COOLA: SHIN SOAP

Hej!

Kommer ni ihåg när jag skrev om den sydkoreanska konstutställningen förra året? Då skrev jag om några tvålskulpturer.

”…Vi grunnade lite på ifall SHIN Meekyoungs tvålskulpturer inspirerade av traditionella Ming-vaser (fast de här var helt blåa, utan dekorationer – som silhuetter. Enligt beskrivningarna som en respons på den bristfälliga utbildningen i konsthistoria konstnärinnan själv fått i sitt hemland) skulle smälta om man ställde ut dem i naturen. Antagligen skulle de det – eftersom de var gjorda i tvål (trots att de såg ut exakt som keramik)”

Jag pratade med en kompis om konstnären SHIN Meekyoungs tvålvaser och skulle hitta en bild… hittade då dessa, och tyckte de var så himla fina att jag ville tipsa om dem igen.

Alla verken nedan är alltså gjorda i tvål!! Läs mer om hennes soloutställning i england här.

Här finns ett inlägg om henne i Guardian.

TVÅLVASER

Meekyoung Shin, ‘Venus’, 1998, soap, pigment and varnish, figure: 123 x 73 x 45 cm, pedastal: 102 x 85 x 60cm. © Meekyoung Shin. Image courtesy of Haunch of Venison.

 

Meekyoung Shin, ‘Crushed Gilded Bronze Vase’, 2009, soap, copper leaf and varnish, 31 x 27 x 23 cm. © Meekyoung Shin. Image courtesy of Haunch of Venison.

champagne
Promotion

CONST TIPSAR: HÖGKVARTERET C/O RENSERIET

Missa inte!
Hyllade queerbaren Högkvarteret är tillbaka i ny form i samarbete med Renseriet, och bland annat Johan Norling som jag skrivit tidigare om i bloggen.
Copy pastar från Facebook eftersom ni säkert kan vara intresserade av detta!

HÖGKVARTERET IS BACK in Stockholm with THE FAMOUS FEM(INISTS) – an art event in three partsabout bodies, power and summer.

Meet Malin Arnell [Berlin], Dynasty Handbag [New York], Liz Rosenfeld [Berlin], Imri Sandström [Malmö],Litia Perta [New York], Roxy Farhat [Los Angeles], Hanna Kisch [Stockholm], Katherine Hubbard [NewYork], Nadine Byrne [Stockholm].

Presented at Renseriet, July 21st, July 28th and August 4th. Curated by Johan Norling and Hanna Wilde, with support of Idyll, Top Nice and ABF Stockholm.

Mer info här och här

Missa inte!!

champagne

KÖP GÄRNA DESIGN – MEN INTE KONST, ENLIGT REGERINGEN

Jag tänkte nämligen prata om en grej som jag tycker att det pratas lite för lite om. Nämligen momsen på konstköp och möjligheter för företag att kunna köpa modern konst.

Men framför allt: det svenska samhällets syn på konst och kreativitet.

Såhär är det:

Om ett företag köper en affisch, eller ett designat bord kan de ”dra det på företaget”, dvs momsen är avdragsgill. Däremot, om de köper ett konstverk (som inte ens behöver vara så mycket dyrare än en affisch, eftersom unga konstnärer ofta säljs billigt) kan de inte dra verket på företaget, och måste betala moms. Det är för att konst räknas som en investering, typ. Men HALLÅ, ofta moderna konstnärer stiger i pris under sin livstid? NOT

KONST ELLER DESIGN? VERK AV SOFIA ERIKSSON Photo: Martin Ridne

Om jag förstår det hela rätt har slopningen av skatten på konstköp i Danmark lett till en enorm ökning av konstinköpen till företag. Jag läste 60% någonstans. Det handlar också, som jag snart kommer att komma till – om en attitydförändring.

Det säger något om hur vi ser på konst.

KRO och Galleristförbundet har arbetat med det här, men eftersom det är en så liten fråga och handlar om så lite pengar, har det dröjt – även om regeringen har visat ett visst intresse, och åtminstone utåt tycker att det borde bli enklare med kultursponsring.

KONST ELLER DESIGN? VERK AV KAROLINA HÄGG

Men varför ordnar de inte en så här liten fråga, där det rör sig om så lite pengar?

För frågan är faktiskt liten. I förhållande till pengarna som studsar runt i skattekistan är det här en liten spottloska i havet.

Men för nu levande konstnärer är det en enorm fråga. Ett enda konstköp från ett företag kan göra att en snålt levande konstnär kan klara sig ytterligare ett år, det kan vara den där bära – eller -brista-gränsen som gör att man pallar fortsätta att utforska sitt konstnärsskap, kanske rent av klara sig till ”andra sidan”, där man inte är beroende av extrajobb inom vården, a-kassa eller att läsa strökurser för att få CSN.

Framför allt innebär det en attitydförändring.

Och jag tycker att att köpa och äga konst ska vara något att eftersträva, något med hög status.

Förlåt Reinfeldt, men jag skulle hellre vilja ha ett verk av en modern konstnär en nån platt-tv….

