Kultur

DET FINNS INGEN PLATS FÖR DYSTOPIN I VÅR TID

Det går inte att skapa dystopier i vår tid, är en tanke jag ofta tänkt det senaste året. Tanken bara förstärks av de här bilderna. Nej, det är inte någon datoranimerad modern konst, utan bilder från Usinsk i norra Ryssland, där det var oljeutsläpp 1994. Häromdagen, när svenska representanter från Greenpeace var där såg det ut såhär:

FOTO: GREENPEACE

Visst känns det som något en konstnär hade kunnat fantisera fram som en bild av framtiden?

Well, framtiden är här.

Vill passa på att tipsa om dokumentären Underkastelsen av Stefan Jarl som kom ut för något år sen. Jag får inte se den (av samma skäl som jag har Vårdguiden.se under ”parental control” i webläsaren, jag får panikångest av sånt här) men använder kemikaliefria hygienprodukter så gott jag kan.

TRAILER FÖR UNDERKASTELSEN AV STEFAN JARL. HELA FILMEN FINNS ATT SE PÅ YOUTUBE HÄR

En kul sak till: En ny rapport, Global Chemicals Outlook från FN:s miljöprogram, UNEPsläpptes i veckan. Den visar att kemikalier från industri och jordbruk bidrar till en miljon dödsfall varje år. Tips via Supermiljöbloggen. Buu.

Visst, folk ba ”men den och den kemikalien är ju inte farlig”. Problemet är inte att du har en konstig ansiktskräm, ett läppstift du sväljer ner hela dagarna eller ett konstigt hårfärgningsmedel. Utan det är kombinationen som är farlig, den så kallade ”kemikaliecocktailen”. Men vad kan man göra? Här kommer några små saker man kan ändra i sin vardag:

*Tips på sidor som kan hjälpa till med kemikaliefria alternativ till hygienprodukter: sajten Nopoo och Nea Of Sweden där jag köper mitt shampoo (schampookaka, håret blir lite fettigt i några veckor innan det vant sig, sen behöver man nästan aldrig tvätta det. Helt naturligt och jättebra för hårbotten!).

*Ett annat tips: tvätta ALLTID kläder innan du använder dem. Flamskyddsmedlet som de flesta plagg är sprutade med (för att de inte ska börja brinna i tex butiken) går in i kroppen, och hittas i tex bröstmjölk. Blä. Om du jobbar i klädbutik, använd handskar för att slippa ta i flamskyddsmedel hela dagarna! Många av de här grejerna är bland annat kopplade till manlig infertilitet. Inte kul.

*Använd mindre diskmedel genom tex en tvålpump vid diskhon.

*Köp inte en massa billiga kläder ”bara för att”, det är sjukt onödigt hallåå.

KÄNNS DEN HÄR LILLA GREJEN KONSTIG/WEIRD? THINK AGAIN, DEN KOMMER BLI DIN NYA BÄSTA VÄN!

*Tjejer: Tamponger stoppar in en massa sjuka kemikalier i den kropp. På riktigt? JA, på riktigt! Tänk själva: man använder kemikalier (dioxiner, kopplas till cancer, nedbrytning av immunförsvaret och försvagandet av levern, samt hormonstörningar) för att bleka bomullen, som man sedan går runt och suger upp med sin *special place* hela dagarna. Även om du använder bindor möter du kemikalierna, och de innehåller ofta superabsorbanter, som torkar ut underlivet (vilket gör att du får typ svamp, som alla som haft vet är typ världens sämsta grej). Låter det nyttigt? Tror i alla fall inte jag. Oavsett vad man tror är det ju knappast bra för miljön med en massa tamponger och bindor som köps och slängs, vad jag vet tar det typ 500 år för naturen att bryta ner en binda (!). Använd menskopp – det är billigare, smidigare (man kan ha inne den typ 8 h i taget!), hälsosammare och bättre för miljön! Jag köpte från den här tjejen.

Vad har ni för enkla knep man kan göra för att bli lite lite lite kemikaliefriare i vardagen? Tipsa gärna i kommentarsfältet!

Och, glöm inte: BE THE CHANGE YOU WANT TO BE IN THE WORLD.

Det kvittar om det känns meningslöst, varje person spelar roll! Peace!

