Kultur

Stockholmsskolan ser Hanna Andersson på NAU Gallery

 

Förra veckan hände något kul! Jag blev inbjuden av Erik (som jag pratade med i bloggen för ett tag sen) att hålla i en visning för Stockholmsskolan-eleverna. De ville att jag skulle berätta lite om hur jag tänker när jag går på konstutställning, och hur jag resonerar när jag skriver om konst. Jag är ju knappast nån konstexpert, men jag gillar att prata om konst så det lät perfekt tyckte jag! Vi träffades på NAU Gallery (tidigare i bloggen) och tillsammans gick vi genom och pratade om utställningen som de visar nu, av Hanna Andersson

Utställningen heter One (Middle) Finger – Jag fuckar ur och handlar om just det: kaos, längtan och musik. Den var grym! Såklart var kidsen hundra gånger smartare än mig, så istället för att själv recensera utställningen bad jag några av deltagarna välja ut sin favoritverk, fota dem och skriva några rader om varför de gillade dem. Här kommer deras tankar!

Skärmavbild 2014-04-16 kl. 22.46.25

Foto: Sara Jrad

Den här tavlan påminner mig lite om en lördagskväll ute på krogen efter 5e drinken. Allting smälter in i varandra. Musiken,ljusen, vem sa vad, vem gjorde vad? Spyr lite. Bestämmer sig för att aldrig dricka igen på söndag. Upprepas nästa helg.

–Sara Jrad

Skärmavbild 2014-04-16 kl. 22.46.35

Foto: Sauda Luzze

Bilden jag fastnade mest för påminner mig om hur samhället ser ut idag och hur vi alla kämpar för att nå till toppen.
Vissa använder sig av styrka och mod andra använder sig av vapen och våld.
Dom som har nått toppen är på väg ner.
Jag ser hur dem som har glatt åker ner som om dem vore glada att det svåra var över.
Denna bilden får mig att känna att vi människor förväntar oss och offrar allt för något som ej finns.

–Sauda Luzze

Skärmavbild 2014-04-16 kl. 22.45.26

Foto: alwa

”Så svårt att ta sig upp men så lätt att falla ned”, var en återkommande mening som for genom mitt huvud när jag såg den här utställningen. Även känslan av att ständigt tävla – mot sig själv och andra – och att alltid vara bäst. VAR BÄST. VAR STÖRST. ”Men var dig själv”… men ändå BÄST. Och segregation. Denna ständiga segregation…

–alwa

Skärmavbild 2014-04-16 kl. 22.45.37

Foto: alwa

Stockholmsskolan drivs av Konstfrämjandet i samarbete med syskonnätverket för förortskonsthallar: Botkyrka konsthall, Konsthall C, Marabouparken och Tensta konsthall. Läs mer om det här!

Missa inte heller Hanna Anderssons utställning som pågår till 26 april!

champagne

Intervju, Kultur

Coola i CLP: Agnes Mohlin

I en serie blogginlägg får vi möta några av de medverkande konstnärerna i nya numret av min och Maria Mårsells litteraturtidskrift CLP, som i detta nummer har konstspecial.

Du kan läsa alla inläggen under taggen CLP 1-2 2014.

utst fishes tower of power liten

Agnes Mohlin är född 1988 i Göteborg, har en kandidatexamen i arkitektur från Kunstakademiets arkitektskole i Köpenhamn 2010. Hon flyttade till stockholm 2011 och går nu sista terminen på masterprogrammet i fri konst (art in the public realm) på Konstfack där hon jobbar med sitt examensarbete. Hon bor  med sin syster, gillar katter och att simma under vattnet. Liksom jag (!) bor hon i Bagarmossen, vilket passar bra för jag har arrangerat en liten releasefest där nästa vecka (KOM!)!

Berätta mer om ditt konstnärskap!

Efter som jag kom in i konstvärlden lite från sidan, jag hade och redan har hållit på länge med arkitektur och form, så tror jag att jag har ett lite annorlunda sätt att betrakta världen än många andra där. Jag ser staden som en väv av historia och identiteter och byggnader. Arkitektur är de fysiska ramarna för människors liv och har en jättestor makt. Arkitektur är ett stort ansvar, det är alltid är byggd politik, samhällets normer och strukturer bokstvligt talat hugget i sten och det är något som inte talades om mycket på min utbildning i arkitektur. Det är kanske den främsta anledningen till att jag nu gör konst och till att jag fortsätter inistera på att göra fysisk konst. Människan och världen består av material.

brunn nära liten
Hur skulle du beskriva din konst?
Min konst är objekt och vattenbaserad, och handlar kanske i grund och botten om kroppen och staden, om rum och makt. Kroppen är liskom allt, för vi är alla kroppar och förstår omvärlden genom dem. Vi är alla djur, våra kroppar är påsar fyllda med hav (för från början kommer allt liv från havet) och i dem skvalpar minnen och känslor runt. Kroppen och staden är båda processer, platser som formas av sina liv och upplevelser.
Eh.. så ja, jag gör alltså fontäner mest, och jobbar med byggmaterial som betong och plast, konst som kräver plats. Så ser det i alla fall ut just nu.

