Kultur

SAMTIDEN ACCORDING TO ENGDAHL

image

Ur Horace Engdahl – cigaretten efteråt (2011)

champagne
Promotion

Kultur

CONST TIPSAR: LITE KONST AUG-SEPT

Nu händer det en massa grejer, med alla stora höstutställningar som kommer igång.

Här kommer lite tips på sånt som händer närmaste tiden!

STOCKHOLM – KONST

”More than sound”

Sätter igång kring 4 sept

Mer om den här utställningen kommer i CONST!

/V\inibar

Ebba Bohlin – Feel, feel my heart expanding

24 augusti–9 september

”Feel, feel my heart expanding består av en ljud- och ljusskulptur som återger ett bearbetat ljud av inspelningar från en byggarbetsplats nära konstnärens hem i Stockholm. Skulpturen ackompanjeras av en text skriven specifikt för utställningen av den norska författaren Monica Aasprong.”

www.minibarartistspace.com

Picasso/Duchamp ”He was wrong” 

25 augusti 2012 – 3 mars 2013, Moderna Museet

”I utställningen Picasso/Duchamp ”He was wrong” ställer Moderna Museet i Stockholm för första gången giganterna Pablo Picasso och Marcel Duchamp mot varandra. De ses ofta som 1900-talets mest inflytelserika konstnärer – Picasso, målaren med magiska händer som kom att personifiera en modernistisk målare – Duchamp, den kylige ironikern och schackgeniet som ifrågasatte måleriet och förvandlade konsten till en labyrint av intellektuella lekar. Nu får Moderna Museets besökare en unik chans att ta del av en giganternas kamp för att se vart spelet mellan de båda leder.”

GÖTEBORG – TEATER/PERFORMANCE

Closing Time – One Last Call av Poste Restante

Stora Teatern, 27 augusti – 2 september, kl 19-01 (individuella start och stopptider)

”I ett timmeslångt samtal med en av Closing Times telefonister, får anhöriga till staden Göteborg möjlighet att tala om sin relation till Göteborg. När du bokar din biljett får du en individuell starttid. I vår mottagning på Stora Teatern lämnar du in din mobiltelefon och din plånbok. I utbyte får du en lånetelefon. En av våra telefonister ringer upp dig och vägleder dig sedan genom Göteborg. Varje samtal tar ca en timme.”

Biljettbokning: www.storateatern.se Mer info: www.mobileartproduction.se

 

champagne

Kultur

COOLA: MARINA ABRAMOVIC – THE ARTIST IS PRESENT

STILLBILDER FRÅN DOKUMENTÄREN (Copyright HBO)

Har precis lipat färdigt till den här dokumentären, K Special om performancekonstnären Marina Abramovic. Har du inte sett den än kan jag bara gratulera dig, du är, som man säger – up for a treat.

Rekommenderar den till ALLA, även om du inte är stort fan av performance, eller ens konst över huvud taget. Det här handlar om livet, själen….varat.

Utgångspunkten är Marinas stora retrospektiv-utställning på Museum of Modern Art i New York under våren 2010, där hon dels visar sina äldre banbrytande verk med hjälp av unga konstnärer (som hon fått kritik för att hon inte betalat ordentligt), men också skapar ett nytt verk, The Artist Is Present, där hon sitter orörlig i en stol sex dagar i veckan under tre månader. Utan att röra sig sitter hon där medan besökare kommer och sätter sig i stolen mitt emot henne. Hon möter blicken på besökarna, bara möter dem, existerar på samma plan utan att vika av, utan att behandla folk olika. Alla möts med samma blick. Det kan låta banalt, men något med henne lugn, något med hennes icke-dömande blick (något man i vanliga fall återfinner i österländska religiösa sammanhang, men sällan i västvärldens konsumtionsfixering….) blir till en världsomvälvande upplevelse för många av utställningens omkring 750 000 besökare. Alltså, något nästan spirituellt. Tanken dokumentären väcker för mig var inte ”är detta konst” (som många frågar sig kring just performance), utan: borde vi se på Marina som en helig person?

Hur som helst, vad handlar konst om, om inte att utforska våra inre gränser.

Missa inte detta! Visas på SVT Play i 27 dagar till.