<3

champagne
Promotion

Kultur

CONST SER: EXPLOSION! MÅLERI SOM HANDLING PÅ MODERNA

I helgen är det sista chansen att se utställningen ”Explosion! Måleri som handling” på Moderna i Sthlm. Kortfattat kan man säga att utställningen kretsar kring relationen mellan måleri och kroppen – eller som titeln antyder – måleriet som fysisk handling. Jag var där sent om sider och kikade, och tänkte ge alla som inte har chansen att se utställningen en snabb recap. Here goes:

 

image

Andy Warhol – Oxidation Painting

Här är Warhols tavla som ser ut som/är ärgad koppar, ni vet hur kopparn blir grön när den rostar/blir gammal? Japp, här har vi det. Fint tycker jag, naturens eget mönster…

image

Det här bubblande lergojset är signerat Robert Rauschenberg och kallas ”Mud muse”.

Det är liksom en gryta som puttrar, och bubblor av lera skvätter upp som om vattnet har ett eget liv… lite som en kokande kittel, ni vet. Något med den här grejen är väldigt avkopplande – vet inte om det är den liksom ”lena” färgen, eller själva puttrandet, men folk stannade till och såg på leran länge. Lite zen-vibe på det hela!

 

image

Kazuo Shiraga – Kanesada (nosada ) 1961

Här är en helt röd skvätt-tavla. Nu är min mobilkamera inte så superbra, men gillar ”rödheten” i bilden. Och tjockleken i färgen, kletig och varm och man riktigt känner energin när den har ”kastats” mot kanvasen. I kombination med ”varma” färgen rött blir hela tavlan så himla levande, och nästan lite obehaglig, trots att den på sätt och vis saknar figurativt motiv (alltså: den ”föreställer” inget).

image

Ett annat verk av Kazuo Shiraga har den här instruktionen. Konstnären har alltså hoppat på färgklickar längs ett långt vitt papper/duk. Nedan ser ni det färdiga verket, med splasharna. Coolt! Påminner om den här grejen, som trogna läsare säkert minns från CONST!
image

Kazuo Shiraga

image

Ni vet de där rutnät-aktiga grejerna som brukar hänga för att skydda byggnader/byggarbetare vid hus som renoveras? Har ni också nån gång tänkt på att de liknar grovmaskiga brodyr-tyg? Tanken har faktiskt slagit mig nån gång, kanske för att jag tillbringade många eftermiddagar med att brodera grejer i sällskap av farmor när jag var liten (…växte alltså upp under 1890-talet…….). Hur som helst, tanken har också slagit konstnären Maja Bajevic som har gjort videoverket ”Women at work – under construction”, där en massa kvinnor – många av dem klädda i hucklet äldre kvinnor i öst ofta bär – broderar på byggarbetsplatser by night. Jag gillar verkligen det här verket, dels för att det kommenterar idén om arbete – som ju traditionellt skiljer sig för kvinnor och män, och som också värderas olika. Tex fasadreparation av ett hus är ju också en slags dekoration, även om det är fysiskt mer ansträngande än att dekorera ett stycke tyg.. Sen är det så himla fint, med glada tanter som livar upp döda tygbitar som hänger i offentligheten!

 

image

image

image

Maja Bajevic – Women at work – under construction

image

JANINE ANTONI – LOVING CARE

Här är ett annat videoverk som jag gillade att titta på – och som många andra museibesökare fastnade vid. Det är konstnären Janine Antoni som 1992 iscensatte performancet/videoverket ”Loving care” där hon målade ett gallerigolv med hårfärgen Loving hair. Enligt texten vid verket jobbar Antoni mycket med att omsätta vardagliga aktiviteter till ”skulptrala processer”. Nånstans i det här finns ju också en kommentar om kvinnors vardag, kroppar, och ja- ni kan ju spåna vidare på det här själva. Under tiden kommer fler bilder på Antoni och hårfärgen som bildar en målning–

image

image

Sist tänkte jag dela med mig av en Yoko Ono-idé för en ”Smoke painting”. Mitt tips: don’t try this at home!
image

YOKO ONO – INSTRUKTIONER FRÅN GRAPEFRUIT (1961)

Explosion! pågår till 9 sept. Läs mer på Modernas hemsida!

*****

PS

GILLAR DU DET HÄR? HJÄLP CONST ATT HITTA FLER LÄSARE SOM KAN TÄNKAS VARA INTRESSERADE AV ATT LÄSA BLOGGEN GENOM ATT TIPSA VÄNNER (TEX GENOM TELEFON, FB-CHATT, TWITTER, SMS ELLER RENT AV NÅGOT SOM OMODERNT SOM: KONVERSATION!), ELLER TEX FÖLJA CONST PÅ FACEBOOK FÖR ATT FÅ UPPDATERINGAR KRING VAD SOM HÄNDER I BLOGGEN! LOVAR DETTA: JU FLER SOM LÄSER DESTO OFTARE UPPDATERAS THA BL00G!

