Kultur

Kate Zambreno – Heroines & annat bra

Läser på Marias rekommendation Kate Zambrenos mästerverk Heroines om olika modernistkvinnor som blivit bortglömda, bortvillade, bortkopplade och är MIND, BLOWN. Inspirerande / knäckande för mig som sysslar med ett liknande projekt…..

Läs!!!

Zambreno regerar

Zambreno regerar

Tyvärr missar jag årets bokmässa i Göteborg (även om jag för första gången blev inbjudan att prata – ett seminarium om Amazon efter min Ab-artikel som jag tyvärr var tvungen att tacka nej till…) Däremot var jag på endagsfestivalen Brooklyn Book Festival i söndags, där jag hittade en massa spännande böcker och litteraturtidskrifter. Dagen efter hittade jag mer kul, på en lokal bokaffär.

Få saker är ju mer spännande än att upptäcka nya författarskap som man bara _älskar_! Själv är jag just nu helfrälst av nämnda Zambreno (som har ny bok på gång) och Ben Lerner, som jag tidigare bara läst i London Review of Books. Nu snackade han på scen på bokfestivalen och jag bestämde mig för att plocka upp hans ”Leaving the Atocha station” i bokaffären. Helt fantastisk! Läs!

Skärmavbild 2014-09-25 kl. 14.45.13

Saker som gör mig glad just nu: Briljanta Ben Lerner, Zambreno och amerikanska Granta, som höll mig uppe hela natten. Haffa!

Något annat som gör mig riktigt glad just nu är senaste numret av Granta, som jag köpte på festivalen. Jag har bara hunnit läsa de första 3-4 texterna än, men de var skitbra alltihop. Jag hade bara tänkt kika lite, men fastnade långt in på småtimmarna.

Särskilt gillade jag Melinda Moustakis River So Close, om en tjej som jobbar på en fiskfabrik i Alaska. Man kan läsa en massa andra bra texter gratis, eller köpa numret online här!

Vad läser ni som gör er glada? Det vore kul med fler tips!

champagne
Promotion

Kultur

Coola: Johannes Nilsson om Flashback och Seabot

när man serprogram från sextiotalet på SVT:s öppna arkiv kan man inte låta bli att undra var alla människorna som såg det där har tagit vägen. Fick de alla hjärntumörer av att tänka för hårt? De överlevande är ju tyvärr minst lika puckade som den digitala generationen, tyvärr.

ramad-johannes-nilssontavla

”Första tavlan jag målade ever när jag gick på konstskola 95, därefter gick det utför. Sålde den för en spottstyver tyvärr. På den tiden var ju 700 spänn något att ha.”

Johannes Nilsson är författare och en av Sveriges mest intressanta, icke politiskt korrekta röster. I alla fall i min bok. Tyvärr gör denna bångstyrighet att han inte så ofta syns i media, det kanske enda området där vita män inte nödvändigtvis har förtur… Han debuterade 2002 med boken ”Recension” (Lystring förlag). Idag är han snart fyrtio och trebarnsfar. Han bor i Skåne, i ett av de områden där SD fick mest röster. Han har maxat studielånet på ren nöjesutbildning, med en kandidat i religionskunskap som mest imponerande post. Han tränar regelbundet, gillar att läsa och se tv –serier.

När serietecknaren Simon Gärdenfors åkte ut på 120 dagars besök hos folk (blev sedan boken Simons 120 dagar) lurade han och Johannes SVT:s reporter att Simon besökte en familj som var asatroende. I själva verket var det Johannes, som trollade hela svenska folket att han dyrkade asagudar. Se det helt fantastiska klippet från SVT här:

Se även när Simon & Johannes pratar på littfest för några år sedan här.

