Jag & Damon firar ett halvår med vårt projekt Vardagsrummet med att bjuda på tårta ikväll….
2012.04.28 19:07
Den här veckan visar Berlinbaserade DJ:n och musikproducenten Sanna La Fleur tillsammans med Galleri Steinsland Berliner i Stockholm en utställning med skräcktecknaren/illustratören Hans Arnolds verk. Anledningen att de samarbetar är att Hans Arnolds illustration “Tjuvlyssnerskan” gett namn och pryder Sannas nya skiva Eavesdropper EP.
Jag ställde några frågor till Sanna för att förstå hur samarbetet blev till.
FOTO: Lars Borges
BERÄTTA LITE OM DIG SJÄLV!
Jag heter Sanna La Fleur Engdahl, född och uppvuxen i Örebro, studerade till farnaceut 4 år i Uppsala innan jag flyttade till Stockholm. Sedan ca fyra och ett halvt år tillbaka så bor och verkar i Berlin där jag jobbar som dj och musikproducent samt driver min label Power Plant.
VAD ÄR “POWER PLANT”?
Power Plant är en kreativ grogrund för olika projekt där musiken och skivbolaget Power Plant Records är kärnan. Startades i Maj 2010 då jag släppte min EP Flowerhead med ett omslag gjort av tyska konstnären Olaf Hajek. Tanken med Power Plant är att ha en plattform med kreativ frihet för olika kulturformer där projekt kan växa, gro och få kraft.
HANS ARNOLDS VERK “TJUVLYSSNERSKAN” HAR BÅDE GETT NAMN OCH OMSLAG TILL DIN NYA SKIVA “EAVSDROPPER EP”. HUR KOMMER DET SIG?
Det började med att Olaf Hajeks bild, och sen släppte jag en EP med danska Jesper Ryom där tysk-San Franscisco emigrerade konstnären Sättys bild gav namnet till Jesper’s EP Nature Boy.
När Hans Arnolds bild som jag valde visade sig heta Tjuvlyssnerskan så tyckte jag det var ett vackert namn och det kändes naturligt att även denna gång låta skivan få samma namn som illustrationen. Jag valde den engelska översättningen till EP namn men en av låtarna på skivan heter Tjuvlyssnerskan. Vilket har gett många utländska djs och radiokanaler huvudbry med uttalandet… : )
VARFÖR HAR DU VALT ATT ANVÄNDA ILLUSTRATIONER FÖR OMSLAGEN FÖR SKIVORNA?
Jag älskar vinyl som format och en av fördelarna är att man har en större yta att jobba med visuellt och det har jag tagit tillvara på. Själv kan jag köpa en skiva nästan bara för att den har ett vackert omslag, en bit konst att ha i skivväskan eller på väggen hemma. Det blir också oftast en fin historia från det att jag först ser bilden eller kontaktar konstnären till att illustrationen faktiskt hamnar som omslag på skivan.
ÄR DU KONSTINTRESSERAD I ÖVRIGT?
Ja.
INSPIRERAR KONST DIG I MUSIKSKAPANDET?
Ja absolut, ibland har jag musiken klar till skivan och letar efter en illustration som passar och ibland är det illustrationen jag hittar först och det inspirerar mig i musikproducerandet. Att i min vardag i Berlin ha tillgång till mkt bra varierad konst är absolut en stor inspirationskälla till form och musik.
VAD ÄR DITT NÄSTA PROJEKT?
Härnäst kommer jag fokusera på Power Plant Elements, en klädkollektion som har skapats tillsammans med designern Stacey DeVoe och som har hämtat inspiration och gestaltats ur naturkrafter som påminner om Power Plant som form. Mode och musik är otroligt närbesläktat, musiken ger mig ofta inspiration till form och vise versa. Kollektionen kommer vara limiterad, bestå av åtta plagg och kommer finnas tillgänglig senare i år.
Därtill så jobbar jag som La Fleur med nya produktioner, härnäst en remix på Adana Twins låt Strange för skivbolaget Exploited Records samt nya egna låtar både för Power Plant Records och andra skivbolag och har även påbörjat nytt ett spännande samarbete som kommer att märkas mer från och med i sommar.
BILDEN “TJUVLYSSNERSKAN” PÅ FLYERN
Utställningen med Hans Arnold visas på Steinslander Berliner på Bondegatan 70 i Stockholm mellan 28 April – 5 Maj. (OBS den korta tiden!) Vernissage lördag 28 April mellan kl 14-19.