KONST ELLER DESIGN? VERK AV LINUS OLSSON, ”THIRST”

Såhär skriver KRO genom ordförande Mikael Richter, konstnär, i ett förslag till regeringen. Jag publicerar stora delar av texten för jag tycker han formulerar det tydligt och bra:

”När politiker propagerar för att konsten ekonomiskt ska stå på egna ben, är det svårt att förstå logiken i oklara skatteregler för sponsringssamarbete mellan marknaden och kulturen.

Beskattningen av sponsring är alltså fortfarande oklar. När det gäller företagens avdragsregler vid inköp av samtidskonst så är skattelagstiftningen direkt kulturfientlig.

All konst räknas som investeringsobjekt och beskattas därefter. Konst förväntas stiga i värde och ska därmed redovisas som en tillgång i företaget.

Vid köp av auktionskonst så kan syftet med konstinköpet vara ekonomisk spekulation och i första hand en förhoppning att konstverket ska stiga i värde.

Konst av nu levande konstnärer är däremot sällan ett investeringsobjekt som köps för att pengarna ska förränta sig. Anledningen för ett företag att köpa nyproducerad konst är i stället ofta en omtanke om den egna arbetsmiljön.

Nyproducerad konst och auktionskonst är två skilda områden, men samtidskonsten beskattas nu tyvärr på samma sätt som auktionskonsten.

[..] Ett privat företag får förvisso köpa, men bara för beskattade pengar, vilket vill säga att inköp inte är avdragsgillt. Detta är mycket besynnerligt, eftersom samma företag helt avdragsgillt kan köpa t.ex. design.

Det är ju onekligen så att det för konstnärer och gallerier skulle innebära ett enormt uppsving om företaget istället för att motarbetas skulle uppmuntras att köpa konst till arbetsplatsen på samma sätt som staten rekommenderar kommuner att följa enprocentsregeln. Det skulle dessutom bidra till en bättre arbetsmiljö, och nöjdare personal.

Är det rimligt med en skattepolitik som försvårar för privata företag att utsmycka sina arbetsplatser med konst?

Vårt förslag, som även delas av Svenska Galleriförbundet, är att man ska tillåta avdrag vid köp av konst från nu levande svenska eller utländska konstnärer.”

KONST ELLER DESIGN? VERK AV VICTORIA DA CRUZ  ”WHAT’S ON THE MENU”

Sedan är det det här med momssatserna (dvs skattesatserna) på konst. De är extremt förvirrande – och det gäller olika procentsatser om konstnären säljer sin konst direkt – eller om den köps genom gallerier.

Att vara konstnär utan gallerist idag är väldigt svårt. Galleristen är som en slags agent, eller PR-person för att prata nysvenska. Utan gallerist är det svårt för en konstnär att klara sig kommersiellt.

Här har Galleriförbundet en pdf i ämnet som är rätt lätt att begripa. Det står bland annat att

”Konst som säljs på ett svenskt  galleri belastas med 25 % moms. Om samma konstverk säljs direkt av en konstnär är momssatsen 12 %, förutsatt att konstnären omsätter mer än 300.000 SEK per år. Men om konstnären omsätter mindre än  300.000 kronor per år har hon ingen momsskyldighet alls.  Den som köper ett konstverk i Sverige betalar alltså 25%, 12% eller 0% moms beroende på av vem man handlar. Skattelagstiftningen är i det här fallet inte konkurrensneutral utan missgynnar de privata gallerierna. Är detta ens lagligt? [...] Lagstiftningen leder konsumenten till konstnärernas ateljéer och bort från gallerierna.”

*

Missförstå mig inte – jag är all about att betala skatt. Jag skulle vilja betala mycket mer skatt än jag gör nu. Jag tycker att det är något vackert att dela med sig, något fint att jag som är ung och frisk ska kunna betala delar av min lön så att människor som inte har samma privilegier ändå ska leva ett värdigt liv.

Det här vill alltså galleriförbundet:

”Vi vill alltså att konst ska ha en enhetlig momssats i hela distributionskedjan. Och vi vill att momssatsen ska ändras till 6% i alla led.Konst är kultur och borde därför rimligtvis belastas med den 6%-iga kulturmomssatsen. Alla andra kultursektorer i Sverige har 6% moms; musik, film, tidningar, böcker, bio, teater, opera till och med  sportevenemang, men inte konst. Varför?”

Det handlar alltså inte om några stora pengar. Om momssatsen skulle vara 6% skulle det vara ett skatte-bortfall på ca 30 miljoner, enligt Galleriförbundets uträkningar. Jag har inga siffror på hur det skulle se ut om företagsköp förenklades, men gissar på att det skulle bli ett nollsummespel, eller rent av innebära ökade skatteintäkter eftersom fler företag skulle köpa konst.

Jag tror att det finns många företag som skulle vilja ha ett modernt, handgjort, konstverk på väggen. Trenden jag tyckt mig märka av på sistone är att fler vill ha det närproducerade, det unika, det genomtänkta – en rörelse bort från det massproducerade, generiska, det som är samma över hela jorden.

