Känner du dig också överumplad/överraskad/överväldigad -[ insert annan stor känsla som du inte riktigt kan sätta fingret på ] av hela debatten kring Makodes tårta?

Hiphopstudiesstudiecirkeln Each One Teach One arrangerar tillsammans med Bio Rio ett samtal kring Blackface.

De vill bland annat diskutera “Blackface i Sverige – Ett samtal om svarta stereotyper, underhållning och antirasistiska strategier”.

Samt:

Är detta en symbol som bör lyftas fram, diskuteras och användas, eller borde vi avstå från att leka med elden genom att blåsa liv i gamla rasistiska stereotyper?

Under samtalet “visas historiska och samtida exempel ur film, konst och media”. De kommer även “visa klipp ur film och musikvideos och diskutera hur minstrel show har blivit ett tema inom samtida hiphop”.

Jag ställde några frågor till arrangören Nathan Hamelberg, från hiphopstudiecirkeln Each One Teach One.

VAD ÄR MÅLET MED SAMTALET?

Målet med samtalet är att lyfta diskussioner som förs i cyberskyttegravar till något konstruktivt. I Sverige finns det sådana bisarra glapp vad gäller frågor om ras, stereotyper och representation, vilket delvis beror på att minoriteter i exempelvis USA, men även Storbritannien och Frankrike, har tvingats formera politiskt sig som communities, vilket förändrat medvetenheten om rasism och ett rasistiskt kulturarv. Å ena sidan kan Sverige få applåder på Sundancefestivalen för en film som The Black Power Mixtape (tack Göran Olsson), å andra sidan kan Jesse Jackson skicka vadfanhållerdupåmed-brev till Jan Björklund med anledning av studentikosa slavauktionsspex.

Det är mycket som vi hoppat över i Sverige, men det finns en föreställning om att vi är beyond issues. Som en klok journalist (Christian Catomeris) en gång sa, mellan 1945 och 1965 gick Sverige från att vara världsledande på rasbiologi till att vara världsbäst på bistånd – utan att passera gå… Vi vill reda ut om, hur och när stereotyper kan användas progressivt eller om det är dödfött.

TROR DU ATT DET GÅR ATT FÅ EN KONSTRUKTIV DEBATT EFTER ATT HELA TÅRT-GREJEN BLIVIT SÅ INFEKTERAD?

Största skälet till att diskussionen är så infekterad är att det inte förts någon diskussion om rasism inom kulturvärlden innan en sådan situation som den på Moderna blowa, vilket gör att Makodes tårta, eller snarare reaktionerna på den, ses som en del i ledet av “har-du-ingen-humor” kommentarer som sparkar neråt. Jag tycker verket och reaktionerna är svinintressant, och förbluffas av den hast med vilken folk velat positionera sig. Jag är afrosvensk i bemärkelsen att min pappa är slavättling från Västafrika och min mamma stockholmska, och jag har grubblat någorlunda djupt på de frågorna sen jag var elva, och ändå kan jag inte landa i ett självklart ställningstagande. Jag är lite paff över att såväl fan club som belackare inte låter betydelsen sjunka in och att viljan att diskutera det som det faktiskt går att se i verket är så liten.

Med det sagt känner jag att alla har rätt att känna sig provocerade av konst och det är något osmakligt över om ett vitt konstetablissemang förklarar hur konst som använder rasistiska stereotyper ska förstås.

BERÄTTA VAD NI I “EACH ONE TEACH ONE” SYSSLAR MED!

Each One Teach One är en “aktivistisk” grupp som jobbar med att introducera hip hop studies i Sverige. I USA finns det inom akademiska och aktivistiska världen sedan mitten av nittiotalet, och i gruppen är vi överlag ett närmare fyrtiotal tjejer och killar mellan dryga tjugo och fyrtio som alla kommer från dans-, gatukonst-, dj- eller rapsidan av hip hopkulturen. Vi försöker se hur klass, kön och ras/etnicitet påverkar vår samtid via populärkulturen oavsett om det gäller diskussioner om tillträde till staden, mode eller tårtkonst. Tänk en kurs i samtidens estetik på Södertörn som faktiskt är kul och betyder något annat än i högskolecv:t.

*

Läs mer om samtalet  här