CONST LILLA ERGONOMISKOLA

Hej alla blog lovers!

Tänkte prata om en grej idag som inte är så sexxxy, men som blir mer och mer viktig i takt med att

1) Fler sitter vid datorn hela dagarna

2) Fler och fler (tvingas) frilansa, och därmed inte har nån annan än dem själva som tänker på deras välbefinnande.

Många kulturarbetare (och andra, givetvis – men jag försöker hålla mig till mitt ämne, hehe) saknar idag nån chef som sitter och säger åt dem hur och var de ska jobba, och jag vet mer än en kompis som jobbar från sängen, Carrie-style. GÖR INTE DET!

FEL FEL FEL – NÄSTA SÄSONG: CARRIE FÅR MUSARM

Jag sitter själv vid datorn hela dagarna – antingen är det frilans(skribent)jobb, marknadsföring/kringjobb med klubben jag driver, eller så är det mina kreativa projekt. Alla innebär dator dator dator. Det suger, i alla fall när man är en, hmm, hur ska jag uttrycka det…. ”passionerad” person som blir väldigt inne i saker och sen glömmer att ta pauser.

Det som hände i vintras var följande: jag var i USA tre månader och höll på att göra research vilket innebar att jag satt på biblioteket hela dagarna, i helt värdelös sittställning utan en riktig datormus.

Efter 2,5 månad fick jag total kramp i armarna. Högra underarmen svullnade upp och min rygg gjorde svinont. Jag tog en paus – så mycket jag kunde mitt uppe i ett projekt – men så fort jag började igen kom det tillbaka. Jag har nu lidit av sviterna av det här härliga som är nånslags blanding av musarm och nån skit i ryggen i snart ett halvår. Det finns visserligen en liten förklaring: yogan, som jag hållt på med det senaste decenniet (på senare år nästan varje dag, om än bara 10-15 min) fick lida under tiden jag var i USA eftersom Manhattan-lägenheter INTE är storleksanpassade efter solhälsningar och det helt enkelt inte gick att göra de vanliga morgonövningarna… Så visst, bristen på yoga/träning förvärrade kanske läget, men det skulle inte förvåna mig om det hade hänt ändå.

Hur som helst, nu har det gått ett halvår sen problemen kickade in, och det har varit ett ständigt störande moment den här våren. Ibland har jag fått panik, trott att jag var tvungen att byta bana – verkar inte vara så bra att jobba som skribent om man inte (fysiskt) kan skriva. Jag har tvingats tacka nej till jobb (vilket ju innebär förlorade inkomster) men har ändå inte kunnat sjukskriva mig (som frilans har du 7 dagars karensdagar – efter 7 dagars vila mår jag bättre och kan börja jobba igen, så ingen mening med det) och värst av allt: inte kunnat jobba med projekt så mycket som jag velat (istället tatt omvägar genom att skriva för hand när det gör som mest ont, sen skriva rent när jag mår bättre, eller be nån om hjälp… inte hållbart helt enkelt).

Men, det finns hopp i tunneln! Och det är de tipsen jag vill dela med mig av idag, eftersom det känns viktigt att sprida den här informationen till andra som är min sits – jag vet att vi är många som sitter och jobbar framför datorn, frilansar utan ”chefer” som håller koll på arbetsmiljön.

SÅHÄR SKA MAN SITTA! UTAN ANSTRÄNGNING I NÅN LED

Det här har jag gjort:

Investerat i en skitbra kontorsstol. Och en grej som kallas underarmsstöd, som gör att jag kan vila armarna ordentligt när jag jobbar. Jag fick hjälp av en ergonom med allt det här, och visst, smakar det så kostar det men efter 3 veckor med mitt nya ”kontor” kan jag bara säga det här: bästa pengar jag investerat i mitt liv…. Är du frilans är det dessutom allt avdragsgillt (alltså: du kan ”dra” det på företaget).

Nedan kan ni se hur mitt hemmakontor ser ut nu! Jag håller fortfarande på att spara pengar för att köpa ett höj-och sänkbart bord (finns på IKEA, men ergonomen jag fått hjälp av påstår att de kan matcha IKEAS pris med en av deras produkter – kan ju vara soft att stödja deras lilla företag istället för jättebolaget).

