Kultur, Musik, Politik/samhälle

COOLA: COMPADRE

”Bilden av kvinnan i burka är så jävla dammig och behöver upprättelse.”

Jag hörde först talas om Compadre i somras, och efter att ha hört deras låtar bokade jag dem på stört till Damons & min klubb. Vi arrangerade en dagsfest i Göteborg under Way Out West, och då körde Compadre live. De gjorde, som väntat, total succé. Bandet består av Love, Nadia och Tim, och de har bott i Malmö/Köpenhamn de senaste åren (med rötter i Jönköping), men nu har Nadia flyttat till Stockholm så vi kommer få se mer av dem även i den delen av landet! Kul!

I dagarna har de släppt en ny låt, ”Got no dough”, för första gången med en video till. Jag passade på att ställa några frågor till dem i samband med videosläppet!

COMPADRE PÅ DAGSFESTEN I GÖTEBORG

VILKA ÄR COMPADRE?

Vi är Nadia, Love och Tim, ”middle eastern heavy bass”s småländska nylle.

HUR LÄNGE HAR NI HÅLLT PÅ?

Vi gjorde vårt första gig för 3 år sen då vi betalade 2500 spänn för att få spela i en grotta under en irländsk bar i gamla stan, där ölen kostade skjortan. Men alla våra vänner kom, och vi rev stället.

 

COMPADRE – GOT NO MONEY

VAD INSPIRERAR ER?

Riktigt goa jävla kontraster. Då menar vi inte bara moskéer i Forserum och Aryan på julbordet, utan också att vara den fattiga och stökiga i de fina rummen.

 

NADIA (OCH ÄVEN IBLAND KILLARNA) BRUKAR HA PÅ SIG BURKA NÄR NI UPPTRÄDER. VARFÖR?

Vi tycker framför allt att det är skitsnyggt, formen av den och mystiken den omges av inspirerar oss. Vi gillar att sätta burkan i en ny kontext, vidga referensramarna.

Bilden av kvinnan i burka är så jävla dammig och behöver upprättelse.

 

VAD BRUKAR NI FÅ FÖR REAKTIONER PÅ ERA FRAMTRÄDANDEN – KVINNLIG HUVUDKLÄDNAD HAR JU BLIVIT NÅGOT AV ETT POLITISKT STATEMENT PÅ SENARE ÅR?

Vi har i stort sett alltid fått positiva reaktioner kring det vi gör. Folk brukar uppskatta det dels ur ett modeperspektiv, men också för den politiska kittling det ger.

Det är fett att få bo i ett så pass moget land som Sverige som uppmuntrar en grej som vår.

De enda gångerna vi fått negativ kritik kring det, har varit från män som slagit sig för bröstet och talat om för oss hur provokativt och farligt det vi håller på med är, och hur vi egentligen bör göra det.

 

COMPADRE LIVE

VAD ÄR ERA PLANER FÖR FRAMTIDEN?

Vår grej är livekonserter, och vi vill fortsätta utveckla det. I framtiden ska folk förvänta sig ett 50-tal kameler på scen, guldregn och flygande mattor när de går på våra konserter.

 

VAD GÖR NI NÄR NI INTE SPELAR MUSIK?

Tim ritar hus, Nadia filmar saker och Love skickar massvis av mail.

*

MER COMPADRE:

soundcloud.com/compadremusic

facebook.com/compadremusic

dj.beatport.com/#/compadre

twitter.com/OYE_compadre

champagne
Promotion

Kultur, Musik

VECKANS KONSTNÄR: CM VON HAUSSWOLFF

I förra veckan var jag på Bonniers Konsthalls John Cage-hyllningskonsert, där bland annat Anna och hennes far Carl Michael von Hausswolff uppträdde (inte tillsammans). Hela kvällen var full av experimentell musik – inte så konstigt med tanke på att det är det filosofen och kompositören Cage är känd för. Cage hade fyllt 100 år i år, så det har varit massa grejer som hänt i stan för att uppmärksamma honom. Under konserten tolkade olika artister, kompositörer och musiker hans nyskapande idéer på sitt sätt. En av mina favoriter var CM, som spelade in ljud och loopade dem som en slag spöklik matta.

VIDEO FRÅN NÄR CM KÖR LIVE I WIEN

CM deltar också med några verk på Bonniers Konsthalls nya utställning Mer än ljud som började häromdagen. Den håller på till början av december. Frågeställningen är: ”Vad är musik? Och vad gör den till något som är mer än ljud?

