COOLA: ALEKSANDRA ERIKSSON OM MÅLERI

Aleksandra Eriksson-Pogorzelska är en svensk-polsk jurist och curator. Hon bor sedan några år i Bryssel. Där jobbar hon med två projekt: Ponyhof Gallery, ett nomadiskt galleri som främjar samtida måleri samt POPPOSITIONS, ”en mässa för gallerier som gör saker annorlunda”.

Jag passade på att ställa några frågor till henne för att begripa vad hon sysslar med egentligen!

CELINE FELGA – UNTITLED (2012)

VARFÖR BOR DU I BRYSSEL?

Jag kom till Bryssel för en praktik på Europaparlamentet. Men att jag stannade beror på att det är lätt att göra saker här, det finns ett bubblande kulturliv, hyrorna är låga, man kommer lätt in i olika kretsar och träffar väldigt spännande personer, däribland en tjej som heter Liv Vaisberg som blev min kompis och kollega. Nu jobbar vi tillsammans på Ponyhof och POPPOSITIONS.

VAD ÄR PONYHOF?

Ponyhof är ett nomadisk galleri, vilket betyder att vi inte har en fast lokal utan ställer ut på olika platser varje gång.

Vi har valt att vara utan fast lokal eftersom det redan finns många fasta gallerier i Bryssel som fungerar bra, och vi ville skapa något nytt och annorlunda.

“Lokallösheten” ger oss möjlighet att experimentera mera och nå ut till en större publik. Vi slipper också oroa oss för en fast hyra att betala varje måndag och kan istället lägga energin på att tänka igenom våra utställningar och försöka förnya. Inom ramen för Ponyhof har vi också en blogg om samtida måleri - där vi delar med oss av våra upptäckter.

JENS HESSE – POPE 1 (2011)

VARFÖR STARTADE NI PONYHOF?

Dels för att vänner ville ha tips om bra och överkomliga konstnärer, dels då vi kände ett par begåvade målare som hade svårt att nå ut till potentiella konstsamlare – de var mer intresserade av att måla … Så vi ville underlätta mötet mellan unga målare och intressenter. Konst har blivit väldigt populärt, det skrivs om utställningar i dagstidningar och modemagasin, man går på museum som man går i kyrkan och mår lite dåligt om man missar något. Men även om många betalar muséeinträde eller köper affischer på muséebutiken, är det färre som betalar för själva konsten. Det är synd, för mycket skulle ändras i konstvärldsdynamiken och sättet som konstnärligt värde skapas på om fler köpte konst en gång om året eller en gång varannat år. Man skulle inte vara lika beroende av de stora konstsamlarna som ibland drivs av spekulation snarare än genuint konstintresse. Sen finns det väldigt konstintresserade samlare också, men alla gallerier försöker flörta med dem redan och det känns överoptimistiskt att tro att de kan rädda hela konstvärlden.

TEOPHILE’S PAPERS (VANDRANDE BOKAFFÄR)

Samtidigt tycker jag att våra målare bevisar att måleri fortfarande spelar en viktig roll idag: vi använder allt mer bilder i vår kommunikation och inte alltid övertänkt, en bra målning kritiserar dåliga bilder genom att erbjuda kvalitetsalternativ.

 

HAR DET GÅTT SOM FÖRVÄNTAT?

Allting tar mycket längre tid än vad man tror. Vi har massor med idéer till utställningar och ibland är det lite tråkigt att det tar så lång tid att förverkliga dem. Men det går definitivt i rätt riktning.

 

SARAH LAGARDE – A COCKFIGHT

VAD ÄR PLANERNA FRAMÖVER KRING PONYHOF?

Vi planerar kommande utställningar och letar också efter nya konstnärer och kuratorer som vill arbeta med oss i framtiden, också utomlands. Om någon är intresserad av att veta mer får man gärna gå in på vår hemsida!

VAD ÄR POPPOSITIONS?

POPPOSITIONS (http://poppositions.com/) är en vandrande konstmässa för lovande konstnärer och gallerier som arbetar med platsspecifika utställningar. Den första upplagan gick av stapeln i Bryssel 20-22 april, där verk av unga konstnärer presenterades i samverkan med en järnvägsstation.

JÄRNVÄGSSTATIONEN

HUR KOM NI PÅ IDÉN TILL POPPOSITIONS?

Internationellt sett är mässor de viktigaste bytesplatserna inom samtida konst och spelar en mycket central roll för hur konst värderas och i vilken riktning den går. Vi tyckte dock att de traditionella konstmässorna är lite tråkiga och ville skapa ett kritiskt och omtumlande alternativ. Sen bjöd vi in unga gallerier som jobbar med platsspecifika utställningar. Platsspecificitet har en lång tradition inom konsthistorien och vi ville använda det för att skapa sammanhang för besökarna. Så alla verk producerades speciellt för vår utställningslokal, en k-märkt belgisk järnvägsstation. Två konstnärer skapade en fontän i huvudpassagen för det fanns ingen naturlig mötesplats för stationens pendlare. Vi hängde fotografier där tågscheman brukade vara och visade film bakom biljettdisken. I trapporna byggdes en tillfällig bokaffär. En dj-duo intog väntsalen med kuddar och musik så att folk kunde hänga där hela helgen. Det blev jättefint och vi hade intressanta diskussioner, så nu fortsätter vi med nästa års upplaga som kommer bli ännu bättre.

SARAH VAN MARCKE

ALLT DET HÄR MÅSTE TA OTROLIGT MYCKET TID. VAD MOTIVERAR DIG, OCH FÅR DIG ATT FORTSÄTTA?

Jag tror på mina målare och på idéerna bakom Ponyhof och POPPOSITIONS. Så jag vill se dem förverkligade.

ALAN FERTIL OCH DAMIEN TEIXIDOR – MODEL FOR A FOUNTAINHEAD

Missa inte Ponyhof-bloggen om samtida måleri!!

champagne

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
CONST
Ida Therén är 29 år, bor för tillfället i Brooklyn och jobbar som frilansskribent för olika tidningar. För Rodeo.net skriver hon sedan januari 2011 bloggen CONST, om kultur och vad den ska vara bra för. Hon driver litteraturtidskriften CONST Literary (P)review. Hon gillar att läsa böcker och att kolla på konst.
Kontakt
Kärlek, tips eller frågor? Maila const@rodeo.net