Kultur

CONST ser: Cindy Sherman – Untitled Horrors på Moderna Museet

12-Cindy-Sherman

Cindy Sherman
Untitled #153, 1985
© Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Idag var sista dagen av Cindy Sherman-utställningen på Moderna Museet i Stockholm. Eftersom jag varit i Spanien hela hösten har jag inte hunnit, så rusade därför dit för att inte ångra mig i efterhand… Och det var verkligen värt det! Min tanke var ursprungligen att fota för att kunna blogga med bilder till alla er som av olika skäl inte kunnat se utställningen, men tyvärr rådde fotoförbud. Jag gissar, för att det just är fotografier (och en levande konstnär), brukar ju vara mer petigt då. Men skriver ändå ner några tankar jag fick om utställningen!

Cindy-Sherman-Untitled96

Cindy Sherman
Untitled #96, 1981
© Cindy Sherman. Courtesy konstnären och Metro Pictures, New York.

Cindy Sherman (född i USA 1954) är en av världens mest välkända konstfotografer. Hon är mest känd för hur hon fotar sig själv i olika situationer, utan att det någonsin liknar henne själv. Det är maskerader, konstnären som skriver in sig själv i verket. Är bilden för lik hennes ”riktiga” jag raderar hon den. Tankarna förs snabbt till vår tids ”selfies” och sminkbloggarna där man tex på youtube kan lära sig trolla om sitt ansikte, till en mask av andra ansikten. Så även om hon var först men den typen av fotografi som hon sysslar med är hon högaktuell idag. Talande nog handlar dagens selfies och smink nog mer om ytlighet och narcissism än om ifrågasättande av tex kvinno- och konstnärsrollen, något i alla fall jag menar Sherman sysslar med…

001-Cindy-Sherman

Cindy Sherman
Untitled #92, 1981
© Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Cindy-Sherman-Untitled-2004

Cindy-Sherman-Untitled-2004

Sedan en konflikt med konstvärlden & media tidigt i hennes karriär har Sherman vägrat prata om sina verk. Istället heter i princip alla något i stil med ”Untitled” (därav utställningens namn ”Untitled Horrors”), vilket ger betraktaren ett stort ansvar i att själv tolka verken. Jag kan gilla det, men samtidigt är det förvirrande då hon har olika serier med olika teman (tex bilder inspirerade av palyboys ”centrefold”-modeller, bilder inspirerade av kvinnotyperna som används av manliga filmskapare…) och det skulle vara lättare att hålla koll på vilken bild som tillhörde vilken serie, om man fick en hint genom namnet. Det ger verket ytterligare lager om man har koll på vad de refererar till, och de kan lätt tappa mycket mening när de blir lösryckta ur sitt sammanhang.

 

Cindy Sherman Untitled #458, 2007-2008 © Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Cindy Sherman
Untitled #458, 2007-2008
© Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Något jag tyckte var intressant är just äckligheten i många av hennes bilder, som verkligen syns när man sätter ihop dem, som i den här utställningen. De speglar det groteska i vår egen kultur, och ansiktet blir en kanvas för det bisarra i vårt västerländska samhälle. Den sexuella fixeringen i samhället gestaltas av dockor med enorma eller spruckna underliv, utseendefixering och modell-ikonisering av fejkade Vogue-omslag. Helt enkelt: bilderna kan verka sjuka, men fotografierna speglar bara det sjuka som redan finns hos oss.

Cindy-Sherman-Untitled

Cindy Sherman
Untitled #470, 2008
© Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Om du vill se mer rekommenderar jag den här filmen, där olika konstnärer berättar om Sherman!

LÄS OM FLER MODERNA-UTSTÄLLNINGAR I CONST HÄR!

champagne
Promotion

Inspiration

Drottning Elizabeth II säger ifrån

Alltså detta är så kul…

queen

 

Från Life & Style Bildkälla

champagne

Inspiration, Kultur

Fråga Ida # 3 – Hur hinner man med ”livspusslet”?

Du verkar hinna med himla mycket saker på samma gång. Frilansa, plugga, göra tidning, ha en klubb och även en familj. Och säkert mer än så.