Det är ännu en del i konsthallens serie av utställningar som utforskar gränslandet mellan konst och andra konstformer (tidigare inslag har jag skrivit om här och här).

Jag passade på att ställa några frågor till ljudkonstnären himself!

CONST: HUR VET MAN SKILLNADEN PÅ ”MUSIK” OCH ”KONST”?

CM: Tja, förr i tiden var det ganska enkelt – musik var det man lyssnade på med öronen och konst var det man betraktade med ögonen …. Men allt eftersom att hjärnan suger åt sig en större del av musiken och konsten – dvs när hjärnan använder musik och konst för att behandla en idé eller en känsla, så har det uppstått en hel del gråzoner… Jag skulle vilja säga att det är upp till betraktaren/lyssnaren eller den enskilda konstnären/musikern att kategorisera konst och musik. I engelskan används ordet ARTIST om både kompositörer och bildkonstnärer och det tycker jag fungerar bra.

DET KÄNNS SOM ATT TRADITIONELL ”KONST” HAR BÖRJAT SMÄLTA IHOP MED FLERA ANDRA KULTURFORMER DE SENASTE ÅREN. ÄR DET HÄR NÅGOT DU FUNDERAT PÅ?

Konsten och dess utövare försöker alltid hitta nya vägar för att arbeta fram nya konstverk. I och med de postmoderna idéerna så har även traditionella grepp hittat nya samarbetspunkter i installationer mm. Så länge det rör sig framåt så tycker jag det är bra – men om man försöker hitta tillbaka till 18oo-talets värld så intresserar det inte mig. Konsten är en öppen sak – så pass öppen att den tar sig in i alla möjliga olika läger. Det är mycket bra: det kan ruska om i konventionerna och även föra en hel del funktioner framåt – typ design och arkitektur …. matlagning … sophantering ….

 

 

VAD INSPIRERAR DIG?

Att människor fortfarande står ut! …. min familj och vänner och kollegor inspirerar mig också mycket. Energi!

 

HAR DU NÅGRA FAVORITKONSTNÄRER?

Från det förgångna: Marcel Duchamp, William S Burroughs, Brion Gysin, Maryanne Amacher och John Cage.

Från nuet: Carsten Höller [läs mer om honom i CONST!], Rirkrit Tiravanija, Jana Winderen, Christina Kubisch och JG Thirlwell.

CARSTEN HÖLLERS RUTSCHKANA PÅ NEW MUSEUM

http://www.youtube.com/watch?v=3YpHPVVdFCw

CHRISTINA KUBISCH

OCH HUR SER DET UT MED MUSIKER, NÅGRA SOM DU GILLAR EXTRA MYCKET?

Ofta är de musiker som jag tycker om också kompositörer (som JG Thirlwell och Jana Winderen) men jag kan nämna The Master Musicians of Joujouka (från Rif-bergen i Marocko),  jazzmusiker som Peter Brötzmann, Achie Shepp och Sun Ra, rock musiker som Robert Fripp, Jack Bruce och Dorit Chrysler – ja, det finns många!!!

VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU?

Nya skivor med Thomas Köner, Mika Vainio och Sakamoto/Fennez – sedan lite Franciose Hardy och The The … jag har också en kort period nu med Edgard Varese …. ja, Annas nya platta förstås!!

NI ÄR JU MÅNGA I FAMILJEN VON HAUSSWOLFF SOM ÄR MED PÅ UTSTÄLLNINGEN. HUR KÄNNS DET ATT VARA EN DEL AV EN AV SVERIGES MÄKTIGASTE KONST-KLANER? ÄR NI KONSTENS SKARSGÅRDS?

Ha ha – jag vet inte om det är en mäktig konstklan – vi har i alla fall inte ambitionen att vara det .. Men det är kul att det funkar för alla. Vi håller också på med väldigt olika konstnärliga grepp och ibland är det kul när stigarna korsas – dessutom stöttar vi varandra på olika sätt i fall det går snett ….

HUR ÄR DET ATT VARA EN DEL AV EN FAMILJ DÄR SÅ MÅNGA SYSSLAR JUST MED KONST?

Jag har aldrig haft tanken på att mina barn ska hålla på med konst och musik. Det är en mycket osäker och nervös tillvaro – man vet aldrig om man har pengar till hyra och mat …. men det är klart att jag tycket att det är fantastiskt. Det är ett privilegium att, som människa, kunna syssla med konst och musik …. och att kunna leva på det.

