CONST MÖTER: CANDIDE PÅ SÖDRA TEATERN

Adriana Essén är frilansande skådis och teaterproducent. När det fanns för få kul och stora föreställningar för unga skådespelare bestämde hon och hennes vänner sig för att sätta upp en egen musikteaterföreställning. Det blev Candide, som nu visas på Södra Teatern 18-19 mars. Såhär skriver gänget bakom själva:

Det finns en förutfattad mening om att ung teater måste vara liten, intim och billig. Men genom föreställningen Candide får unga konstnärer göra någonting som de sällan ges möjlighet till. Här blir teatern storslagen och episk.

Jag passade på att byta några ord med Adriana, som producerar och spelar ett tiotal roller i föreställningen.

Vad har du för bakgrund?

Min utbildning har jag fått från bland annat Stockholms Elementära Teaterskola och Stockholms Dramatiska Högskola. Erfarenhet har jag fått genom egna projekt och olika frilansuppdrag. Mitt engagemang för kreativt skapande och scenkonstproduktion har funnit med mig länge. Jag drivs av att jobba med likasinnade politiskt aktiva konstnärer och ser mig själv i större konstnärssammanhang i framtiden.

Jag är en av ett 30-tal medlemmar i den unga scenkonstföreningen Bombina Bombast som bildades för att skapa Candide.

Vad handlar projektet om?

Att bryta en förutfattad mening om att ung teater är liten, intim och billig. Candide är en roman som handlar om optimism och det är just vad vi unga behöver i dagens torra kulturklimat.

Voltaire menade att optimismen räcker långt, men att den förlorar sin kraft utan handling. I slutändan måste vi själva göra någonting åt vår situation.

Och vi ville göra en bombastisk föreställning med en massensemble.

Hur fick ni idén till projektet?

Vi orkade inte längre klaga på att vi inte fick göra teater på stora scener. Så vi bestämde oss för att helt enkelt göra det själva istället. Vår ambition är att synas och höras.

Vad tycker du om kulturklimatet i Sverige för tillfället?

Jag och andra unga teaterkonstnärer jobbar med teater på heltid utan att kunna ta betalt. Därför har vi oftast ett till heltidsjobb som ger oss lön. Eller en timanställning som inte ger oss säkerhet. Samtidigt vill regeringen i Sverige få oss att tro vi lever i den bästa av alla tänkbara världar. Men för oss unga kulturarbetare blir det bara sämre och sämre. Det enda vi kan göra är att skapa våra egna förutsättningar och vara odödligt optimistiska. Kanske lite naiva. Men vad fan. Vi är unga.

VOLTAIRE, FÖRFATTAREN BAKOM CANDIDE

Vad tror du om framtidens kulturliv i Sverige?

Med det fortsatta politiska klimatet kommer vi unga kulturarbetare tvingas göra annat, då vi inte får möjlighet att synas och höras. Men jag vill ändå se ljust på framtiden, det måste jag. Det måste man i den här branschen. För hur ska vi annars kunna förändra något?

Föreställningen kommer att spelas på Södra Teatern i Stockholm den 18 och 19 mars i år.

Foto startsidan: Camilla Eriksson som Candide på Södra Teatern, fotograferad av Karin Franz Körlof.

champagne

CONST TIPSAR: HEN-DANS PÅ MDT

Hittade den här kommentaren på FB, har inte lyckats lokalisera studien ifråga, kanske nån som läser det här som kan upplysa en vilsen själ som undertecknad?

”Det gjordes ju studier på en (1) bebis som man lagt i ett rum och lät vuxna gå in till. I första omgången satte man på bebisen en rosa sparkdräkt och i den andra en blå sparkdräkt. Och så filmade man de vuxnas reaktioner. Vad som hände var att man pratade i falsett med den rosa och sade att hon var såååå liten och söt och när hon grät fick hon positiv feed back på det och man tog upp henne och tröstade henne och pluttinutt. Däremot var den blåa ”en redig pöjk” som var så STOR och fin (undra hur mycket bebisen hade växt på ett par timmar?) och när han grät så gjorde man en avledningsmanöver i form av ”titta, här kommer GIRAFFEN, oj så FIN”. Ja, jag vet inte. Är det någon som blir förvirrade i sådana här sammanhang så är det väl de vuxna, inte barnen. Jag tror just barnen skiter i vilket.”

Vilket för mig till dagens CULTURtips:

En dansföreställning med bland annat klassiskt könsöverskridande dansformen Voguing ”(M)IMOSA — Twenty looks or Paris is Burning at The Judson Church (M)” spelas på MDT den 10 mars kl. 20 & 11 mars kl. 17. Jag ska dit! Ska ni?