Varför sysslar du med konst?
För att jag har en naiv tro på att världen går att förändra och göra bättre. Konsten är en plats ifrån vilken man kan tänka nytt och forma samtiden.

 

Berätta mer om verket du deltar med i CLP!
Verket heter Sleeping with the fishes II och visades på Galleri Konsfack i november. Det är en fortsättning på ett verk jag gjorde i våras. Det är en samling små fontäner i varienade skala och material som jag har installerat omgivet av ett enormt draperi med ett tvålöga på + en video om att hata allt. Verket handlar om att låsa in sig på toaletten och gråta, göra revolt genom att vägra delta och smälla igen dörren i ansiktet på folk. Det handlar också om att badrummet är den enda platsen där man är fri, för bara där slipper man hela tiden betraktas av andra och konstruera sig själv som någon slags subjekt eller identitet. I badrummet kan man vara kropp och djur och vätskor utan att någon ser och det blir pinsamt.

snäcka liten

Hur fick du idén till det?
Jag har varit besatt av badrummet och kroppen som social konstruktion ganska länge nu, badrummet är platsen där arkitektur och kropp möts och flyter in i varandra. Något som är så laddat att man måste göra det bakom en låst dörr.
Hur tycker du att konstklimatet i Sverige skulle kunna bli bättre?

Konstsverige har ju jätteproblem med representationen, vi är liksom 90% vit svensk medelklass och det är befängt att tro att en så snäv grupp kan göra konst som inkluderar alla.
Har du några favoritkonstnärer? 
Massor! Jag älskar konst som har någon form av kropp och känsla i sig, helst ska den vara jävligt barnslig och typ arg. Fast glad samtidigt. Utan inbördes ordning: Sarah Lucas, Cindy Sherman, Mike Kelley, Christine Ödlund, Kristina Matousch, Thomas Hirschhorn. Den bosninska paviljongen i Venedig tyckte jag var fantastisk i år, det var en som hette Mladen Miljanovic.

Jag är väldigt svag för överdrivna känslor och tilltalas enormt mycket av melodramatisk konceptkonst av typ Bas Jan Ader. Sen har jag ganska nyligen upptäckt hela den här 70-talsvågen av feministisk konst så den älskar jag också. Historieskrivningen gör mig så arg! Jag läste konstvetenskap för några år sen och då var det som att 70-talet bara bestod av minimalism och post-minimalism och konceptkonst och idel män, samtidigt som jag vet att den här enorma feministiska rörelsen skedde i konsten då, och tog plats och var sjukt inflytelserik och nu är det som att vi bara minns Donald Judd och inte Ana Mendieta eller Adrian Piper eller Nancy Spero eller ja, alltså, jag minns ju dom inte, jag har liksom upptäckt dom tusen år senare och det är så många jag inte känner till! Fast jag kan rabbla typ alla gubbar som höll på och referera till varandra och stapla tegelstenar under samma tid, det är irriterande. Nu säger jag kanske emot mig själv genom att nämna Bas Jan i meningen innan, men alltså det är ju det fina att man får gilla tusen olika saker. Jag hatar liksom modernismen och vad den står för på många sätt (vithetsnormer, hygien, gränser, uppdelning och manliga genier) samtidigt som jag älskar den på andra sätt och liksom tar mig rätten att karva och skära i den, ta till mig de delar som passar.

hela liten

Vad inspirerar dig?
Life. Fånig arkitektur. Mina kompisar. Att simma. Havet, snäckor, material, känslor, mest känslor tror jag. Fast jag vet inte om jag gillar frågan kom jag på nu. Inspiration, vad det nu är, är sällan någonting som bara kommer till en tänker jag, det är något man liksom aktivt söker upp och jobbar med.