BILDER FRÅN VERKET CM GJORDE MED MICHAEL ESPOSITO VID GAMLA PRÄSTGÅRDEN VID BORGVATTNET 2008

CMvH gör ett nytt verk för Bonniers Konsthall den 3 okt kl 18. (Matter IV (tba) ). Den bygger på rösterna från andevärlden som han spelade in vid Drottningholms slottsteater. Man kan se det på konsthallen och ska enligt uppgift ”även inkludera svart spagetti på något sätt”.

Missa inte!

Mer om Bonniers Konsthall i CONST finns här

champagne

Kultur, Musik

CONST SER: MODERN KONSTMUSIK PÅ ÖSTERSJÖFESTIVALEN

För en vecka sen var jag på ”Baltic Composers Project” på Östersjöfestivalen, på Berwaldhallen i Stockholm.

Jag vet, det låter jättekrångligt. Men det var kul! Tänkte berätta lite om kvällen, så pedagogiskt jag kan.

Under tiden du läser kan du förslagsvis LYSSNA PÅ KONSERTEN HÄR

Östersjöfestivalen är en festival för klassisk musik och det som kallas ”konstmusik”, alltså typ: nyskriven ”klassisk” musik, med musiker, kompositörer och dirigenter från hela östersjö-området (Tyskland, Ryssland, balt-länderna, Finland osv).

Bakom det hela finns Sveriges Radio P2, en kanalen som jag misstänker att många som läser det här förmodligen sällan lyssnar på. Det tycker jag borde ändras på! Själv är jag något av en P2-junkie. När jag sitter hemma och jobbar om dagarna har jag alltid på P2 (utom när det kommer nyhetsprogram på samiska, arabiska osv vid lunchtid, det är 2 much för mig..) på i bakgrunden. Det är underbart, men får fin musik som man blir lugn av OCH man slipper tänka på alla otäckheter som händer i världen (som man ständigt påminns på på underbara p1, som jag gärna lyssnar på när jag inte jobbar samtidigt utan är fullt alert) och man slipper känna sig lobotomerad, som jag ibland gör när jag lyssnar på p3… som ju ibland är kul, men ibland pallar jag inte… tempot… där.

Well, well, efter den introduktionen: Berwaldhallen är Sveriges Radios egen konserthall. Den ligger under marken, vilket gör att musiken hörs väldigt tydligt mot fonden av tystnad. (Nyligen sändes en serie med program om hur Berwaldhallen/Radiosymfonikerna kom till, lyssningstips för den som vill grotta ner sig)

Dirigenten för kvällen var finska dirigenten Susanna Mälkki. Hon är invald i en massa mäktiga musik-grupper och akademier, och hon är lite av en expert på modern konstmusik. Hon är för övrigt den första kvinnan att få prestigejobbet att dirigera operaorkestern på La Scala i Milano. Här kan man höra en intervju med henne!

Dirigenten Susanna Mälkki. Foto: Simon Fowler

Inte bara var hon ett super-proffs, utan också supertrevlig och ödmjuk och charmig. Gång på gång fick hon publiken att skratta, samtidigt som hon utstrålade en skitcool seriositet. Jag är ett fan!

Idén med kvällen var att presentera ny musik av tonsättare som bor kring Östersjön. Mälkki fick i uppdrag att välja ut tonsättarna. Det blev tre killar i 40-årsåldern från Finland, Tyskland och Ryssland. Spelade upp verken gjorde Stockholm Nya Kammarorkester, som gjorde ett jättejobb med de här HELT nyskriva låtarna. Alltså, INGEN hade hört dem förut. Och ganska många var väldigt experimentella, så det kan inte vara helt lätt.

Först ut var det som skulle bli min favorit under kvällen. Arnulf Herrmann hette den tyska tonsättaren, och det mega-skeva verket hette ”Durchbrochene Arbeit”.

Det var helt nya toner, som jobbade ihop. Jag vet inte hur jag ska beskriva det bättre än att det var liksom skevt, men det fanns ändå en rytm i det hela. Som att det var regelbundet men inte regelbundet, med återkommande vandrande teman som bildade ett sammanhållet verk.

Själv sa tonsättaren såhär under intervjun i samband med uppförandet:

”Kanske närmar vi oss en tid där jakten på melodin inte är i fokus utan klanger och stämning ”.


Dmitrij Kourliandskij pratar med Mälkki.

Nästa man på scen var ryske Dmitrij Kourliandskij, som hade skrivit verket ”Maps of nonexistent cities. Stockholm”.