Trailer:

http://www.youtube.com/watch?v=zvUpKgJQ9vQ&feature=youtu.be

För er som inte känner till ”Paris is burning” så är det en klassisk film om transor i New York (ok, det var en snabbförklaring – läs mer här

Missa inte heller underbara Hannah Holland (som jag fick äran att träffa ifjol, vilken babe!) som har gjort denna fab:a låt, med video från filmen ifråga.

HANNAH HOLLAND – PARIS’ ACID BALL

 

champagne

TOTALLY STOCKHOLM

I premiärnumret av nya (engelsktalande) gratistidningen  Totally Stockholm har jag intervjuat folk kring nya Svansjön-föreställningen: ex-Bouncemedlemmen och regissören Benke, voguedansaren Anna och grafittikonstnären Daniel ”Puppet”. Jag har också skrivit lite kulturtips. Tidningen finns gratis i butiker i Sthlm och går att läsa online här.

Enjoy! Och trevlig helg!

champagne

CONST TIPSAR: SKYDDAT BO

Det här verkar coolt! Spana in! Det är av UnderTeater Giljotin i Sthlm och visas bara 9 ggr till – checkit:

”under samarbetar med konstnären Mikael Lundberg i ett interkonstnärligt projekt som undersöker det slutna rummet, som omständighet och idé. Ytterst som en fråga om förhållandet mellan språk och bild. Skyddat bo är en föreställning om två syskons samvaro i ett slutet rum, ett rum där verkligheten är satt ur spel.”

Lars Ring i SvD skriver:

”Skyddat bo är en kort experimentpjäs, en subtil övning på temat språk som lögn och tidsfördriv. Familjebanden är tvång och deras relation tvingar dem till avskildhet. Här står en liten poetisk, instängd tragedi och bultar. En saga om två övergivna barn och deras försök att bemästra sin existentiella utsatthet.”

I veckan spelas pjäsen tisdag, samt torsdag-söndag.

Boka biljetter genom att maila: info A underunder.se
eller ring: 0704 06 98 36

Mer info

Nån som sett föreställningen? Berätta gärna mer vad ni tyckte i kommentarsfältet

XOO

champagne

CONST TRÄFFAR: NOUR EL-REFAI

Det är provocerande nog att jag är tjej”

Komikern och skådespelerskan Nour el-Refai har de senaste åren synts både på tv, i film, och på scen. Just nu spelar hon Wolfgang Amadeus Mozart (!) hela hösten i Örebro Länsteaters uppsättning av Amadeus. Men fokus läggs alltid på att hon är kvinna, trots att hon är kulturellt muslim och, som hon själv uttrycker det, född i ”underklassen”.

Jag snackade lite med Nour inför premiären av ”Amadeus” i Örebro.

I höst jobbar Nour heltid med teater, och det trivs hon bra med. Det känns som ett löfte mot henne själv att få jobba med det, något hon drömt om så långt hon kan minnas, berättar hon. Kärleken för scenen går så långt att hon tatuerade in symbolen för teater på sitt ben när hon var sjutton.
Jag berättar för Nour att min egen erfarenhet av teaterskeptiker är att många känner sig obekväma av att vuxna ”låtsas”, och liksom ”leker” på scen. Men Nour har inget emot leken.
– Jag älskar ju barn, älskar att de alltid tänker att hur kan jag ha så roligt så mycket, och om det blir tråkigt är det ointressant. Om alla tänkte lite mer så skulle världen bli lite bättre.

Hon menar att teatern snarare är ett sätt att ta leken på allvar.
Folk tror att man som skådespelare får betalt för att leka – men det finns ju värre saker som skattepengar går till, som lumpen. Vi får dessutom skitdåligt betalt, så att det är inte som att vi blir rika.

