motverka den utvecklingen. För demokratins skull.

Politiker, prata med oss – vi är era chefer.

 

Tidigare publicerad i Dagens ETC 26 jan 2012

champagne
Promotion

DOROTHY PARKER OM HEMMAFRUTRENDEN

I hate Women;
They get on my nerves.
There are the Domestic ones.
They are the worst.
Every moment is packed with Happiness.
They breathe deeply
And walk with large strides, eternally hurrying home
To see about dinner.
They are the kind
Who say, with a tender smile, ”Money’s not everything.”
They are always confronting me with dresses,
Saying, ”I made this myself.”
They read Women’s pages and try out the recipes.
Oh, how I hate that kind of woman.

”Women”
A Hate Song

- Dorothy Parker (ca 1925)

 

Till alla haters out there: ni är inget emot Dorothy Parker. Hon hatade allt och alla – i alla fall i hennes ”hate hymns” och ”hate songs”. Se dem här

PS Älskar exakt allt med denna video:

TREVLIG HELG

champagne

INTERAKTIVA BARNBÖCKER & SPORTLOV

Många har sportlov de här veckorna i februari. Vad gör man då?

Kommer att tänka på när jag vikarierade på en lokaltidning för några år sedan och vi skulle skriva om sportlovet. Bara några år tidigare, när jag själv hade varit sportlovsunge, fanns det en hel folder med olika aktiviteter genom olika föreningar. Skidor, skridsko, basket, teater, lera. Vad hände? Jag frågade de ansvariga. De berättade att ingen ville vara med på aktiviteterna längre, även om de arrangerades. Varför? ”De sitter hemma vid datorn”….

Barn BEHÖVER varandra. Barn BEHÖVER röra på sig.

Vi BEHÖVER VARANDRA

Sociala relationer på internet KAN INTE ersätta sociala fysiska relationer!!!

Jaja, var bara tvungen att säga det

Missa inte det här mysiga TED-inlägget om hur barnböcker kan bli till interaktiva berättelser genom modern teknik …. och ”tvinga ut” barn från skärmen, fast med skärmen i hand.

Mn hur skiljer det sig egentligen från datorspel? Jag minns när jag spelade Backpacker (nån mer som minns?) och liknande spel som barn… det här är inte SÅ annorlunda.

champagne

CONST SER: CARSTEN HÖLLER OCH DEN KNARKIGA KONSTEN

På Bowery, Manhattan, i New Yorks East Village ligger New Museum, som tagit sig lite vatten över huvudet med nya Carsten Höller – utställningen ”Experience”…. Eller, det är svårt att veta ifall det är de som satsat för mycket, eller ifall ryktet har spridit sig för fort. För folk verkar verkligen älska utställningen, som bygger på besökarnas egna deltagande. Problemet är bara att deltagandet inte är anpassat efter publiktillströmningen, och ”Upplevelsen” som utställningen är döpt efter, mest handlar om att stå i kö….. Flera timmars kö för att få åka den 35 meter långa rutschkanan….. inte för att vara sån, men flera timmar för att åka rutschkana? REALLY?

Det finns en massa spännande grejer på den Tom tits-liknande utställningen – tex den spegelfyllda karusellen, eller glasögonen man kan låna, som vänder världen upp och ner. Ni som läst psykologi känner säkert igen det här – att hjärnan vänder världen upp och ner, och vår hjärna vänder den upp och ner igen. Så om man går runt med glasögon med speglar som gör att allt är upp och i typ 8 dagar, vänjer man sig och tar man av glasögonen, kommer man tycka att världen är upp och ner. Det kallas perceptual adaption.

Okej, det var svårt att förklara. Läs mer här

LOOPCAM FRÅN INNE I ”THE PSYCHO TANK” – ETT RUM MED LITE SALTVATTEN I KROPPSTEMPERATUR OCH ”VITT LJUD” SOM GÖR ATT DU ÄR I EN SLAGS TYSTNAD… DET VAR FÖR LÅNG KÖ FÖR ATT JAG SKULLE TESTA DEN HÄR TYVÄRR : (

Loopcam via originalgriffon

Carsten Höller bor bland annat i Stockholm (han brukade vara gift med svenska konstnären Miriam Bäckström och de har bland annat representerat Sverige under Venedigbiennalen). Han har nu sin största amerikanska utställning nånsin. Det är flera våningar med olika upplevelser, som alla bygger på mellanlandet vetenskap och konst – eller, vad man egentligen skulle kunna prata om som inre upplevelser, något inte allt för långt från upplevelser som kommer från droger.