Vad drömmer du om?
Om fest och dans och sommarlov, men också om att kunna bli vuxen. Jag drömmer om trygghet, om att kunna känna trygghet och att andra också ska kunna göra det, om att det fanns ett inkluderande och fungerande samhälle med skattefinansierad välfärd och genusdagis för alla barn. Jag drömmer om en hyreslägenhet i Stockholm (som är i första hand och almännyttig) och så drömmer jag om medborgarlön! Jag drömmer om att konsten blir mer inkluderande, både vem som blir konstnär och den konst som produceras. Jag drömmer om att arkitekturen i staden ritas för människor på ett rättvist och vackert och småskaligt vis och inte som nu för byggbolag på ett vinstmaximerat vis. jag drömmer om att göra en jättestor fontän som alla kan bada i och om annan relevant, rolig och farlig offentlig konst. Jag drömmer om att folk, inklusive mig själv kanske, ska inse att världen inte måste se ut som den gör, att den går att bygga om.

Vad har du för planer för framtiden?

Planen för framtiden är först och främst att bli klar med min utbildning och ställa ut på Konstfacks vårutställning i maj, efter det har jag planen att åka till Finland på ett stensymposium i en månad. Det ska bli spännande.

utst fishes skum sidan liten

Se fler av Agnes verk på hennes hemsida: www.agnesmohlin.se

Läs mer om CLP i bloggen 

Följ CLP på Facebook här

Releasefest för CLP 1-2 2014 är på Moderna Bar på Moderna Museet i Sthlm fredag 4 april. Läs mer här.

BESTÄLL NYA NUMRET AV CLP HÄR!

champagne

Kultur

Coola i CLP: Andreas Floxner

2

I en serie blogginlägg får vi möta några av de medverkande konstnärerna i nya numret av min och Maria Mårsells litteraturtidskrift CLP, som i detta nummer har konstspecial.

Du kan läsa alla inläggen under taggen CLP 1-2 2014.

1

Andreas Floxner är född 1986 i Linköping. Han tog sin kandidatexamen i Fri Konst vid Goldsmiths College, London under 2011. Sen dess är han bosatt och verksam i Stockholm.


3

Hur skulle du beskriva din konst?

Mitt huvudsakliga intresse är språk, som jag främst arbetar med genom skulptur och installation. Ofta med en mer eller mindre tydlig utgångspunkt eller historisk referens som arbetet relaterar till. Det kan sägas rikta sig mot och bort från ett objekts kommunikativa aspekter. Detta innefattar självklart missförstånd, stumhet och övertydlighet. I ateljén arbetar jag relativt snabbt och lekfullt med ett slags arrangerande aktivitet, men processen som helhet är långsam.

4

Varför sysslar du med konst?

Ofta när jag arbetar med något brukar jag fråga mig själv om det är nödvändigt att den här saken finns till, och vad den gör och är i förhållande till världen den kommer in i. Det är en drivkraft, och ibland ett motstånd. Min förståelse och anledning till att göra konst kommer alltid vara i förändring.

10

Berätta mer om verket du deltar med i CLP!

Verket jag deltar med är ett pågående arbete som heter Graham’s Flour. Det som är publicerat i CLP är ett slags daterat skiss-kollage, men också en presentation.

9

Hur fick du idén till det?

Den kanadensiske konstnären Rodney Graham gjorde 2003 en installation bestående av en äldre filmprojektor som projicerar en film på en skrivmaskin ur olika vinklar. Mot filmens slut blir skrivmaskinen helt täckt av något som liknar mjöl. Grahams arbete blir en samtalspartner i mitt eget.

Graham’s Flour tar i vissa delar formen av en kärleksrelation mellan de komponenter som arbetet består av; fyllda av tårar, svartsjuka, nostalgi och åtrå. Bröd, pigment, korall, picknick och handgjorda diabilder arbetar jag med just nu. Jag ser idéer i en associativ bana som produktiva, inte nödvändigtvis något som ska förverkligas, men som rör saker framåt.

11

Har du några favoritkonstnärer? 

Just nu: Jason Dodge. Alltid: Isa Genzken, Ian Kiaer.

5

Vad inspirerar dig?

Den kommunikativa visuella information som omger mig och vill ha min uppmärksamhet i offentlig miljö, reklamens olika retoriska former. Humor, poesi. Häromdagen fick jag ett anonymt brev hem, vilket senare visades vara en del av ett konstprojekt. Det var två bilder, en på en frukt och en på två människor gåendes vid ett vatten. Det var även en handskriven men fotokopierad text: “I think that we’re all desiring individuals but without a target for that desire. And that truly accepting that there is no target is the important bit.” Det var inspirerande.