Mer info om Sannas projekt finns på www.djlafleur.com och www.power-plant.se.
[soundcloud params="auto_play=false&show_comments=true"]http://soundcloud.com/lafleur/tjuvlyssnerskan[/soundcloud]
2012.04.27 22:31
Förra året skrev jag om A Comic Monthly, en gratis-serietidning som görs av tre grymma Stockholmare. Nu är en av dem, Patrick Crotty, aktuell med en fantastisk kulturgärning. Han har nämligen tagit in en av USA’s bästa serieförläggare, Anne Koyama, till seriemässan Stockholms Internationella Seriefestival som hålls på Kulturhuset i Stockholm i helgen (28-29 april). Han har också tagit in det bästa från engelska Nobrow Press. Ingen av dem har varit i Sverige tidigare.
Jag passade på att ställa några frågor till Patrick för att fatta vad det hela handlar om!
VEM ÄR DU?
Jag heter Patrick Crotty. Jobbar på en illustrationsbyrå som heter PEOW! Studio, men jag tecknar serier som hobby och vill göra de bästa science-fantasy serierna eller kärlekshistoria-serier. Men sen är jag också en stor serie-enthusiast och har tagit in några av indiescenens mest spännande böcker till seriemässan nu på helgen.
Ken Orvidas : Nobrow 4
VAD ÄR SERIEMÄSSAN?
Seriemässan är Sveriges enda stora seriefestival. Tidigare har den hetat SPX, alltså small press expo, men i år bytte den namn till Stockholms Internationella Seriefestival för att det låter bättre. Men den äger rum nu i helgen, den 28e och 29e i Kulturhuset. Det är ett liten serie-konvent och ingen klär ut sig till superhjältar, men det är bra och viktigt ändå!
BORD PÅ SERIMÄSSAN
VEM ÄR ANNE KOYAMA?
Anne Koyama är en irl superhjälte som har ett förlag. Hon hittar duktiga serietecknare som behöver en liten knuff i rätt riktning och hjälper dem trycka upp och distribuera böcker och motiverar folk att fortsätta göra serier.
Tydligen så jobbade hon inom filmproduktion eller något liknande tidigare, men blev sjukskriven under en längre period. Under den tiden gjorde hon ett antal aktieklipp, lyckades få ihop en bra mängd pengar och bestämde sig för att göra något bra med allt. Så nu trycker hon serier, och skaparna får alla intäkter.
Hon är en kultur-hjälte som ser till att bra saker kommer i tryck och hon är helt fantastiskt på twitter och skriver “hej! såg du mailet som jag skickade till dig!” när man inte svarar på mail tillräckligt snabbt!
Hennes förlag släpper underbart skrivna indieserier som kan handla om allt från folk som bor på fängelseöar till sexserier och saker med monster. Good stuff!
Luke Pearson: Everything We Miss
VAD ÄR NOBROW PRESS?
Nobrow press gör sjukt fina böcker som luktar otroligt gott. Men utöver serier gör de en hel del art-comics eller stum-serier, utan text, med bara bilder. De gör böcker för vuxna men också till barn.
VARFÖR GILLAR DU DEM?
För att allt är snyggt, men också att allt känns positivt. Man kan bli pumped up och igång av att läsa bra serier eller se bra bilder, och allt de släpper får mig att känna så. Det är serier som man läser och själv blir inspirerad att göra eget! Allt är så färgglatt och upplyftande!
De trycker sina böcker med en speciell teknik, så allt har en lustig typ retro känsla fast det är nytt. Det är alltid snyggt och genomarbetat från omslag till baksidan. Nuförtiden verkar allt vara antingen hemtryckt budget eller massproducerat och själlöst, så att se böcker som är så kärleksfullt gjorda är underbart. Allt är helt perfekt, tror inte det går att hitta bättre art-books.
Luke Pearson: Hilda & The Midnight Giant
HUR SKILJER SIG DERAS SERIER FRÅN TYPISKA SVENSKA SERIER?
Största skillnaden är att dessa serier är mer feelgood. Jag tycker svenska serier saknar det.
