Kultur

CONST TIPSAR: ULRIKA WÄRMLING OCH SAMTAL OM LOLITOR

ULRIKA WÄRMLING

På onsdag är det dags för ett konstnärssamtal där konstnären Ulrika Wärmling pratar om sin pågående utställning med Björn Norberg, konstvetare och projektledare på Bonniers konsthall. Extra inbjuden gäst är Maria Sjöberg, expert på lolitakulturen. Eleonora Ånhammar modererar. Jag gillar Wärmlings konst, så verkar intressant! Det hela sker den 5 december kl. 18 – 19.

Ulrika Wärmlings utställning ”Les Robes Noires” pågår  20 oktober – 1 december, 2012 på Galleri Charlotte Lund (Kungstensgatan 23, 6 tr). Läs mer på:  www.gallericharlottelund.com

champagne

CONST GOES SYDKOREA

Ni som behöver bli övertygade om att gå på konstutställningar, här kommer ett hett tips:
MÅNGA SNYGGA DÄR!!

Jag och Maria gick på vernissaget jag skrev om häromdagenGalleri Charlotte Lund.

”38°N SNOW SOUTH: KOREAN CONTEMPORARY ART”

Det var enligt utsago Sydkoreas sex mest kända samtida konstnärer som ställde ut.

Vissa var antagligen superkända, för en tråkig tavla ”Mao Zedong (Marilyn Monroe)” av en man som hette KIM Dong Yoo kostade 837 000kr.

Jag vet inte om det är pga Gallerix-konsten, men så fort jag ser Marilyn Monroe på en tavla får jag en känsla av obehag och klaustrofobi, ungefär som när man står på IKEA med fyrahundra värmeljus men inte den där f*ing lampan man behövde egentligen…

Bara en av konstnärerna var kvinna, och hon var den enda som gjorde någonslags konsthantverksliknande grej (konnotation: hemmet, och – ja, ni fattar). Jag tror absolut inte att den ojämna könsfördelningen var galleriets fel – om jag förstod det rätt var sydkoreanska ambassaden inblandade också på något sätt – men det säger nog ändå något om kulturklimatet i Sydkorea. Eller, det borde väl göra det i alla fall.

Efter att vi gått upp för de alla 4 miljoner trapporna för att komma till galleriet blev mina ögon ca EN METER i diameter. Detta av 2 skäl:
1) Joen Bonnier var där *dog*
2) Jag fick syn på denna fantastiska tingest:


LEE Dong Wook
”Bonsai” 2007
polymerlera, blandteknik
8 x 15 x 8 cm

Både jag och Maria ställde oss och stirrade på verket (ok, medger att jag stirrade lite på något annat också, men sen var det tillbaka till Consten-). Det var som om vi genast drogs till tingesten som låg där i glaskupan.

När vi läste i texthäftet visade det sig att det råkade vara den yngsta av konstnärerna som hade gjort verket ifråga. Jag vet inte om det kan ha med det att göra – en generationsgrej, men vi blev båda extremt förtjusta i samtliga av LEE Dong Wooks (född 1976) verk. Han hade gjort fyra pyttesmå skulpurer, alla i polymerlera. Leran var hudfärgad och hade små målade fläckar med röd färg, vilket på det hela taget gav känslan av att det var rosig hud man glodde på.

Verket vi gillade näst bäst, efter ”Bonsai”, var ”Man With Two Pigs (2010). Det föreställde en man som höll i två slaktade grisar, en i varje hand.

Den könslösa (klassisk ”hen”) människans ansikte var så grislikt, att man knappt såg någon skillnad på människan och grisarna.Maria konstaterade, att det var som att naturen och människan smälte ihop (en av mina favoritteman, för övrigt). Samma sak såg man i Bonsai – de små minikropparna ersatte växten som skulle varit där, i den låga, triangulära bonsaikrukan.

Maria tyckte att det påminde om ”Butcher boy” – jag hade inte sett den eftersom jag hatar läskiga filmer (*fegis*), men när jag bildgooglade fattade jag vad hon menade:

Omkring alla LEE Dong Wooks skulpturer var det glaskupor, vilket förstärkte den lite sjuka, lite obehagliga känslan som skulpurerna gav eftersom det gav lite creepy labratorie-vibbar.
Alla LEE Dong Wooks verk var riktigt obehagliga – kanske mest för att de kändes så hudlika, så verklighetstrogna, som bölder som låg där på display. Han hade också gjort en handgranat som såg ut som om den var gjord av hud (”Headache”, 2008) och en skulptur med två bröder (”Brothers”, 2009) - som fick mig att tänka på Kain och Abel – särskilt då den ena tvillingen höll den andra tvillingens avhuggna hand bakom ryggen.

Senare, när vi ställde lite frågor till Eleonora som arbetade på galleriet, fick vi veta att LEE Dong Wook älskade skräckfilm. Det verkade helt logiskt utifrån vad vi hade sett.