100% LIFESTYLE-FOTO

Det finns givetvis billigare kontorsstolar i vanliga möbelaffärer, men om du känner att du kan avvara några tusenlappar extra rekommenderar jag verkligen stolen jag köpt, som heter HÅG Capisco och tillverkas av ett norskt företag (HÅG). Jag har sett att personalen på stadsbibblan i Sthlm också har den, så det känns som en bekräftelse att jag gjort ett bra val! Dock har de köpt säten i skinn, vilket antagligen är bättre om man ska ha den länge för många människor. Jag köpte min i nåt slitstarkt tyg som var lite billigare än skinn. Anledningen att jag valde just den var egentligen mest för att mina kompisar som har ett kontor ihop alla köpte den, och gillar den jättemycket efter ett år, och jag var DESPERAT efter en ny sittställning, jag hade så ont i ryggen och hade en massa deadlines så jag ringde bara till ergonomen och ba Jag BEHÖVER DEN NUUUU. Hon kom dagen efter och levererade stolen till mig och hjälpte mig ställa in alla reglage.

När ergonomen (som liknade Lindsey Lohan lite?) ändå var här pratade vi lite och hon rekommenderade underarmsstödet, som det slutade med att jag också köpte. Därefter har jag också efter hennes uppmaning investerat i en rejäl datorskärm (så att man ser rakt framför sig, istället för neråt på en laptopskärm vilket anstränger nacken onödigt). Man kan antingen köpa en billig skärm för någon tusenlapp, eller lägga lite mer för att få en som inte blänker (ansträngande för ögonen = man blir trött mm). Det är också bra att ha ett smalt tangentbord, så att man inte viftar med armarna för mycket när man skriver. Man kan också köpa en musmatta med en liten ”kudde” för att vila handleden på, för att hjälpa armen att ligga stilla när man surfar.

Här kommer lite fler *lifestyle-bilder* förlåt för detta töntiga men tänkte visa er lite hur det ser ut nu (var dock tvungen att lägga på något filter eftersom jag inte orkade städa…)

HÅG CAPSICO <3SÅ HÄR SER SKRIVBORDET UT IDAG! STOR SKÄRM, TIGHT TANGENTBORD, BRA MUSMATTA MED KUDDE, UNDERARMSSTÖD

Här är min poäng: jag mår mycket bättre nu!!!

Stolen och stödet har avlastat ryggen och även om jag fortfarande har lite svullna underarmar går det inte att jämföra med för ett par månader sedan när jag hade typ en böld av spända muskler kring högra skulderbladet. Skärmen gör att jag inte anstränger nacken lika mycket (huvudet är väldigt tungt, att sitta med det lutat hela tiden är fett ansträngande).

KÄNNER DU IGEN DIG? LISTEN UP!!!

Du som läser det här och sitter vid datorn mycket: snälla, köp det du behöver INNAN du får ont. Har det väl börjat är det ett helvete, och kan ta flera månader, eller år (eller aldrig) innan det blir bättre på riktigt. Och som ”min” ergonom sa: man vet aldrig vem det är som kommer få ont, man är olika, och skadorna kan drabba alla: även om man tränar och lever hälsosamt i övrigt.

Med detta sagt: kram och ta hand om er!!

Vi kommer nog sitta vid datorer resten av våra liv, slit inte ut dig i förväg!

PS Om ni har några frågor, ställ det gärna bland kommentarerna! Och om ni också blir sugna på att köpa lite såna grejer jag skrivit ovan, säg till så kan jag hjälpa att föra samman er – ju fler man är som köper desto större chans har man att pruta ner priset, har jag förstått.

PPS En sak till: om du handlar i mataffärer, glöm inte att sätta streckkoden mot dig (eller vad de rekommenderar i just den butiken). Genom att hjälpa kassören att slippa vända på produkterna hjälper du till att spara dem framtida förslitningsskador. PEACE

champagne
Promotion

IDAG

Debuterar jag som DN Påstan-krönikör! Jag vickar för Hanna Hellquist medan hon är på semester i några veckor. Texten kan du läsa här!

champagne

COOLA: SHIN SOAP

Hej!

Kommer ni ihåg när jag skrev om den sydkoreanska konstutställningen förra året? Då skrev jag om några tvålskulpturer.