Jag antar att massa folk kommer bli sura på mig och säga “Nej det är inte alls så”, men jag tycker att en stor del av svenska serier är svartvita med deppiga teman och långsamma och egoistiska. Jag blir inte glad av att läsa dem, och man blir ledsen när man känner igen sig i dessa grejer. “Misery loves company” är ett gammalt ordspråk från USA på 1800 talet. Det handlar om att deprimerade personer gillar att umgås med andra deppiga eller nått. Jag vet inte, men hur som helst. Det är bra ibland, men det är inte alltid bra att läsa samma typ av sak, och i Sverige är det som dyker upp oftast dessa serier, eller manga. Önskar att det fanns mer variation.
Sarah Young : Nobrow 5
VARFÖR GILLAR DU SERIER SÅ MYCKET?
För att jag blir imponerad så himla lätt. Det är jättekul att bara se saker som jag tycker om. Serier är kanske enda konstformen som har gett mig ont i magen av ren “snygghet” och en känsla av “hur kan de göra så fint”, och den kulturen kring det. Och att det är en otacksamt jobb som genererar nästan inga pengar alls men som är uppbyggt på så himla mycket kärlek och arbetstid och passion. Just go for it och never stop being cool.
Rob Hunter : Nobrow 5
TYCKER DU SERIER ÄR EN UNDERSKATTAD KONSTFORM? VARFÖR?
Nej! Jag tycker inte att serier är en underskattad konstform, men det beror faktiskt på vilket land man bor i. Jag tycker att inte att Sverige är så bra med serier. Eller, seriekulturen är inte så stark och i och med detta blir serier mindre uppskattad som konst. De serier som många växer upp med här i Sverige är typ Kalle Anka, och den är så dålig så att de är tvungna att ha med en leksak för att barn ens ska vilja ha den. Jag är avis på de länder med stark seriekultur, som USA, Japan, Frankrike, Belgien mm, där det finns skitmycket roligt för barn att välja att läsa, och även för vuxna. För att folk borde förstå att serier är för alla och inte bara kids och dorks. Det finns sjukt mycket som jag tror att folk som inte har koll på serier verkligen skulle älska om de bara exponerades till rätt sak. Men man måste anstränga sig och ta sig ut ibland. Man vet inte, men ibland hittar man magi när man tittar på nya saker.
Så jag tror inte riktigt att serier är underskattade i Sverige, men mer att personer knappt tänker på serier överhuvudtaget, kanske väljer andra saker, som coola kläder eller filmer.
Pietari Posti : Nobrow 4
Chris Elipoulos : Monster Party & Michael Deforge : Lose #3
MISSA INTE SERIEMÄSSAN I HELGEN!
Och här kan du följa Patrick på tumblr

2012.04.26 13:03
HEADERN FÖR MAGDALENA NORDINS BLOGG-ALTER EGO “LENA GERNER”‘S BLOGG
I lördags hade Magdalena Nordin (som jag tidigare skrivit om i CONST här) premiär för sin nya utställning Who I Am – Magdalena Nordin feat. Sara-Vide. Ett musikprojekt i samarbete med Sara-Vide Ericson och Niklas Sandberg på Arkitekturvägen 44 i Stockholm!
Jag hade aldrig träffat henne förut, men bjöd hem Magdalena på intervju & middag i lördags. Vi snackade om hennes popstjärnekarriär, om hennes tid som hett skvaller på fjortisbloggarna och om Kissie.
MAGDALENA NORDIN FEAT. SARA-VIDE – “WHO I AM”
Resten av kvällen har Magdalena bloggat om här.
Det var mkt mysigt & blev ganska bra intervju faktiskt. Du kan lyssna på den här, eller ladda hem som podd:
[soundcloud params="auto_play=false&show_comments=true"]http://soundcloud.com/constradio/const-m-ter-magdalena-nordin[/soundcloud]
DEN HÄR BOKEN INSPIRERADE MAGDALENA & SARA-VIDE I ETT TIDIGARE KONSTPROJEKT… NI FATTAR NÄR NI LYSSNAR PÅ INTERVJUN!
Här kan du läsa Maggans aka hennes blogg-alter ego Lena Gerners blogg!
BOKEN SOM INGÅR I UTSTÄLLNINGEN, DÄR POPKARRIÄREN SAMMANFATTAS
KISSIE-PORTRÄTTET SOM SATTE IGÅNG MAGDALENA NORDINS FJORTISKÄNDISSKAP
Enligt Magdalena Nordins blogg:
“Tavlan med Kissie visas eftersom hon är en stark inspirationskälla till det här projektet, samt att den tavlan var betydande för mitt stora genombrott som artist. Nytt till utställningen är en nyutgiven bok om min musikkarriär. Där kan man följa projektet i sin helhet, läsa om framgångarnamen även om kändisskapets baksida.”