YOURS TRULY

IDA / CHAMPAGNE / OSV

champagne

Kultur

JUST NU PÅ DRAMATEN

image

HAR just sett stridsbergs ”dissekering av ett snöfall” på dramatens lilla scen. Är helt omtumlad. Återkommer med mer

champagne

Kultur, Musik

CONST SER: MODERN KONSTMUSIK PÅ ÖSTERSJÖFESTIVALEN

För en vecka sen var jag på ”Baltic Composers Project” på Östersjöfestivalen, på Berwaldhallen i Stockholm.

Jag vet, det låter jättekrångligt. Men det var kul! Tänkte berätta lite om kvällen, så pedagogiskt jag kan.

Under tiden du läser kan du förslagsvis LYSSNA PÅ KONSERTEN HÄR

Östersjöfestivalen är en festival för klassisk musik och det som kallas ”konstmusik”, alltså typ: nyskriven ”klassisk” musik, med musiker, kompositörer och dirigenter från hela östersjö-området (Tyskland, Ryssland, balt-länderna, Finland osv).

Bakom det hela finns Sveriges Radio P2, en kanalen som jag misstänker att många som läser det här förmodligen sällan lyssnar på. Det tycker jag borde ändras på! Själv är jag något av en P2-junkie. När jag sitter hemma och jobbar om dagarna har jag alltid på P2 (utom när det kommer nyhetsprogram på samiska, arabiska osv vid lunchtid, det är 2 much för mig..) på i bakgrunden. Det är underbart, men får fin musik som man blir lugn av OCH man slipper tänka på alla otäckheter som händer i världen (som man ständigt påminns på på underbara p1, som jag gärna lyssnar på när jag inte jobbar samtidigt utan är fullt alert) och man slipper känna sig lobotomerad, som jag ibland gör när jag lyssnar på p3… som ju ibland är kul, men ibland pallar jag inte… tempot… där.

Well, well, efter den introduktionen: Berwaldhallen är Sveriges Radios egen konserthall. Den ligger under marken, vilket gör att musiken hörs väldigt tydligt mot fonden av tystnad. (Nyligen sändes en serie med program om hur Berwaldhallen/Radiosymfonikerna kom till, lyssningstips för den som vill grotta ner sig)

Dirigenten för kvällen var finska dirigenten Susanna Mälkki. Hon är invald i en massa mäktiga musik-grupper och akademier, och hon är lite av en expert på modern konstmusik. Hon är för övrigt den första kvinnan att få prestigejobbet att dirigera operaorkestern på La Scala i Milano. Här kan man höra en intervju med henne!

Dirigenten Susanna Mälkki. Foto: Simon Fowler

Inte bara var hon ett super-proffs, utan också supertrevlig och ödmjuk och charmig. Gång på gång fick hon publiken att skratta, samtidigt som hon utstrålade en skitcool seriositet. Jag är ett fan!

Idén med kvällen var att presentera ny musik av tonsättare som bor kring Östersjön. Mälkki fick i uppdrag att välja ut tonsättarna. Det blev tre killar i 40-årsåldern från Finland, Tyskland och Ryssland. Spelade upp verken gjorde Stockholm Nya Kammarorkester, som gjorde ett jättejobb med de här HELT nyskriva låtarna. Alltså, INGEN hade hört dem förut. Och ganska många var väldigt experimentella, så det kan inte vara helt lätt.

Först ut var det som skulle bli min favorit under kvällen. Arnulf Herrmann hette den tyska tonsättaren, och det mega-skeva verket hette ”Durchbrochene Arbeit”.

Det var helt nya toner, som jobbade ihop. Jag vet inte hur jag ska beskriva det bättre än att det var liksom skevt, men det fanns ändå en rytm i det hela. Som att det var regelbundet men inte regelbundet, med återkommande vandrande teman som bildade ett sammanhållet verk.

Själv sa tonsättaren såhär under intervjun i samband med uppförandet:

”Kanske närmar vi oss en tid där jakten på melodin inte är i fokus utan klanger och stämning ”.


Dmitrij Kourliandskij pratar med Mälkki.

Nästa man på scen var ryske Dmitrij Kourliandskij, som hade skrivit verket ”Maps of nonexistent cities. Stockholm”.