Och vad är mer närproducerat, mer gynnsamt för det lokala communityt och för kreativiteten än att stödja nu levande konstnärer?

Jag ser det hos mig själv och bland mina vänner. I en digital tid finns det en längtan efter det äkta (ok ordval..men..), genomarbetade, genomtänkta. Det som fått ta tid, det som fått växa fram.

Men jag begriper inte varför konst ska behandlas annorlunda än musik eller design.

Och i grund och botten handlar det hela om en syn på kreativitet och konst. En attitydförändring, en idé att konst och kreativa uttryck inte är en belastning för samhället, utan en tillgång.

I USA har man börjat fatta det här, och många företag anställer folk med Masters of Fine Arts, dvs konstutbildningar, lika väl som business students. Att ha ett öppet sinne och låta tankar flöda mellan olika idéer är något positivt och vackert.

Utan det är Sverige chanslöst i en ny, global samtid.

 

Avslutningsvis tänkte jag citera lite ur Inga avdrag på konsten. Reportage av Mårten Arndtzén.

”Både Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Galleriförbundet har lobbat för det sen mitten av 1990-talet, men hitills utan framgång.”

”I Danmark infördes avdragsrätt för konstköp 2002, och vid en hearing på Konstakademien i Stockholm fem år senare, 2007, vittnade den dåvarande danske kulturministern Brian Mikkelsen om framgångarna. Mikkelsen talade om ”en explosion i försäljningen av både dansk och utländsk bildkonst”, som visserligen kostat statskassan en del i avdrag, men det var det värt.

När vår kulturminister, Lena Adelsohn Liljeroth (M), satt i opposition var hon med och motionerade för avskrivningsrätten. Ändå har ingenting hänt efter hennes dryga tre år som kulturminister.”

SR-Texten forstätter med en … twist:

”Och egentligen kan man, teoretiskt sett, skriva av konst redan idag. Om man kan bevisa att den konst man köpt sjunker i värde, över tid, på samma som kontorsstolar eller datorer. Vilket galleriförbundet och KRO menar att den gör, generellt sett, i ett brev till finansdepartementet.

Men det är, av naturliga skäl, inget galleristerna vill basunera ut i radio.”

OoOOPPsss

Lyssna: Avdrag på konsten. Reportage av Mårten Arndtzén.

SAMTLIGA BILDER FRÅN KONSTFACKS EXAMENSUTSTÄLLNING FÖR ”ÄDELLAB/METAL DESIGN” (UTSTÄLLNING PÅGÅR TILL 29 MAJ 2011). MIN FRÅGA: OM JAG KÖPER DEM, HUR SKA DE SKATTAS?

champagne

SER DU SPINKIG UT? VI FIXAR

champagne

COOLA: FAR & SON LANGAR KNARK

Alltså detta är FÖR kul…. Simon Gärdenfors har ett band ihop med Frej från Maskinen som kallas ”Far & Son” (jag har dock aldrig fattat vem som är far och vem som är son av de två….). De är kända för sina upptåg, bland annat när de trollade barnprogrammet REA, eller när de skapade bråk om upphovsrätten i vintras.

FAR & SON I BARNPROGRAMMET REA – TYCKER INTE SOM DE FÖRVÄNTAS

På Hultsfred hade Far & Son sin enda spelning i år. Jag snackade med Simon innan, och han berättade att de planerade att göra en spelning med ”modern ondska” – alltså som en lek med metal-scenen där man har grisblod och monster och sånt, fast i en skepnad som berör dagens ondska.

Bland annat spelade de golf på scenen (med bollar ut i publiken), hade kylskåp med freon och en massa ”kokain”. Givetvis inte riktigt knark, men det trodde polisen i Oskarshamn:

 

”Vi har skickat i väg dem på analys, sa Anders Pernius vid polisen i Oskarshamn. Vi vet inte vad de innehöll, men en narkotikahund markerade att det kunde vara det. ”

OBS

Det är inte kokain i påsarna. Däremot symboliserar pulvret kokain, som ju är en av de ondaste drogerna – mest för att det sabbar tusentals liv varje år. Både bland de som använder drogen, men kanske värst bland de fattiga som dör under odling och transporten (läs tex duktiga journon Magnus Lintons bok i ämnet!)

Visst, uppträdet är trams, och alla gillar det inte. Men jag gillar att de gör det de gör – det är ju inte bara trams för tramsets skull, utan det finns politik i det också. Och ibland måste man göra revolution med humor, inte bara med präktiga paroller.

Läs mer på Simons blogg

Simons senaste seriebok i CONST

champagne
CONST
Ida Therén är 28 år, bor i Stockholm och jobbar som frilansskribent. För Rodeo.net skriver hon sedan januari 2011 bloggen CONST, om kultur och vad det ska vara bra för. Hon bokar också klubbar samt driver litteraturtidskriften CONST Literary (P)review. Hon gillar att läsa böcker och att kolla på konst.
Kontakt
Kärlek, tips eller frågor? Maila const@rodeo.net