Kultur

EMBRACING THE DARKNESS PÅ GALLERI LOYAL

I helgen var det vernissage för nya utställningen ”Embracing the Darkness” på Galleri LOYAL i Malmö (där vi hade vår releasefest för CLP för ett tag sen!). Deltar gör bland annat Andreas Nilsson, Jamie Krasner, Anna Norlander, Antoine Catala och Cecilia Ömalm Krajcikova. Här kommer några bilder på hur det ser ut just nu, i bild syns bland annat  Jamie Krasner (född 1989)’s videoverk! I de tre olika videoverken spelar hon tre olika personas. Monologer varvas med hennes egen musik, och det är klippt lite som när man zappar på TV.

 

UTSTÄLLNINGEN PÅGÅR TILL 14 DECEMBER 2012

Läs mer på Galleri LOYALs hemsida

*

PS Jag har begränsad geografisk rörlighet+budget, men vill gärna täcka utställningar i hela landet! Har du bilder från någon intressant utställning som pågår just nu, maila gärna dem till mig (inte för högupplöst please!). Om jag tycker det verkar intressant kan hända jag delar dem med världen (eller ja, det fåtal som läser denna lilla bl0dge..). const @ rodeo net osv.

PEACE!

 

champagne
Promotion

VARGTIMMEN PÅ DRAMATEN

HEJ ALLA NU KOMMER EN LÅNG TEXT OM VARGTIMMEN…. JA DEN ÄR LITE LÅNG.. MEN JAJA…. JAG ÄR INTE SÅ BEHAGLIG/ BESKEDLIG / BEKVÄM…. SOM NI LÄR FATTAT VI DETTA LAGRET… DEAL WITH IT– HEHEHEHEHEE : D *EVIL GRIN*

VARGTIMMEN – ORIGINALET MED LIV ULLMAN <3

Vargtimmen är timmen mellan natt och gryning, det är timmen då de flesta människor dör, då sömnen är djupast, då mardrömmarna är verkligast. Den är timmen då den sömnlöse jagas av sin svåraste ångest, då spöken och demoner är mäktigast. Vargtimmen är också den timme då de flesta barn föds.” (Enligt Dramaten. Wiki här)

Kl 18.41 ringde Benji mig och undrade om jag ville hänga med på Vargtimmen på Dramaten – hans sällskap hade fått förhinder. 19.00 Gled jag in i Målarsalen, med någon minuts marginal innan Karin Dreijer Anderssons musik körde igång.

Eftersom jag hade varit utomlands ett par veckor hade jag inte så himla bra koll på vad pjäsen skulle handla om – och jag hade heller inte sett Bergman-filmen som pjäsen byggde på. Därför tog det mig ett tag att fatta vad som höll på att utspela sig framför mig.

Sammanfattningsvis kan jag säga om Vargtimmen THE PLAY:

Det här är det sjukaste jag sett på en teaterscen. På ett _BRA_ sätt.

 

Pjäsen bygger alltså på filmen Vargtimmen av Ingmar Bergman

 

Det jag såg var en massa monster, mardrömmar och demoner som tjafsade med verkligheten. Huvudpersonen (typ Bergmans) mardrömmar som blandade sig in i verkligheten där han bor med sin höggravida tjej ute på en ö (Fårö?).

Precis som i drömmens logik blandade sig det som hände i ”verkligheten” med det som hände i drömmen/det undermedvetna. Fragment som skedde eller sades – näsblod, tandborstar, kyssar- blandade sig in i drömmen och monstren säger samma mening som hans fru sagt innan läggdags. Spår från drömmarna (som ex-tjejens sko som hon sparkar av sig i en drömsekvens) ligger kvar på scenen även när vi är i ”verkligheten”.

 

Foto för Rodeo: Christian Gustavsson

 

Jag har sett flera av Dramatens Bergman-dramatiseringar på senare tid. Visst är det lite trist att se att många teatrar väljer säkra kort för att säkra publikintresset. Galeasen sätter upp bästsäljaren ”Ett år av magiskt tänkande” (recension-aktig text i CONST coming up) och Stadsteatern sätter upp Norén (om den i CONST här). Inga chocker direkt.

Men okej.

Ska de ta gamla bekanta filmer eller böcker så är det ju kul om de total-remixar dem. Och det har Malin Stenberg verkligen gjort med den här pjäsen-

Av de Bergman-pjäser jag sett på Dramaten var Vargtimmen solklart bäst.

Höstsonaten som jag såg på stora scenen förra året höll jag på att sova mig igenom. No offense mot skådespelarinsatserna, eller mot någon inblandad egentligen. Men fy fan vad LÅNG den var… 3 h av… znooooozzzzz..

Scener ur ett äktenskap såg jag också för något år sen. Jag hade sett fram emot den som fn eftersom jag ÄLSKAR filmen, tycker den är helt fenomenal; vacker, sorglig…. Pjäsen var också bra, men inget jag kommer att ligga och drömma mig tillbaka till i min dödsbädd precis…

Däremot den här – Vargtimmen – var verkligen en upplevelse för mig.

Jag har inte läst så många recensioner men förstått att den fått ganska blandade reaktioner, och mycket kritik. Personligen gillade jag den av flera skäl. Mest för att den kändes så…. 2011..