Johannes skulle vilja lära sig matematik, köra bil, spela schack, ett nytt språk, ”men dagarna blir bara kortare och kortare ju äldre jag blir”. Enligt honom själv har han ”förmodligen svenskt rekord i medverkan i hippa tidskrifter, och ingenting för det”. En av de tidskrifterna är Marias och min tidskrift CONST Literary (P)review, andra numret (vårt kanske starkaste rent litterärt! Köp här!) Jag driver alltså en av dessa tidskrifter (hipp? oklart) och lider med honom: själv har jag fått betala 25000 kr av mina sparpengar för att driva tidskriften och fått tillbaka inget mer än hårt oavlönat arbete…. Men men. Så är livet & kulturen. *Gnällkärring*.

Jag passade på att ställa några frågor till Johannes för att se vad han sysslar med i höst!

Vad håller du på med just nu?

Är i slutfasen av arbetet med tidskriften “Seabot” som ska ut på bokbål förlag. En samtalsbok i stil med Gustafsson/MyrdalsDen onödiga samtiden” tillsammans med satirikern Pontus Lundkvist. (vet inte vem av oss som är Myrdal och vem som är Gustafsson. Det skiftar lite) Sen är det lite småtexter som jag lovat mig själv och andra. Då ingen läser texter längre än en facebookstatus numera funderar jag dessutom på att börja rappa.

Vad är målet med projekten?

Pengar. I och med att jag skrivit på olika sätt i snart två och ett halvt decennium förtjänar jag något slags “genombrott”, även om jag har svårt att riktigt se hur det ska gå till. Allt jag gör tycks fastna hos en liten klick hipsters. Får jag ihop tillräckligt med ISBN – nummer borde jag dock för eller senare få ännu ett stipendium. Fick ett för tio år sedan, och så mycket pengar har jag inte sett sedan dess.

Men visst, att skriva för att man vill bli rik är ju riktigt jävla dumt, men det borde någon sagt till mitt tolvåriga jag. Nu har jag redan ägnat alldeles för mycket tid åt detta för att backa ur. Jag är dömd att skriva.

26314_331485812825_6179422_n images-2 images-3 images-4 Johannes Nilsson

Vad var tanken bakom boken?

Samtalsboken växte fram genom att jag och Pontus ändå sitter och tjattrar i PM på facebook, diskussioner som vi helst för mellan skål och vägg. Allt dras ju snabbt ned till lägsta möjliga nivå i öppna kommentarfält där troll, pretton, PK – töntar och kommentarfältherrar raskt kommer ridande på sina käpphästar. Seabot är ett försök att övertrumfa pretentiösa farlighetsstidskrifter som Svarta Fanor och Subaltern på deras egen planhalva. Artiklar om Yukio Mishima och Julius Evola? Bah, vi hyllar performancekonstnären Breivik!

 

Hur tycker du att kulturklimatet i Sverige skulle kunna bli bättre?

Genom att man lade ned internet och återgick till den gamla tidens ordning, där fil dr var ett minimikrav för att skriva på kultursidor. Det är möjligt att jag drömmer Sverigedemokratiska drömmar om en tid som aldrig riktigt funnits, men när man ser program från sextiotalet på SVT:s öppna arkiv kan man inte låta bli att undra var alla människorna som såg det där har tagit vägen. Fick de alla hjärntumörer av att tänka för hårt? De överlevande är ju tyvärr minst lika puckade som den digitala generationen, tyvärr.

Har du några favoritförfattare? I Sverige? Internationellt? 

Svenska språket: Peter Nilsson, Sven Delblanc, Tove Jansson, Vilhelm Moberg, Ivar Lo – Johansson.

Internationellt: HP Lovecraft, Céline, Ryszard Kapuscinski, Ernst Jünger, Emily Brontë, Margaret Atwood, Lisa Carver.

Vad inspirerar dig?