Vad är ditt bästa tips för att klara ”livspusslet”?

 –J

hiolma ida

Hej J!

Mycket bra fråga! Undrar samma sak, och önskar jag hade ett bra svar… Talande nog har det också gått över en vecka sen jag bloggade sist, trots att jag försöker skriva ett par inlägg i veckan. Men, med det sagt kan jag försöka ge några tankar i ämnet, i alla fall. Det kommer bli svinlångt och kommer eventuellt vara det ärligaste jag nånsin skrivit, men scrollknappen är till höger….

I en liten intervju för sajten Equalizer för ett tag sen svarade jag på en liknande fråga:

Skärmavbild 2014-01-18 kl. 13.57.25

Och, i själva verket är det jag lägger mest tid och energi på (som jag nämner ovan) mina skönlitterära projekt, som hittills har resulterat i noll komma noll publicerade böcker och noll komma noll kronor (eller ok fick nån tusing för att publicera en novell för nån tidning, men du fattar). Grejen är att jag inte (eh, brukade) snacka om det särskilt mycket, det är mest något jag bara gör för att jag måste. ALLT annat jag gör är för att kunna skriva, och för kunna försörja mig med saker jag inte hatar. Man måste helt enkelt tänka som en businessperson, för att kunna vara, eh..  konstnär….

Svaret på alla frågor är egentligen två saker:

Planering och prioritering.

Först av allt: ta bort bullshit ur ditt liv. Om något/någon inte ger dig något (positivt, eller tja, negativt som är intressant/inspirerande), kanske det är dags att prioritera annat/andra människor. Förlåt för Mia Törnblom-snacket om ”tidstjuvar” man så är det. Jag säger inte att allt i livet måste vara glättigt och glammigt, bara att man inte måste plåga sig själv med en massa skit och irritationsmoment. Det tar så sjukt mycket tid.

Planering, handlar mycket om pengar. Du behöver mycket litet för att klara dig. Glöm inte: pengar är tid. Alltså, om du tjänar, säg, en hundring i timmen efter skatt (ok det är fett mycket, men jag gör det för enkelhetens skull) och går och köper ett par jeans för tusen spänn. Då har det kostat 10 timmars arbete att köpa brallorna. Behöver du dem? Ok fine. Vill du jobba 10 timmar för att köpa dem? Ok gör det då. Men vill du hellre jobba 10h med ditt band/din pjäs/din bok ingen jävel nånsin kommer läsa? Gör det istället. (Detta förklarar varför jag har en extremt billig och daterad garerob som mest består av ”fynd”…)

Det handlar också om att göra saker direkt, och inte skjuta upp det. Förra året pluggade jag heltid och jobbade typ heltid, samtidigt som jag skrev klart ett bokmanus (och var gravid, men mådde som tur var bra och slapp krämpor). Hur var detta möjligt? Tja, jag pluggade när jag pluggade och jobbade när jag jobbade, istället för att sitta och oja mig över att jag borde plugga/jobba. Sen när timmarna jag bestämt att jag skulle göra det på var slut, då satt jag med manus x antal timmar. Och JA det var fett långa dagar, men jag visste att det inte skulle gå att göra samma sak när jag hade fått en unge, så jag ville passa på. Nu hinner jag ju knappt jobba nånting mer än mina fasta uppdrag och lite manus-korrläsning. Och det är okej. FÖRLÅT DIG SJÄLV. Haha skoja. Inte. Men men.

Detta för mig till en annan viktig grej: Rutiner. Sysslar du med något kreativt/frilans, försök ha några återkommande uppdrag så du vet att du får in i alla fall nån peng varje månad. Gör din shit samma tid varje dag, det blir lättare då. Hitta en plats där du kan jobba ostört. Gör saker innan du hinner börja tvivla på dig själv (alla andra gör det redan, var snäll mot dig själv, det förtjänar du för du VÅGAR i alla fall!).

Och viktigast av allt:

PRIORITERING

Vad är viktigt? Dyra kläder? Inredning? Att ha perfekt smink varje dag? Att det är rent hemma?