Här kommer en lista:

1. Jag älskar The Knife-estetiken i pjäsen. Ja, jag tror verkligen det finns något sådant. Inte bara hade halva The Knife (även Fever Ray och Honey is Cool) – Karin gjort musiken, men även i filmklippen som spelades under pjäsens gång och i kostymerna och scenografin kunde jag känna igen element jag sett i The Knifes videos och liveframträdanden

2. Många minns säkert när the Knife skickade en transa att uppträda åt dem i Sen Kväll med Luuk – eller något av alla andra stunts de gjort under åren. Jag älskar (givetvis..) det med dem, deras integritet, naturliga queerhet, lek med identiteter och personas…… Och just transor och allmän queerhet är något som återkommer i Vargtimmen. Flera av de kvinnliga rollerna spelas av män och de är HELT UNDERBARA. Jag och Benji satt och mös åt vår instant favvo: ”Corinne” spelad av Omid Khansari. Helt fantastisk härlig hagga!! LOVE

FOTO: Sören Vilks/Dramaten

CORINNE <3<3<3<3

3. Lynch-känslan. Hela scenografin kändes inspiererad av Twin Peaks med träpaneler och fula sjuttiotalsgolv och vardagliga garderober. Visst, Bergman har ju influerat Lynch också, men Lynch-känslan kändes perfekt och allt var så… läskigt vardagligt med en Kafkaesk vägg full av blå kontorspärmar som representerade huvudpersonens sjuka dagbok… Jag var till och med lite rädd ett tag i början när DÖDEN (en svartklädd tant som var extremt lik Benji, haha) knackade på dörren…

FOTO: SÖREN VILKS, DRAMATEN

http://www.youtube.com/watch?v=7oDuGN6K3VQ&feature=player_detailpage

 

4. SCENOGRAFIN OCH REGIN ÖVER HUVUD TAGET! Helt fantastisk!! Andreas Nilsson (scenograf) – you rock!! Och regissören Malin Stenberg – fan vad bra du är!! Behållningen av pjäsen tycker jag var just det visuella. Jag fattade knappt något som sas i pjäsen – mest var det fragment av tankar, idéer.. det är inte vad som sägs som är det viktiga. Det är den fantastiska regin och scenografin som skapade pjäsen, tillsammans med den mardrömsbrusiga musiken. Jag är extremt imponerad av just scenografin – varje gång jag trodde att jag sett hela scenen öppnade sig nya rum, som en labyrint av förvaringsutrymmen och dörrar. En bastu var full av ånga, monstren gick in i garderoben (lol), väggar sköts igen och nya rum öppnades. WOW!

Huvudrollsinnehavaren LINA ENGLUND är XTREMT lik originalets Liv Ullman!!!!!

FOTO: Sören Vilks/Dramaten

LIV ULLMAN <3

(Fö kan man läsa mer om Liv Ullman i Nina Stenbergs blogg här på Rodeo)

Också Huvudrollsinnehavaren Jon Karlsson är lik originalets Erland Josephsson….!

(FOTO: Sören Vilks/Dramaten)

 

5. Sinnet för detaljer i såväl regin som scenografin, men även den fantastiska kostymen (Aggy och Benji som är modefans reagerade starkt på detta och Aggy blev helsåld på nån kavaj med uppfällbar krage.. jag fattade inte riktigt). ALLT hade betydelse. Tex huvudpersonens t-shirt var en amerikansk vintage-tisha med en kanin och texten ”FOLLOW”. Jag satt ett tag och funderade på vad det kunde betyda – inga detaljer i det visuella kändes slumpmässiga. Sen slog det mig – att det påminde om kaninen från Alice i Underlandet. Och vad gjorde han om inte att följa kaninen ner i gropen för att möta de sjuka (mar)drömfigurerna….

BONUS:

Efter pjäsen snackade jag och Aggy om ”Kuratorn” (som fö gjorde mkt bra ifrån sig) – var det inte kvinnan som rest sig upp när vi var på pratet om kvinnor på Dramaten och berättat att hon var Sveriges första transsexuella skådespelare? Aggy kände igen rösten och jag tyckte ansiktet var bekant. Efteråt kollade jag rollistan – och jo, kände jag inte igen namnet: Aleksa Lundberg. Det här måste vara hennes första stora roll. Jag tyckte hon var grym. Kul att se flera olika sorters kroppar på scenen!

+ Att hon är SÅ SNYGG!!!! OMG

Här hittar jag en text om en pjäsen Aleksa gjorde om sitt könsbyte.

Sen inser jag att teatertidningen Nummer också gjort en intervju med henne inför hennes Dramatenpremiär. Den kan man läsa här.

 

Jag ger den här produktionen av 5 möjliga

 

BOB HANSSON FICK OCKSÅ VA MED…. OCH SPELA GREVE…… (OBS SKÄMT)

FOTO: Sören Vilks/Dramaten

EXTRA EXTRA:

I intervjun med Nina Stenberg här på Rodeo (som jag rekommenderar!!) säger regissören Malin Stenberg:

HUR HAR DITT, KARINS OCH ANDREAS SAMARBETE MED PJÄSEN FORTLÖPT?

- Arbetet med Karin och Andreas har byggt på en genuin och stor respekt för varandra som konstnärer. En nyfikenhet från min sida på vad de skulle kunna tillföra och en egen vilja och längtan efter utveckling. Att kliva ut i områden som inte är traditionell teater, utan att istället skapa ett helt eget språk… Om teatern inte lyckas locka in folk från andra konstnärliga områden så är den dödsdömd.

Läs intervjun här!

champagne
CONST
Ida Therén är 29 år, bor för tillfället i Brooklyn och jobbar som frilansskribent för olika tidningar. För Rodeo.net skriver hon sedan januari 2011 bloggen CONST, om kultur och vad den ska vara bra för. Hon driver litteraturtidskriften CONST Literary (P)review. Hon gillar att läsa böcker och att kolla på konst.
Kontakt
Kärlek, tips eller frågor? Maila const@rodeo.net