I torsdags var jag på MOMENT:TEATER i Gubbängen.

(Inlägg i Bloggy inför detta event med mer info om pjäsen fanns här)

Jag hade aldrig varit i Gubbängen förrut och tyckte först det kändes lite jobbigt att åka totally out of my way för att gå på nån teater… men insåg snart att det inte var så himla farligt. Man tog bara en grön linje mot Farsta och babblade lite på tuben och så var man plötsligt framme. I mitt sällskap var kvällens CONST-panel bestående av:

- *Champagne*

- Fasta panelmedlemmen och tillika kulturjournalisten Kristoffer Viita

- Bff (sen snart 2 decennium) Nneka Teresa som var på besök från Köpenhamn där hon pluggar sin master på handelshögskolan för att bli superstar Manager för nån FUCKING POP STAR.

*

MOMENT har också café och bar, så panelen passade på att vara där ett tag innan för lite billiga dranx (inte som att man hatar WINE…)

Denna del gav samtliga i Const-panelen MVG.

Iaf – så var det dags för pjäsen-

Det var alltså Sarah Kane – ett grekiskt drama hon  skrivit om, omdramatiserat, moderniserat -

Hon var lika gammal som jag när hon skrev pjäsen men det vill jag INTE TÄNKA PÅ pga *ångest av detta*

NÅ-VÄL tänker iaf ej ta livet av mig om 2 år så hinner väl ikapp…  nån dag… jaja…whatever

*Jag heter Champagne och jag förtjänar att leva och älska mm*

JAJA:

Pjäsen handlade om en kvinna (drottning) som var kåt på sin mans son (prinsen).

FOTO: MOMENT

Prinsen i sin tur var som en schablon av den scummigaste av alla scums… ungefär som alla äckliga killar 5 i 5 på spy bar uppskruvat till MAX … ca 2 milj %…..

Men, såna är ju grekiska dramerna – allt ska vara MAXAT:

ont, gott,

LIV- DÖD- HÄMD.

Pjäsen är en klassisk historia om att vilja ha det man inte kan få.

Drottningen (Josefin Ankarberg) säger till prinsen:

“Du är lynnig, svår [..] bitter, bortskämd…. jag avgudar dig”

(vem känner inte den här kvinnotypen?? “I can change him”…. min kommentar: QL skämt!!!)

*

Kungafamiljen är totalt passiv, prinsen (Mathias Olsson) tillbringar hela pjäsen med att överdrivet käka godis ur en lösgodispåse.. han börjar pjäsen med att runka med en låtsaskuk (mitt sällskap tror det här är för att det inte ska vara typ olagligt… vet ej)

*

Typiskt replikskifte;

– Jag älskar dig

– Du känner inte mig.

*

ja, ni fattar

*

*SPOILER ALERT*

Prinsen påminner extremt mycket om en uppmärksamhetstörstande Big Brother-deltagare… Som alla som säger att det är bättre att bli hatad än ingenting…

När han blir anklagad för att ha våldtagit drottningen efter att de kn..:

“Jag, en våldtäktsman… Det är väl bättre än en fet kille som knullar”

SPANA I PRÄSTEN I BAKGRUNDEN….. Foto: moment

*

Kul grej: Det fanns en scen med en konstur/skugga av en påve-präst-person som stod bakom en skärm… Det var EXAKT samma scen som jag såg i Eurepica Challenge på Stadsteatern! Typ som att de hade kopierat idén exakt. *SMART* man kände sig då när man kände igen någon typ.. referens…(!) Kul! Det är så CONST blir levande tycker jag – när man fattar, ser referenser – ungefär som jag tidigare nämnt angående Isadora Duncan och Anna Kochs dans, när man känner igen dansmoves och språket man inte fattar plötsligt blir lite mer begripligt –

– Alla dessa referenser man inte känner till…. –

…JA….EN PRÄST SUGER AV EN PRINS I FÄNGELSE… “HELT NORMALT”.. Foto: moment

Hur som helst så rådde det delade meningar om pjäsen efteråt. Vi gick till Riche för lite WINE och när jag kom tillbaka från toan står två nöjda friendz i baren. Då hade nämligen Nneka och KV både spytt galla över pjäsen medan jag var på toa (!!!!).

Men själv tyckte jag den var JÄTTEBRA.

*irri*

Är iofs ca världens sämsta kritiker pga tycker ungefär allt är bra…. men…

Som tur var hade jag Sarah Kane- XPERTEN Maria Mårsell (hon har skrivit ca ABCDEFG-uppsatser i ämnet) på min sida. Hon hade också sett pjäsen för att recensera den till ETC. Vi tog ett snack om saken, och hon tyckte den var GRYM(t bra alltså).

*tur*

I publiken satt en massa dockor som såg skrämmande mycket ut som människor. Maria trodde det illustrerade passivitet – precis som kungafamiljen i slottet. Och Kanes dramatik bygger just på att man ska reagera.

Kanske……

*

Här kommer då “Kulturjournalisten” Kristoffer Viitas recension:

“Det var kul i början när han runkade av sig själv.”

“Jag var lite besviken på det, att det inte var hans riktiga kuk”

Handelsstudenten Nneka:

“Jag försökte… Men jag är bara inte för högkultur.”

KV:

“Jag tyckte religionskritiken kändes pubertal. Typ när prästen skulle suga av prinsen…”

“Det var så många grejer de försökte få in – målade i blod, han [prinsen] satt i fängelse, monarkin är fucked up, system of a down i bakgrunden, sjukskriven man- allt i samma scen”

*

I slutet står två personer och grillar kött…som är den lynchade prinsens kroppsdelar…. på scenen. Medan Maria tyckte det var en referens till grekiska dramers tradition av detsamma och jag själv tänkte på just det som skrevs i blod på scenen: “Vårt behov av tröst är omättligt” tyckte KV mest att det kändes som Carrot Top-humor.. “Typ prop comedy” (med “props”, dvs redskap/rekvisita).

Både Nneka och KV gav pjäsen denna recension:

“Jag hade nog inte sett den igen…”

KV:

“Det var lite Kjell Bergkvist över det.. bara så overkill. Jag är så jävla sjukskriven, äcklig man, UH, jag ber inte om ursäkt för min kropp, UH”.

“Varför kan de inte bara vara naturliga?”

*

CONSTs recension:

Den var skitbra, se den – men tro inte att det kommer vara “nyanserade karaktärer”. Det här är grekiskt drama satt i nutid, det är extrema roller, extrema skeenden ungefär som kvällstidningsrubriker  typ:

KÄND

svensk person som någon gång varit en måttligt framgångsrik

SKÅDEPELARE

kanske testade ett bloss gräs alltså

KNARKADE

en gång för tjuge år sen

.. men det betyder inte att det inte är relevant för oss & vår egen tid ; D

*

MER INFO::::
Lyssna på recension på SR kulturs hemsida här)

*

UPDATE 4 MARS

Nu är Marias recension för ETC uppe på internetz!