Om du svarar ja på någon av frågorna, glöm inte att alla de grejerna tar tid, som du skulle kunna lägga på annat. Menar absolut inte att guilta nån för att de gillar make-up eller whatever, tycker man det är viktigt ska man såklart göra det. Men finns det något annat du hellre vill göra, säg, skriva låtar till ditt band. Då kanske man får stå ut med att lägga tid på det istället för att jobba ihjäl sig på sitt brödjobb för att ha ett nytt Marbodalkök eller att lägga två timmar om dagen på att dammsuga. Ni fattar.

Vi lever i ett av världens rikaste länder. Om du har ok förutsättningar (klass, utbildning, allt sånt) är det ganska lätt att glida på, i alla fall jämfört med i de flesta andra länder. Det innebär också att det är lätt att bli bortskämd. Okej, förlåt, menar inte att låta som nån självgod nyliberal handels-snubbe, men, ja. Man får fan jobba lite också. Och prioritera. Man kan inte få allt. Viktigast av allt är ju: lycka är inte att bada i nått kassavalv, utan att njuta av eftermiddagskaffet.

Och här kommer det allra viktigast av allt: Allt måste inte vara perfekt. Jag är ganska medioker (frilans)skribent och skulle nog vara betydligt mer framgångsrik, vassare, bättre om jag inte lade så mycket tid på redan nämnda x antal romaner jag skriver som ingen läser. Jag är öht ganska slarvig med det mesta (ni som varit hemma hos mig vet hur det ser ut…….), just för att jag valt vad jag vill prioritera. Gör jag ett jobb som betalar piss kommer jag inte jobba ihjäl mig. Jag vet att jag duger ändå, utan att allt jag rör vid blir perfekt. Jag älskar att måla, har spelat i band, all den skiten. Men man väljer sina krig, jag kommer aldrig bli Cat Power eller Picasso. Ett misstag många, särskilt tjejer gör, är att försöka göra allt så jävla perfekt. Då blir man ganska bra på allt, men inte RIKTIGT bra på något. Istället har vi snubbar som blir världens ”genier”. Det funkar inte att göra allt bra om man vill bli BÄST.

Vad vill du helst göra? Har du en passion? Då behöver inte resten vara så himla noga. Man kan inte vara bäst på allt. Man måste satsa lite, och då har man råd att göra många saker som man chansar och höftar lite på. Bara man gör det man verkligen gillar noga som fan.

Nu skriker bebin, måste gå. Puss & tjing

skämte döljerBILDKÄLLA

 