Just nu måste jag nog erkänna att det är Flashback Forum, denna kollektiva, pseudonyma, heterogena blandning av högt och lågt där själva formatet förhindrar den självlansering som annars är gängse på exempelvis twitter, och samtalet är i centrum. Visst för att åsikterna är ungefär lika likriktade som inom MSM och värderingarna ofta rent motbjudande, men det hör till saken att ett sådant forum vänder upp och ned på samhällets värdegrund. Är jag PK kan jag göra karriär på öppna brev istället. Stilen är uppfriskande brutal och en guldgruva för författare, men borde också vara det för sociologer och andra samhällsforskare. Vår tids blanding av avlopps- och arbetarlitteratur.

Vad drömmer du om?

En någorlunda trygg inkomst. Allvarligt trött på att vara “levnadskonstnär”. Om någon har påhugg, hör av er omgående! Jag skriver vad fan som helst och har rätt låga löneanspråk, och ingen som helst moral. Jag kan skriva reklamcopy, krönikor och blogginlägg till nedsupna kändisar, undanflykter åt avpixlade Sverigedemokrater, läromedel åt Scientologerna, kommunikéer åt Islamiska Staten, whatever. Jag är texternas samvetslösa Robert OppenheimerSchipperke77@hotmail.com

Vad har du för planer för framtiden?

Kulturtidskriften “Seabot” borde komma under hösten, där jag skrivit en del och översatt annat. “Den onödiga sanningen” tillsammans med Pontus Lundkvist kommer så fort vi är klara, vilket borde ske inom en femårsperiod. Den narkotisk-pornografiska urban fantasy-deckaren “Blodtörst” så fort jag fått förläggare. Sen är det väl spridda skurar av diverse.

Läs Johannes fantastiska blogg på http://schipperke97.wordpress.com

 

champagne

Kultur

Tips: Cory Arcangel – Clouds

Skärmavbild 2014-09-22 kl. 12.32.44

Hittade detta genom en intervju med poeten och författaren (och kulturskribenten, jag brukar läsa vad han skriver i London Review of Books) Ben Lerner i tidningen the Believer. Ett tips om ett moln-verk av konstnären Cory Arcangel (född 1978). Tyckte det var fint & poetiskt och ville dela med mig!

Skärmavbild 2014-09-22 kl. 12.31.14Titta på videon här!

Och här kan man läsa dikter av John Ashbery!

 

champagne

Kultur

Tips! Jorans Livs i Hökarängen

Konstkollektivet ”Jorans Livs” (med bland annat Olle Halvars) kommer att ha en utställning på C13 i Hökarängen i början av oktober. De ställer ut 240 teckningar som de arbetat med under sensommaren. Utställning är en inblick i vikten av det kollektiva arbetet och vägar för att arbeta tillsammans. CONST gillar ju kollektiv, så tipsar gärna om detta!Skärmavbild 2014-09-21 kl. 20.54.17
Läs mer på Joranslivs.tumblr.com eller på instagram: @joranslivs
champagne

Kultur

Tips i Malmö: En uppenbarelse som måste höras

en upoo

EvaMarie Lindahl & Lisa Nyberg är konstnärer. De är båda utexaminerade från Malmö Konsthögskola och båda undervisar ibland. Lisa påbörjar sitt doktorandarbete på Konstakademin i Wien under hösten och EvaMaries arbeten går just nu att se på Stene Projects. Annars bor de i Malmö. Nu samarbetar de på ett nytt projekt, på Moderna i Malmö nu i helgen. Projektet kallas ”En uppenbarelse som måste höras” och är ett gäng samtal om konst och aktivism. Det är dessutom gratis! Bland annat medverkar Kakan Hermansson och EuropaEuropa.

Europa Europa och The Knife

Jag bad de tu berätta mer, och de skickade det här brevet. Det låter spännande!! 