TRAILERN

MARINA PÅ OMSLAGET AV SERBISKA ELLE I ÅR – FOTO Dusan Reljin

Foto startsidan: David Smoler/HBO

champagne

Kultur

FREE PUSSY RIOT # 4

Imorgon kommer beskedet om Pussy Riot-tjejernas straff. Läs mer om vad som hänt i CONST.

Idag har electroartisten Peaches släppt en låt, och bland annat deltar JD Samson, Lykke Li, the Knife, Peter Bjorn and John, the Hives och en massa andra artister i den här videon för låten:

Skriv på uppropet mot deras fängslandet här.

Missa inte heller den här kommentaren i SR Kulturnytt.

champagne

Kultur, Politik/samhälle

ETT OS UTAN POLITIK

Nu är OS slut, och det verkar varit ganska skandalfritt så vitt jag förstår. Ganska synd tycker jag. Tänkte förklara varför.

I sin bok ”Barbaric Sport: a global plague” skriver den marxistiske akademikern Marc Perelman att ”Sport är formen hypertävlingsinriktad global kapitalism tar i vår tid”. Och dagens nanosekundsmätande OS-tävlingar handlar verkligen om Den Perfekta Människan. Den som inte får ont, den som biter ihop. Den som Vinner.

OS har förändrats. Svunnen är den kamratliga festivalen för hobby-sportare man såg i början av förra århundrandet. Idag ser vi istället stenrika övermänniskor som tycks bryta mot naturens lagar.

Vårt intresse för tävlingarna har också ändrats, och blivit till en besatthet, inte olikt Romarnas syn på sina hjältar: Gladiatorerna.

Inte så konstigt, vad är väl ett bättre valium för folket i en komplex samtid än sport? Kroppar som rör sig. Enkla svar: vem vann, vem vann inte.

Men trots polerade glam-yta glappar den politiska verkligheten igenom ibland, även om årets OS var anmärkningsvärt (oroväckande?) fritt från politik – förutom Occupy-rörelsen som rörde sig i periferin, ignorerad av media.

VIA OCCUPY THE OLYMPICS

Vissa har använt OS för att försöka att frita fångar (en palestinsk terrororganisation 1927), andra har bojkottat spelen för att värdlandet invaderat ett annat land (USA vägrade dra till Moskva 1980). Två 200 meter-löpare använde 1968 medaljutdelningen till att protestera för mänskliga rättigheter. Det var Tommie Smith och John Carlos som sträckte upp varsin Black Power-näve i luften, med den sympatiserade tvåan Peter Norman tyst bredvid sig. Trion blev avstängda från spelet, något som dock inte lyckades förstöra deras olympiska anda: deras livslånga vänskap skildras i filmen Salute som kommer ut nu i sommar.

BILD: WIKIPEDIA

Vi verkar inte ha sett några politiska prostester det här året, men kanske är det inte så konstigt. Vår fiende idag är inte längre ett annat land eller en konkret fråga – utan något betydligt vagare. Det närmaste jag kan beskriva dagens största problem är hur filmmakaren Ross Ashrcroft formulerar det i filmen Four Horsemen (2012, visades på Göteborgs Filmfestival i våras): ”det vi ser idag är socialism för de rika, men kapitalism för de fattiga”. Alltså: Bailouts för bankerna och konkurrens till döds för vanligt folk.

Men skulle man protesterat mot just det, var hade väl varit bättre än i finans- och krismeckat London, fortfarande omskakat av rubriker om hur de största bankerna riggat räntor på ett sätt som fått traumaartade konsekvenser för, tja, resten av världen.

Jag hade hoppats på en kastad guldmedalj för att symbolisera det nyliberala ekonomiska systemets svek mot den vanliga människan; en bränd EU-flagga efter eurozonens ledares lögner som lett desperation för många av ländernas invånare, eller varför inte en pin på en guldmedaljörs bröst där det står: ”Barclay, dra åt helvete”.

Fast det mest radikala vore väl egentligen en vinnare som satte sig ner, suckade och sa: ”jag orkar inte tävla mer”.

Jag vet att jag är rätt trött på det.

TRAILER FÖR FOUR HORSEMEN AV ROSS ASHCROFT – MISSA INTE!

champagne