Han sa bland annat att han inte var intresserad av ljud, utan tid. ”Ljud är bara sminkad tid”.

Något att fundera på…!

Han menar att man med hans verk får möjlighet att höra och känna tid som passerar.

”Musik är tidens skulptur”.

Sen sa han, att vissa ju menar att prata om musik är som att dansa om arkitektur, alltså att man inte kan prata om musik utan bara lyssna, känna den. Men han skrattade och tillade. ”Jag tycker att dansa om arkitektur låter rätt intressant”. jag håller med!

Dmitrij menade att när man lyssnar på hans musik ska man inte lyssna på musiken från scenen (eller radion) utan ”lyssna på dig själv”. Det kräver alltså en delaktighet från lyssnaren.

Det här var mitt sällskap Nicholas favvo. Han tyckte det kändes som att man verkligen kunde se kartor av en stad framför sig, eller kanske kloaker. Jag tyckte det lät som ljud från en djungel och var hela tiden övertygad om att de måste ha fört in datorljud från fåglar, så naturtroget fick musikerna natur-ljuden att låta. Lyssna gärna själva och dela med er av vad ni tycker!

PERTTU HAAPANEN

Sista stycket hette ”Mermaid Machines” och var skrivet av finske Perttu Haapanen. Precis som namnet antydde var det lite man vs nature-känsla på verket, där ljud som lät väldigt mycket som industriella maskiner varvades med mjukare natur-ljud, med kontrasten metalliskt /poetiskt.

Verket var inspirerat av en konstnär som heter Tuula Närhinen som gjorde en utställning med titeln ”Frutti di mare” där hon ställde ut skulpturer gjorda av plastskräp hon samlat vid östersjön. Tonsättaren själv sa: ”Det såg kul ut men när man tänker efter var verken egentligen väldigt sorgliga”.

TUULA NÄRHINEN – FRUTTI DE MARE (FOTO FRÅN http://www.tuulanarhinen.net)

Innan musiken satte igång nämnde Mälikki att ”alla undrar ju vem som blir framtidens Beethoven”. Om det blir någon av de här tonsättarna som framtiden kommer kolla på som en av ”de stora” kan jag i alla fall säga det här: i framtiden kommer vi ha ett annat förhållande till melodier. För det verkar inte vara någon av de tre som var särskilt intresserade av just melodier, utan istället var det olika toner och ljud som hamnade i fokus. Kanske börjar konstmusiken, som någon påpekade under samtalen, allt mer likna filmmusiken, där det är korta sekvenser som bildar sammanhang, hellre än en tydlig början, stegring och slut.

Efter den här föreställningen var jag helt utmattad, som man blir av att lyssna koncentrerat på helt nya saker som hjärnan inte riktigt är van vid, så den måste jobba på högvarv för att ”fatta”.

Glöm som sagt inte att lyssna på konserten här!

onsdag kväll ska jag se en hyllningskonsert med musiklegenden John Cage, ”A celebration of sound Drottningholms Slottsteater, i samarbete med Bonniers Konsthall. Medverkar gör flera av musikerna från Konsthallens nya utställning ”Mer än ljud” som sätter igång nu i veckan.

Missa inte heller den pågående Cage-specialen på Moderna/Arkitektmuseet!

Cage var den första som påpekade att tystnad kan vara musik. Vi får se hur mycket tystnad det blir, och hur mycket utmattning!

champagne

Kultur

AMY WINEHOUSE RIP

Idag är det ett år sedan Amy Winhouse dog.

Kram Amy, lyssnar på den här idag och tänker på dig.

http://www.youtube.com/watch?v=ah33Up5NTB4

champagne

COOLA: ERIK SATIE

image

”När man lyfte på locket till ett obrukbart piano visade det sig ha fungerat som soptunna”

LOL

image

Förlåt lyckas inte vrida på bilden… den handlar om en musikers vardag… men men

Älskar denna man

Ikväll ska jag träffa (!?) Yoko Ono

Kram

champagne
CONST
Ida Therén är 29 år, bor för tillfället i Brooklyn och jobbar som frilansskribent för olika tidningar. För Rodeo.net skriver hon sedan januari 2011 bloggen CONST, om kultur och vad den ska vara bra för. Hon driver litteraturtidskriften CONST Literary (P)review. Hon gillar att läsa böcker och att kolla på konst.
Kontakt
Kärlek, tips eller frågor? Maila const@rodeo.net