Första numret 2014 av tidskriften Bang har tema ”Europa”. I tidskriften finns en text av forskaren Liz Fekete som slutar med en uppmaning. Vi drabbades av denna text – av författarens tro på konsten:
Utmaningen idag är icke-lyssnandet, icke-seendet och icke-kännandet. Något som påven under den utomhusmässa som hölls på Lampedusa, med skeppsvraken från flyktingbåtarna i bakgrunden, beskrev som ”den globaliserade likgiltigheten”. För att bli sedda och hörda behöver vi ett nytt ordförråd, en ny syntax som kan skaka om folk, väcka dem ur sin självgodhet. Vi som arbetar med asylfrågor behöver hitta nya allierade, kanske filmskapare, performanceartister, dramatiker och bildkonstnärer som kan ta vårt råmaterial och blåsa upp vår fakta så att sanningen om hur frånstötande flyktingar och migranter behandlas blir ”en uppenbarelse som måste höras”. [5] Konsten har makten att skala av, att bryta in djupt under ytan eller koncentrera genom det abstrakta. Den kan utmana strukturellt våld och likgiltighet. För ”konst återger inte det synliga, utan konst synliggör”.[6] 

Vi har beslutat oss att ta Feketes uppmaning på allvar. Genom att arbeta med textstycket, att införliva det i kroppen och placera oss mitt i uppmaningen är vi nu igång med att skapa ett projekt som utgår från Feketes text och som riktar sig åt båda håll, åt konstnärerna å ena sida och åt forskarna och aktivisterna å den andra. Vi gör nu ett videoverk som kommer att publiceras via sociala medier den 15:e september, dagen efter det svenska riksdagsvalet.
Söndagen därpå, den 21:e september, vill vi arrangera ett möte där personer från skilda fält, inte nödvändigtvis kopplade till konst, berättar om sin starka tro på konsten, om konstens kraft och möjlighet att påverka samhället. Vi kommer också bjuda in organisationer/forskare/aktivister som behöver ta hjälp av konsten för att synliggöra deras kunskap och kamp. Och till sist vill vi bjuda in konstnärerna. Vi vill göra detta i ett rum som är konstens och fyllt av konstens utövare. Vi vill skapa ett möte mellan de som arbetar aktivistiskt och kämpar för att göra sina röster hörda och konstnärer som vill anta Feketes uppmaning.
Tiden direkt efter ett riksdagsval är den politiska kampen ofta i sitt mest utmattade läge. Vi vill ta tillfället i akt att betona att valurnorna är en liten del av demokratin, att det politiska samtalet är mycket större än så. Att kampen för ett bättre samhälle förs dagligen genom aktivism, forskning och idéella föreningar. Efter förra riksdagsvalets SD-framgångar reagerade människor runt om i Sverige genom att samlas på torgen för att hantera chocken. Detta skedde söndagen efter valet, och flera söndagar därefter. Där knöts kontakter, skapades planer, utvecklades strategier. Det är därför vi har valt detta datum.
Vi vill göra detta event hos MMM för att påminna om samtidskonstens delaktighet i vårt samhälle, att konsten bör ha en plats i aktuella frågor och diskussioner, och föra vidare den uppmaning som Fekete och flera innan henne gett oss: att utmana likgiltigheten!
EvaMarie Lindahl & Lisa Nyberg, Juni 2014
Missa inte om du är i Malmö i helgen! Här finns eventet på facebook, attenda och sprid!

Fotnoter:

[5] Enligt Hannah Arendt framstod problemet med sanning för Walter Benjamin som ”en uppenbarelse som måste höras, det vill säga finns i den metafysiska akustiska sfären.” Se Hannah Arendts förord till Illuminations av Walter Benjamin.

[6] Paul Klee, Creative Confession, Tate Publishing, 2013

champagne
CONST
Ida Therén är 29 år, bor för tillfället i Brooklyn och jobbar som frilansskribent för olika tidningar. För Rodeo.net skriver hon sedan januari 2011 bloggen CONST, om kultur och vad den ska vara bra för. Hon driver litteraturtidskriften CONST Literary (P)review. Hon gillar att läsa böcker och att kolla på konst.
Kontakt
Kärlek, tips eller frågor? Maila const@rodeo.net