Det fanns en del andra saker vi gillade. Vi grunnade lite på ifall SHIN Meekyoungs tvålskulpturer inspirerade av traditionella Ming-vaser (fast de här var helt blåa, utan dekorationer – som silhuetter. Enligt beskrivningarna som en respons på den bristfälliga utbildningen i konsthistoria konstnärinnan själv fått i sitt hemland) skulle smälta om man ställde ut dem i naturen. Antagligen skulle de det – eftersom de var gjorda i tvål (trots att de såg ut exakt som keramik).

BILD: SHIN Meekyoung – Ghost series. På bilden ovan syns röda tvålskulpturer i samma serie. De på galleriet var knallblå.
_
Vi funderade också på ifall det fanns något namn för tekniken som BAE Joon Sung använde i sina (mycket fina!) verk – där motivet växlade beroende på vart man stod i rummet, precis som figurerna på linjalerna som ”rörde sig” när man var liten. På engelska hette tekniken tydligen ”lenticular” – men på svenska fanns det inget ord för tekniken. Jag öppnar kommentarsfältet på det här inlägget så att läsare kan kommentera om de har något förslag som är bättre än ”plastfilm”!



BAE Joon Sung
”The Costume of Painter ­ Phantom of Museum L Nike with kiss ds” 2009
olja och plastfilm på duk
194 x 259 cm

”The Costume of Painter ­ Phantom of GM W House stopp ym” 2009
olja och plastfilm på duk
130 x 194 cm

Innan vi gick stod vi ett tag till och kollade på ”Bonsai”. De feta miniatyrmännen hade alla vita ögon, som zombies, och svarta, döda munnar. Eleonora påpekade att faktum att männen/mannen var så feta också var en referens till faktum att ett bonsaiträd – något typiskt för Sydkorea – är en liten version av något stort – dvs ett träd. Men också, att männens kroppar var stora versioner av andra kroppar.

Personligen tänkte jag också på det som en slags referens till mötet mellan den västerländska och österländska kulturen – eller i alla fall traditionell och modern sydkoreansk kultur. Jag vet inte mycket om sydkorea, men jag föreställer mig att det – precis som i Kina (där jag bodde under 2005, och iakttog fenomenet) – finns en enorm konflikt mellan den traditionella kulturen och de nya, västerländskt inspirerade, vanorna.

Dessutom: dataspelet Starcraft är landets nationalsport.

Jag tänkte på de döda, klonade, feta männen som att de symboliserade passiviteten som på många sätt uppstått i Västvärlden (dessutom ser mannen i verket anmärkningsvärt ”vit” ut). I och med bonsaigrukan och kupan omkring refererade den till den österländska traditionen av respekt för det vackra och sköra. (Ber om ursäkt om det verkar som om jag exotiserar – detta är givetvis en generalisering). Som alla svenskar som åker till Thailand märker varje vinter så finns det en tradition i sydostasien att visa respekt för sin omgivning, en buddhistisk icke-kapitalistisk tanke där det lilla kan vara vackert – precis som man såg i teceremonierna som blev kända för en bred publik genom filmer som Lost in Translation.

Som en kommentar om konflikten mellan kontroll och estetik – och att släppa på all kontroll och låta sig passiviseras.

Att odla ett bonsaiträd är mycket svårt att ta lång tid. Att sitta framför TV:n och se på komediserier – not so much.


BILD: TRADITIONELL KOREANSK KULTUR – TECEREMONIN

BILD: MODERN SYDKOREANSK KULTUR – STARCRAFT

xx
===~~~
Champagne

PS. BONUS – mer om Bonsaiträd, från Svenska Bonsaisällskapet:

Är bonsai en speciell art?
Nej, det är helt vanliga träd och buskar som tränats till sina vackra former och som hålls i miniatyrstorlek genom speciell odlingsteknik i kombination med kontrollerad beskärning, formlindning och plantering i små krukor. Inomhus kan man ha småbladiga fikusar, myrten murraya och liknande. Utomhus kan man t. ex. odla tall, en, lärk, björk, bok, ek och lönn.

PS. Galleriet meddelar: ”Curatorn Miyoung von Platen presenterar utställningen på engelska tis 8/2, 15/2 och 20/3, kl 17.30-18.30. Ingen föranmälan”. Tips!

champagne

CONST IKVÄLL

Funderar på att gå på detta ikväll på Galleri Charlotte Lund. Vernissage 17-20, LÄR JU FINNAS WINE DÄR!!! *mums*

”38°N SNOW SOUTH: KOREAN CONTEMPORARY ART”

BAE Bien-U
BAE Joon Sung
JUNG Yeon Doo
KIM Dong Yoo
LEE Dong Wook
SHIN Mee Kyung

Curator: Miyoung von Platen

3 februari – 19 mars, 2011

”Galleri Charlotte Lund är stolt över att presentera galleriets första utställning med samtidskonst från Asien, curerad av Miyoung von Platen. 38°N SNOW SOUTH: KOREAN CONTEMPORARY ART är en grupputställning med måleri, fotografi, videoverk och skulptur av sex av Sydkoreas främsta konstnärer.”

champagne