Kultur

Tips: 80-talskonst i ”I <3 it! What is it?" på Kulturhuset

140923_A4_vernissageinbjudan_I_like_it_LOW Tipsar om en spännande utställning på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Den heter ”it! what is it?” och består av sju skulptörer från 80-talseran: Ulf Rollof, Meta Isæus-Berlin, Carin Ellberg, Klara Kristalova, Truls Melin, Olov Tällström, Marianne Lindberg De Geer. Vernissaget är på lördag, 4 okt kl 11–17 (galleri 5, våning 5). Gratis entré, invigningstal, live-acid med Martin Vogel och dansperformance med Swedish Family. Missa inte!

Martin Vogels acid

Utställningen pågår till 11 januari 2015, så jag ska försöka hinna dit när jag är hemma i januari… Dela gärna med er vad ni tycker om ni hinner dit innan dess!

champagne
Promotion

Kultur, Recension

CONST läser: Two Serious Ladies – Jane Bowles

bowlesDen här boken är så himla bra. Jane Bowles skrev den 26 år gammal. Den blev något av en one hit wonder, och hon skrev aldrig fler riktigt bra romaner. Hon dog alldeles för tidigt, efter ett spännande liv med maken Paul Bowles. De var båda mer intresserade av samkönade relationer men hade kul ihop ändå.

Two Serious Ladies handlar om två fruar som båda försöker hitta meningen med livet på olika sätt. Det är egentligen som två noveller, som vävs ihop i början och slutet med ganska tunna trådar. Ena kvinnan reser med sin man/kompis (påminner om Paul/Janes relation) blir kompis med semiprostituerade i svettiga Panama. En annan är rik arvtagerska men lever enkelt på landet i USA i ett skabbigt hus med sitt entourage bestående av olika människor som vill vara i hennes närhet.

Stilen är rak, enkel, humoristisk och gränsar ofta till det absurda. Jag kommer ofta att tänka på Beckett, Pinter eller rent av Kafka. Hur menar jag? Ett exempel: Folk tar ständigt beslut som verkar knäppa, men som har en egen logik. Plötsligt flyttar en av kvinnorna ihop med en man hon träffat en gång på en bar. En mans pappa blir kär i en av kvinnorna och visar det tydligt, inför sin fru. Nej gud, jag är verkligen sämst på att recensera böcker. Jag kan ge dig känslan men att återberätta handling är inte riktigt min grej. Jag säger bara såhär: Läs det och älska. Det är lättläst, smart och roligt. Missa inte heller efterordet om Bowles skrivet av hennes kompis Truman Capote!

 

champagne

Kultur

Skönlitterärt: Bokutdrag i Stockholm Review of Books

Nystartade litteraturtidskriften Stockholm Review of Literature har publicerat ett utdrag ur mitt romanprojekt i sitt tredje nummer. Det är ett gäng av blandad nationalitet som ligger bakom tidskriften, som bildades i Stockholm men drivs mest från London.Skärmavbild 2014-09-28 kl. 10.22.28De publicerar mest texter på engelska annars, det här var första på svenska tror jag. Man kan läsa utdraget här! Det vore jättekul att höra vad ni tyckte!

 

champagne

Kultur

Kate Zambreno – Heroines & annat bra

Läser på Marias rekommendation Kate Zambrenos mästerverk Heroines om olika modernistkvinnor som blivit bortglömda, bortvillade, bortkopplade och är MIND, BLOWN. Inspirerande / knäckande för mig som sysslar med ett liknande projekt…..

Läs!!!

Zambreno regerar

Zambreno regerar

Tyvärr missar jag årets bokmässa i Göteborg (även om jag för första gången blev inbjudan att prata – ett seminarium om Amazon efter min Ab-artikel som jag tyvärr var tvungen att tacka nej till…) Däremot var jag på endagsfestivalen Brooklyn Book Festival i söndags, där jag hittade en massa spännande böcker och litteraturtidskrifter. Dagen efter hittade jag mer kul, på en lokal bokaffär.

Få saker är ju mer spännande än att upptäcka nya författarskap som man bara _älskar_! Själv är jag just nu helfrälst av nämnda Zambreno (som har ny bok på gång) och Ben Lerner, som jag tidigare bara läst i London Review of Books. Nu snackade han på scen på bokfestivalen och jag bestämde mig för att plocka upp hans ”Leaving the Atocha station” i bokaffären. Helt fantastisk! Läs!

