Första gången jag hörde uttrycket “hipster” var 2005. Jag var 19, hade just flyttat till Prag där jag tillbringade den mesta tiden med att spela i band och hänga i en bokaffär. Där träffade jag en kille från New York. Han kom från en rik familj och var uppväxt på Manhattan. Han pluggade konst. Han började prata om “hipsters”, som om det var något självklart, ett språk vi delade. Jag delade inte hans språk, fattade ingenting.

“Vad är en hipster?” frågade jag, alltid alldeles för nyfiken för mitt eget bästa.

“Eh…unga.. som gillar musik och.. så”. Han skruvade på sig besvärat.

“Men då är jag nog en hipster! Jag gillar musik!”

“Eh.. ja.. alltså…” Han såg ännu mer besvärad ut.

“Men är jag en hipster?”

“Nja..alltså”…

Jag fick aldrig något svar på frågan. Senare, när jag fick lärt mig mer om begreppet, har jag ändå aldrig lyckats känna mig träffad eftersom mitt intryck är att hipstern är besatt av vad andra gillar? Jag har aldrig varit särskilt intresserad av det. Men men, who cares.

Men, jag är ändå nyfiken på fenomenet. Tidigare har jag skrivit om hipster-grejer i CONST här och här. Många kulturintresserade pratar om det men ingen tycks veta vad det är.

Kulturvetaren och journalisten Joachim Sundell skrev nyligen klart sin C-uppsats som handlar om just Hipstern, och Hipsterismen.

Här kan man lyssna på (eller ladda ner) en del av Jockes C-uppsats, ett radioprogram om Hipstern och hipsterismen. Han diskuterar ämnet med Mark Greif, Jenny Damberg och Kristofer Andersson. Sjukt intressant!

[soundcloud params="auto_play=false&show_comments=true"]http://soundcloud.com/constradio/joachim_sundell_och_hipstern[/soundcloud]

Jag bestämde jag mig för att ställa några frågor till Jocke, för att förstå fenomenet bättre.

VAD HANDLAR DIN UPPSATS OM?

Hipsters! Eller typ hipsters, hipsterismen, är kanske ett bättre ord. Jag går bakåt och undersöker konsumtionsvanor och subkulturer och försöker ta reda på hur fenomenet uppstod, varför, och vad det betyder.

VARFÖR VALDE DU JUST DET ÄMNET?

På Simon Frasier University gjorde jag en jämförelse mellan punkare och hipsters, och ville gå vidare på det. Sen har ämnet inte fått så mycket uppmärksamhet av akademin, som är milt efterbliven när det gäller att hänga med i samtidskulturen. Det lockade ju också, förstås, att få vara först på bollen (eller sist, om man jämför med kulturjournalistiken). Grejen är väl att det har varit så jävla mycket tyckande och spekulation kring just hipsters. Jag blev less på allt höftande, och då växte frågan om vad vi har att göra med egentligen.

KAN DU BERÄTTA NÅGOT COOLT OM [ÄMNET] SOM JAG INTE VET?

Hipstern är inte en subkultur som typ mods eller punkare, istället så handlar det om en sorts konsumtionsrebell, som vill visa upp sitt utanförskap genom att konsumtion. Ordet hipster ligger närmare svepande generaliseringar som t.ex brats eller svennar. Det handlar om tendenser som växt fram under en lång tid, om en konsumtionsideologi som kommit in och tagit över vad som tiidgare har varit ungdomskultur eller subkultur. Vill man vara dramatisk så är hipstern subkulturens lieman, på sätt och vis.

VARFÖR VILL INGEN VARA HIPSTER?

Hipstern har växt fram ur 80-talets individualism, och utgörs oftast av den åldersgrupp som kallas “Thatchers children“, dvs 80-talister och tidiga 90-talister som är fostrade i den nyliberala boomens bakvatten. Med ledord som individualism, självförverkligande och stilunikum omöjliggörs grupptillhörighet. Att identifiera sig med en tydlig grupp, stil eller sammanhang skadar en persons exklusivitet. Att kalla sig hipster utan ironi (samma sak med cool eller hipp) och vara det är därför svårt. Sen är det oftast lite så med subkulturella strömningar. Övriga samhället, oftast media, ger gruppen en titel som de nödvändigtvis inte använder själva, eller direkt vänder sig emot.