MAGDALENA NORDINS BOK OM HENNES POPSTJÄRNEKARRIÄR
LIVEFRAMTRÄDANDET MAGDALENA NORDIN FEAT. SARA-VIDE GJORDE SOM JAG RÅKADE VARA PÅ! DET ÄR JAG SOM JUBLAR I BÖRJAR TROR JAG LOL
Utställningen håller på till 21 maj. Om du vill se den, kontakta Micke på mailadress c.m.lundberg a hotmail.com
Några av videona Magdalena inspirerades av:
2012.04.24 12:38
Tänker inte skriva en miljard tecken om Makode Lindes konstverk som knappast behöver nån närmare presentation vid det här lagret.
Vill däremot gärna länka till två saker som jag tycker alla borde ha koll på, innan de uttalar sig om hans tårt-verk. Något som förhoppningsvis kan höja pajkastnings-diskussionen (pun intended) nån millimeter:
1. Sarah Baartman – “Hottentott- Venus”, en afrikansk kvinna som visades upp som en freakshow i Frankrike i början av 1800-talet. Likheten mellan avbildningarna av henne och den schablonartade kvinnan på tårtan är knappast en slump.
BAARTMAN-KARIKATYR FRÅN TIDIGT 1800-TAL
2. Blackface - Traditionen att måla vita skådespelare med “svart” ansikte, dels för att använda svarta skådespelare var otänkbart på många ställen (tex i USA under tidigt 1900-tal) och för att det ansågs “kul” att “klä ut sig”. Det här är något Makode använt i sin konst i många år.
Som sagt, finns otroligt mycket att säga om det här. Jag är FB-kompis med Makode och fick syn på bilden han lade upp söndag kväll, och reagerade direkt. Jag skickade iväg några frågor, men allt blåstes upp och han fick inte tid att svara. Hoppas återkomma till att snacka med Makode, när hela debaklet lagt sig lite.
EN SKÅDIS FÖRVANDLAS TILL “SVART” I EN SK. “MINSTREL SHOW” I USA
FILM FRÅN 1939
EN TÄNDARE FRÅN 1936
(VITA) AL JOHNSON UPPTRÄDER I BLACKFACE 1939
VERK UR MAKODES AFROMANTICS-SERIE
PS. Läs gärna den här artikeln av afroamerikanska konstnären Michael Ray Charles om att återerövra afroamerikanska stereotyper.
NOW PLAYING – MICHAEL RAY CHARLES
2012.04.18 13:21
Fick tips om den här tjejen från en läsare, och hon är så himla duktig! Jag passade på att ställa några frågor till illustratören “B-i-r-d-i-e” aka Birdie Houdini.
Self-Portrait with Ocean
Vad gör du om dagarna när du inte ritar?
Lyssnar på musik, pluggar, läser, sitter framför datorn, träffar någon.
Varför ritar du?
Det finns inget större syfte för det för mig än för att det är väldigt roligt och kommer naturligt.
Vad drömmer du om att göra i framtiden?
Förhoppningsvis jobbar jag som illustratör så man kan kombinera något man gillar med någonting att överleva på ekonomiskt, jag söker utbildningar för det just nu.
Vad inspirerar dig?
Musik, havet, rymden, naturen.
ALLA BILDER (C) BIRDIE HOUDINI
Birdies blogg hittar du på http://b-i-r-d-i-e.tumblr.com/
2012.04.04 09:05
Ok, ska nu ta tag i mig själv och skriva ett långt inlägg om Sturtevant-utställningen som jag var på idag på Moderna Museet (mer Moderna här).
Innan jag var på utställningen hade Agnes hajpat den. Vi skulle gått på föreläsningen av Elaine Sturtevant förra veckan men gissa vem som tog fel tid…. rätt JAG.
Men nu var det dags att se utställningen, som heter Bild över bild.

ELAINE STURTEVANT Foto: Loren Muzzey
Jag promenerade hurtigt upp för den där härliga Moderna-backen-vad den nu heter. Det var sol ute så även sol i sinne, så att säga. Jag klampade in på utställningen och hade den enorma turen att PRECIS tajma den underbara guiden, som körde igång kl 15. Guiden (som jag missade namnet på) var grym och det var 100% intressant att lyssna på henne, men även de andra deltagarna i turen som kom med intressanta & intelligenta infall och kommentarer. Guidad tur ingår i biljettpriset, rekommenderas!