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 14.45.13

Saker som gör mig glad just nu: Briljanta Ben Lerner, Zambreno och amerikanska Granta, som höll mig uppe hela natten. Haffa!

Något annat som gör mig riktigt glad just nu är senaste numret av Granta, som jag köpte på festivalen. Jag har bara hunnit läsa de första 3-4 texterna än, men de var skitbra alltihop. Jag hade bara tänkt kika lite, men fastnade långt in på småtimmarna.

Särskilt gillade jag Melinda Moustakis River So Close, om en tjej som jobbar på en fiskfabrik i Alaska. Man kan läsa en massa andra bra texter gratis, eller köpa numret online här!

Vad läser ni som gör er glada? Det vore kul med fler tips!

champagne

Kultur

Coola: Johannes Nilsson om Flashback och Seabot

när man serprogram från sextiotalet på SVT:s öppna arkiv kan man inte låta bli att undra var alla människorna som såg det där har tagit vägen. Fick de alla hjärntumörer av att tänka för hårt? De överlevande är ju tyvärr minst lika puckade som den digitala generationen, tyvärr.

ramad-johannes-nilssontavla

”Första tavlan jag målade ever när jag gick på konstskola 95, därefter gick det utför. Sålde den för en spottstyver tyvärr. På den tiden var ju 700 spänn något att ha.”

Johannes Nilsson är författare och en av Sveriges mest intressanta, icke politiskt korrekta röster. I alla fall i min bok. Tyvärr gör denna bångstyrighet att han inte så ofta syns i media, det kanske enda området där vita män inte nödvändigtvis har förtur… Han debuterade 2002 med boken ”Recension” (Lystring förlag). Idag är han snart fyrtio och trebarnsfar. Han bor i Skåne, i ett av de områden där SD fick mest röster. Han har maxat studielånet på ren nöjesutbildning, med en kandidat i religionskunskap som mest imponerande post. Han tränar regelbundet, gillar att läsa och se tv –serier.

När serietecknaren Simon Gärdenfors åkte ut på 120 dagars besök hos folk (blev sedan boken Simons 120 dagar) lurade han och Johannes SVT:s reporter att Simon besökte en familj som var asatroende. I själva verket var det Johannes, som trollade hela svenska folket att han dyrkade asagudar. Se det helt fantastiska klippet från SVT här:

Se även när Simon & Johannes pratar på littfest för några år sedan här.

Johannes skulle vilja lära sig matematik, köra bil, spela schack, ett nytt språk, ”men dagarna blir bara kortare och kortare ju äldre jag blir”. Enligt honom själv har han ”förmodligen svenskt rekord i medverkan i hippa tidskrifter, och ingenting för det”. En av de tidskrifterna är Marias och min tidskrift CONST Literary (P)review, andra numret (vårt kanske starkaste rent litterärt! Köp här!) Jag driver alltså en av dessa tidskrifter (hipp? oklart) och lider med honom: själv har jag fått betala 25000 kr av mina sparpengar för att driva tidskriften och fått tillbaka inget mer än hårt oavlönat arbete…. Men men. Så är livet & kulturen. *Gnällkärring*.

Jag passade på att ställa några frågor till Johannes för att se vad han sysslar med i höst!

Vad håller du på med just nu?

Är i slutfasen av arbetet med tidskriften “Seabot” som ska ut på bokbål förlag. En samtalsbok i stil med Gustafsson/MyrdalsDen onödiga samtiden” tillsammans med satirikern Pontus Lundkvist. (vet inte vem av oss som är Myrdal och vem som är Gustafsson. Det skiftar lite) Sen är det lite småtexter som jag lovat mig själv och andra. Då ingen läser texter längre än en facebookstatus numera funderar jag dessutom på att börja rappa.

Vad är målet med projekten?

Pengar. I och med att jag skrivit på olika sätt i snart två och ett halvt decennium förtjänar jag något slags “genombrott”, även om jag har svårt att riktigt se hur det ska gå till. Allt jag gör tycks fastna hos en liten klick hipsters. Får jag ihop tillräckligt med ISBN – nummer borde jag dock för eller senare få ännu ett stipendium. Fick ett för tio år sedan, och så mycket pengar har jag inte sett sedan dess.