”…Vi grunnade lite på ifall SHIN Meekyoungs tvålskulpturer inspirerade av traditionella Ming-vaser (fast de här var helt blåa, utan dekorationer – som silhuetter. Enligt beskrivningarna som en respons på den bristfälliga utbildningen i konsthistoria konstnärinnan själv fått i sitt hemland) skulle smälta om man ställde ut dem i naturen. Antagligen skulle de det – eftersom de var gjorda i tvål (trots att de såg ut exakt som keramik)”

Jag pratade med en kompis om konstnären SHIN Meekyoungs tvålvaser och skulle hitta en bild… hittade då dessa, och tyckte de var så himla fina att jag ville tipsa om dem igen.

Alla verken nedan är alltså gjorda i tvål!! Läs mer om hennes soloutställning i england här.

Här finns ett inlägg om henne i Guardian.

TVÅLVASER

Meekyoung Shin, ‘Venus’, 1998, soap, pigment and varnish, figure: 123 x 73 x 45 cm, pedastal: 102 x 85 x 60cm. © Meekyoung Shin. Image courtesy of Haunch of Venison.

 

Meekyoung Shin, ‘Crushed Gilded Bronze Vase’, 2009, soap, copper leaf and varnish, 31 x 27 x 23 cm. © Meekyoung Shin. Image courtesy of Haunch of Venison.

champagne

CONST TIPSAR: HÖGKVARTERET C/O RENSERIET

Missa inte!
Hyllade queerbaren Högkvarteret är tillbaka i ny form i samarbete med Renseriet, och bland annat Johan Norling som jag skrivit tidigare om i bloggen.
Copy pastar från Facebook eftersom ni säkert kan vara intresserade av detta!

HÖGKVARTERET IS BACK in Stockholm with THE FAMOUS FEM(INISTS) – an art event in three partsabout bodies, power and summer.

Meet Malin Arnell [Berlin], Dynasty Handbag [New York], Liz Rosenfeld [Berlin], Imri Sandström [Malmö],Litia Perta [New York], Roxy Farhat [Los Angeles], Hanna Kisch [Stockholm], Katherine Hubbard [NewYork], Nadine Byrne [Stockholm].

Presented at Renseriet, July 21st, July 28th and August 4th. Curated by Johan Norling and Hanna Wilde, with support of Idyll, Top Nice and ABF Stockholm.

Mer info här och här

Missa inte!!

champagne

KÖP GÄRNA DESIGN – MEN INTE KONST, ENLIGT REGERINGEN

Jag tänkte nämligen prata om en grej som jag tycker att det pratas lite för lite om. Nämligen momsen på konstköp och möjligheter för företag att kunna köpa modern konst.

Men framför allt: det svenska samhällets syn på konst och kreativitet.

Såhär är det:

Om ett företag köper en affisch, eller ett designat bord kan de ”dra det på företaget”, dvs momsen är avdragsgill. Däremot, om de köper ett konstverk (som inte ens behöver vara så mycket dyrare än en affisch, eftersom unga konstnärer ofta säljs billigt) kan de inte dra verket på företaget, och måste betala moms. Det är för att konst räknas som en investering, typ. Men HALLÅ, ofta moderna konstnärer stiger i pris under sin livstid? NOT

KONST ELLER DESIGN? VERK AV SOFIA ERIKSSON Photo: Martin Ridne

Om jag förstår det hela rätt har slopningen av skatten på konstköp i Danmark lett till en enorm ökning av konstinköpen till företag. Jag läste 60% någonstans. Det handlar också, som jag snart kommer att komma till – om en attitydförändring.

Det säger något om hur vi ser på konst.

KRO och Galleristförbundet har arbetat med det här, men eftersom det är en så liten fråga och handlar om så lite pengar, har det dröjt – även om regeringen har visat ett visst intresse, och åtminstone utåt tycker att det borde bli enklare med kultursponsring.

KONST ELLER DESIGN? VERK AV KAROLINA HÄGG

Men varför ordnar de inte en så här liten fråga, där det rör sig om så lite pengar?

För frågan är faktiskt liten. I förhållande till pengarna som studsar runt i skattekistan är det här en liten spottloska i havet.

Men för nu levande konstnärer är det en enorm fråga. Ett enda konstköp från ett företag kan göra att en snålt levande konstnär kan klara sig ytterligare ett år, det kan vara den där bära – eller -brista-gränsen som gör att man pallar fortsätta att utforska sitt konstnärsskap, kanske rent av klara sig till ”andra sidan”, där man inte är beroende av extrajobb inom vården, a-kassa eller att läsa strökurser för att få CSN.