7

8

Vad har du för planer för framtiden?

Jag ser fram emot att utveckla och färdigställa Graham’s Flour inom snar framtid. Jag har även arbetat den senaste tiden i dialog med den franska konstnären Elliot Berard under den gemensamma titeln Welcome Colossal Stranger. Förhoppningen ligger i att tillsammans visa våra arbeten under 2014.

6

Alla bilderna visar Andreas verk. Se fler på hans hemsida: www.andreasfloxner.com

Läs mer om CLP i bloggen 

Följ CLP på Facebook här

Releasefest för CLP 1-2 2014 är på Moderna Bar på Moderna Museet i Sthlm fredag 4 april. Läs mer här.

BESTÄLL NYA NUMRET AV CLP HÄR!

champagne

Intervju, Kultur

Coola i CLP: Jenny Åkerlund

I en serie blogginlägg får vi möta några av de medverkande konstnärerna i nya numret av min och Maria Mårsells litteraturtidskrift CLP, som i detta nummer har konstspecial.

Du kan läsa alla inläggen under taggen CLP 1-2 2014.

akerlund_selenography2_3

Först ut är konstnären Jenny Åkerlund. Hon bor i Stockholm, har en Masterexamen i Fri Konst från Konsthögskolan i Malmö och är nyss hemkommen från ett besök på Harvards observatorium och deras samling av astronomiska glasplåtar. När hon inte jobbar i ateljén eller tittar på konst läser hon böcker, dricker öl eller tillbringar för mycket tid på nätet.

Det är ett nystande i olika områden jag tycker är intressanta, med fokus på seende och tid.

 akerlund_siderealtime_inst

Varför sysslar du med konst?

Jag tycker att konstnär är det ultimata yrket, bland annat på grund av friheten att välja arbets- och uttryckssätt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

akerlund_untitled_synodicdays_2

Berätta mer om verket du deltar med i CLP!

Jag har med ett urval ur två teckningsserier. Selenography II (2010-211), som består av tecknade reproduktioner av fotostatkopior, med foton av månens yta (tagna innan månlandningen). Och Finds(2013) som består av tecknade reproduktioner av utskrifter, innehållande foton av kosmiskt stoft.

akerlund_siderealtime_1

Vad var tanken bakom dem?

Båda verken tar sin utgångspunkt i medieringen av bildmaterial, och hur teknik, i många fall, får fungera som våra externa ögon. Detta är i sin tur kopplat till olika lager av tid, och i båda verken har det effektiva (kopian, utskriften) förskjutits till en tidskrävande process, där jag försöker imitera en maskin.

akerlund_finds_1

Vad inspirerar dig?

Att vara inne i arbetet, det föder nya idéer. Utöver det; litteratur, film, astronomi, arkitektur, musik, listan kan göras lång.

akerlund_in_situ

Vad drömmer du om?

Att fortsätta utveckla mitt arbete, resa mycket. Och att Fi kommer in i riksdagen.

 akerlund_transmissions_2

Vad har du för planer för framtiden?

Jag ska arbeta vidare med ett projekt kring ”Harvard Computers”, en grupp kvinnor som var verksamma vid Harvards observatorium runt förra sekelskiftet. Utöver det har jag två utställningar inplanerade i sommar (i Köpenhamn och Stockholm). Och i september åker jag till Tokyo på en residency, vilket jag ser fram emot väldigt mycket!

akerlund_untitled_synodicdays_1

Alla bilderna föreställer Jennys verk. Se fler på hennes hemsida: www.jennyakerlund.com

Läs mer om CLP i bloggen 

Följ CLP på Facebook här

Releasefest för CLP 1-2 2014 är på Moderna Bar på Moderna Museet i Sthlm fredag 4 april. Läs mer här.

BESTÄLL NYA NUMRET AV CLP HÄR!

champagne

Herr, Inspiration, Kultur

Coola: Pontus Pettersson och The Black Box Theatre

pontuscigg

Pontus Pettersson in person

Pontus Pettersson är dansare och koreograf. Han gillar att jobba med objekt, saker han hittar på loppisar, men också med att göra någon slags konst, även om han själv tror att det aldrig kommer säljas. Han är utbildad på Statens Scenekunst Skole i Köpenhamn. Efter examen 2007 har han mest levt i resväska men sen två år tillbaka så bor han mer permanent i Stockholm, i kollektivet ”Sanningen” bakom Skrapan på Södermalm med kompisen Linnea. Sanningen har också ett annat smeknamn men det är koden till dörren så det är hemligt… Han gillar det och ”tror på Stockholm”.