champagne

Kultur

Fråga Ida # 2 – göra slut, men kär

Okej, då är det dags för nummer två av ”Fråga Ida”. den här gången handlar frågan om att göra slut, trots att man är kär:
Vad ska man göra när man är ledsen för att man gjort slut med sin kille för att han inte var kär i en var deppig och aldrig kunde prata om känslor eller om oss? Jag är jätteledsen och tänker på honom hela tiden, men det var så himla hopplöst läge.
–Sisyfos
bacon
Kära vän som kämpar upp för backen med samma skräp varje dag, och så nästa dag är det samma kamp igen (det är i alla fall så jag minns Dagerman-novellen om Sisyfos).
Ack, vem har inte varit där. Avslutat ett förhållande men en person man ÄLSKAR, bara för att det inte gick, passade just då, man ville olika saker i livet, man ville prata med varandra på olika sätt–. Ja, i alla fall jag, men säkert många som någon gång tvingats vara den som drar plåstret, trots att kanske båda inblandade egentligen vet att det skaver. Är det jobbigt? Ja, fy fan. Är det hälsosamt: antagligen, annars hade du nog inte gjort det. För det är knappast för skojs skull.
Min egen erfarenhet av det här är: det var något av det bästa jag gjort, men också något av det svåraste. Det blir knappast lättare av att man lätt idealiserar personen ifråga, efter att det tagit slut – eftersom det ju aldrig riktigt var slut. Lite annan sak med förhållanden som bara ”rinner ut” och man slutar att ligga och blir vänner, eller de som avslutas med ilska och svek. Där minnet i de fallen är (förhoppningsvis) rofyllda, eller (kanske) bittert, är plåster-rycknings-förhållandets slut fullt av ambivalens. Det är, helt enkelt, inte lika lätt som de andra två att avfärda. Kunde jag gjort mer? Kunde saker blivit annorlunda? Vem vet. Men nu har du bestämt dig, och det gäller att acceptera det nya status quo.
Det tog flera år för mig att helt släppa personen, som ju fortfarande var en person jag älskade. I alla fall i mitt minne. Efter tre år sågs vi och satt ner och pratade. Plötsligt såg jag andra sidor av personen, inte längre rosaskimrade i minnet. Jag älskade inte den längre. Det tog tre år, men vilken lättnad. Det var möjligtvis ett misstag, men kanske inte så farligt som jag trott, trots allt.
Samtidigt känner jag folk som ALDRIG släpper minnet av någon de en gång älskat. Möjligtvis handlar det om olika läggning – vissa är mer sentimentala. Men det handlar också om att lita på sig själv, tro och veta att man är bra nog att älskas igen, att man kan älska igen. Att man gjorde så gott man kunde.
Här är några frågor som man kan ställa sig själv:
–Försökte jag mitt bästa med det här förhållandet? Om ja: bra. Vila i det i din kamp att gå vidare, utan honom.
–Förtjänar jag att känna mig sedd och bekräftad och utmanad i ett förhållande? Jag gissar: ja. Vila i också den tanken.
Men framför allt:
–Vill jag vara ihop med någon som inte är kär i mig? Om ja: varför? Var han någonsin kär i dig? Om han inte var det – varför blev ni ihop? Trodde du att du kunde ”få” honom, förändra honom, få honom att bli kär, få honom att bli annorlunda? Här kan det finnas anledning att fundera ordentligt.Kanske till och med gå i terapi.
Det tar tid att släppa någon efter att man gjort slut, i alla fall om det finns känslor kvar vid uppbrottet. Och det är okej. Försök att göra saker du tycker om, och inte hamna i fällan att sitta hem och minnas och deppa. Träffa vänner, gå ut och dansa, se film med en mysig kompis, läs en bra bok, gå en kvällskurs. Viktigast: aktivera dig. Tänk på annat, träffa människor.
Innan du vet ordet av har livet gått vidare, trots att det kändes som att det aldrig skulle gå.
Tills dess: kram. Och kom ihåg: det är okej att vara ledsen ibland. Och förlåt klyschan men: varje slut är en ny början.
Francis Bacon – Crucifixion 1965

Francis Bacon – Crucifixion 1965

MER FRÅGA IDA

Har du en fråga? Ställ den gärna i kommentarsfältet, eller maila!

champagne

Kultur

Kom på fest på fredag!

Välkomna på det här på fredag!

Jag har bestämt att jag inte pallar köra Who Run The World? varje onsdag i vår, men istället blir det en och annan helgfest! Den första är nu på fredag på Debaser Strand. Kolla själv denna mysiga lineup med grrls:

Skärmavbild 2014-01-01 kl. 23.11.24Själv gör jag min post-pregnancy klubb-debut och kanske spelar nån skiva om andan faller på. Om inte annat är jag där och springer runt och styr upp saker. Kom och säg hej!

wrtw 3 jan*Debaser Strand * fre 3 jan * 20 år (men maila mig så kan jag nog ordna en liten under 20-lista om det är nån snäll läsare som vill komma!) * gratis innan kl 21, sen 120kr*

OBS! Livebanden kör redan från 21, så kom hyfsat tidigt om du vill se dem!  Läs mer om allt i fb-eventet!

champagne
CONST
Ida Therén är 29 år, bor för tillfället i Brooklyn och jobbar som frilansskribent för olika tidningar. För Rodeo.net skriver hon sedan januari 2011 bloggen CONST, om kultur och vad den ska vara bra för. Hon driver litteraturtidskriften CONST Literary (P)review. Hon gillar att läsa böcker och att kolla på konst.
Kontakt
Kärlek, tips eller frågor? Maila const@rodeo.net