Framför allt innebär det en attitydförändring.

Och jag tycker att att köpa och äga konst ska vara något att eftersträva, något med hög status.

Förlåt Reinfeldt, men jag skulle hellre vilja ha ett verk av en modern konstnär en nån platt-tv….

KONST ELLER DESIGN? VERK AV LINUS OLSSON, ”THIRST”

Såhär skriver KRO genom ordförande Mikael Richter, konstnär, i ett förslag till regeringen. Jag publicerar stora delar av texten för jag tycker han formulerar det tydligt och bra:

”När politiker propagerar för att konsten ekonomiskt ska stå på egna ben, är det svårt att förstå logiken i oklara skatteregler för sponsringssamarbete mellan marknaden och kulturen.

Beskattningen av sponsring är alltså fortfarande oklar. När det gäller företagens avdragsregler vid inköp av samtidskonst så är skattelagstiftningen direkt kulturfientlig.

All konst räknas som investeringsobjekt och beskattas därefter. Konst förväntas stiga i värde och ska därmed redovisas som en tillgång i företaget.

Vid köp av auktionskonst så kan syftet med konstinköpet vara ekonomisk spekulation och i första hand en förhoppning att konstverket ska stiga i värde.

Konst av nu levande konstnärer är däremot sällan ett investeringsobjekt som köps för att pengarna ska förränta sig. Anledningen för ett företag att köpa nyproducerad konst är i stället ofta en omtanke om den egna arbetsmiljön.

Nyproducerad konst och auktionskonst är två skilda områden, men samtidskonsten beskattas nu tyvärr på samma sätt som auktionskonsten.

[..] Ett privat företag får förvisso köpa, men bara för beskattade pengar, vilket vill säga att inköp inte är avdragsgillt. Detta är mycket besynnerligt, eftersom samma företag helt avdragsgillt kan köpa t.ex. design.

Det är ju onekligen så att det för konstnärer och gallerier skulle innebära ett enormt uppsving om företaget istället för att motarbetas skulle uppmuntras att köpa konst till arbetsplatsen på samma sätt som staten rekommenderar kommuner att följa enprocentsregeln. Det skulle dessutom bidra till en bättre arbetsmiljö, och nöjdare personal.

Är det rimligt med en skattepolitik som försvårar för privata företag att utsmycka sina arbetsplatser med konst?

Vårt förslag, som även delas av Svenska Galleriförbundet, är att man ska tillåta avdrag vid köp av konst från nu levande svenska eller utländska konstnärer.”

KONST ELLER DESIGN? VERK AV VICTORIA DA CRUZ  ”WHAT’S ON THE MENU”

Sedan är det det här med momssatserna (dvs skattesatserna) på konst. De är extremt förvirrande – och det gäller olika procentsatser om konstnären säljer sin konst direkt – eller om den köps genom gallerier.

Att vara konstnär utan gallerist idag är väldigt svårt. Galleristen är som en slags agent, eller PR-person för att prata nysvenska. Utan gallerist är det svårt för en konstnär att klara sig kommersiellt.

Här har Galleriförbundet en pdf i ämnet som är rätt lätt att begripa. Det står bland annat att

”Konst som säljs på ett svenskt  galleri belastas med 25 % moms. Om samma konstverk säljs direkt av en konstnär är momssatsen 12 %, förutsatt att konstnären omsätter mer än 300.000 SEK per år. Men om konstnären omsätter mindre än  300.000 kronor per år har hon ingen momsskyldighet alls.  Den som köper ett konstverk i Sverige betalar alltså 25%, 12% eller 0% moms beroende på av vem man handlar. Skattelagstiftningen är i det här fallet inte konkurrensneutral utan missgynnar de privata gallerierna. Är detta ens lagligt? [...] Lagstiftningen leder konsumenten till konstnärernas ateljéer och bort från gallerierna.”

*

Missförstå mig inte – jag är all about att betala skatt. Jag skulle vilja betala mycket mer skatt än jag gör nu. Jag tycker att det är något vackert att dela med sig, något fint att jag som är ung och frisk ska kunna betala delar av min lön så att människor som inte har samma privilegier ändå ska leva ett värdigt liv.

