CONST SER: WARHOL OCH BASQUIAT

I förra veckan skrev jag första delen om mitt besök på Arken – museum för modern konst utanför Köpenhamn. Nu kommer del två med den huvudsakliga anledningen att vi åkte dit: nämligen Basquiat & Warhol-utställningen!!

WARHOL OCH BASQUIAT

De två killarna träffades på 1980-talet i New York. Basquiat var en vanlig ung kille som gillade att göra street art, och ett fan av Warhol. Han gjorde coola grejer, och alla i konstvärlden i New York – som var väldigt stor & dynamisk vid den här tiden (temat crazy NY-konstvärlden på 80-talet återfinns i en av mina favoriter: Siri Hustvedts roman Vad jag älskade. Läs!!!!) – var nyfikna på vem den unga konstnären som låg bakom all street art var. Det var Basquiat. Han lyckades få till att träffa Warhol och de blev genast goda vänner, och inspirerades av varandra.

 

MIN KOMPIS VÄLJER SIN FAVORIT—— VERSUS MEDICI, 1982

De gjorde också en massa tavlor ihop under några år, särskilt 1983-1985. Det är de tavlorna som nu visas på Arken.

HAHA MAN KÄNNER IGEN WARHOL PÅ DEN HÄR BILDEN– ”IL DUCE”

Om jag ska vara helt ärlig tycker jag att Basquiats inflytande över tavlorna är SÅ mycket mer intressant än Warhol. Jag är ingen Warhol-fan och tycker hans tavlor är tråkiga och platta… fast givetvis fattar jag ju värdet av honom rent historisk. Men som med många konstnärliga experiement kan ju idén om något, och själva faktum att någon, någon gång, försökte göra något av en tanke bättre än själva resultatet. Om ni fattar vad jag menar…

HÄR SER MAN VERKLIGEN BASQUIATS GRAFFITTIBAKGRUND… BASQUIAT: SJÄLVPORTRÄTT (PLAID) 1983

Det finns mycket intressant med kombon Warhol och Basquiat, särskilt med tanke på maktrelationen mellan dem båda. Basquiat var fattig och bara nån vanlig dude som lyckades bli konstvärldens älskling, mycket (alldeles för?) snabbt. Warhol däremot var redan superstar kändis och superrik. Basquiat var alltså beroende av Warhol på många sätt… samtidigt som man kan tänka sig att Warhol började tappa stinget, och var beroende av Basquiat på sitt sätt… alltså genom att få inspiration, och plocka upp de nya idéer och den nya tid Basquiat representerade.

PORTRÄTT AV WARHOL SOM EN BANAN – 1984 (visst känner man igen honom!!)

BASQUIAT – BOONE 1983 (ÄGS ENLIGT SKYLTEN BREDVID AV ”MIDDLEBURY INVESTMENT HONG KONG LIMITED”…. SÄGER MYCKET OM CYNISMEN I KONSTVÄRLDEN…URK)

Basquiat blev som sagt hajpad supersupersnabbt, vilket gjorde att han tvingades måla på beställning. Hans skapande måste ju ha drabbats av det på något sätt, tänker jag – eftersom det brukar ta tid att växa, utvecklas, utforska… han var fortfarande ung när han ”upptäcktes” av den pengastinna konstvärlden (det här var under yuppieeran, det fanns CASH) och många menar att han utnyttjades….

BASQUIAT OCH WARHOL: EGGS (1985)

… Inte minns på grund av faktum att han var svart. Så vitt jag förstår var han den första (eller en av de första) svarta konstnärerna att bli stora, i alla fall i det här kontextet. Precis som alltid när det gäller minoriteter, tvingas de axla en stor roll – man får inte vara bara konstnär, utan tvingas också vara ”minoritetXX-konstnär”. Medan en ung vit man i samma situation hade tillåtits vara bara ”ung man”, exotiserades Basquiat och han blev ”den svarta konstnären”. Tyvärr är han fortfarande en av de få riktigt stora i den kategorin… vilket säger rätt mycket om hur sjuk konstvärlden är (tex faktum att oproportionerligt många konstelever på konstskolan Mejan har föräldrar som är konstnärer… men mer om det en annan gång….)

BASQUIAT OCH WARHOL: WHITE LOBSTER (1985)

Men tillbaka till utställningen: personligen tycker jag att Basquiat liksom förhöjde alla tavlor han gjorde ihop med Warhol. Han tog dem från platta, endimensionella till något mer, skapade ytterligare en, eller flera dimensioner till verken. De blev… något mer, helt enkelt.

BASQUIAT: SPERMATOZOON (1983) – JAG GILLAR DENNA…………..

Det är som (i tex tavlan ovan) att Basquiats ungdom, längtan, driv lyser genom allt, som en kontrast mot Warhols blasé stil. Gatan möter finrummet, kan man säga, men det handlar också om att ungdom möter åldrande.

På museet visade de också ”Superstar: The life and times of Andy Warhol” som man kan kolla på här (hoppas den här länken är laglig, säg gärna till annars!) och den rekommenderas, väldigt intressant! Särskilt coolt att han gick runt och köpte smycken lite hur som helst typ varje dag… Kolla gärna in.

DETALJ UR ”THIRD EYE” AV BASQUIAT OCH WARHOL, 1985

Den finns en film som heter Downtown 81 som handlar om honom själv. Han var bara 19 år när han var medi filmen.

För den som vill veta mer om Basquiat finns också Basquiat-spelfilmen (trailer nedan), men jag har hört att den inte stämmer så väl in på verkligheten…..

Annars finns det också klippet nedan med båda två från 1986, dvs strax innan de båda dog. Basquiat dog 1988 av en överdos, bara 27 år gammal (dvs 27-årsklubben…).. Han stämplades som ghetto-konstnär hela livet och fick aldrig riktigt erkännandet han förtjänade. Warhol dog 1987 av en operation.

RIP

champagne