Skärmavbild 2013-10-30 kl. 17.12.25

Han började dansa ganska sent och trodde egentligen att han skulle hållit på med mode och fotografi, hans största intressen som yngre då han brukade sy hela natten. Just nu håller han i dansprojektet The Black The Box The Theatre – Texting TexturesWELD i Stockholm.

Jag ställde några frågor till honom för att veta mer!

bild (3)

Hur hittade du dansen?

Det var senare, när jag upptäckte konsten i dansen kan man säga. Det är en fantastisk konstform med så mycket möjligheter, plus att dansen är i nuet, det ligger nära hjärtat. De senaste åren har jag börjat hittat tillbaka till mina tidigare intressen när jag t.ex. använt mig av en fotoserie innehållandes små objekt till att göra en tarotkortlek som jag spår i, som en one to one föreställning, den har jag gjort lite överallt, på klubbar, före och efter föreställningar, på festivaler och i kök runtomkring i världen.

bild (2)

Skärmavbild 2013-08-07 kl. 16.00.30
Berätta mer om projektet!
Det är en omarbetning av The Black Box Theatre som jag gjorde på Weld 2012, man kan säga att det var min egen teater i teatern. Nu på Weld så har jag bjudit in fler konstnärer och jobbar med en länkade koreografi kan man säga, det är en utställning och föreställningar från tisdag till söndag, med föreställningar torsdag till lördag.

Mycket av arbetet handlar om text, har bl.a. bett min vän Tova Gerge att skriva några texter samtidigt som jag har gjort en typografi till alla texter som kommer finnas att läsa under veckan. Det kommer också finnas en jättefin ljud installation av Theodore Trottner.

Bild 10

Hur fick du idén till projektet?
Iden kommer från solot MOPA – I disappear in darkness som visas under veckan. Det är en samling av sex andra solon som går under namnet MOPA – Preparing for battle, som hade premiär på dansens hus 2012. I solot som visas på Weld pratar jag om det dessa solon, fast i rimform, eller en udda rapmusikal nästan, hur de människor jag jobbat med påverkat mig, hur vi alla är sammanlänkade på olika sett kan man säga. Först skulle jag bara visa solot, men som vanligt vill jag alltid göra mer, och så blev det
bosmatcomputer

Hur tycker du att konstklimatet i Sverige skulle kunna bli bättre?
är inte så intresserad av att särskilja konstformer åt eller benämna vad som är konst eller inte, det känns som det finns många aktörer som vill göra klimatet bättre, och det tåget är ett bra tåg, en annan regering hade inte vart fel, men konsten överlever det mesta

glas
Har du några favoritkonstnärer? 
Jag tycker Skogen i Göteborg gör ett jättefint arbete, det kanske säger något om vart konstnären är idag eventuellt, jag är mer för initiativ än enskilda konstnärer

IMG_9865
Vad inspirerar dig?
Jag samlar ganska mycket, och även om det mesta säkert för många skulle se ut som skräp så gillar jag mitt skräp. Men mest så är det människor jag möter, vänner och människor på förbi farten, människor som tror och jobbar för en bättre värld, finns nog ingen formel eller sett hur det ser ut, men här är några namn, Linnea Carro, Diana, Dtina, Melody, Anna, listan är lång
lampakattochkanin
Vad drömmer du om?
Jag drömmer om djur mycket, men jag gissar att frågan var nåt annat, det skulle vara skönt att inte behöva tänka på att överleva ekonomiskt varje dag

tt-blue
Vad har du för planer för framtiden?
Har massa projekt och idéer i huvet, bland annat en temporär teater sen gör jag också projektåret på Kungliga konsthögskolan och håller just nu på med att leta efter eventuella samarbetspartners för det projektet. Framtiden är alltid spännande!



Skärmavbild 2013-05-05 kl. 13.09.42 Skärmavbild 2013-07-08 kl. 22.07.37

swane tillida

Föreställningen består av en utställning och en föreställning. Så här såg det ut på öppningen:

DSC02448 copy DSC02497 copy

 

Läs mer om The Black The Box The Theatre – Texting Textures och Weld på www.weld.se . Projektet har premiär imorgon torsdag och visas till 16 mars, passa på! Utställningen är gratis.  Öppet: torsdag, fredag 14-18, lördag söndag 12-16, föreställningar sker torsdag, fredag kl 19, lördag kl 17.

champagne