Det här vill alltså galleriförbundet:

”Vi vill alltså att konst ska ha en enhetlig momssats i hela distributionskedjan. Och vi vill att momssatsen ska ändras till 6% i alla led.Konst är kultur och borde därför rimligtvis belastas med den 6%-iga kulturmomssatsen. Alla andra kultursektorer i Sverige har 6% moms; musik, film, tidningar, böcker, bio, teater, opera till och med  sportevenemang, men inte konst. Varför?”

Det handlar alltså inte om några stora pengar. Om momssatsen skulle vara 6% skulle det vara ett skatte-bortfall på ca 30 miljoner, enligt Galleriförbundets uträkningar. Jag har inga siffror på hur det skulle se ut om företagsköp förenklades, men gissar på att det skulle bli ett nollsummespel, eller rent av innebära ökade skatteintäkter eftersom fler företag skulle köpa konst.

Jag tror att det finns många företag som skulle vilja ha ett modernt, handgjort, konstverk på väggen. Trenden jag tyckt mig märka av på sistone är att fler vill ha det närproducerade, det unika, det genomtänkta – en rörelse bort från det massproducerade, generiska, det som är samma över hela jorden.

Och vad är mer närproducerat, mer gynnsamt för det lokala communityt och för kreativiteten än att stödja nu levande konstnärer?

Jag ser det hos mig själv och bland mina vänner. I en digital tid finns det en längtan efter det äkta (ok ordval..men..), genomarbetade, genomtänkta. Det som fått ta tid, det som fått växa fram.

Men jag begriper inte varför konst ska behandlas annorlunda än musik eller design.

Och i grund och botten handlar det hela om en syn på kreativitet och konst. En attitydförändring, en idé att konst och kreativa uttryck inte är en belastning för samhället, utan en tillgång.

I USA har man börjat fatta det här, och många företag anställer folk med Masters of Fine Arts, dvs konstutbildningar, lika väl som business students. Att ha ett öppet sinne och låta tankar flöda mellan olika idéer är något positivt och vackert.

Utan det är Sverige chanslöst i en ny, global samtid.

 

Avslutningsvis tänkte jag citera lite ur Inga avdrag på konsten. Reportage av Mårten Arndtzén.

”Både Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Galleriförbundet har lobbat för det sen mitten av 1990-talet, men hitills utan framgång.”

”I Danmark infördes avdragsrätt för konstköp 2002, och vid en hearing på Konstakademien i Stockholm fem år senare, 2007, vittnade den dåvarande danske kulturministern Brian Mikkelsen om framgångarna. Mikkelsen talade om ”en explosion i försäljningen av både dansk och utländsk bildkonst”, som visserligen kostat statskassan en del i avdrag, men det var det värt.

När vår kulturminister, Lena Adelsohn Liljeroth (M), satt i opposition var hon med och motionerade för avskrivningsrätten. Ändå har ingenting hänt efter hennes dryga tre år som kulturminister.”

SR-Texten forstätter med en … twist:

”Och egentligen kan man, teoretiskt sett, skriva av konst redan idag. Om man kan bevisa att den konst man köpt sjunker i värde, över tid, på samma som kontorsstolar eller datorer. Vilket galleriförbundet och KRO menar att den gör, generellt sett, i ett brev till finansdepartementet.

Men det är, av naturliga skäl, inget galleristerna vill basunera ut i radio.”

OoOOPPsss

Lyssna: Avdrag på konsten. Reportage av Mårten Arndtzén.

SAMTLIGA BILDER FRÅN KONSTFACKS EXAMENSUTSTÄLLNING FÖR ”ÄDELLAB/METAL DESIGN” (UTSTÄLLNING PÅGÅR TILL 29 MAJ 2011). MIN FRÅGA: OM JAG KÖPER DEM, HUR SKA DE SKATTAS?

Play
champagne
CONST
Ida Therén är 29 år, bor för tillfället i Brooklyn och jobbar som frilansskribent för olika tidningar. För Rodeo.net skriver hon sedan januari 2011 bloggen CONST, om kultur och vad den ska vara bra för. Hon driver litteraturtidskriften CONST Literary (P)review. Hon gillar att läsa böcker och att kolla på konst.
Kontakt
Kärlek, tips eller frågor? Maila const@rodeo.net