Tänkte i sann Sturtevant-tema försöka göra en… hm.. “repetition” på den guidade visningen av Sturtevants “repetitioner”. så here it goes.
STURTEVANT “REPETERAR” WARHOL
När det gäller Sturtevant vet jag inte riktigt var jag ska börja… men okej, vi börjar såhär: ni som varit på moderna förut. Ni vet längst in, där de brukar ha den permanenta utställningen? Där har nu Sturtevant en egen utställning. Herregud… Bara namnet… “Sturtevant”..Inget förnamn, bara Sturtevant. visst låter det påhittat? Som en mystisk superhjälte, typ?
I DN-intervjun säger hon:
“Det handlar inte om att jag har ett kvinnligt förnamn. Jag tycker att Sturtevant är ett kraftigt namn, det för med sig en viss respekt. Jag har inget emot Elaine, men det är lite … njae.”
Och mystisk är hon. Hon vägrar låta sig definieras, ungefär som killar som har band och trots att de låter identiskt med alla andra killar med band säger “vi kan inte placeras in i något fack” (skillnaden är bara att Sturtevant faktiskt inte kan placeras in i fack…)
..Eller som hon säger i den här underbara intervjun i DN: “Plattskallar gör min konst till en genusfråga”. LOOOL
Det hon håller på med är alltså att kopiera andra konstnärers (hittills, enbart manliga) verk. Men själv är hon noga med att kalla det repetitioner, inte kopior.
En förklaring: Sturtevants konst handlar om att se SYFTET med konstverket, snarare än bara motivet. Repetitionen är en slags tolkning.
STURTEVANT REPETERAR JOSEPH BEUYS
Hon kräver en hel del av tittaren. Men det är inte bara för att jävlas. Det ger en hel del tillbaka också.
I början av utställningen ser man tre bortvända (!) monitors som alla spelar upp en monoton röst. Den läser filosofen Spinozas kända verk “Etiken” (från 1677) på latin (!!). Vad handlar det här om? Guiden påpekade:
Vi får aldrig nedvärdera konsten. Även om den är svår att förstå. Precis som vi måste kämpa för att förstå livet.
Sexdockorna är med på affischen för utställningen. Kanske refererar de till vår längtan efter snabb konsumtion i samhället, allt ska vara tillfredsställande omedelbart, utan mänsklig kontakt, värme, empati. Vi gör allt för att bli tillfredsställda, men det finns alltid något nytt att åtrå…..
…Vi fortsätter in i utställningen, där man ser 9 monitorer radade på varandra. De visar alla samma klipp, som växlar, ungefär som att nån zappar på TV. Det är högt, störigt ljud och en massa jobbigt blinkade ljus. Man blir helt matt av att vara där.
Verket heter Elastic Tango och är från 2010.

ELASTIC TANGO (2010)
Det är ett videoverk som består av tre akter. Bland annat ser vi klipp som påminner om konstnären Paul McCarthy och Marcel Duchamp. Men varför är det så störigt? Guiden påpekar:
Allt ska inte vara så lättsmält. Ibland måste vi syssla med reflektion över media och passiviteten den erbjuder. Zappandet och jagandet efter information. Media förenklar, och idén om ett kunskapssamhälle är helt fel. Det är snarare tvärt om. Filtreringen som sker i media förenklar på ett sätt som förhindrar riktig kunskap.
INFORMATION ÄR INTE SAMMA SAK SOM KUNSKAP!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det hela refererar till Situationisterna som snackade mycket om hur vi alla bara är åskådare. De var stora omkring 1968, alltså när Sturtevant definierade sitt konstnärsskap.
TRIVIA: Jag lyckades givetvis gå in i en av monitorerna och få en bula på skallen, när jag försökte läsa i katalogen samtidigt som jag gick in i nästa rum….. Typiskt IDA…..

AJ SLOG I HUVUDET I DEN LÄNGST TILL HÖGER AJ (fast denna bild är från en annan utställning)
Ok, nu kommer en intressant grej. Ni minns hur jag sa att utställningen hålls i samma rum som permanenta utställningen? Well, många av de kända verken i Modernas samling är ju just repliker. Tex Duchamp (ni vet pissoaren, som finns i ca en miljard kopior av) och de omtalade Brillo-boxarna (som också var förfalskningar). Det finns alltså en slags meta-nivå i att “replikerna” visas i samma rum som de i vanliga fall visas kopior…om ni fattar… Ja det blir sjukt abstrakt det här men vad kan jag göra…
Warhol tyckte att kopia och original är samma sak. Sturtevant tycker inte det. Kanske för att Warhol är fascinerad av YTA, och hur ytan ersätter innehåll. Medan Sturtevant vill ta sig bakom ytan.