UR NOURS SOMMARPRAT PÅ P1 – ETT AV DE MEST LYSSNADE SOMMARPRATEN

Själv brukar hon mest gå på mindre pjäser, till exempel vänners produktioner. Sen har hon en teaterklubb med några vänner, som går och ser föreställningar på Dramaten eller Stadsteatern fyra gånger om året.
Jag frågar Nour om hon tror att teatern en föråldrad konstform.
–Det är ju för att de gamla mossiga gubbjävlarna finns kvar. De fortsätter berätta sina historier från när de var femton. Vi som är yngre har velat förstärka helt andra saker i pjäsen.
I höst har Nour fått det prestigefyllda uppdraget att spela Wolfgang Amadeus Mozart – det typiska manliga geniet – i Örebro Länsteaters uppsättning av Amadeus. Hon beskriver rollen som både ärofull och läskig, och berättar att hon blev jätteglad när hon fick erbjudandet.
–Det kanske var en av de topp fem gladaste stunderna de senaste åren. Det känns som att det är en liten, liten feministisk utveckling, att jag får spela Mozart. Ett noll till tjejerna helt enkelt.

http://www.youtube.com/watch?v=Du-rD2QL1Pc

TRAILERN TILL AMADEUS-FILMEN (SOM ÄR GRYMT BRA! SE DEN!)
Det var länge oklart vem som skulle spela Mozart, och när regissören Alexander Öberg frågade kostymören Elin Hallgren vem hon tyckte skulle få rollen sa hon, spontant, ”Nour el-Refai”. Nour och Elin kände inte varandra men i efterhand konstaterar Nour att de är ”av samma skrot och korn”. Alla blev förvånade av förslaget, men idén bet sig fast. Varför? Nour menar att både hon och Mozart har ett eget sätt att uttrycka sig på. Att de båda säger vad de menar istället för att låtsas, säger ifrån när de blir arga, och berättar när de är glada. Kanske är det därför rollen passar henne bra.
–Många, förvånansvärt många, har sagt, herregud, det är ju klockrent. Jag tror att det är helt enkelt är så, att jag är provocerande för min tid, och Mozart var provocerande för sin tid.
Dock finns det en hel del som de inte har gemensamt, till exempel att Mozart är ett musikaliskt geni.
– Jag är snarare musikaliskt handikappad, säger Nour.
Men att vara konstnärligt missförstådd kan jag verkligen känna igen mig i.
Hon berättar att folk ofta inte gillar hennes idéer, trots att hon tänkt igenom dem och själv tycker att de är fantastiskt roliga. Sen visar det sig att sex år senare snackar folk fortfarande om det.
Som exempel tar hon sitt år som standupkomiker – där klipp från föreställningarna är några av de mest sedda klippen med svensk humor på Youtube. Men hon har aldrig fått någon uppmärksamhet kring det från standupbranschen. Antagligen, tror hon, för att det inte är standup på traditionellt vis
– Det är mitt eget sätt att göra standup på.

NOURS STANDUP PÅ RAW COMEDY CLUB

Jag vill prata politik med Nour. Hon låter lite tvekande, kanske för att vi har kort om tid kvar i intervjun, men säger att det är okej. Nour är född i Libanon och är hälften syrier och hälften libanes. Kulturellt är hon muslim, men hon är döpt i kristna kyrkan, och har inte märkt av någon islamofobi och främlingsfientlighet riktad mot henne personligen. Själv tror hon att det framför allt beror på att media aldrig lagt energi på hennes ursprung, eftersom de har fullt upp med att fokusera på att hon är kvinna. Hon framställs helt enkelt som ”tjej” före ”invandrare” och ”underklass” i den mediala retoriken.
– Det är aldrig nån som frågar om det. Men jag har ju verkligen växt upp precis som de här rapartisterna, som sitter och tycker synd om sig själva.
Hon har gjort intervjuer i sex år, men har aldrig tidigare blivit frågad om sin etnicitet och klass. Allt fokus är på att hon är tjej. Nour har själv pratat om uppväxten i det invandrartäta miljonprogramsområdet Norra Fäladen i Lund sitt sommarprat – som är ett av de mest lyssnade på webben, och hon har skrivit artiklar om det. Men ändå är det inget som har lyfts i intervjuer och media.
–I alla intervjuer jag gjort, förutom med dig, har det varit fokus på att jag är tjej, aldrig på min bakgrund och klass.
Hon tror att fler invandrarungdomar hade kunnat relatera till mig om det hade varit en större grej. Däremot upplever hon att unga tjejer kan relatera till henne, och det gillar hon.
– Det är provocerande nog att jag är tjej, och dessutom vältalig. Hade jag brutit och sett ut som en ”blattebrud” hade det blivit ett annat fokus.

AMADEUS-FILMEN PÅ 30 SEK

Amadeus av Peter Shaffer visas på Örebro Länsteater från 1 oktober. Alexander Öberg regisserar. För den som vill få en inblick i handlingen inför teaterbesöket rekommenderas filmatiseringen av pjäsen, klassikern ”Amadeus” från 1984.

Intervjun har tidigare publicerats i olika versioner i Nollnitton och Dagens ETC.

champagne