Han sa bland annat att han inte var intresserad av ljud, utan tid. ”Ljud är bara sminkad tid”.

Något att fundera på…!

Han menar att man med hans verk får möjlighet att höra och känna tid som passerar.

”Musik är tidens skulptur”.

Sen sa han, att vissa ju menar att prata om musik är som att dansa om arkitektur, alltså att man inte kan prata om musik utan bara lyssna, känna den. Men han skrattade och tillade. ”Jag tycker att dansa om arkitektur låter rätt intressant”. jag håller med!

Dmitrij menade att när man lyssnar på hans musik ska man inte lyssna på musiken från scenen (eller radion) utan ”lyssna på dig själv”. Det kräver alltså en delaktighet från lyssnaren.

Det här var mitt sällskap Nicholas favvo. Han tyckte det kändes som att man verkligen kunde se kartor av en stad framför sig, eller kanske kloaker. Jag tyckte det lät som ljud från en djungel och var hela tiden övertygad om att de måste ha fört in datorljud från fåglar, så naturtroget fick musikerna natur-ljuden att låta. Lyssna gärna själva och dela med er av vad ni tycker!

PERTTU HAAPANEN

Sista stycket hette ”Mermaid Machines” och var skrivet av finske Perttu Haapanen. Precis som namnet antydde var det lite man vs nature-känsla på verket, där ljud som lät väldigt mycket som industriella maskiner varvades med mjukare natur-ljud, med kontrasten metalliskt /poetiskt.

Verket var inspirerat av en konstnär som heter Tuula Närhinen som gjorde en utställning med titeln ”Frutti di mare” där hon ställde ut skulpturer gjorda av plastskräp hon samlat vid östersjön. Tonsättaren själv sa: ”Det såg kul ut men när man tänker efter var verken egentligen väldigt sorgliga”.

TUULA NÄRHINEN – FRUTTI DE MARE (FOTO FRÅN http://www.tuulanarhinen.net)

Innan musiken satte igång nämnde Mälikki att ”alla undrar ju vem som blir framtidens Beethoven”. Om det blir någon av de här tonsättarna som framtiden kommer kolla på som en av ”de stora” kan jag i alla fall säga det här: i framtiden kommer vi ha ett annat förhållande till melodier. För det verkar inte vara någon av de tre som var särskilt intresserade av just melodier, utan istället var det olika toner och ljud som hamnade i fokus. Kanske börjar konstmusiken, som någon påpekade under samtalen, allt mer likna filmmusiken, där det är korta sekvenser som bildar sammanhang, hellre än en tydlig början, stegring och slut.

Efter den här föreställningen var jag helt utmattad, som man blir av att lyssna koncentrerat på helt nya saker som hjärnan inte riktigt är van vid, så den måste jobba på högvarv för att ”fatta”.

Glöm som sagt inte att lyssna på konserten här!

onsdag kväll ska jag se en hyllningskonsert med musiklegenden John Cage, ”A celebration of sound Drottningholms Slottsteater, i samarbete med Bonniers Konsthall. Medverkar gör flera av musikerna från Konsthallens nya utställning ”Mer än ljud” som sätter igång nu i veckan.

Missa inte heller den pågående Cage-specialen på Moderna/Arkitektmuseet!

Cage var den första som påpekade att tystnad kan vara musik. Vi får se hur mycket tystnad det blir, och hur mycket utmattning!

champagne

Kultur

COOLA: MARIA LANTZ PÅ KONSTFACK

image

Nu börjar Maria Lantz som ny rektor för Konstfack. Jag vet inte mycket om henne, men tyckte hon verkade smart och sympatisk + tog upp en viktig poäng i den här intervjun i DI weekend som jag hittade på ett cafe. Bland annat pratar hon om skillnad mellan konst och tex journalistik. Hon har tidigare jobbat som bla konstkritiker och fotograf samt som prorektor på konsthögskolan.

Grattis till nya jobbet Maria och hoppas det blir en lyckosam match för alla inblandade!

image

HÄRLIGT SKRATT!

champagne
CONST
Ida Therén är 29 år, bor för tillfället i Brooklyn och jobbar som frilansskribent för olika tidningar. För Rodeo.net skriver hon sedan januari 2011 bloggen CONST, om kultur och vad den ska vara bra för. Hon driver litteraturtidskriften CONST Literary (P)review. Hon gillar att läsa böcker och att kolla på konst.
Kontakt
Kärlek, tips eller frågor? Maila const@rodeo.net