Men samtidigt behandlar de båda samma yta i sina verk…
STURTEVANT REPETERAR WARHOL
Sturtevant är över 80 bast, men har stenkoll på samtiden. Hon är väldigt fascinerad av internet, och till exempel piratpartiets idéer om att det ska vara lagligt att återanvända material, och idéerna om hur all information ska var fri, inte kopplade till individer som ju vill “äga” det för profit.
Hon menar att allt producerat bör ingå i en gemensam kunskapsbank.
Ingen äger kunskapen.
STURTEVANT – DUCHAMP FRESH WIDOW
Spelar det nån roll?
Upprepningen refererar också till vårt massproducerade samhälle. Inget är unikt. Allt finns i kopior, och kopior av kopior….
GRATIS BROSCHYRER – TA EN!
På väggarna i utställningen finns ingen info. Den som inte har turen att få en guidad visning måste bli ganska förvirrad. Som tur är finns det små broschyrer man kan läsa på i. Jag misstänker att många besökare kommer missa upplevelsen. Därför tipsar jag att om ni besöker utställningen – läs på lite innan. Antingen det här inlägget, om det går att begripa, eller broschyren som finns på museet. Då blir upplevelsen en helt annan, misstänker jag. För det är inte så mycket att se på, mer att tänka på. Passande nog, på en utställning som handlar om att ta sig innanför ytan…
VIDEOVERK MED “REPETERADE” KLIPP FRÅN BLA. VIDEOKONSTNÄREN PAUL MCCHARTHY
En sista tanke:
När jag ser utställningen kommer jag att tänka på Dramaten-versionen av Jelineks Köpmannens kontrakt (läs om den i CONST här). På samma sätt var den brusig och störig (inte så kul för min kompis som hade migrän och såg fram emot en lugn och avslappnande teaterupplevelse…..). Ibland orkar man inte hålla käften mer.
DÅ KOMMER SKRIKET UUUUUUUUUUTTTTTTTTTTTTTTTT
Eller som jag skrev om Jelinek:
“Hela pjäsen är besvärlig på alla sätt- plågsamt lång, plågsamma ljud ibland, ibland plågsamt ljus. Den ställer höga krav på publiken. Men precis sån är Elfriede Jelinek.”
Och sån är Sturtevant. Dvs motsatsen till kvinnan på bilden nedan:

EN MKT OBESVÄRLIG KVINNA
Okej, det var allt för mig. Om ni gillar den här texten, sprid gärna så blir jag …kanske… peppad på att skriva nåt långt om en annan utställning. Förslag på vilken mottages gärna!
Här kan ni lyssna på vad SR säger om utställningen. Här kan ni se Sturtevant intervjuas:
2012.03.27 09:14
Jag såg de här fina bilderna nedan på internet, och blev nyfiken på vad det var. Jag bestämde mig för att ställa några frågor för att förstå vad Hanna Kisch – som ligger bakom dem – håller på med egentligen.
I JUST SLIPPED IN TO SOMETHING MORE COMFORTABLE – HANNA KISCH
Vem är du?
Jag heter Hanna Kisch
Vad håller du på med?
Jag går andra året på Ädellab på Konstfack
Vad kallas projektet på bilderna?
” I just slipped in to something more comfortable”
Vad var inspirationen?
Jag tycker det är väldigt intressant hur man i furry-kulturen kommer bort från kön, ålder och etnisk identitet genom att sig i antropomorfiska kostymer.
Det i kombination med att jag för ett tag sen upptäckte den fantastiska hemsidan bad-dragon.com, som säljer dildos och flesh lights som ser ut att komma från sci-fi-drakar och andra fantasidjur. Jag tycker att det är spännande hur något sexigt kan vara okönat.
Hur tänkte du kring projektet?
Jag ville iklä mig något som kändes sexuellt utan att behöva vara kvinnligt, manligt eller ens mänskligt.
Vad är nästa projekt du kommer jobba med?