HÖLLER – PILL CLOCK, 2011

”TAKE ONE, ALL THE COOL KIDS DO IT” – SA KVINNAN SOM VAKTADE ÖVER TABLETTERNA OCH DELADE UT DEM MED ETT GLAS VATTEN. OKLART VAD DE INNEHÖLL…. BILD originalgriffon

Höller har doktorerat i lantbruks-vetenskap och specialiserar sig på insekters kommunikation – något som verkar ganska vanligt bland humaniora-intresserade vetenskapsmän (jag tänker på Nabokov som älskade fjärilar, Sylvia Plaths pappa som älskade bin vilket påverkade henne….. har fler exempel men dessa dyker upp on top of my head).

Det var på 90-talet Höller började bli känd, samtidigt som bland andra Maurizio Cattelan, som jag såg på Guggenheim – som också jobbar mycket med konst som ligger på gränsen av vad ”konst” är. Cattalan och Höller har också gjort en utställning ihop, där de presenterade serier med identiska verk på två olika gallerier i Paris, och det var omöjligt att skilja dem åt och avgöra vem som gjort vad.

Höller har också gjort en utställning på Färgfabriken i Stockholm som heter ”En dag en dag” (2003), men jag bodde inte i Sweden då så har inte sett, men kanske några som läser detta har anekdoter från? Han bytte ut verk varje dag utan att säga till publiken, tydligen…

 

HÄR KAN MAN LÄSA MER OM UTSTÄLLNINGEN

Enligt NY Times tänker Höller inte på sin konst (som han började hålla på med för 18 år sen) som konstverk utan ”confusion machines”.

Frågan som jag och mitt sällskap diskuterar när vi går ut från utställningen är: vad är nästa steg? Olafur Eliassons verk har väckt mycket uppmärksamhet de senaste åren – och hans utställningar lockar massa folk. Jag minns när jag såg hans stora utställning i Berlin och det var en massa verk som testade perceptionen på olika sätt, inte olikt en  nattklubb full av partydroger… Hos Höller, som egentligen gillar det osäkra, måste man fylla i en ”waiver” och bekräfta att man inte kommer stämma museet, man måste ha hjälm för rutschkanan och man måste stå i kö. Instutionen rättar alltså till det osäkra i konstupplevelsen… Men vad är nästa steg? Att få dela ut droger, under godkännande från staten eftersom upplevelsen är ”konst”?

NÅGRA SJUKA DJUR SOM KÄNNS SOM NÅGOT SOM DYKER UPP OM MAN ÄR … HÖG?

Som all konst nu senaste åren ska det vara ”interaktivt”. Det finns en wiki där man kan berätta om sina upplevelser, en tumblr där man själv kan bidra med bilder från upplevelsen och en flickr med bilder ”behind the scenes”.

EN BILD FRÅN RUSTCHKANAN AV jferzoco on flickr -

HÖLLER JOBBAR MYCKET MED ALTERNATIVA TRANSPORATIONSSYSTEM – MIUCCIA PRADA HAR EN LIKNANDE RUTSCHKANA FÖR ATT TA SIG DIREKT FRÅN HENNES KONTOR I MILANO TILL SIN BILPARK (!)

BILD: thecreatorsproject

champagne

COOLA: F. SCOTT FITZGERALD

Ett bra citat värt att citeras i dessa tider av polariserade ”debatter”

”The test of a finor-rate intelligence is the abillity to hold two opposed ideas in the mind at the same time, and still retain the abillity to function”

- F. Scott Fitzgerald

 

F. SCOTT FITZGERALD – 1920TALETS IT-BOY #1

champagne
CONST
Ida Therén är 29 år, bor för tillfället i Brooklyn och jobbar som frilansskribent för olika tidningar. För Rodeo.net skriver hon sedan januari 2011 bloggen CONST, om kultur och vad den ska vara bra för. Hon driver litteraturtidskriften CONST Literary (P)review. Hon gillar att läsa böcker och att kolla på konst.
Kontakt
Kärlek, tips eller frågor? Maila const@rodeo.net