NU PÅSTÅR DE ATT HIPSTERN ÄR DÖD. ÄR DET SANT? I SÅ FALL-VARFÖR?

Ser vi till sökfrekvens och popularitet så har begreppet nått sin kulmen just nu, snarare. Fler människor än någonsin använder ordet och pratar om det. Att det har blivit allmängods innebär kanske att trendintresserade tvår sina händer och söker sig vidare.

Litteraturvetaren Mark Greif publicerade, tillsammans med N+1, en populärvetenskaplig antologi om hipstern förra året som hette just “What WAS the hipster?“. I titeln leker man med just det, att allt som analyseras eller förklaras blir passé. Hipsterismens kärna är just konstant förändring, därför är det knepigt att svara på frågan om vad det är, eftersom själva definitionen dödar stilens aktualitet. Försöker man då, som N+1, definiera själva ordet så kommer det blixtsnabbt hamna på trendighetens avskrädeshög tillsammans med fixed gear-cyklar och stuprörsjeans. Det fick man tydligen rätt i, även om jag inte har koll på vilka “de” som menar att den är död.

Kanske är det också så att hipstern hängt med väldigt länge (1999 – 2011) och att det därför blivit ett slitet begrepp. Vi har en stereotyp bild knuten till ordet, en vit man med färglada kläder, musikblogg, mustasch, polaroidkamera och tatueringsfetisch (eller någon annan valfri kombination av etablerade hipstertrender från det senaste decenniet). Det gör att vi kan skapa en bild av ordet och därför avfärda det som uttrett, även om generaliseringen inte berör den ideologiska kärnan. Den stereotypa hipstern med fixiecykel och djurmotivs-t-shirt är ungefär lika talande för vår samtid som punkkidsen med tuppkam och rutiga kedjebrallor från Shock är för 70-talets punkvåg. Så nej, hipstern är inte död, men ordet är nog för belastat med daterade trendsymboler för att vara relevant bland kultursnackisarna.

VAD KOMMER ATT ERSÄTTA HIPSTERN?

Pseudopolitiska innerstadssvennar. Eller nåt. Inte vet jag. Politiskt engagemang verkar vara inne, det ska bli intressant att se vad som händer där. Politisk apati brukar känneteckna hipstern så det tycks trots allt hända något där. Alternativt är det bara samma gamla statusjakt. Politisk kamp som accessoar. Socialism som det nya dubstep. Vi får hoppas att det inte stämmer.

VAD TROR DU OM “THE END OF HIPSTORY” (BLOGGINLÄGG I CONST HÄR)?

Jag tror inte att hipsterismen är en subkultur, och därför skiljer sig från de stilar som den återanvänt under åren som gått. Sen tycker jag inte att man kan säga att hipsterismen upphörde för några år sen. Det stämmer inte. För några år sen började den däremot uppmärksammas på allvar, framför allt genom Ad-busters “Hipster – the dead end of western civilization“, som var inne på samma dystopiska slutsatser. (Ungefär samtidigt började hipsters själva försöka göra sig av med ordet)

Musikbloggen kännetecknade inte hipsterismen, det var ett av många uttryck för dess statusjakt. Det nya med tjejerna som beskrivs kanske är att de skiter i hipsterismens regelbok över rätt och fel och istället gör det de själva vill. Alternativt har de “dålig koll”. I värsta fall är de offer för samma trendens moment 22, och ironiserar en etablerad och därför passerad trend i ett försök att distansera sig och vinna erkännande som nyskapande. Etablerandet och avfärdandet av trender går sinnesjukt fort idag. Eftersom ordet hipster i sig blivit en sliten klyscha (som de tycks anspela på) kan de kanske inte längre kallas för det. Men det är fortfarande EXAKT samma beteende som kännetecknat hipsterismen i över 10 år. Inget nytt under solen, bara nya nyanser av samma bruna. Vill man göra en höna av en fjäder kan vi kanske kalla dem för post-hipsters.

Vad har ni som läser för tankar kring det här? Kommentera gärna nedan. Har ni frågor till Joachim får ni gärna skriva det också, så ber jag honom läsa och besvara efter förmåga.

_champagne

10 Kommentarer

2011.08.08 09:52