Just nu experimenterar jag med olika material och former för att göra så verklighetstrogna fantasikön som möjligt.
Har du några favoritdesginers- eller konstnärer som inspirerar dig?
Just nu är jag väldigt inne på Patricia Piccinini.
Sen såg jag en väldigt fin utställning med Lucy Glendinning nyligen.
PATRICIA PICCININI
LUCY GLENDINNING (TIDIGARE I CONST)
Vad drömmer du om att göra i framtiden?
Jag vill såklart fortsätta kunna göra konst utan att oroa mig för mycket över pengar.
Och på åldern höst kunna luta mig tillbaka i ett torp på en ö och måla akvareller och dricka rödvin med min fru.
2012.03.19 09:18
Jag har försökt fatta vad den här festivalen är för något, men hemsidan är gjord i den konstiga modern-konst-andan där det inte finns någon tydlig info?? Hur som helst, hittade dessa grejer från festivalen på internet och älskade dem, och vill dela med mig till er. Kanske nån som läser detta lättfattat kan förklara vad File är för något!
TOMIKO INABA
JAN KRIWOL
TAKANORI AIBA
Mer “info” om FILE på deras hemsida här
2012.03.12 09:04
Skrev om Ai Wei Wei-utställningen på Magasin 3 i gratistidningen Totally Stockholm (som är på engelska, vänder sig till stockholmare såväl som turister)
Tänkte att jag kan lägga upp texten här också om nån vill läsa
The morning after the chinese artist Ai Wei Wei’s show opening at contemporary art gallery Magasin 3 I’m having a coffee in their cafeteria, waiting for the curator Tessa Praun. While I’m flipping through the pages of the press material I realize that people around me are speaking German, English and Danish – obviously having made it through the cold winter all the way to the harbour Frihamnen. Despite the fact that Magasin 3 has the slogan ”Hard to find – easy to love”, people are finding their way there. And they all want to see Ai Wei Wei.
Tessa shows up and while we are sitting under posters with Wei Wei quotes like ”Liberty is about our rights to question everything” she tells me the background to the well-publicized exhibition with the controversial chinese artist. How could a small gallery like Magasin 3 get a large exhibition with such a sought-after artist?
It all started in the fall of 2010. Tessa liked Wei Wei’s work and wanted to exhibit it – not knowing that 2011 would be a year of political turmoil where the artist would be thrown in prison by the chinese regime, most likely for his criticism of the communist party but under the cover of ”tax fraud”. His role as a political dissident has since become known world wide.
Besides political work with internet activism as a blogger and twitter, Ai Wei Wei is well known for his more traditional artistic work where old, traditional chinese products are used and shown in a new context. He was also a part of designing the chinese olympic stadium.
Tessa had already started chosing what work to present at the exhibition when Wei Wei was attacked by the government. After that it felt even more important to focus on the political angle of his work, according to Tessa who has arranged a large reading room in connection to the exhibition, where you can listen to people talking about Wei Wei as well as watch documentaries by and about him.
–He doesnt make a difference between his work as an artist, activist or a twitterer, she explains.
“Sunflower Seeds”. Bild från Magasin 3
The work on view is borrowed from the artist and his galleries. Amongst others you can see the large pile, 5 metric tonnes, of hand made unique porcelain sunflower seeds, representing the conflict between the hand made and the mass produced, a theme that is recurring in Ai Wei Wei’s work.
And the sunflower seeds have several meanings: they are a staple food in most chinese homes, even during times with very little food supply. And: the flower was used as a symbol for the people in portraits made of Mao – the flower that turns to the sun, the leader. The hand made sunflower seeds are typical for Wei Wei’s artistic work, full of symbolism and political weight.
A lot of Wei Wei’s work is about handling the past, and finding appropriate ways to move away from it, into the future, that are not as abrupt as the chinese cultural revolution’s attempts to completely destroy history. Or as Tessa puts it:
– If you have to destroy something, you should do it with care, through knowledge of the past.
“Ghost Gu Coming Down the Mountain”. Bild Magasin 3.
Wei Wei is currently in house arrest in Beijing, but even though he is not allowed to speak to foreigners he did talk to Tessa through Skype in connection to the exhibition, a conversation that you can watch on Youtube or on the Magasin 3 website. What are the chinese officials going to do about it? Tessa says that she doesn’t know.
– You never know what a totalitarian government will do next.
Tidigare inlägg om Ai wei wei finns här.
2012.03.02 15:03