Men visst, att skriva för att man vill bli rik är ju riktigt jävla dumt, men det borde någon sagt till mitt tolvåriga jag. Nu har jag redan ägnat alldeles för mycket tid åt detta för att backa ur. Jag är dömd att skriva.

26314_331485812825_6179422_n images-2 images-3 images-4 Johannes Nilsson

Vad var tanken bakom boken?

Samtalsboken växte fram genom att jag och Pontus ändå sitter och tjattrar i PM på facebook, diskussioner som vi helst för mellan skål och vägg. Allt dras ju snabbt ned till lägsta möjliga nivå i öppna kommentarfält där troll, pretton, PK – töntar och kommentarfältherrar raskt kommer ridande på sina käpphästar. Seabot är ett försök att övertrumfa pretentiösa farlighetsstidskrifter som Svarta Fanor och Subaltern på deras egen planhalva. Artiklar om Yukio Mishima och Julius Evola? Bah, vi hyllar performancekonstnären Breivik!

 

Hur tycker du att kulturklimatet i Sverige skulle kunna bli bättre?

Genom att man lade ned internet och återgick till den gamla tidens ordning, där fil dr var ett minimikrav för att skriva på kultursidor. Det är möjligt att jag drömmer Sverigedemokratiska drömmar om en tid som aldrig riktigt funnits, men när man ser program från sextiotalet på SVT:s öppna arkiv kan man inte låta bli att undra var alla människorna som såg det där har tagit vägen. Fick de alla hjärntumörer av att tänka för hårt? De överlevande är ju tyvärr minst lika puckade som den digitala generationen, tyvärr.

Har du några favoritförfattare? I Sverige? Internationellt? 

Svenska språket: Peter Nilsson, Sven Delblanc, Tove Jansson, Vilhelm Moberg, Ivar Lo – Johansson.

Internationellt: HP Lovecraft, Céline, Ryszard Kapuscinski, Ernst Jünger, Emily Brontë, Margaret Atwood, Lisa Carver.

Vad inspirerar dig?

Just nu måste jag nog erkänna att det är Flashback Forum, denna kollektiva, pseudonyma, heterogena blandning av högt och lågt där själva formatet förhindrar den självlansering som annars är gängse på exempelvis twitter, och samtalet är i centrum. Visst för att åsikterna är ungefär lika likriktade som inom MSM och värderingarna ofta rent motbjudande, men det hör till saken att ett sådant forum vänder upp och ned på samhällets värdegrund. Är jag PK kan jag göra karriär på öppna brev istället. Stilen är uppfriskande brutal och en guldgruva för författare, men borde också vara det för sociologer och andra samhällsforskare. Vår tids blanding av avlopps- och arbetarlitteratur.

Vad drömmer du om?

En någorlunda trygg inkomst. Allvarligt trött på att vara “levnadskonstnär”. Om någon har påhugg, hör av er omgående! Jag skriver vad fan som helst och har rätt låga löneanspråk, och ingen som helst moral. Jag kan skriva reklamcopy, krönikor och blogginlägg till nedsupna kändisar, undanflykter åt avpixlade Sverigedemokrater, läromedel åt Scientologerna, kommunikéer åt Islamiska Staten, whatever. Jag är texternas samvetslösa Robert OppenheimerSchipperke77@hotmail.com

Vad har du för planer för framtiden?

Kulturtidskriften “Seabot” borde komma under hösten, där jag skrivit en del och översatt annat. “Den onödiga sanningen” tillsammans med Pontus Lundkvist kommer så fort vi är klara, vilket borde ske inom en femårsperiod. Den narkotisk-pornografiska urban fantasy-deckaren “Blodtörst” så fort jag fått förläggare. Sen är det väl spridda skurar av diverse.

Läs Johannes fantastiska blogg på http://schipperke97.wordpress.com

 

champagne
CONST
Ida Therén är 29 år, bor för tillfället i Brooklyn och jobbar som frilansskribent för olika tidningar. För Rodeo.net skriver hon sedan januari 2011 bloggen CONST, om kultur och vad den ska vara bra för. Hon driver litteraturtidskriften CONST Literary (P)review. Hon gillar att läsa böcker och att kolla på konst.
Kontakt
Kärlek, tips eller frågor? Maila const@rodeo.net